Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

orimligt

En nationalekonomilektion.

Tisdagens lektion alltså.

Vi gick igenom varför handel uppstod och hade ett exempel med två personer, Adam och Eva, som var på en öde ö tillsammans där det fanns två olika resurser, bär och fisk. Vi skulle enligt olika värden på hur mycket bär respektive fisk de kunde samla ihop per tidsenhet komma fram till varför handel är så jävla maxat. Föreläsaren ”skämtade” (högst oklart) om att exemplet skulle vara jämställt på något vis och jag ba: men vem fan bryr sig om exemplet är jämställt när mindre än tio procent av professorerna är kvinnor?

Sedan så sa personen som satt bredvid mig typ: ”detta exempel är orimligt på grund av att det inte tar den tiden att samla ihop så mycket bär” och jag ba: ”men hela exemplet är orimligt för det finns inte en enda människa som skulle agera såhär om hen hamnade på en öde ö tillsammans med en annan”. Personen jag snackade med ba: ”jo, jag skulle”. Alltså, jag antar att hen drev men jag tyckte bara det var så lustigt att hen reagerade över en orimlighet i exemplet, men att det inte var den gigantiska orimligheten i att två personer på en öde ö skulle välja att bedriva handel snarare än att bara samarbeta med varandra.

Exempel av denna typ tenderar ju att vara orimliga eftersom man måste förenkla till den graden, så jag brydde mig inte om det till att börja med. Jag bara tycker att om man reagerar på en orimlighet så bör det inte vara den.

En jävligt pissig morgon.

Jag har precis färgat håret och känner mig som en misslyckad gothare. Det är typ vinrött, nästan lila, och ser ut som en ful peruk vilket det alltid gör när det är precis nyfärgat. För övrigt har jag sovit sex timmar för att jag tänkte att det ju inte är så farligt men det var det tydligen, för jag känner mig sjukt miserabel. Jag tror inte ens att ett livsstilsmagasin kan rädda dagen, men jag ska köpa ett ändå.

Nu ska jag gå till kuratorn på ungdomsmottagningen. Pratade med henne i telefon och hon lät fett vän och snäll. Jag som är så elak kommer säkert bara skrämma upp henne med mina onda tankar, tänkte jag. Hur som helst är jag fett nervös. Hur fan kan man vara nervös inför att träffa en psykolog (nu är hon ju ”bara” kurator förvisso, men fyller samma roll i sammanhanget), det är ju fullständigt orimligt. Vad är jag orolig för, att jag inte ska må tillräckligt dåligt för att hon ska tycka att jag är berättigad någon hjälp?

Inga plastkassar för mig i alla fall.

Jag läste hos Ebba von Sydow att Jil Sander tydligen har med röda platspåsar som väskor i sin kollektion. Man har ju ett tag talat om it-väskans död, folk sägs vara trötta på väskor i mångtusenkronorsklassen med blaffiga loggor och kort levnadslängd rent designmässigt (orka lägga en mindre förmögenhet på en väska som inte är det minsta klassisk eller lättmatchad). Personligen har jag aldrig förstått fascinationen vissa har till väskor, jag skulle aldrig spendera mer än tusen spänn på en väska och då skulle det vara en rymlig, lättmatchad som jag skulle kunna använda dag ut och dag in flera år utan att vare sig tröttna eller trötta ut den. Den typiska It-väskan känns ofta krystad i spexighet och detaljrikedom.

Men än mer krystat och bajsnödigt blir det när man försöker utropa it-väskans död genom att lansera nya it-väskor (för ”IT” är ju egentligen bara epitetet för det som är ”DET” för säsongen). Den där plastkassen lär ju fortfarande vara sjukt överprisad, på samma sätt som den här 7000kronors läderpåsen från Celine är det. Det handlar ju fortfarande om att man gör ett statement av sina sjukt överprisade kläder/väskor/skor. Visserligen skriker dessa minimalistiska väskor inte ut vulgaritet på samma sätt men på ett sätt är det nästan ännu mer vulgärt att betala 7000 för något som inte ens ser dyrt ut eller har en kvalitet eller tillverkningsprocess som matchar priset. Det känns på ett sätt lite nonchalant, jag vet inte varför. Kanske för att man troligen har som mål att utstråla: ”kolla, jag är så jävla obrydd av vad folk tycker och har så jävla mycket pengar att jag kan lägga 7000 spänn på en väska ingen annan än den som är riktigt modeintresserad kommer lägga märke till”.

Bild tagen från Elin Kling.

Men när det gäller väskor tror jag att de svindyra väskornas tid är förbi. Det anses liksom inte fräscht att lägga 20 000 på en väska mitt under lågkonjunktur och ett allmänt miljörelaterat ifrågasättande av den överdrivan konsumtion vi idag ägnar oss åt. Dessa båda reaktioner är förvisso orimliga, då konsumtion är det som sätter rullning på ekonomin och det ur miljösynpunkt är långt bättre att satsa på få dyra plagg än många. Men sen när agerar människor rationellt.

Ge mig pengar!
Arkiv