Politik – Sida 153 – Fanny Åström

Våldsnormalisering.

På feministiskt forum gick jag på en intressant föreläsning om våldsförebyggande arbete ur genusperspektiv. Det handlade främst om att motverka olika föreställningar om maskulinitet och våld som något självklart sammanlänkat. Det var skrämmande när de berättade att sexuella trakasserier var såpass normaliserat att det inte ens sågs som kränkningar. Har själv många minnen av våld och trakasserier jag bevittnat som sågs som helt normala inslag, det är så jävla tragiskt att människor lärs in i att båda acceptera och utöva våld.

Hur upplevde ni det i skolan? Var våld och trakasserier vanligt förekommande och hur reagerade folk på det?

Twitter 12/5.

Så sjukt trött på alla som ba ”detta är marxism” och helt ignorerar att det utvecklats sedan Marx. T.ex. denna gamla fina: Marx sa att det skulle bli kommunism MEN DET BLEV DET INTE! Alltså: marxism = fel i alla lägen!!! Som om inte liberala filosofer gjort felaktiga prognoser? Det gör verkligen inte hela teorin ogiltig.

Marxism är inte en gubbes prognoser utan ett helt jävla system för att förstå verkligheten och tänka kring den. Fatta det snälla. Mig veterligen så har många marxister uppehållit sig vid frågan om varför kommunismen dröjer, och också utvecklat teorier.

Tycker att det är så tröttsamt hur folk ständigt ska misskreditera hela marxismen pga typ ”Marx hade fel kring denna lilla detalj”. Det är så vetenskap och ideologi fungerar; någon lägger grunden, och andra utvecklar och omarbetar när ny fakta tillkommer. Det är helt orimligt att förvänta sig att en enda person skulle suttit inne på hela sanningen, och ingen marxist tror heller det. Grejen är inte att Marx läses som någon jävla profetia, utan att hen erbjuder verktyg för att förstå verkligheten som ännu är giltiga.

Har btw inte ens läst Marx, går ändå att vara marxist pga handlar liksom inte om _personen_ Marx.

Samma sak när folk ska kritisera Freud pga ”hade fel”. Ja, och så lade hen även en stor del av grunden till psykologi. Händer ju _aldrig_ att folk har samma approach till naturvetenskap. Som t.ex. att hen som upptäckte atomen trodde den var odelbar.

Gud, folk som ser idéer som typ rätt eller fel och helt oföränderliga. Denna jävla personkult när det kommer till vetenskap och idéer. Folk kommer liksom inte på saker helt själv i regel. Det handlar om att föra vidare tanketraditioner, utveckla och undersöka idéer och så vidare. Finns liksom inga genier som ba sitter på sin röv och funderar och sedan kommer på hur allt funkar. För det mesta har folk upp över öronen fel i en massa grejer, betyder inte att deras tankar inte är användbara eller kloka.

Ja, Marx hade fel (om det nu ens var så, känns som vulgotolkning). Kan vi börja diskutera hens teorier nu? Så tydligt hur folk uppehåller sig vid detta sagda ”fel” för att slippa diskutera det innehåll som fortfarande är relevant. Det är väl fan inte ngn marxist som ba ”jag är marxist pga hen lyckades förutse allt”. Inte på den banala nivå diskussionen ligger. Alltså ursäkta men det är liksom inte relevant idag att diskutera vad en gubbe eventuellt trodde skulle ske för 150 år sedan.

Twitter 11/5.

Angående Iogt-Nto: att en kampanj är sexistisk betyder inte att de är kvinnohatare eller mer sexistiska än folk i allmänhet. Jag litar på att Iogt-Nto jobbar med jämställdhet och att de har ambitionen att vara jämställda. Ibland blir det fel ändå. Det blir lätt så i ett sexistiskt samhälle. Då är det bara att torka tårarna, ta åt sig av kritiken och göra bättre nästa gång.

Generellt när folk blir anklagade för sexism är det vanligt att de ser det som att en anklagar dem för att vara fullfjädrade kvinnohatare. Att råka göra och säga fel är okej, bara en sedan tar till sig av kritiken. Det är att envist hålla fast vid sin misogyni som är ett problem. Problemet är inte att människor ibland gör fel, utan alla dessa idioter som envist håller fast vid sin rätt att göra det. Det går att säga ”jag menade inget illa” första gången, men när en gör det efter att blivit tillsagd 3-4 ggr så menar en faktiskt illa.

