Kategori: Politik

Borgerlig historierevisionism.

Kjöller har skrivit i Dn om Megafonen, alltså den organisation som sysslar med social upprustning i förorten. Texten inleds med den här bilden:

Bilden pryds av undertexten: Stenkastare som slänger blommor. Trovärdigt? Och redan här sätts tonen. ”Stenkastaren” på bilden är ett verk av konstnären Banksy. Hade Kjöller reagerat om någon annan organisation, som var mer vit, medelklass och innerstad, hade haft en sådan på väggen? Troligen inte.

Oviljan att ta avstånd från våldet, men samtidigt säga att man inte har någonting med det att göra, skulle kunna tolkas som att Megafonen inte riktigt representerade någon av de två parterna som striden egentligen stod emellan: varken kravallisterna eller de Husbybor som rasande tvingades åse vandaliseringen.

Megafonen har försökt förklara våldet. Nej, de har inte tagit avstånd, att ta avstånd är en meningslös gest. Däremot har de aktivt arbetat emot det genom att bedriva socialt arbete. Kjöller verkar vilja att Megafonen ska ta ställning för eller emot upploppsmakarna, men varför ska de göra det? De tar ställning för vad de uppfattar vara intresset i den områden de verkar, vilket är social upprustning och politisk representation. De inser att det ligger i deras intresse att få slut på bilbränderna, men de förstår också att metoderna för att göra detta inte sammanfaller med den strategin som samhället kör på just nu.

Rami al-Khamisi, talesman för Megafonen, menade att Svenska Bostäder borde vara tacksamt för organisationen. Då, i intervjun i augusti, påminner han om att det för 3–4 år sedan var kravaller i Husby.

Hur ska man tolka det? Som ett krasst konstaterande? Eller som ett hot? Är Megafonen en demokratisk rörelse eller en organisation som erbjuder lugn och vapenvila i utbyte mot pengar – ungefär som beskyddarverksamhet?

Här undrar jag: tror Kjöller seriöst att det är så att Megafonen har någon slags armé av unga ”upploppsmakare” som de kan släppa lös när de inte får sin vilja igenom? Det är ju bara fånigt. Om hen nu inte tror det, varför insinuerar hen att det skulle vara så? Det är klart Megafonen kan ta åt sig en del av äran för att det var lugnt i Husby under en tid, de har ju aktivt bekämpat det.

Men det störigaste med Kjöllers text är detta:

I ett av alla de tusentals tweets jag ögnat igenom är det någon som jämför Megafonens aktiviteter med hur arbetarrörelsen på bred front byggde upp Sverige. Och kanske kunde det ligga något litet, litet frö av sanning i detta. Om det inte vore för allt det där andra. Det som arbetarrörelsen inte gjorde.

Kjöller hävdar alltså att Megafonen, utöver allt bra de gör som arbetarrörelsen också gjorde, också gör något dåligt, något som arbetarrörelsen inte gjorde. Så vad var det som arbetarrörelsen inte gjorde?

Som det revolutionsromantiska språkbruket i både bild och text. Svarta knutna nävar och formuleringar som ”En enad förort kan aldrig besegras”. Som om det pågick ett krig. ”Tala är silver, kriga är guld”, skriver någon i en tweet som retweetas av Megafonen.

Detta är inget annat är ren historierevisionism. Som om arbetarrörelsen aldrig haft ett ”revolutionsromantiskt” språkbruk. Det är ju inget annat än trams!

Och jag känner igen det här någon annanstans ifrån, nämligen i hur folk talar om feminismen som rörelse. Många som arbetar emot feminismen idag målar upp en romantiserad, och givetvis falsk, bild av hur feminismen var innan. Innan hade feminismen med alla kvinnor på tåget, innan var feminismen inte alls sådär extrem utan hade rimliga krav och så vidare. Så har det såklart aldrig varit, det har aldrig funnits en feminism som uppfattats som ”rimlig” av hela samhället, aldrig funnits en feminism som inte behövs kämpa igenom sina krav, aldrig funnits en feminism som haft alla kvinnor med på tåget. Liknande gäller för arbetarrörelsen: den har aldrig varit ”snäll” i borgerlighetens ögon.

Borgare romantiserar historien för att kunna svartmåla de sociala kamper som sker idag, för att kunna säga ”en gång i tiden var kampen rimlig, idag är den extremistisk och fel”. Men dåtidens Kjöller hade såklart suttit och fördömt arbetarrörelsens retorik också, kanske hade hen jämfört med någon annan social rörelse som redan fått igenom sina krav, som hen minsann tyckte var bra och fin.

