Etikett: mobil

Dåligt samvete.

Igår köpte jag ny mobil. Eller snarare: jag tecknade ett 24-månader långt kontrakt där mobilen ingick. Som tur var var Emanuel med som moraliskt stöd, annars hade jag aldrig orkat.

För gick jag till The phone house och snackade med en försäljare i en timme. Sedan gick vi ca tio meter till ett sånt där mobilstånd fick efter mycket om och men samma mobil och abonnemang fast till ett mycket bättre pris där.

Det jobbiga var att jag fick så jävla dåligt samvete för att jag upptagit så mycket av The phone house-försäljarens tid. Jag tröstade mig med att ståndförsäljaren troligen har mer provisionsbaserad lön, men det dåliga samvetet gnade ändå i mig när jag gick hem med min flashiga mobil.

Och den där jävla känslan av hopplöshet som kryper in under huden.

Idag känner jag mig bara så jävla trött på livet och samhället med stort jävla S. Jag har så otroligt mycket tankar kring den här krönikan och kring Blondinbellas, bloggkommentatorernas och Hannapees svar men jag orkar inte formulera dem i text. Det är så rörigt och framförallt så otroligt jävla mycket, och jag undrar om nån ens skulle orka läsa om jag nu bestämde mig för att formulera något.

Hel gårkvällen var jag bara arg, idag känner jag mig helt tom istället. Som om jag bränt ut mina reserver. Det är inte så att Blondinbella gjorde mig så förbannad, det som gjorde mig arg var att hon i så stor grad också representerar min generations drömmar och visioner och framförallt verklighetsbeskrivning.

Jag hyser absolut noll tilltro till mänskligheten just nu. Det är bara så jobbigt att tänka på det samhälle vi lever i, hur dumma folk blir av att ständigt matas med sagor om framgång och lycka, entreprenörsskap och individualism och framförallt konsumtion. Ständigt denna jävla konsumtion som står mig upp i halsen. Känslan just nu: konsumtionssamhället är en mycket elakartad cancersvulst som måste utrotas, och det snabbt som fan.

Och bara för det ska jag dra in till stan och köpa en mobil nu. Bra där Fanny!

Och så undrar jag: vill ni läsa mina tankar kring detta (mer än det jag redan skrivit)? Skulle det vara intressant? För om inte så kan jag lika gärna skita i att formulera dem.

Att låta jobbet ta över.

För några dagar sedan när jag knullade så ringde de från mitt jobb. Jag tvekade länge om jag skulle svara eller ej, och bestämde mig till slut för att göra det. Dock hann jag inte. Detta var alltså mitt i penetrationssexet, och jag tänkte avbryta det och sabba stämningen för att ta emot ett jobbsamtal på min fritid.

Efter denna händelse så har jag verkligen tänkt över min situation. För ett halvår sedan så struntade jag helt i att sätta på mobilen vissa dagar och var lugn med det. Nu vågar jag knappt lägga den ifrån mig. Om jag mot förmodan gjort det och sedan kollar samtalen blir jag lättad om ingen har ringt.

Jag vill helst inte vara en sådan som låter jobbet ta över. Jag vill kunna lämna det och slippa känna plikt inför det hela jävla tiden. Och jag vill inte känna mig förpliktigad att besvara samtal när jag knullar.

Teknikens under.

Jag har aldrig mobilen i ljudläge utan alltid bara vibration. Detta för att jag hatar att stressa efter telefonen när jag är i ett annat rum, då föredrar jag att ringa upp senare.

Igår passade jag hursomhelst barn. Ett av barnen fifflade lite med mobilen. När jag tog tillbaks den så var det nån konstig symbol på skärmen, en liten mobil och så nån slags streck som väl skulle vara en signal av nåt slag. Jag fattade nada.

När jag låg och chillade med barnen sedan hörde jag nån jävla signal. Riktigt barnslig var den också, typisk barnsignal. Jag sa till barnen att stänga av sina ljudleksaker. De bara kollade på mig som om jag var dum i huvudet. Jag blev lite arg och ba: ”men stäng av då!!! Det är jag som bestämmer här!!!”. Barnen var fortsatt skeptiska.

Till slut upptäckte jag att det ju var min egen mobil som rang och hade ca fem missade samtal. Jag ba: ”…”. Känner mig som en stenåldersmänniska.

Snuvad på konfekten.

Kollade min mobil nys och såg att TV4 skickat sms. Happ, tänkte jag, nån jävla reklam då antar jag. Men icke. I smset stod:

Hej Fanny! Kvällsöppet söker dig för att medverka i TV4 debatt ikväll – om rökning. ring mig, så berättar jag mer.

Jag ba: omg vad coolt med TV! Sen så ringde jag men då hade de hittat nån annan, för att jag ringde så otroligt mycket för sent. Jag ska bli bättre på att kolla mobilen i framtiden.

Jag skulle säkert inte fått prata ändå, eller varit korkad. *bitter*.

Snart står jag väl där och blingar mobilen själv.

Fatta att blinga sin mobil hos en professionell mobilstylist. Ibland vet livstilismen inga jävla gränser känns det som.

Jag har aldrig fattat grejen med att ha snygga prylar, alltså snygga mobiler/datorer/musikspelare eller vad det nu kan röra sig om. För min del räcker det med snygga kläder.

Att ha en anteckningsbok som matchar ens väska eller ens ide om det perfekta livet känns så överflödigt. Men å andra sidan tyckte jag att snygga väskor var onödigt för tre år sedan och för ännu längre sedan tyckte jag inte att det  spelade roll vilka skor man hade. Så snart kommer väl även jag stå där och vara sjukt noggrann med vilken färg jag vill ha på mobilskalet för att det ska funka ihop med mina ögon.