Etikett: egypten

Fräsch nyhetsrapportering om läget i Egypten.

Älskar denna rubrik ”svenskar tvingades flyga ner”. Artikeln handlar om att turisterna ”tvingades” flyga ner till Egypten om de inte ville förlora sina pengar. Med andra ord: flygbolaget gav ingen ersättning om man valde att inte åka.

Man ba: ursäkta? Det är fan inbördeskrig! Revolution! Och folk är sura för att de inte får pengar tillbaka på sina biljetter.

Det roliga är att folk uppenbarligen har valt att åka ner eftersom de är så rädda för att förlora sina pengar. Konstig prioritering, kan jag tycka. Jag skulle kanske åkt ner för att få vara med och skydda kulturarvet.

Folk är så jävla världsfrånvända. Hur orkar man vara en så självupptagen i-landsmänniska att det man bryr sig i en sån här situation är huruvida man får åka på solsemester eller ej? Klart det är trist att inte få vad man betalat för men att vika ut sig i pressen och ba: ”kolla så synd det är om lilla mig” känns en aning osmakligt och ignorant.

Jag skulle vilja ha lite mer perspektiv i debatten. Och kanske lite mindre fokus på svenskar på solsemester i Egypten och en aning mer på konflikten om sådan.

Mötet med verkligheten.

Jag tycker det finns något så skönt i när svenska turister inte kan åka till sina paradisländer eftersom det är inbördeskrig där. Det är liksom ett sånt möte med verkligheten. Jag undrar om de tänker på att det finns människor som bor där och som lever i det där. Att det finns människor som ser Egypten som sitt hemland, inte som ett skönt litet semesterresmål.

Turism till lite sådär halvdemokratiska men varma länder kan kännas så himla unket. Nu ska jag tyvärr själv åka till Turkiet om några månader så jag kan inte riktigt moralisera här men jag kan säga att jag redan nu har dåligt samvete för det (vad som nu skulle bli bättre av det?).

Mitt favoritresmål att hata är Thailand. Svenskar älskar Thailand, tror faktiskt vi har högst antal Thailandsresenärer per capita. Tänker mig följande: en svensk blekfet familj som åker till Thailand över julen och tar med sig en hopfällbar julgran och gör allt precis som hemma, fast där. Är nog egentligen mest bitter för att jag aldrig fick åka till Thailand som barn, mina föräldrar åker aldrig utomlands.

Minns en brud i skolan som ba: ”läskit me Thailand, de har farliga maneter där”, jag ba: ”mmmm (irriterat). Och INBÖRDESKRIG!”. Hon såg helt chockerad ut.

Minns även en person som ba: ”höhö, alla roliga horor”. Kul skämt med folk som måste sälja sig till rika västerlänningar för att överleva… (finns säkert nån hora där som vill, men tillåt mig tvivla på att det är den allmänna ordningen).

Rädslan för att bli lurad.

DennisM har skrivit en Egyptenguide som är så tragisk på så många olika sätt. Bland annat säger han att man ska boka all inklusive så att man inte ska behöva äta maten utanför hotellet. Rolig ide om hur man ska uppleva en kultur, liksom. Men en sak jag tycker är så otroligt intressant med folk som turistar är detta.

Låt er inte luras! Handla helst ingenting de första dagarna innan ni har fått en uppfattning om vad saker och ting ska kosta. Säger någon 100 pund så säg 20, och sen kanske ni enas om 40. Förhandla, förhandla, förhandla och skäms aldrig för att pruta!

Man kan väl betala det man är villig att betala?

Jag förstår verkligen inte folks fixering vid att inte betala ett överpris enligt det gällande landets standard. Är det så himla jobbigt att man kanske kanske hade kunnat få grejen till ett mindre pris, när allt ändå är så svinigt billigt som jag har förstått att det är i Egypten.

Jag antar att det handlar om att man inte vill känna sig som en dum turist, men allvarligt talat så känns det ganska fånigt att lägga så stor värdering vid det. Om man nu åker till ett land så ska man väl försöka inta kulturen på andra sätt än att bara pressa ner priserna på allting, men ständigt är det detta prutande som tas upp. Det är typ det som är folks ide om att beblanda sig med lokalbefolkningen och känna in kulturen: att ge människor mindre pengar.