Fyra avslutande tankar.

Har fyra avslutande tankar kring Löwengrip och hens kvinnohjärna, som jag redan skrivit om två gånger idag (och jag som brukar tycka att en inte ska ge Löwengrip så mycket uppmärksamhet. Aja):

  1. Tänk er att det inte är Löwengrip eller kvinnor i allmänhet som ”överanalyserar” utan män som uttrycker sig som spån?? Jag vet, flippad tanke att något kan vara mäns fel, att det kan vara män som behöver ändra på sig. Men alltså, försök tänka denna tanke fullt ut: det kan vara mannens fel!!! Det kan vara män som inte är tillräckligt tydliga, inte uttrycker sig på ett finkänsligt sätt, och inte kvinnorna som överanalyserar och är överkänsliga. Nå, troligen är det väl båda parternas fel, men i dagsläget är det i princip bara kvinnans sida i det hela som problematiseras. Mannen ses som rationell och stabil, kvinnan som något slags känslomonster som spyr ur sig sitt känsloklägg.
  2. Fick följande svar när jag kommenterade under Löwengrips inlägg: ”Håller inte med om att det endast ständigt är kvinnor som ständigt ska försöka förstå männen. Det är precis lika vanligt tvärtom tror jag. Hur många gånger har man inte hört män beklaga sig över att det inte förstår vad kvinnor menar med det de säger?”. Nyckelordet här är ”beklaga sig”. Ja, jag har också hört många män beklaga sig över att de inte förstår kvinnor men det är också allt de gör, de försöker inte hitta orsaken eller lösningen till detta hos sig själva, utan konstaterar rätt och slätt att kvinnor är svåra att förstå, alternativt knäppa, och sedan återgår de till att snacka om något annat, alternativt gör någon ”rolig lista” över hur en ska förstå kvinnor, som innehåller geniala punkter i stil med ”ja betyder nej” och så vidare. Det är kvinnor som snackar om hur de ska anpassa sig, som förebrår sig själva, som försöker förstå män.
  3. Varför envisas människor som tycker att kvinnor och män är fundamentalt olika att ingå i könsblandade förhållanden? Detta verkar vara en jättedålig lösning. Varför inte vara tillsammans med någon som förstår en istället? Eller kanske ligga med folk av motsatt kön fast inte envisas med att bo med dem och så vidare? Så jävla jobbigt att dela sitt liv med någon som en inte kan kommunicera med utan att behöva ändra sitt sätt att tänka. Detta är verkligen en gåta när det kommer till människor som båda envist hävdar de fundamentala skillnaderna mellan män och kvinnor och dessutom alltid ska lyfta fram hur extremt soft det är att vara i ett monogamt heteroförhållande.
  4. Generellt tycker jag inte att en ska skuldbelägga kvinnor för att det upprätthåller patriarkala strukturer, men jag tycker verkligen att Löwengrip har ett ansvar här. Varför bidrar en person som säger sig vilja hjälpa ”unga tjejer” till bättre självkänsla till att få dem att hata sig själva genom att skriva den här typen av inlägg? För det är det det handlar om: kvinnohat. Att lära människor att kvinnor är mindre rationella bara för att de är just kvinnor. Varför gör Löwengrip detta? Jag tycker att det är tragiskt, speciellt då hen inte bara nedvärderar sig själv utan också uppmuntrar en massa andra unga tjejer att nedvärdera sig själva och varandra. Extremt dåligt inflytande.

Nå, detta om detta.

En studie i internaliserat kvinnohat.

Läser Löwengrips kommentarsfält och förfäras över den mängd internaliserat kvinnohat som finns där. Alla dessa kvinnor som uttrycker att de är mindre logiska, rationella och så vidare för att de ibland tolkar män på ett sätt som de inte var menat från männens sida. Och det är alltid alltid kvinnorna är är problemet.

Ska köra lite exempel nu:

Bella nu överanlyserar du.

En till på temat överanalyserar:

Haha, jag förstår precis vad du menar! Brukar också hålla på och överanalysera sådär.

