Politik – Sida 149 – Fanny Åström

Det spelar ingen roll om kvinnor som blivit tafsade på är ”okej” med det.

Ibland finns det en idé om att tafs är okej om personen som blir utsatt för det är okej med det. Till exempel när Dirawi blev tagen på rumpan av Flinck så var det en stor diskussion om huruvida hen var okej med det eller inte. Som om det skulle göra Flicks handling mer acceptabel om Dirawi hade varit ”okej” med den. Jag har för mig att Dirawi så något i stil med att det var lugnt, och så tyckte vissa att ”dåså, hen säger att det är okej så då är det det, alla sura feminister borde tagga ned”.

Såhär: tafs handlar om att ta på en person utan att denne gett samtycke. Samtycke behöver inte vara uttalat, utan kan handla om vad som förväntas i situationen. Det är ganska enkelt att avgöra vad som är okej om en har intresse av detta, och om en är osäker kan en alltid fråga innan eller strunta i det. De flesta kan nog i alla fall sluta sig till att om en till exempel kramar en person så är det själva kramen som är okej, inte att låta sin hand glida ner över dennes höft eller rumpa. Det är ingenting som är förväntat i den situationen.

När Flinck tog på Dirawis rumpa hade hen inte kollat om detta var okej innan. Hen tog sig friheten att göra vad hen önskade med Dirawis kropp. Hen brydde sin inte om vad Dirawi tyckte och tänkte kring saken, eftersom hen inte brydde sig om att ta reda på det. Det är i detta övertrampet ligger: att göra något med en annan persons kropp utan att först inhämta samtycke. Det spelar ingen roll om den utsatta faktiskt skulle ha samtyckt, eftersom det uppenbarligen inte spelade någon roll när förövaren valde att begå sin handling. Förövaren struntade högst medvetet i vad hen som blev utsatt för handlingen tyckte och tänkte, och detta är i sig ett brott. Det är inte bara resultatet som räknas, utan även intentionen.

Oavsett vad Dirawi tycker och tänker om saken så tycker jag att det är ett problem att män tar sig friheter med kvinnors kroppar. Det är ett resultat av patriarkala strukturer och jag tänker motverka det även om den som blir utsatt för det ett specifikt fall säger sig vara ”okej” med det. Feminism är inte bara kampen för min egen rätt att ha min kropp ifred, utan kampen för alla kvinnors rätt att ha sina kroppar ifred, även de som är ”okej” med att någon inte respekterar detta. Vidare finns det en massa kvinnor som är ”okej” med de stördaste saker eftersom det är något vi har socialiserats in i och för att straffet för att göra motstånd är väldigt högt, det betyder inte att det är bra för dem.

Det viktiga är samtycket, inte hur handlingen sedan mottas av den som blir utsatt. För om en inte bryr sig om att inhämta samtycke så kommer en förr eller senare (troligen förr) göra något mot någon mot dennes vilja. Det är detta som kallas våldtäktskultur; ett samhälle där män tar sig självklar rätt över kvinnors kroppar, där kvinnor alltid är tillgängliga till motsatsen har angetts. Det är denna som måste brytas och förändras. Och det spelar faktiskt ingen roll var Dirawi personligen tycker om saken.

Män och kvinnor lever i olika världar.

Läser om två manliga studenter som tyckte att det var ett ”roligt skämt” att skicka en lapp med våldtäktshot till en kvinnlig kurskamrat. Tydligen var ”skämtet” såpass grovt att de valde att inte skicka det till någon i deras närmaste krets men de valde ändå att skicka det, och under en föreläsning till råge på allt.

Händelsen inträffade i mars månad i år. En grupp läkarstudenter var samlade till en föreläsning om etik. Mitt under föreläsningen fick en kvinnlig student en skriven lapp i sin hand.
Hon öppnade lappen och läste: ”Du kommer att bli våldtagen i natt.” Den kvinnliga studenten blev chockad, började skaka och gråta.
Hon gick fram till föreläsaren och berättade för hela klassen om det som hade hänt. Hon frågade klassen:
– Vem har skrivit detta?

