offentliga rummet – Fanny Åström

Bloggutmaning: det offentliga rummet.

Här är mitt bidrag till Zetterströms bloggutamning, ämnet för veckan är Det offentliga rummet.

När jag tänker på det offentliga rummet tänker jag främst på kommersialisering, på hur fler och fler av de ytor vi byggt upp tillsammans och äger tillsammans säljs ut och börjar användas i kapitalets intresse. Jag tänkte lite extra på detta senast jag var på Stockholms Central, och såg denna reklam för konsumtionsmöjligheterna som fanns där:

Vad är ett offentligt rum? Jag tänker att det borde vara ett rum som alla har tillgång till. Väldigt många av de rum som vi kallar offentliga är i själva verket inte offentliga, människor som inte gör rätt saker jagas bort från rummen. Sådana människor är ofta de som saknar möjligheter att befinna sig någon annanstans, kanske för att de saknar ett hem eller för att deras hem av olika skäl är en olämplig miljö att befinna sig i. Ett exempel är den repressiva inställning till tiggeri som dykt upp på sista tiden, eller när uteliggare jagas bort från att sova på platser som är varma eftersom det inte anses trevligt.

Många offentliga rum är väldigt tydligt inriktade på att konsumtion ska äga rum eller att genomströmning av människor ska ske. Även om alla kanske har någon slags formell rätt att vistas i dessa rum, så är det tydligt vad meningen med rummet är. Rummet är inte fritt för alla att använda hur som helst av vem som helst, utan människor har olika frihet beroende på resurser. Om du har pengar kan du köpa yta för att använda (mer eller mindre) fritt, saknar du pengar kanske det inte finns något alls för dig att göra där.

Det här drabbar olika människor olika, beroende på en mängd olika faktorer. Det anses kanske inte lönsamt nog att anpassa rummet så att människor med vissa funktionshinder kan befinna sig där, det kan finnas rasistiska och sexistiska bilder i rummet som gör människor obekväma av att vistas där men som ändå får finnas eftersom de är lönsamma.

Men framförallt handlar det om pengar. Det offentliga rummet anpassas mer och mer efter människor med pengar, samtidigt som det offentliga rummet är som mest nödvändigt för människor som inte har så mycket resurser, eftersom de mer sällan har tillgång till andra rum.

Tillgången till pengar är ojämnt fördelad, inte bara över klass utan även efter kön och hudfärg. Kvinnor har generellt mindre pengar än män. På grund av detta så är det främst mäns behov och intressen som utformar det offentliga rummet. Det är män som äger företagen som har sin försäljning och reklam i offentliga rum, det är män som i störst utsträckning har resurser för att ta plats i det offentliga rummet. Det finns också pengar att tjäna på att upplåta det offentliga rummet åt bilder som objektifierar kvinnor.

Den kvinna som har plats i det offentliga rummet är en normativ kvinna, en relativt ung, rik, vit och snygg kvinna som kan konsumera. Kvinnor som inte ingår i detta, kvinnor med barn, kvinnor med funktionshinder, kvinnor som saknar ekonomiska resurser och kvinnor som inte ser ut enligt idealet har inte samma plats. Detta gäller även män, men det drabbar kvinnor hårdare.

Därför är en avkommersialisering av det offentliga rummet bland annat nödvändig ur ett feministiskt perspektiv.

Nakenhet i det offentliga rummet.

Diskuterade nakenhet i det offentliga rummet i en facebookgrupp jag är med i och så var det någon som jämförde blottning med utmanande klädsel eftersom man har utmanande klädsel för att man vill att folk ska uppmärksamma en vilket fick mig att fundera lite på det här med folks gränsdragningsproblem mellan individ och resten av befolkningen. Att blotta sig är att aktivt påtvinga andra människor vissa synintryck som kan vara oönskade.

Blottning i regel fungerar så att man ”smyger” sig på sitt ”offer” som är ovetande om ens intention och sedan visar upp sig på ett sätt som är svårt för offret att undvika, hela syftet med handlingen är ju liksom att offret inte ska kunna undvika att betrakta ens könsdelar. Detta i jämförelse med att bära utmanande klädsel som i den mån det är i syfte t få uppmärksamhet rör sig om att vilja få frivillig uppmärksamhet, man vill att folk ska titta för att de vill titta eftersom man är snygg. Om man hade haft en tröja med urringning som man kamouflerat till en polotröja och sedan, när man var tillräckligt när, hade blottat sin urringning och liksom tryckt upp den i sitt offers synfält hade det varit motsvarande handlingar, om än att den ena vore mer extrem.