Det finns ingen ursäkt för att vara misogyn på samma sätt om och om igen. Det går inte att vara det och ändå säga att det ej är meningen. Gör en samma sak om och om igen är en uppenbarligen inte intresserad av att bete sig väl mot kvinnor, och detta är misogyni. Att konsekvent vägra förstå, att klamra sig fast vid sina sexistiska fördomar och skämt, visar tydligt hur en värderar kvinnors rättigheter. Så vill du inte bli kallad kvinnohatare, sluta ge uttryck för kvinnohat när du faktiskt blir informerad om vad det är.

Fascinerande i vilken grad människor kan tycka sig ha rätt att sprida unkna värderingar utan att få kritik för det.

Taggar inför feministiskt forum!

Alla som är i Stockholm och har tid borde komma på feministiskt forum imorgon i ABF-huset, på Sveavägen 41. Allt är gratis och det verkar vara så himla mycket bra! Jag är så taggad!

Nedan så har jag listat de grejer jag själv ska på. Här finns programmet för den som själv vill skapa sin en uppfattning om vad som är spännande.

10.00 – 11.00 i Kata

Högerextremism som hot mot jämställdheten – erfarenheter och strategier.

Europa upplever en ny våg av högerextremism. Vilka mobiliserar de sina krafter mot? Och framförallt, på vilket sätt utgör högerextremismen ett hot mot jämställdheten? Det är dags att ta hoten på allvar och börja diskutera framtida strategier för att få kunskap om hur feministiska krafter har jobbat med frågorna i andra länder. Vilka metoder har varit mest effektiva och vilka kan man överföra till en svensk kontext?

11.15 – 12.30 i Erlander

Frihet från våld – Våldsförebyggande arbete med genusperspektiv.

I seminariet ges en presentation av våldsförebyggande arbete med unga killar och tjejer ur ett genusperspektiv, vad det innebär i praktiken, varför det är så viktigt att prioritera och vilka möjligheter och utmaningar som finns i detta kunskapsfält.

12.45 – 14.00 i Kata
Kvinnors roll i dagens demokratirörelser.
Samtal om kvinnors roll och kampen för demokrati i olika delar av världen. Vi diskuterar massmedias spegling av händelser. Det blir även filmvisning.

14.15 – 15.30 i Sandler

Vems historia?

Osynliggjorda, bortglömda i forskningen om arbete och ofta med dåliga arbetsvillkor. Med avstamp i den nyutkomna antologin Arbete & Jämställdhet diskuterar vi villkoren för invandrarkvinnor på arbetsmarknaden i Sverige och varför det behövs en ny historieskrivning.

15.45 – 17.00 i Sandler
The economic Woman.

Den nyliberala visionen om en rationell och egennyttig ”Economic man” dominerar svensk jämställdhetsdebatt, där kvinnors rätt att sitta i bolagsstyrelser prioriteras före goda arbetsvillkor inom vård och omsorg. Gör den vinstsyftande feminismen kvinnorna en björntjänst? Utifrån libertas temanummer om ”Den ekonomiska kvinnan” diskuteras klass och kön som sammanflätade begrepp för att uppnå en verklig jämställdhet som inte utgår från den manliga normen.

Iogt-Nto använder sig av sexismen, de kritiserar den inte.

Nu har det kommer lite svar till kritiken på Iogt-Nto:s senaste kampanj som bland annat jag stått för. Jag vill inleda med att säga att jag inte vill utmåla Iogt-Nto som en sexistisk organisation, eller deras kommunikationschef Karlsson som kvinnohatare. Däremot är de, precis som alla andra, en organisation som verkar i ett patriarkalt samhälle vilket kräver aktivt arbete i organisationen för att komma till bukt med. Jag tror absolut att Iogt-Nto har en del sådant arbete, men i den här kampanjen har det blivit tydligt att det krävs ännu mer.

I en debattartikel i Accent så skriver Ericsson att kampanjen är ”bra och modig”. Detta motiverar hen bland annat såhär:

De missade den centrala punkten av det som försökte sägas: Att alkoholkulturen är precis lika sunkig som könsrollerna. Att vi försöker spegla dem i varandra för att visa att båda håller oss tillbaka och hindrar oss från att leva det liv vi skulle kunna leva.