Umeå universitet har valt att ge studenterna konsekvenser för detta, givetvis helt oacceptabla, övergrepp. De har blivit avstängda från programmet under en tid och det ska sättas in extra utbildningsmoment, som jag antar berör detta. Jag tycker att det var modigt och bra av den utsatta kvinnan att gå fram och inför klassen fråga vem som var skyldig till det hela, något jag tror skapar en ökad medvetenhet i gruppen som helhet. De studenter som är skyldiga valde själv att träda fram och verkar vara ganska ångerfulla inför det hela, vilket såklart är positivt.

Jag har inte så mycket att säga kring hur saken har hanterats i efterhand, utan jag tycker att de inblandade har agerat på ett bra sätt. Däremot tycker jag att det är intressant att försöka förstå den här typen av situationer ur ett maktperspektiv.

Hur tänker en när en väljer att skicka den här typen av meddelanden till en person en inte verkar ha en särskilt nära relation med? Jag antar att ”humorn” ligger i att det är absurt och förbjudet i någon mening, för särskilt fyndigt eller vitsigt är det ju absolut inte. De måste även ha förstått att det fanns en risk för negativa reaktioner eftersom de valde att skicka det till någon utanför deras närmaste krets. Emellertid verkar de inte ha förstått exakt hur jobbigt kvinnan skulle kunna tycka att de var. De verkar inte ha varit ute efter att göra människor ledsna, utan mer ha varit dumma i huvudet. Detta säger jag alltså med reservation för att jag inte vet ett skvatt om dessa personer, utan bara bildat mitt intryck efter deras agerande såsom det beskrivs i artikeln jag länkade till.

Men för personen som tar emot ett sånt här meddelande så blev känslan helt annorlunda. För det första vad hen kvinna, vilket gör att hotet om våldtäkt är betydligt mycket mer påtagligt i ens vardag. Kvinnor växer ju så att säga upp med att det finns en risk för att bli våldtagen, vilket män inte gör på samma sätt. Även om män såklart kan våldtas så är det inte på samma sätt en given del av deras liv som de varnas för och uppmanas till att planera sin vardag efter. Kvinna hade heller ingen insikt i vilka dessa män var och hur de resonerade eller i att andra människor hade fått dessa lappar, så för hen kunde det lika gärna vara ett allvarligt menat hot. Hen kan ju även ha erfarenheter av sexuellt våld, något som många kvinnor har.

Män växer inte upp med hotet om våldtäkt, men det gör kvinnor. Detta utgör en fundamental olikhet i våra respektive livssituationer. Detta behöver såklart inte göra någon dum i huvudet, men det gör ändå att en som man saknar en instinktiv förståelse för hur det är att ha detta hot liggande över sig som en våt och tung trasa genom livet. Att detta hot dessutom är högst reellt för kvinnor, alltså att det faktiskt finns en massa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, och nog också något som nog inte tas med i beräkningen dådet skämtas om sexuellt våld.

För män är våldtäkt helt enkelt inte ett ständigt närvarande inslag i vardagen som det är för kvinnor. Det är ingenting en hör hur en ska skydda sig mot som liten, det är inget en får tips på hur en ska undvika i tidningar och det är inte heller något en utsätts för i samma utsträckning. Det är ett tänkbart scenario, något en känner till, men ingenting en tar med i beräkningen. De är avlägset.

Därför kan det nog vara svårt att begripa vad det innebär att skicka en lapp med ett ”skämt” om att en kvinna ska bli våldtagen. Det kan vara svårt att på förhand sätta sig in i hur hen kommer att förstå den här lappen, hur den kommer att fogas samman i ett mycket större sammanhang där kvinnan redan har blivit uppmärksammad på och kanske rentav utsatt för denna möjlighet ett flertal gånger. För kvinnan är våldtäkten inget abstrakt och avlägset, utan något greppbart och närvarande, något som flertalet gånger uppmärksammats.