På samma sätt tycker jag att det vore ofredande att utan förvarning trycka upp döda djur eller bilder på lik eller något i den stilen i en icke ont anande persons synfält, till skillnad från att sälja en tidning eller bok eller hålla en utställning med motsvarande bilder i. Visserligen kan det ske att någon tar del av detta om egentligen inte hade velat, men det är inte syftet med handlingen. Trots att jag tycker att rökning på allmän plats bör vara tillåtet så tycker jag inte att man ska söka upp personer och blåsa ut rök i deras ansikte utan förvarning, nu är det förvisso ingen som gör detta men i den mån det förekommer tycker jag även att det ska vara förbjudet. Om en person höll fast eller på annat sätt hindrade en sd-anhängare från att fly undan samtidigt som hen svidade om till burka i syfte att sd-anhängaren skulle se så skulle jag likaså tycka att det borde vara ett olagligt beteende. Man ska inte aktivt och med mening tvinga på människor synintryck och substanser som de inte uppskattar.

Skillnaden är att man i det ena fallet nyttjar sin rätt att se ut som man vill i det offentliga rummet oberoende av andra. Kanske har man också en förhoppning om att andra ska uppmärksamma och visa uppskattning för ens utseende, men detta sker fortfarande på en frivillig basis. Människor med utmanande klädsel tenderar inte att närma sig andra under falska förevändningar för att sedan blotta sitt syfte; att personen ska ha blicken på ens urringning. På samma sätt brukar människor som röker på allmän plats inte ha som syfte att andra ska andas in deras rök. En blottare däremot har som syfte att tvinga på andra sin nakna lekamen, om hen bara hade velat visa sig naken för vem som helst hade hen kunnat uppsöka ett offentligt omklädningsrum eller en nudiststrand eller ordnat någon slags nakenträff för de som ville.

Jag tycker att det ska vara lagligt att vara naken i det offentliga rummet men jag tycker inte att d ska vara lagligt att utan förvarning tvinga på andra synintryck på ett såhär beräknat sätt. Det är stor skillnad på att bara vara i offentligheten i en klädsel eller ickeklädsel som man tycker om och på att på detta mycket beräknande sätt använda andra människor, i detta fall deras syn, för att uppnå njutning för egen del. Speciellt då personerna i detta fall inte på något vis kan fly undan detta synintryck. Jag anser det väldigt problematiskt att människor inte kan göra skillnad på dessa två saker, att aktivt påtvinga någon ett synintryck och på att bara vara med risk för att någon som inte uppskattar den hen ser råkar se.

Sluta vandalisera det som har byggts upp och ägs av oss alla bara för att tillfredsställa sina egna intressen.

Den här historian göra min otroligt upprörd. Någon har sprutat in gift i ett par träd vid norrmälarstrand, och tydligen också vid sickla udde, så att dessa träd långsamt dör. Rådanade hypotes är att anledningen varit att det skymmer utsikten från vissa lägenheter.

Varför gör det mig arg att någon dödar träd? Det kan tyckas vara en oviktigt fråga, men det säger så mycket om hur vi ser på den gemensamt ägda, det offentliga rummet.

Hur kan man tycka att det är okej att förstöra något som är vårat gemensamma för att få en bättre utsikt från sin bostadsrätt? Om det hade varit någons privatägda träd hade det såklart aldrig accepterats, men nu när de är offentligt ägda är det plötsligt en annan sak. För offentlig egendom är helt enkelt inte lika viktig som privat.

Det är extremt respektlöst för alla personer som njuter av att vistas på dessa områden och njuter av naturen. Det är respektlöst mot alla som betalar skatt, som delvis går till att finansiera växtlighet i staden.

Människor måste börja värna om det gemensamma. Börja plocka upp sitt jävla skräp, börja slänga sina fimpar på lämpliga ställen och sluta vandalisera det som har byggts upp och ägs av oss alla bara för att tillfredsställa sina egna intressen.

Feminism del fyra, om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Jag skrev ju innan om Malin Swalins idiotiska ledare. Jag har även en reflektion kring den på temat feminism.