Alltså det här ordet ”överanalysera”, vad ska det ens betyda? Kanske har Löwengrip missuppfattat det Spångberg säger men ”överanalysera” är ett så konstigt ord att använda för att beskriva detta. Hur kan en analysera för långt, se saker ur för många olika vinklar? Förmåga och vilja till analys är ju någonting bra, något en ska vara stolt över. Inte något en ska skämmas över.

Min kille hade kunnat säga exakt likadant och mena att säga nåt jättejättefint, utan att fokusera på formulering, medan jag direkt hade kopplat det som du och startat analyseringen. Det är tur man kan skratta åt det.

Ja, tur att vi kvinnor i alla fall har så mycket självdistans att vi kan skratta åt vår egen tokighet. Haha! Ojojoj så tokigt det kan gå när en har en dålig liten kvinnohjärna istället för en rationell och logisk manshjärna.

Jag förstår precis vad du menar, att kvinnor vanligtvis överanalyserar allting och väger in sitt känslomässiga klegga istället för att se på livet som det är.

Ja, klegga är verkligen ordet som vi ska använda för kvinnors känsloliv! En vidrig och äcklig smet som bara sväller och fastnar överallt. Stackars alla logiska och rationelle män som måste vada omkring i detta vidriga känsloklegg.

En tjej lägger alltid mer vikt vid specifika ord och formuleringar.

Gör vi? Vidare kan detta kanske bero på att män typ ofta är ganska fåordiga, vilket gör att den som vill ha mer information lätt försöker pressa ur mer än vad som finns där. Om män blev bättre på att förklara sig ordentligt så kanske detta problem inte skulle existera. Jag vet i alla fall att de gånger jag ”överanalyserat” har varit när män har antingen varit väldigt fåordiga eller motsägelsefulla, vilket har gjort att jag har försökt pressa ut så mycket information som möjligt ur det lilla som finns.

Hahaha! Jaaa det är lätt att vi kvinnor överanalyserar medan, som du skriver, männen menar exakt vad dom säger och inget annat. Oftast så försöker dom inte ge pikar eller gömma saker mellan raderna, medan vi kvinnor ofta kanske vill att någon ska läsa våra tankar!
Så Odd menade det han sa med kärlek men även logik, att det faktiskt finns en risk att förhållandet en dag spricker men att det inte förändrar hans syn på dig som mor till hans barn. <3

Männen menar alltså ”exakt vad dom säger”. Vad innebär det? Vad är det egentligen Spångberg säger? Det kan ju, som Löwengrip redogjort för, tolkas på flera olika sätt. Även om en man inte försöker ge pikar så spelar det ändå roll vilka ord en väljer att formulera sig med. Den här idén om att männens tolkning av orden skulle vara mer ”rak” och rimlig medan kvinnors tolkningar tar konstiga omvägar bygger ju rakt upp och ner på en förställning om att män ser saker ”som dom är” medan kvinnor tolkar in saker som inte finns.

Haha, men man förstår ju att han bara menade väl egentligen när man tänker som en kille ;):P så söt han är :D

Ja, Spångberg menade ju bara väl för hen ”tänker som en kille”. Så behöver Löwengrip inte bry sin lilla kvinnohjärna om det. Tokigt det kan bli när folk med helt olika hjärnor försöker kommunicera med varandra.

Kom igen nu kvinnor, inse att ni är fantastiska som har den här förmågan och viljan att förstå och analysera vad andra menar istället för att skämmas över den och tycka att ni överanalyserar. Sluta tro att det är mäns tolkning av saker och ting som är ”rakt på” och rationell, utan förstå att er är minst lika rimlig.

Löwengrips kvinnohjärna och om att ständigt anpassa sig efter män.

Läser på Löwengrips blogg:

– Det är ju fint, hur känns det?
– ”…..” Att bli pappa har alltid varit min största dröm. Bella kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för hon är kvinnan som föder mitt första barn.

Jag vet älskling att du ville säga något gulligt här men jag uppfattar det som att du har tänkt att skaffa barn med andra kvinnor framöver. Eller så är det bara min kvinno-hjärna som ska vända och vrida på allt, som vanligt. Men ska man analysera det killar säger så ska man inte analysera utan bara läsa texten rakt igenom och då är det så. Så läser jag nu igen (med manligt tänk inställt) så säger Odd att jag alltid kommer finnas i hans hjärta för att jag föder hans första barn. Alltså exakt det som stod där uppe. Nu blev det rörigt här känner jag. Är det någon som förstår hur jag menar?