Kvinnor och män lever i olika världar. Våra erfarenheter som könsvarelser skiljer sig åt på vissa viktiga punkter som är fundamentala för vår tillvaro, och en av dessa punkter är det sexuella våldet. När det kommer till det lever män och kvinnor i olika verkligheter. Ibland krockar dessa världar, som när två män tycker att det är ett ”skämt” att påminna en kvinna om det hot som legat över henne som en våt och tung trasa hela livet, att göra hen desto mer medveten om närvaron av detta hot. Hotet är ingenting hen bara kan skaka av sig, för det är inte det första som kommit. Hotet om våldtäkt hur funnits där hela hennes liv, och lappen påminner bara om det hen redan visste om. Påminner om våldet som lurar, påminner om det ständigt överliggande hotet om att någon ska ta hennes rätt att bestämma över sin egen kropp ifrån henne.

Jag tror att det är viktigt att förstå att erfarenheter för män och kvinnor skiljer sig åt på ett grundläggande sätt, att det finns stor skillnader i villkoren för själva vår existens, som gör att handlingar får helt olika innebörd för män och kvinnor. Det som för en man framstår som ett skämt, även om det är ett grovt sådant, kan för en kvinna vara en påminnelse om och en förlängning av ett ständigt närvarande patriarkalt förtryck, och därmed svårt att ”skaka av sig”.

Vissa åsikter.

Träffade för några veckor sedan för första gången en person som seriöst tycker att dumpstring är fel. Varför? För att det är butiksägarens egendom. Alltså den åsikten är så jävla absurd tycker jag. Hur kan en tycka att det är vettigt att ätbar mat slängs om det finns någon som vill äta upp den, bara för att det finns en person som formellt sett äger den? Att värdera äganderätten över att människor ska kunna äta och miljön känns så jävla absurt.

Företag som ”arbetar” politiskt.

La upp denna bild på Instagram med texten: Detta att Telge energi försöker icensätta något slags folkinititiv för att gynna sin sak…

Följande konversation utspelade sig sedan mellan mig (F) och frågeställaren (J).

J: Är det verkligen hemskt att det även görs vinst då det i slutändan gynnar elbranchen och miljön?

F: Ser du inte problemet i att företag använder sig av demokratiska kanaler tänkta för medborgare?

J: Fast, även om det gynnar telge så gynnar det väl ändå i slutändan elpriserna samt bättre miljö? Slutprodukten är väl densamma. Sålänge det handlar om förbättring för alla?

F: Fast det gör det ju inte, finns bättre sätt att gynna miljön om det är det en vill åt. Det är ett problem att företag gör anspråk på att föra politisk kamp, när de egentligen sätter sitt eget bästa främst. Tror du Telge skulle ställa sig positiva till en miljöförbättring om den innebar sänkta vinster för dem? Problemet är att företag definierar frågan och kampen, vilket gör att deras intressen styr den.

J: Det är väl så i detta fall så ser jag liksom ingen skada, även om det är i deras egna vinstintresse då har ju varje bolag ett intresse att göra vinst! Jag ser som inte ett problem om deras egna intressen som i detta fallet kan leda till någoting bra? Förstår vad du menar, men även om det är en baktanke till det hela så är det väl ändå slutprodukten med eller utan baktanke positiv?

F: jag tror tyvärr det kan göra mer skada eftersom dessa initiativ (som ofta är ganska menlösa) skymmer sikten för vad som verkligen behövs.