Malin skriver att det är konstigt att samma människor som försvarar det offentliga hånglet också är dem som tycker att man bör kämpa emot den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.

Jag läste en forskningsrapport om populära tv-serier riktade till kvinnor och där framfördes tesen att det var pornofierad puritanism det rörde sig om. Jag vet inte om jag skulle använda uttrycket pornofierad i sammanhanget men hela poängen var hur som helst att tv-serierna genomgående var fasta vid könsroller och idéer om att samspelet kvinnor och män emellan mest centrerar kring könsumgänge. Trots detta så nämndes eller visades inte sex som sådant ofta och om det gjorde det så var det lite pinsamt och ”fel”. Tjejerna gick omkring och var snygga och sexiga mest hela tiden och antogs vara intresserade av att killar skulle gilla dem, men deras egen sexualdrift var tabubelagd.

Jag tycker detta är en utmärkt analys av den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet. Var man än tittar så ser man avklädda kvinnor (och män, ibland) som är ”sexiga”. Men det finns något unket i sexigheten, för sex ser väl för helvete aldrig ut så? Sådär finputsat och onaturligt.

Ofta refereras det till en reklam som ”sexig” för att den innehåller avklädda människor. Men det är sällan mängden kläder på modellen som avgör hur vi uppfattar en reklam. Det är något annat: ett ansiktsuttryck, en miljö, en förväntan. Jag tror till exempel att vi kan enas om att bilden nedan är betydligt mycket mer sexuell än en genomsnittlig underklädesreklam trots att tjejen har kläder på sig (oavsett om man tänder på djur eller ej).

Så vad är egentligen sexigt? Hur ser ”riktigt” sex egentligen ut? Det är säkert olika för olika personer men jag hävdar att de flesta som har en någotsånär utvecklad sexualitet (alltså haft sex ett tag och njuter av det) har ett begrepp av sexighet som skiljer sig från det där kliniska som man ser i underklädesreklamer. När jag knullar ligger jag i alla fall inte med lätt särade läppar och perfekt glansig hy. Jag stönar och grismacherar och luktar säkert fruktansvärt mycket svett. Tiden när jag tänkte på att vara snygg medan jag knullade är lyckligtvis långt borta. Sex är inte kliniskt, sex är svettigt, smutsigt men framförallt något ytterst fysiskt, djuriskt och naturligt.

Så här ser det inte ut i det offentliga rummet. Snarare handlar sexualiseringen av det offentliga rummet om någon slags falsk sexualisering, där man gärna visar hud och hintar om saker som sägs vara sexuella, men aldrig går över gränsen till det där djuriska och naturliga.

Jag läste ett inlägg på tuttrevolution om att Asos hade suddat ut bröstvårtorna på sin modell.

Och detta får nog sätta fingret på det jag famlar efter. Här står modellen, hon visar hud, klyfta, hon har särade glasiga läppar och en genomskinlig bh. Sexiga attribut från topp till tå. Men hennes bröstvårtor är bortretuscherade.

Många tycker säkert att det skulle vara stötande med bröstvårtor. Men kom igen, den här bilden anspelar på sex, oavsett bröstvårtornas befintlighet. Är det inte egentligen värre att kvinnor växer upp med iden om att en snygg kvinna saknar bröstvårtor än med att få se naturliga kvinnobröst på stan. Ofta handlar nog moralpaniken inte om sex, utan om naturlighet. Att vi är rädda för det naturliga.

I sexualiseringen av det offentliga rummet så förflyttar man sex ifrån vad det egentligen är, något naturligt fullt av kroppsvätskor, till något slags låtsassex. Retuscherat och regisserat. Snyggt och avskalat. En halvöppen mun med läppglans på en kvinna utan bröstvårtor. Och kvinnor förvandlas i samma veva till några slags låtsassexobjekt. Ständigt pigga, fräscha, vältränade, airbrushade, slätrakade och med den där kåta och villiga blicken. Och numera dessutom utan bröstvårtor.

Och det är därför det är okej att hångla offentligt och fortfarande vara emot den ständiga exploateringen av perfekta kvinnokroppar i sexiga positioner. För att hångla är naturligt, det är jämställt, det är inget obehagligt ideal som sätter press på människor att vara perfekta till omänsklighetens gräns.

Jag skiter fullständigt i hur mycket sex som finns i det offentliga rummet, men jag skulle bra gärna vilja ha lite mer naturlighet.