Semesterångest.

Till slut kom vi iväg fast planet blev tolv (!) timmar försenat. Dessutom hade de ingen mat på planet.

Det är en lättnad att det finns internet här för annars hade jag nog inte klarat mig. Det är så turistigt att jag blir galen. Jag växlar mellan dåligt samvete och hat mot alla påstridiga försäljare. Jag funderar på att helt enkelt gå ner mig i svenneträsket, börja morgonen med en öl och sedan vara berusad resten av dagen. Köpa keffa souvernirer och skamlöst fotografera lokalbefolkningen.

Rädslan för att bli lurad.

DennisM har skrivit en Egyptenguide som är så tragisk på så många olika sätt. Bland annat säger han att man ska boka all inklusive så att man inte ska behöva äta maten utanför hotellet. Rolig ide om hur man ska uppleva en kultur, liksom. Men en sak jag tycker är så otroligt intressant med folk som turistar är detta.

Låt er inte luras! Handla helst ingenting de första dagarna innan ni har fått en uppfattning om vad saker och ting ska kosta. Säger någon 100 pund så säg 20, och sen kanske ni enas om 40. Förhandla, förhandla, förhandla och skäms aldrig för att pruta!

Man kan väl betala det man är villig att betala?

Jag förstår verkligen inte folks fixering vid att inte betala ett överpris enligt det gällande landets standard. Är det så himla jobbigt att man kanske kanske hade kunnat få grejen till ett mindre pris, när allt ändå är så svinigt billigt som jag har förstått att det är i Egypten.

Jag antar att det handlar om att man inte vill känna sig som en dum turist, men allvarligt talat så känns det ganska fånigt att lägga så stor värdering vid det. Om man nu åker till ett land så ska man väl försöka inta kulturen på andra sätt än att bara pressa ner priserna på allting, men ständigt är det detta prutande som tas upp. Det är typ det som är folks ide om att beblanda sig med lokalbefolkningen och känna in kulturen: att ge människor mindre pengar.