Jag tycker i alla fall att det är ett stort problem att företag försöker icensätta olika typer av folkinitiativ och utnyttja kanaler för politiskt inflytande menade för medborgare för att göra sin grej. Det är lite som om ett enskilt företag eller Svenskt Näringsliv skulle starta ett parti (något det såklart inte behöver eftersom de istället kan typ anlita en Pr-byrå med uppdrag att få högt uppsatta sossar att vrida partiet åt höger, obs sann historia en kan läsa mer om här). Det är klart att näringslivet har politiska intressen, men de har kanaler för att få ut dessa intressen till exempel genom att vara remissinstanser i olika förslag eller sitta med i olika nämnder och så vidare. Namninsamlingar, demonstrationer och så vidare är liksom inte deras kanaler.

Sedan tror jag att det är farligt att låta företag ”kapa” olika frågor. Visst kan en resonera som ovan och mena att de ändå gör ”någonting” bra (vilket såklart kan diskuteras, jag tycker till exempel inte att skattesänkningar på ren el är en schysst miljöinsats) men det är ju ganska uppenbart vilka intressen det är som sätter agendan. Om företag tillåts ”ta” en fråga, driva opinion och formulera problem, så kommer lösningarna alltid begränsas till det som företaget också vinner eller i alla fall inte förlorar något på. Det gör att debatten förlorar udd och att vi riskerar att missa de verkliga lösningarna på saker och ting. Så nej, jag tror inte att det går att låta företag ta plats i dessa rörelser utan att samtidigt förlora i analys och udd.

Gästblogg: Hur tänker ni att jag ska svara?

Jag är en person som är aktiv i en tjejjour. Oro och ilska är vad som väcks i mig av att läsa om mål efter mål som döms till våldtäktsmäns fördel. Här försöker jag belysa situationen sett från mitt perspektiv:

När tjejer hör av sig till en tjejjour kan det vara första gången. Första gången hon berättar. Första gången hon sätter ord på vad hon har varit med om. Första gången hon berättar för någon på en tjejjour att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Någon använder inte så många ord men det framgår tydligt. Någon har haft sex med henne fast att hon inte ville. Någon har våldtagit henne. Någon annan kan sätta ord på det direkt.

Till en tjejjour hör många tjejer av sig. Första gången de berättar för någon annan. Vi är ofta den första utomstående som hon vågar berätta för, berättar att hon har blivit våldtagen.

På tjejjoursmöten brukar vi ofta diskutera att vi ska uppmana tjejen som varit modig och hört av sig till oss – att polisanmäla. Uppmana henne att polisanmäla våldtäkten. Hon har precis tagit modet till sig att sätta ord på vad hon har varit med om. Sätta ord på att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Hon har blivit utsatt för ett brott.

Oftast brukar reaktionen vara: nej. Nej hon vill inte polisanmäla. Hon kan fråga oss: vad händer när jag har polisanmält? Polisanmält våldtäkten.

Polisanmäla för att våldtäktsmannen eller våldtäktsmännen ska få sitt/sina straff. Lägga skulden där den hör hemma. Polisanmäla för att hon ska kunna få känna sig trygg. Polisanmäla för att hon ska kunna börja om sitt liv. För att våldtäktsmännen ska få veta att de har gjort fel. Polisanmäla för att samhället ska få veta: vi i det här samhället tolererar inte våldtäktsmän. Polisanmäla för att vi är ett samhälle som inte premierar våldtäktsmän. Polisanmäla för att alla i vårt samhälle ska få känna sig trygga. Polisanmäla för att lägga skulden där den hör hemma.

Här om dagen blev tre män friade från våldtäkt efter att de tryckt in och varit medhjälpare till att trycka in en flaska i en kvinnas underliv. Tre män har tryckt in en flaska i en kvinnas underliv. Tre män. En flaska. En kvinnas underliv. Nu är de tre männen friade från våldtäkt.

Kvinnan måste först ha polisanmält händelsen. Polisanmält att tre män tryckt upp och varit medhjälpare till att trycka upp en flaska i en kvinnas underliv. Polisanmält en våldtäkt. Polisanmäla för att lägga skulden där den hör hemma.

