Etikett: pris

Det är inte priset det är fel på utan mängden.

Mogi har skrivit ett inlägg om hennes syn på lyxkonsumtion. Att köpa dyra produkter är det i sig inget fel på enligt mig, och jag ser hellre att folk som har råd köper svindyra väskor än att köpa flera billiga för samma summa.

Problemet med att försvara sin konsumtion med att man bara köper kvalitet är att det inte riktigt funkar så länge man inte har en begränsad budget för kläder, som man antingen väljer att köpa många billiga plagg för eller få dyra plagg för. Så är det inte riktigt i Mogis fall, utan hon konsumerar både dyrt och mycket.

När jag kritiserar Mogi för hennes överkonsumtion så är det jag bryr mig om inte hur dyra grejer hon köper utan att hon köper så förbannat många grejer. Att hon sedan försvarar det med att grejerna hon köper har kvalitet gör mig mer provocerad. Kvalitetsargumentet funkar inte om man ändå bara använder majoriteten av sina plagg en enda gång.

Om det var så att Mogi struntade i att köpa småsaker/onödiga saker och väntade på något riktigt fint, hur kommer det sig då att hon inte ens använder så otroligt många av de plagg hon köper? Hur kommer det sig då att hon på en månad handlar typ lika många klädesplagg som jag gör på ett år? Det handlar inte bara om att hon köper dyra saker, hon köper även jävligt många saker. Mer än de flesta.

Sen är det klart att hon får köpa en väska för 100 000. Det ställer jag mig inte emot alls. Vad jag däremot ogillar är att hon försvara en uppenbar överkonsumtion med att grejerna håller hög kvalitet och att hon föredrar få fina saker framför många mediokra. Mogi konsumerar många saker och de sakerna är dessutom dyra. Överkonsumtion blir inte mer okej eller sunt bara för att grejerna man överkonsumerar råkar vara dyra och kvalitativa.

Demonstrera mot prishöjningen idag.

Varje gång jag drar mitt förbannade access-kort över läsaren som förvånansvärt ofta är trasig (långt mycket oftare än de tidigare läsarna var) och trygghetsspärren öppnas framför mig så påminns jag om vilket otroligt dåligt företag Sl är. De där spärrarna och de nya korten har säkert tillsammans gått loss på ett antal miljarder och det ska såklart dras in genom höja priserna.

För alla människor som fattar någonting om någonting så är det en självklarhet att staten måste bistå med en fungerande infrastruktur som alla kan använda. Jag tycker inte nödvändigtvis att kollektivtrafiken måste vara gratis men jag tycker att 400-500 spänn i månaden kan vara en rimlig summa pengar att betala. För när det kryper upp mot närmare tusenlappen så är det en stor utgift för många. Man ska inte behöva vända på slantarna för att kunna åka till jobbet eller arbetsförmedlingen eller var man nu ska.

Om Sl bara hade kunnat sköta sig som ett riktigt företag och skita i alla dumma onödiga satsningar. Ha öppna spärrlinjer istället och fler kontrollanter på tågen. Jag tror fan att det skulle vara ett effektivare sätt att få bukt på plankningen och i varje fall skulle de slippa lägga pengar på bemannade spärrar dygnet runt och löjliga spärrar. Sen kan det ju vara en ide att köpa in grejer som fungerar.

Jag blir jävligt matt på att mina skattepengar används till totalt orimliga satsningar som inte ens funkar för att få fast plankare. Sedan används dessa ”förbättringar” som en ursäkt till att höja priset. Exakt vem blir glad av detta? Vad är ens syftet mer än att ”rätt ska va rätt”? Jag har faktiskt väldigt svårt att begripa vad detta handlar om, för att förbättra produkten för konsumenterna är ju knappast syftet.

Jag ska i alla fall till plattan och demonstrera emot prishöjningen dag klockan 15. Kom gärna dit.

Rädslan för att bli lurad.

DennisM har skrivit en Egyptenguide som är så tragisk på så många olika sätt. Bland annat säger han att man ska boka all inklusive så att man inte ska behöva äta maten utanför hotellet. Rolig ide om hur man ska uppleva en kultur, liksom. Men en sak jag tycker är så otroligt intressant med folk som turistar är detta.

Låt er inte luras! Handla helst ingenting de första dagarna innan ni har fått en uppfattning om vad saker och ting ska kosta. Säger någon 100 pund så säg 20, och sen kanske ni enas om 40. Förhandla, förhandla, förhandla och skäms aldrig för att pruta!

Man kan väl betala det man är villig att betala?

Jag förstår verkligen inte folks fixering vid att inte betala ett överpris enligt det gällande landets standard. Är det så himla jobbigt att man kanske kanske hade kunnat få grejen till ett mindre pris, när allt ändå är så svinigt billigt som jag har förstått att det är i Egypten.

Jag antar att det handlar om att man inte vill känna sig som en dum turist, men allvarligt talat så känns det ganska fånigt att lägga så stor värdering vid det. Om man nu åker till ett land så ska man väl försöka inta kulturen på andra sätt än att bara pressa ner priserna på allting, men ständigt är det detta prutande som tas upp. Det är typ det som är folks ide om att beblanda sig med lokalbefolkningen och känna in kulturen: att ge människor mindre pengar.

Alla horor är inte lyckliga och självständiga affärskvinnor som säger nej!