Alltså Löwengrip och hens jävla könsapartheid. VARFÖR är det så viktigt för hen att ständigt göra denna skillnad på kvinnor och män, kvinnor och män. Varför måste hen tuta i alla sina läsare att det finna speciella kvinnohjärnor och manshjärnor (gillar för övrigt att kvinnohjärna fanns i ordlistan men manshjärna inte gjorde det. Manliga normen som spökar?), manliga och kvinnliga sätt att tänka och att det dessutom är kvinnorna som borde lära sig att tänka manligt för att inte misstolka de stackars männen.

Okej, jag är upprörd. Fånigt av mig kanske med tanke på att jag vet att Löwengrip går in för att provocera folk som tycker att jämställdhet är schysst till max. Men jag tycker ändå att det är intressant att skriva om detta för Löwengrip ger uttryck för något som är extremt vanligt, nämligen att kvinnor ska anpassa sig för att förstå män för att inte bli sårade/kränkta/whatever. Tänk till exempel när tjejer blev trakasserade av killar i skolan, då hette det att det bara var deras sätt att visa omtanke. Tänk när män är fåordiga och tjejer söker bekräftelse, då heter det att männen egentligen vill men att de tyvärr inte vet hur en gör och så vidare. Det är ständigt ständigt kvinnorna som ska försöka se genom fingrarna och förstå männen, för de är ju inte så kloka och empatiska som vi. På något sätt används kvinnors styrkor emot oss, när vi är bra på något så ska vi använda den förmågan till att förstå män istället för att män ska lära sig att bli lika grymma som vi är. Kvinnor ska dalta med män och deras små manshjärnor till döden.

Tänk om Löwengrip istället skulle bli sjukt förbannad på Spångberg för hens klantiga sätt att uttrycka sig, och sedan skrivit ett inlägg om hur kass Spångbergs manshjärna var och att hen borde lära sig att ställa in sitt kvinnliga tänk när hen ska tala i media? Så befriande det hade varit. Nej okej, det hade fortfarande varit en massa könsroller som reproducerades men det hade varit så skönt att läsa ett relationsråd, eller vad en nu ska kalla detta, som inte bygger på att en som kvinna ska anpassa sig till något slags manstänk.

Jag blir arg på Löwengrip men tycker samtidigt synd om hen. Tycker synd om hen för att hen har det så inpräntat i sig att hen ska förstå och anpassa sig efter män. För att hen har det så inpräntat i sig att hen har en speciell ”kvinnohjärna” och att hen måste ändra sitt sätt att tänka för att förstå män.

Om en enskild person kan få dig att vända dig emot lika rättigheter för män och kvinnor säger det mer om dig.

Ibland, eller ganska ofta, så ser en folk skriva att någon feminist, något uttalande av en feminist eller någon feministisk bok har fått dem att bli negativt inställda till feminism. Så kan det säkert vara till viss del, människor drivs av fördomar och förhastade slutsatser, men att liksom berättiga sin egen negativa inställning med att någon feminist sa något dumt en gång verkar mer som en billig ursäkt att slippa ta till sig av feminismens idéer. Om du vet med dig att du har vissa idéer om ett fenomen på grund av enskilda händelser så kanske du borde försöka fördjupa och nyansera din bild, inte klamra dig fast vid den vad som än sker? Jag förstår inte meningen med att berättiga sina egna fördomar istället för att försöka utmana dem.

Det verkar korkat att hålla fast vid sina fördomar trots att en är medveten om dem. Jag tänker att det inte är något en gör om en försöker skapa en nyanserad och verklighetstrogen bild av saker och ting. Men sen tänker jag att detta troligen inte är vad dessa personer är ute efter, de vill nog inte ha någon nyanserad bild av saken. Det skulle troligen kräva dem på en massa eftertanke och ifrågasättande av sig själv, och sånt är aldrig kul.

Om en enskild person får dig att vända dig emot att kvinnor och män ska ha lika rättigheter säger det nog mer om dig än om den personen. Den som inte vill ta till sig feminism kommer alltid att kunna hitta någon nipprig feminist som sagt något fel eller misstolka saker feminister säger  å de grövsta för att driva igenom sin poäng. Det är inte ett problem inom feminismen, det är ett problem som kommer ur ett patriarkalt samhälle som försöker motverka den feministiska ideologin.

Twitter 2/6. Politisera allt.