Jag, i egenskap av att vara aktiva i en tjejjour, vet. Jag vet att en tjej eller kvinna som blivit utsatt för en våldtäkt tvekar. Många på vår tjejjour tvekar. Ska hon verkligen polisanmäla? Kommer det verkligen bli bättre? Får våldtäktsmän verkligen sitt rätta straff i vårt samhälle? Får verkligen våldtäktsmännen veta att de har gjort fel, att de begått ett brott?

Nej. Vårt samhälle premierar våldtäktsmän. I vårt samhälle frias våldtäktsmän. I vårt samhälle får tjejer och kvinnor skulden för att de har blivit utsatta för brott. I vårt samhälle lär sig inte våldtäktsmän att de har gjort fel. I vårt samhälle är inte våldtäktsmän våldtäktsmän.

När en tjej hör av sig till en tjejjour kan det vara första gången hon berättar. Första gången hon berättar att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Första gången någon påtalar att hon har blivit utsatt för ett brott. Ett brott som kan polisanmälas. Hon kan fråga oss: vad händer efter att hon har polisanmält? Kommer våldtäktsmannen/ våldtäktsmännen så sitt straff? Kommer samhället hjälpa henne? Kommer samhället stå vid hennes sida? Kommer hon få möjlighet att känna sig trygg tillslut?

Jag, i egenskap av att vara aktiv i en tjejjour, undrar hur Sveriges Lagstiftare, Sveriges Högsta Domstol och Umeå Tingsrätt har tänkt att jag ska svara?

Författaren är anonym, men bloggar här.

God ton.

Under en tid så har en person sökt kontakt med mig. Först på twitter där hen ställde olika aggressiva frågor om feminism, sedan när jag blockat hen på twitter på mejl där hen menade att hen ”faktiskt ville veta”. Sedan, när jag inte svarade på detta eftersom det inte låg i mitt intresse och för att jag hade bättre saker för mig, så mejlade samma person mig otroligt otrevligt samt kommenterade på bloggen flera gånger med påhopp och så vidare. Givetvis har jag raderat allt detta.

Vad jag tycker är intressant är vissa personers inställning till att vara trevlig mot andra. Det är inte helt ovanligt att det kommer någon som har ”god ton” till att börja med, vilket i sammanhanget ofta innebär lite lätt översittig och otrevlig men fortfarande resonabel och utan personangrepp, men som sedan blir otroligt otrevliga när de inte känner att de får ”rätt” respons. De vill till exempel att en ska ”förklara” något, och sedan när en inte har lust att göra det så haglar otrevligheterna och iland även hoten.

Jag tycker detta illustrerar så bra vad ”god ton” ofta handlar om. Det är väldigt ofta en fasad, som rämnar när andra inte dansar efter ens pipa. Tyvärr, men om din ”goda ton” bara finns där när jag gör som du säger och vill så är den fan ingenting värd.

Twitter 29/5. Om liberalfeminism.

Ibland säger liberaler: ”liberaler är defintionsmässigt feminister”. Alltså nej? Du blir inte feminist för att du tycker alla ska ha samma rättigheter. Då är väl fan alla definitionsmässigt feminister. Att vara feminist kräver också att du känner till patriarkatet, och vill bekämpa det som det tar sig uttryck idag. Så, om du till exempel känner till patriarkatet men tycker det är ok pga alla är ”lika inför lagen” så är du inte feminist. Du är inte feminist för att du tycker att tidigare feministiska framsteg varit positiva, men att vi ska stanna här och inte göra mer. Du är inte heller feminist om du teoretiskt vore för krossandet av ett patriarkat, men inte är medveten om att det idag existerar ett. Dessutom: vad är poängen ens med att vara feminist ”definitionsmässigt”. Det säger absolut ingenting. Ok, du är för kvinnors rättigheter och så vidare. Bra. Men vad GÖR du för att de ska utökas och upprätthållas? Menar alltså inte att en behöver vara värsta aktivisten, men i alla fall ifrågasätta sitt eget privilegium. Det är verkligen ingenting värt att ”definitionsmässigt” vara feminist om en inte agerar utefter det.

