Konstiga argument i väskdebatten.

Den här märkesdebatten som väldigt ofta handlar om dyra väskor hamnar ju ofta på tapeten i bloggvärlden. Jag tycker att det är intressant hur extremt provocerade folk blir av att andra köper dyra väskor. Till exempel när Kenza snackar om välgörenhet är det alltid någon som ba: ”men du köpte ju en jättedyr väska”. DUBBELMORAL!!!

Allvarlig talat så har jag så jävla svårt att fatta varför det är så enormt provocerande med dyra saker. Jag ger väl blanka fan i om någon som har pengar väljer att lägga dem på en märkesväska. Jag skulle själv aldrig gjort den prioriteringen men jag blir betydligt mer upprörd över personer som konsumerar överdrivet stora mängder än personer som konsumerar dyra saker.

Vilket för mig in på det andra konstiga argumentet som alltid dyker upp till märkesväskornas försvar: ”men det är ju bättre för miljön om jag köper en dyr väska som håller tio år än 10 billiga som håller ett”. Det är sant, men faktum är att det ena inte behöver utesluta det andra. Man kan köpa en relativt billig väska som håller länge eller så kan man köpa en dyr väska med skitcrappig kvalitet eller som man tröttnar på. Shoppingbudgeten är inget nollsummespel och att man köper billigare saker kan lika gärna innebär att man lägger undan pengar. Dessutom så brukar dem som köper dyra väskor ha en ganska omfattande shopping även i övrigt.

Så köp du din svindyra väska men försök för guds skull inte få det att framstå som om det skulle vara det moraliskt överlägsna i fråga om shopping. Det bästa är såklart att konsumera så lite och miljövänligt som möjligt, gärna hos andrahandskedjor som sysslar med välgörenhet, och det behöver faktiskt inte alls kosta mycket.

Inga plastkassar för mig i alla fall.

Jag läste hos Ebba von Sydow att Jil Sander tydligen har med röda platspåsar som väskor i sin kollektion. Man har ju ett tag talat om it-väskans död, folk sägs vara trötta på väskor i mångtusenkronorsklassen med blaffiga loggor och kort levnadslängd rent designmässigt (orka lägga en mindre förmögenhet på en väska som inte är det minsta klassisk eller lättmatchad). Personligen har jag aldrig förstått fascinationen vissa har till väskor, jag skulle aldrig spendera mer än tusen spänn på en väska och då skulle det vara en rymlig, lättmatchad som jag skulle kunna använda dag ut och dag in flera år utan att vare sig tröttna eller trötta ut den. Den typiska It-väskan känns ofta krystad i spexighet och detaljrikedom.

Men än mer krystat och bajsnödigt blir det när man försöker utropa it-väskans död genom att lansera nya it-väskor (för ”IT” är ju egentligen bara epitetet för det som är ”DET” för säsongen). Den där plastkassen lär ju fortfarande vara sjukt överprisad, på samma sätt som den här 7000kronors läderpåsen från Celine är det. Det handlar ju fortfarande om att man gör ett statement av sina sjukt överprisade kläder/väskor/skor. Visserligen skriker dessa minimalistiska väskor inte ut vulgaritet på samma sätt men på ett sätt är det nästan ännu mer vulgärt att betala 7000 för något som inte ens ser dyrt ut eller har en kvalitet eller tillverkningsprocess som matchar priset. Det känns på ett sätt lite nonchalant, jag vet inte varför. Kanske för att man troligen har som mål att utstråla: ”kolla, jag är så jävla obrydd av vad folk tycker och har så jävla mycket pengar att jag kan lägga 7000 spänn på en väska ingen annan än den som är riktigt modeintresserad kommer lägga märke till”.

Bild tagen från Elin Kling.

Men när det gäller väskor tror jag att de svindyra väskornas tid är förbi. Det anses liksom inte fräscht att lägga 20 000 på en väska mitt under lågkonjunktur och ett allmänt miljörelaterat ifrågasättande av den överdrivan konsumtion vi idag ägnar oss åt. Dessa båda reaktioner är förvisso orimliga, då konsumtion är det som sätter rullning på ekonomin och det ur miljösynpunkt är långt bättre att satsa på få dyra plagg än många. Men sen när agerar människor rationellt.