Män som tycker att feminister ska sluta lyfta upp det våld män utsätter kvinnor för borde kanske engagera sig mer i att motverka detta våld. Alla ni som blir upprörda över att kvinnor delar sina berättelser av hur det är att leva i ett patriarkat bidrar till patriarkatet. Detta är också ett patriarkalt våld: att säga åt kvinnor att deras erfarenheter inte räknas, är oviktiga och ickerepresentativa.

Att hindra spridandet av berättelser och att förminska de som berättar om sin verklighet upprätthåller patriarkatet. Det finns få saker som är ett sånt hot mot den patriarkala ordningen som att kvinnor kollektiviserar och politiserar sina erfarenheter. Därför blir reaktionerna starka. Så fort kvinnor talar om sina erfarenheter kryper det fram: förminskandet, förnekandet, individualiserandet. Alla de som säger till oss att våra erfarenheter bara är personliga, inte betyder något politiskt, ni är också förtryckare. Rädslan för att kvinnor ska inse sin position och inse sin kollektiva styrka och därmed resa sig mot patriarkatet driver fram detta. Kollektiviserande av erfarenheter är det första steget i kampen mot patriarkatet, därför måste det slås ner när det yttrar sig.

Kvinnor: förleds aldrig att tro att dina erfarenheter av sexism och förtryck är individuella, du delar dem med miljontals kvinnor. Detta är patriarkatets största lögn, det är denna ide om det privata, det opolitiska, som måste övervinnas. Vägra acceptera patriarkala beskrivningar av det som sker i ditt liv som opolitiskt och irrelevant. Det är där politiken börjar.

Och ni män som känner er hotade av detta borde fråga er: varför? Varför får kvinnor inte diskutera sina erfarenheter som samhällsfenomen? Varför måste kvinnors erfarenheter alltid förpassas in i privatlivets dunkla vrå, utanför den politiska diskussionen? Varför är kvinnors erfarenheter aldrig mer än enskilda fall, tragiska incidenter och familjetragedier, trots att det sker så många? Är du rädd för att kvinnor talar med varandra om sina liv säger det mer om dig än om dem. Och vad det säger om dig är: jag är ett patriarkalt svin som förvägrar kvinnor en väg ut ur skulden och till jämställdhet.

Ps: Politisera allt!

Strong is the new skinny.

När folk säger/skriver saker i stil med ”strong is the new skinny” så blir jag alltid så trött. ”Strong” i deras värld betyder nästan alltid att en har synliga muskler. Vad krävs för att ha synliga muskler? Egentligen inte särskilt stora sådana, däremot väldigt lite underhusfett. Så trött på bilder på otroligt smala tjejer som spänner sina obefintliga muskler på sina smala smala överarmar.

Dessutom: även om det nu verkligen var styrka som efterfrågades så känns hela den här träningstrenden så jävla osund. Det är liksom precis samma grej som pro ana-bloggarna. Konton på Instagram med bild efter bild på perfekta kroppar, snygga träningsskor och lättkvarg med bär. Och det är okej, för det är ”hälsosamt”. Det handlar om träning.

Okej att en hetsar kring sin kropp, men att försöka få det att framstå som hälsosamt för att det är träning som är inramningen kring det hela är bara konstigt. Du är lika jävla ätstörd som en anorektiker, du har bara ett annat ideal.

Konsekvent misstänkliggörande och intregritetskränkande behandling från polisens sida mot de boende i Husby.

Läser i Metro om en ”insats” mot droger polisen gjorde i norra Stockholm, när bland annat Husby ligger, tiden innan upploppen:

Flera ungdomar i Husby och andra förorter har vittnat om att de har känt sig trakasserade av polisens ökade kontroller i förorten. Nu bekräftar närpolischef i Kista, Jörgen Karlsson, att det veckorna före upploppen var en riktad knarkinsats mot Stockholms norra och västra förorter.

– Insatsen hade fokus på ungdomar som ännu inte var kända för oss, säger han till metro.se.

Polisen använde sig av Linköpingsmodellen, som används mot ungdomar när polisen inte har tillräckligt med bevis för kroppsvisitering eller husrannsakan. På vaga misstankar om att en ungdom använder narkotika åker polisen hem till familjer för att hålla förhör.

Den misstänkte ska vara mellan 15 och 18 år, och inte straffad sedan tidigare. Om polisen inte släpps in i lägenheten kan man ta med ungdomen till förhör […] En sådan insats kan uppfattas som lite trakasserande, för att man blir visiterad flera gånger på samma vecka, fortsätter han.