Trött på liberaler som undviker frågan om kvinnors rättigheter genom att kalla sig ”definitionsmässigt feminist” och sen ba skita i frågan. Och alltså, liberaler som ba ”det var liberaler som drev igenom kvinnlig rösträtt”. Detta stör mig så mycket!! För det första: det var liberaler och vänster i samarbete. Ni hade fan aldrig klarat er ensamma. Andra: vem FAN bryr sig? Ok, ni var med och gjorde en bra sak för 100 år sedan. Vill ni ha applåder nu? Ska jag kyssa era fötter?

Att den liberalfeministiska analysen ledde till framsteg då betyder inte att den kommer göra det nu. Världen ser annorlunda ut. Vi är till exempel lika inför lagen, men kvinnoförtrycket kvarstår. Det innebär att likhet inför lagen är ett överspelat delmål i kampen. Ni kan liksom inte fortsätta tjata om likhet inför lagen nu när vi haft det aslänge. Det är inte en väg framåt. Det går inte att föra kampen likadant, med samma analys, hundra år senare. Den måste anpassas efter verkligheten. Liberalfeminismen är föråldrad i sin analys och sina krav. Spelar ingen roll att den lett till framsteg, det är nutid som räknas.

Antifeministerna slår nya rekord i rimliga resonemang.

Alltså ursäkta för att jag skriver ännu ett inlägg om nippriga antifeminister som inte förstår satir men detta är så jävla kul. Det har kommit in en ny kommentar på inlägget om att jag är en manshatare som tycker att män ska byta kön.

Ja detta visar ju om inte annat hur extremt galen den feministiska världen är. När folk inte kan se skillnad på ”satir” och feministisk verklighet så är det illa ställt med den feministiska verkligheten… Det som feminister trycker ut dagligen är just så galet att allt kan vara satir. Vad är det för skillnad på detta inlägg och valfritt annat från henne eller någon annan feministbloggare? Är det satir alltihop?

Okej. Så att en antifeminist inte kan se att ett inlägg är satiriskt när det typ står rakt ut i inlägget bevisar alltså att feminister är knäppa? Är det bara jag som känner att bevisningen haltar liiiite här?

Jag skulle verkligen vilja se den feminist som hävdar att män borde byta kön för att de fått så dåligt rykte seriöst. Jag har verkligen aldrig hört någon yttra detta, och tvivlar på att det finns någon som gjort det alls, inte ens den mest superextrema manshatarfeministen kan väl tycka så? Det är ju inte som att det inlägget jag skrev var något som feminister brukar företräda. Jag har i alla fall aldrig sett den åsikten uttryckas, och uttryckte den själv för att visa på absurditeten i att säga detsamma om feminister, inte av något annat skäl.

Tyvärr antifeminister, men det är inte mitt fel att ni inte klarar av att läsa enkel text. Problemet är att ni är för korkade eller för besatta av era vanföreställningar om att alla feminister hatar män, eller båda delarna.

Nå, det stora problemet här är väl att de är så besatta av att driva sin världsbild i bevis att de helt frångår vett och sans. Tvivlar starkt på att de skulle driva samma resonemang kring någon annan företeelse.

Porr.

Mitt inlägg om självkänslomyten har, av helt förståeliga skäl, tolkats som att jag är emot porr. Detta stämmer inte. Jag ser absolut att det finns problem med porr, men jag vänder mig inte kategoriskt emot det och tycker inte att en behöver tycka att det är dåligt att ens eventuella partner tittar på porr.

Däremot så kan jag tänka mig att porr är förknippat med en del press på många kvinnor, speciellt yngre. Jag har inte heller några problem med att se att det finns en viss risk för att för viss porrkonsumtion kan leda till att förväntningar på hur sex är och bör vara blir både sexistiska men också överdrivna.

