Etikett: katerina janouch

Alla borde ta undan sin egen skit, och det behöver vi inget hygienhetsande för att förklara.

Angående den diskussion som blossade upp efter Lisa Magnussons krönika om att förbjuda ståkissande så twittrade Katerina Janouch såhär.

Jag reagerade på detta. Jag har nämligen aldrig ens tänkt tanke att det skulle vara kopplat till någons algs självbevarelsedrift att inte sitta ner ordentligt på kissringen (förutsatt att den är torr alltså). Så jag frågade varför. Då skrev hon först att det kryllar av bakterier där. Jag undrade hur stor roll sånt egentligen spelar med tanke på att man knappast gnider sitt könsorgan mot ringen (eller jag gör i alla fall inte det) och jag har lite svårt att se hur dessa bakterier skulle kunna färdas mellan toaringen och min fitta. Så jag frågade helt enkelt om det finns någon faktiskt risk för att man drabbas av en infektion vid ett besök på en allmän toalett.

Som svar fick jag att det inte fanns någon risk för infektioner men att det för henne personligen känns ofräscht att sitta på en ring som det kan ha kommit kissdroppar och så vidare på. Hon hänvisade till och med till denna länk hos smittskyddsinstitutet som med tydlighet dementerar att det skulle finnas en sådan risk.

Jag antar att syftet var att markera äckelkänslan som kan uppstå för människor som behöver sitta ner på ringen vid vetskapen om att ståkissande män eventuellt kan ha grisat ned den. Men jag blir ändå illa till mods när man sprider myter om bakterier och så vidare. Jag förstår absolut känslan av att det är ofräscht, även om jag sällan upplever den själv, men det är en skillnad på att konstatera att det är naturligt att känna detta och att det faktiskt finns någon slags medicinsk risk i att sitta ner på toaringen.

Det förvånar mig ändå att den överlag saklig och kunnig person som Katerina Janouch skriver såhär när hon är medveten om att det inte finns någon risk. Jag förstår syftet, att påvisa den äckelkänsla som uppstår för många vid vetskapen om vad som skvätt på sitsen, men jag tror att den här typen av uttalanden leder till en större hygienhets vilket jag omöjligt kan se som något positivt.

Däremot tycker jag att man ska diskutera hur människor agerar i det offentliga rummet mycket mer. Okej att man ståkissar, men att man inte torkar upp om man stänker ner är vämjeligt. Alla borde ta undan sin egen skit, helt enkelt. Och det behöver man inte hygienhetsa för att inse rimligheten i.

Vad som helst är bättre än detta peppande.

Jag och FumikoFem kritiserade Katerina Janouch på twitter apropå detta varpå hon skrev:

Gillar att ni hetsar upp er. Go girls. Trevlig helg.

Efter detta och lång debatt så nådde vi visserligen fram till någon slags samförstånd så jag vill egentligen inte vara sådan, men jag gillar inte den där ”go girls” attityden. Ska förklara varför.

Herregud. Människan har alltså fått kritik, det besvarar hon med att tycka att det är bra att vi hetsar upp oss och skriver ”go girls” för att vi ska bli ”peppade” (får man anta). För mig var detta ingen argumentationsträning eller någon slags övning i att våga kritisera folk, det var en ärlig menad fråga och kritik som jag tycker förtjänar att bli bemött.

Om hon inte har lust att bemöta mig seriöst så tycker inte jag att det finns någon mening med att skriva sådär. För min blir det som att förneka att mina åsikter har något slags värde eller legitimitet. Hon tycker antagligen att det är ”bra” att jag har åsikter och ”hetsar upp mig” för det är bra att tjejer tar utrymme.

Att någon skulle skriva samma sak till två män som kritiserade en är inte realistiskt. Då skulle man antingen ha ignorerat det hela, blivit skitförbannad, tagit till sig eller försvarat sig mot kritiken sakligt.

Budskapet här är att vad mina åsikter består i inte spelar roll. Hon ville inte heller besvara dem från början, hon tyckte bara att det är bra att jag hade åsikter. Lite såhär kanske: ”gud vad gulligt, en ”ung tjej” som har en åsikt. Visserligen inte tillräckligt smart för att förtjäna ett bemötande men nog ska vi peppa henne lite, boosta hennes ego”. Alltså, tack men nej tack. Jag vill inte att mina åsikter ska reduceras till någon accessoar, jag vill bli bemött. Och om du inte gitter bemöta mig så vill jag hellre bli ignorerad eller utsatt för påhopp, vad som helst är bättre än detta peppande. För det som går att utläsa ur att någon peppar en när man kritiserar dem är följande: din kritik är så oviktig för mig att jag kan ”unna dig” den.

Katerina Janouch och objektifieringen.

Noterade under dagen att Katerina Janouch har en sexig brud som bakgrundsbild på sin twitter vilket jag måste säga är anmärkningsvärt för en så kallad feminist. Visst att man kanske inte tycker att bilder på nakna tjejer är det värsta som hänt mänskligheten men varför varför har man en brud i korsett som tar sig på röven som bakgrundsbild på twitter? Nu driven hon visserligen en underklädesshop tillsammans med sin man vilket ju kan anses vara relaterat, men detta är ju faktiskt hennes egen twitter och inte affärens.

Jag har alltid uppfattat Janouch som ganska hård på det där med sexualisering och utseendeideal och därför blev jag förvånad. Sen visade det sig i alla fall att hon har gjort ett utvik i en kalender. Såhär försvarar hon det:

20-åriga brudar som visar tuttar o plutar med mun på porrtidningar, ja, man kan fråga sig hur medvetna de är om vad de gör och vad de har för mål med sin posering. Jag som är en 47-årig 5-barnsmorsa är inget aningslöst objekt som utnyttjas av snubbar som vill ha dollars i fickan, tvärom. Jag vet exakt vad jag gör och jag har ett syfte och ett mål och det är att dra in lite cash till forskningen om kvinnors halsa.

Såhär känner jag; antingen tycker man att objektifiering är okej eller så tycker man inte att det är okej. Man kan fan inte tycka att det är okej bara för att personen är 47 åt gammal och har ”ett syfte” med det hela. Jag tror att de flesta som viker ut sig på något vis tjänar något på det, antingen pengar, status eller bekräftelse, annars skulle man väl inte göra det. Frågan som måste diskuteras är ju huruvida det är något positivt att kvinnors kroppar alltid ska objektifieras för att uppnå diverse syften.

Hennes försvar skapar bara en ytterligare stigmatisering av dessa ”20-åriga brudar” och spär på bilden av dem som korkade och aningslösa. Budskapet blir att det är okej att bidra till ett samhällsklimat där kvinnors kroppar ses som allmängods om man är en vuxen ”självständig” kvinna, speciellt om man samtidigt råkar vara mor och gör det i välgörenhetssyfte.