Ja, det kan kanske upplevas som ”lite” trakasserande att som 15-18-åring bli uppsökt i sitt hem och medtagen till stationen för polisförhör, trots att de misstankar som råder är lösa. Det kan kanske uppfattas som ”lite” trakasserande att bli visiterad flera gånger under en vecka.

Allvarligt, vem av alla de borgerliga debattörer som försvara polisens agerande hade accepterat att någon gjorde såhär mot dem eller deras barn? Det är otroligt integritetskränkande och främjar såklart inte någon vidare ”dialog” eller vänskaplighet mellan polisen och de boende i dessa områden. Klart som fan polisen inte klarar av att stävja oroligheter när de bryter ut, med detta i bagaget. Om en blir utsatt för systematiska kränkningar av polisen så är det väl klart som fan att en inte är så jävla taggad på att ”samarbeta” med dem.

Nu tror jag förvisso inte att det är det främsta skälet till att detta sker, även om det troligen spelat en roll i att det sker just nu, men det är värt att tänka på rent generellt hur statsmakten och våldsmonopolet tar sig uttryck i dessa områden och vad det säger om samhällets syn på dem. Det är otänkbart att den här typen av ”insatser” hade skett i till exempel Enskede, villaområdet där jag växte upp, trots att det givetvis knarkades även där. Varför? För att de som bor där inte ständigt misstänkliggörs, inte ses som något ”hot” utan ingår i det ”etablerade samhället”. När ungdomar som bor där knarkar betraktas det som ”snedsteg” från livsbanan till att bli typ jurist eller något annat flott, inte som kriminalitet som hotar samhället, något som givetvis har med både fördomar och förtryck relaterat till klass och etnicitet att göra. Tanken att polisen skulle ha gått mellan villorna och knackat på är absurd, det skulle aldrig ha kunnat inträffa.

Vad säger det om vårt samhälle att den institution som ska upprätthålla lag och ordning beter sig såhär? Vad säger det om samhällets syn på människors värde och rättigheter? Kanske värt att fundera på för den som ägnar sig åt slentrianmässigt poliskramande.

Twitter 1/6. Om stress.

Tycker det är så tragiskt när människor ser sin oförmåga att anpassa sig efter egen inhumant arbetsliv som personliga tillkortakommanden. Typ: ”jag blir lätt trött/kan inte hantera stress/tycker det är jobbigt att vara positiv hela tiden” osv osv. Det är inte bara du!!!

Folk lär sig att se detta som personliga egenskaper och tillkortakommanden, som att de själv inte klarar något alla klarar. Det flesta blir trötta efter 8 timmar på jobbet, de flesta pallar inte ha ett leende på läpparna hela dagen, de flesta klarar stress dåligt. Men för att vi inte ska fatta hur kasst vi lever så förklaras detta som sjukdom, en frisk människa ska kunna prestera på topp.

Vi lär oss tänka: ”jag måste verkligen blir bättre på att hantera stress” istället för: ”jobbet måste verkligen bli mindre stressigt”. Och det är liksom alltid vårt fel att vi inte fixar de orimliga situationer vi ställs inför. Vi som måste börja ”må bättre”. Gå en mindfullnesskurs för att bättre klara stressen i vardagen, motionera för att få tankarna på annat. Ständigt detta arbete med sig själv. Vi uppmanas till mentalt arbete på oss själva, inte för vår egen skull utan för att vi ska bli duktiga arbetare.

Samhället och vår livssituation påverkar oss djupt. Det går över huvud taget inte att särskilja det från det som sker i vårt inre. Så jävla trött på att höra om hur jag ska göra för att inte låta mig påverkar av än det ena, än det andra. Jag är människa, jag påverkas! Så trött på att läsa i tidningar hur jag ska göra för att ”hantera stressen/ångesten”. Min ångest är inget påhitt, den kommer från samhället. Jag har ångest för att arbetsmarknaden ser ut som skit, för att det är så svårt att få bostad. Är det detta jag ska ”skaka av mig”? Jag är ledsen, men det går inte att ”skaka av sig” sin materiella verklighet. Den finns där oavsett om en vill eller inte. Jag vill bara ta alla utbrända, stressade och ångestfyllda människor, skaka om dem och säga: det är inte dig det är fel på, det är samhället.

Skrivit mer utvecklat om detta här.