Jag instämmer dock i att snacket om ”porrbeorende” och ”porrskada” känns väldigt pseudo och överdrivet. Jag tänker att porren är en ganska liten del i det hela, det stora problemet när det kommer till Unga Tjejers Självkänsla™ är nog snarare objektifieringen som möter oss dagligen och det patriarkala förtrycket, inte just porren, även om mycket av den såklart utgör en del i och ett resultat av detta.

Nå, poängen i inlägget var inte att porr automatiskt är dåligt utan att det är ett problem när självkänsla diskuteras som en oberoende faktor i olika situationer. Så är det sällan.

Om porr och självkänslomyten.

Löwengrip har skrivit ett inlägg om porr och att det är helt okej med hen om hens partner kollar på porr.

Det handlar alltid i grund och botten om sin egen självkänsla. Om jag är trygg med mig själv vågar jag hålla mina egna gränser bättre, att inte ställa upp på saker och ting som jag inte vill. Och om jag är trygg i min relation spelar det ingen roll om personen kollar på porr. Det är som vanligt att man ska fundera ut en lösning genom att hitta syndabocken. ”Det är porrens fel” som nu är på tapeten. Att det är det som ger om kvinnor press. Det är bullshit säger jag. Hitta en sund relation till dig själv och din partner istället. Då kommer du inte längre må dåligt över det.

Detta är ett perfekt exempel på något som jag skulle vilja kalla ”självkänslomyten”, alltså idén om att självkänsla är något som är sprunget utifrån ens inre och inte något som påverkas av ens omgivning. Att en liksom bara kan ”ha” självkänsla och en sund relation till sig själv som är fast och beständig oavsett vad som sker.

Nej, jag tror inte heller att det bara är porrens fel (vem tror det egentligen) men jag tror att förväntningar på kvinnor som presenteras i en massa olika sammanhang spelar en väldigt stor roll för hur kvinnor uppfattar sig själva.

Jag känner själv att min självkänsla hamnar i botten när jag kollar på reklambilder med perfekta kvinnor, och tänker mig att jag skulle kunna känna liknande om min partner kollade mycket på porr med kvinnor i som var mycket snyggare/sexigare/bättre i sängen än vad jag var. Jag tror också att jag skulle kunna känna viss press kring att själv agera liknande, speciellt om det var något min partner efterfrågade. Detta beror inte på att jag har en i grunden ”dålig självkänsla” utan på att jag är en social varelse som påverkas av min omgivning. Givetvis spelar ens självkänsla roll för hur lättpåverkad en är, men det går inte att komma ifrån att vi alltid reagerar på yttre påverkan. Hur stark du än är ”i sig själv” så påverkas du av omgivningen. Om du är tillsammans med någon som vill att du ska vara på ett visst sätt i sängen är det troligt att du påverkas i den riktningen och gör saker du kanske inte skulle ha gjort annars.

Vidare så byggs ju självkänslan upp genom hela livet, och om en lever i ett samhälle där det råder vissa ideal kring hur kvinnor ska vara i sängen så kan det bli svårare att bygga upp denna självkänsla. Det är alltså inte så att vi går påverkade genom livet tills dess att vi får kontakt med en person som blivit väldigt påverkar av porrideal, utan detta är ett samhällsfenomen som alltid påverkar oss, och även påverkar vår självkänsla. Givetvis spelar det roll vad vi lär oss att uppfatta som ”naturliga” förväntningar i sexuella sammanhang.

”Självkänsla” är inget som bara finns där utan något som skapas. Det är dessutom ett privilegium att kunna ”sätta gränser” och bygga upp en stark självkänsla, olika människor ha helt olika förutsättningar för att kunna göra detta. Om en hela livet får lära sig att en ska leva upp till vissa ideal för att vara något värd är det såklart ganska troligt att en också själv anammar den synen på sig själv och då är en mer mottaglig inför andras idéer om hur en bör vara. Människor som pratar om självkänsla som lösningen på det ena och det andra borde fundera mer på vad som krävs av omgivningen för att självkänsla ska kunna skapas.