Hanna Friden har skrivit ett inlägg om att horor minsann kräver sina rättigheter som jag måste kommentera.

Personligen är jag för en legalisering av köp av sexuella tjänster, dock inte av hallickverksamhet eller koppleri för profit. Prostitution är för det mesta ingen lycklig saga, och man måste därför motverka det som bransch och utbredd försörjning, men inget ska väl hindra att nån drar in lite extrapengar på att sälja ett ligg.

Men det här med att horor i allmänhet skulle vara så jävla självständiga och starka kvinnor är inte sant. Det finns dem som är det, absolut, jag har träffat flera. Jag har också sett dem som inte kan ett ord svenska, som är drogberoende och som har blivit brutalt misshandlade av en kund. Jag tror inte att de kräver några rättigheter eller sätter gränser, jag tror att de är förjävla trasiga för att göra det.

Det Hanna Friden har gjort är att rakt av köpa iden om prostituerade som några slags självsäkra affärskvinnor. Så kan det absolut vara, men i princip alla forskning om prostitution visar något annat(jag har inte sett något annat, men det finns säkert). Den visar snarare att de flesta inom prostitutionen är väldigt utsatta och har otroligt låg självrespekt. Och ja, sån forskning är ofta missvisande och svår att ha att göra med, men det är fortfarande det den visar, det är det vi känner till. Bilden av den självständiga affärskvinnan används om och om igen när man vill legalisera sexhandel och normalisera prostitution.

Sen finns det ett antal prostituerade som syns mycket i debatten. Bland annat nätverket Rose Alliance, som är för en legalisering, och sen såklart Isabella Lund och en massa andra som jobbar med prostitution och älskar sitt yrke. Därför kan folk ha något att stå på när de säger att de prostituerade själva inte vill ha sexköpslagen och att den minsann inte är några offer. Bara det att många av de prostituerade inte ens känner till sexköpslagens utformning och att det finns nätverk (PRIS) som jobbar för att skärpa sexköpslagen också.

Nu menar jag inte att Hanna Friden skulle vara för prostitution, det är inte det som är argumentationen i hennes inlägg. Jag tror att jag är mer positiv till en legalisering än vad hon är. Men man ska akta sig när man uttalar sig om prostituerade som grupp, så att man inte hamnar i det typiska tjatet om hur självständiga och starka alla prostituerade är, eller för den delen i iden om att alla är djupt skadade psykiskt.

Att vara konsumtionssamhället personifierat.

Bland alla shoppinginlägg känner jag mig tvungen att lägga in lite konsumtionskritik. Det finns en blogg som heter Mogis.se, som handlar om en tjej som har absurt mycket pengar och konsumerar sjukt  mycket. Hennes favoritprodukt är tunikor, hon köper tunikor för typ 3000 kronor i veckan (notera att alla inlägg är skriva i ett intervall av 12 dagar, och det var inte alla shoppinginlägg under den tiden), det är fan mer pengar än vad jag gör av med på ett år. Det är inte normalt.

Jag bara undrar: hur fan pallar man konsumera så jävla mycket prylar när de dessutom har ett väldigt snarlikt utseende. Om Mogi hittar ett linne för 700 spänn som hon gillar så köper hon två i varje färg, helt normalt, tycker hon.

Utöver det äter hon fan hela tiden eller överskattar i alla fall folks intresse för det, det är helt jävla galet. Jag brukar inte äcklas av mat sådär, men jag undrar om det finns något stopp i människan, eller om hon bara är ett svart hål som slukar tunikor och kanelbullar på löpande band.

Min nya vante för ugnen från Svenskt Tenn, letade efter den ultimata vanten med det perfekta mönstret, alla skiljer sig från varandra.

Det här är mitt favoritmönster från Svenskt Tenn, vill köpa kuddar i detta tyg också som man kan ha som dekorationskudde i sin säng eller soffa. Sen vill jag införskaffa lampskärmar med detta tyg. Så himla härliga färger. Funderar även på att göra en gardin av det men det kanske kommer bli lite overkill av tyget om man har gardiner, kuddar, ugnsvante, bricka, lampskärmar i det mönstret, hehe.

Att ha den här relationen till en ugnsvante känns fan inte friskt, det måste vara något fel, tänker jag. Ingen vettig människa ser på en ugnsvante på det viset, en ugnsvante är en praktisk grej som ibland kan vara snygg, men ingen vettig människa letar bland en massa ugnsvantar med samma mönster för att hitta den perfekta passningen av mönsterbitarna. Herregud. Snacka om att skapa sig behov som inte finns.

Det är människor som Mogi som får mig att äcklas av konsumtionssamhället, jag vill bara att hon ska finna ro i sig själv och sluta konsumera upp det enorma hål hon måste ha i själen, helt allvarligt. Visst är shopping roligt, men när man köper mer läder än man rimligtvis kan använda och som dessutom är väldigt lika varandra (orka äga 20 tunikor i genomskinligt linnetyp med spets) så måste det vara något fel, det är liksom inte normalt. När man dessutom tycker att alla tunikor är den ”perfekta” tunikan så känns det som att det är ett ganska stort mått av förnekelse inblandat i det hela.

Bloggkommentatorerna skrev för övrigt kul om henne för ett tag sen när hon tappat bort sin tunika. Hehe. Herregud vilken liten bubbla den människan lever i. Otroligt.