Ericsson menar alltså att sexismen ska användas för att belysa sunkigheten i alkoholnormen. Jag missade över huvud taget inte vad som försökte sägas, och jag är helt med på budskapet. Alkoholkulturen är sunkig och mycket sexism gror dessutom i den. Däremot så lyckas Iogt-Nto inte spegla detta i sin kampanj. Istället försöker de få fram budskapet om att alkoholnormen är sunkig genom att använda sig av andra sunkiga, sexistiska, normer. Det är skillnad på att belysa sexism och att använda sig av sexism. I mitt tycke är det det senare som sker i Iogt-Nto:s kampanj.

Om de hade velat spegla hur alkoholen tar fram sexismen så hade de till exempel kunnat visa hur en man beter sig svinigt mot en kvinna på fyllan, och det på ett sätt som gör det uppenbart att den är mannen som är den som beter sig illa och inte att kvinnan får ”skylla sig själv” som är där eller liknande. Jag säger inte att det hade varit bra, men det hade i alla fall varit att lyfta fram sexism som något dåligt. Istället så väljer de att visa hur kvinnan gång på gång går över gränser för vad som är ”okej” sexualitet och får skämmas för det.

Det som beskrivs som problemet här är inte sexismen, alltså omvärldens reaktioner på kvinnans normbrytande, promiskuitet och så vidare. Det som är problemet är att kvinnan är full och går emot normer om hur en ”bra” kvinna ska vara, vilket straffas av den nyktra omgivningen (hens chef, som inte bara upplyser hen om pinsamheten i felskicket utan även tycker att det ska tas upp på ett jävla personalmöte). De som reagerar på kvinnans normbrott är alla nyktrare än vad hen är, och får därmed i kontexten stå för någon slags ”vett och sans”. Alltså: det är alkoholen som är skurken eftersom den drar fram normbrotten, den sexistiska omgivningens reaktioner beskrivs däremot som sunda och det som kvinnan ska hålla sig till.

Att kampanjen lägger så stort fokus vid att fulla kvinnor kan råka gå över gränsen för vad en okej sexualitet är och straffas för detta är i mitt tycke att använda sig av sexistiska föreställningar för att avskräcka från alkohol. Det är ju kvinnans agerande som beskrivs som problematiskt, inte omgivningens reaktioner eller förväntningar. Det är kvinnan som ska sluta dricka och på så vis foga sig efter de föreställningar som finns kring hur hen ska vara.

I stripparna kritiseras alkoholnormen, vilket är utmärkt. Tyvärr så stödjer sig i en del av den kritiken som läggs fram på patriarkala strukturer och föreställningar kring hur kvinnor ska vara. Iogt-Nto använder sig av sexism för att kritisera alkoholnormen. De kritiserar inte sexismen, inte alls faktiskt. De får den tvärtom att framstå som något sunt och nyktert.

Patriarkatet.

Jag tänkte att jag skulle förklara det här med min syn på patriarkatet. Först tänkte jag att det skulle bli typ 1-2 sidor, men det blev betydligt längre. Detta är i alla fall menat att vara en grundläggande redogörelse för hur jag använder begreppet och lite om hur patriarkatet tar sig uttryck och fungerar. Jag är ingen företrädare för alla feminister. Jag baserar mina uppfattningar i hög grad på feministisk litteratur, som ofta är radikalfeministisk. Jag definierar även mig själv som radikalfeminist. Den sista delen, alltså den om patriarkal exploatering, är ganska akademisk eftersom jag själv inte fått grepp om tankarna bra nog för att uttrycka mig enklare kring dem (om det ens går, allt går inte att uttrycka enkelt) men det handlar om vad jag anser vara patriarkatets kärna. Utöver detta så tror jag att det är en ganska bra och pedagogisk förklaring av vad patriarkatet är. Läs gärna och ställ frågor om något är oklart.

Jag ska börja med att förklara vad patriarkatet inte är och därmed be er släppa dessa idéer under er fortsatta läsning. Patriarkatet är inte en struktur som upprätthålls endast av män. Det är inte heller något som alla män aktivt verkar för att upprätthålla och dra vinning ur, även om vissa säkert gör det. Det är inte en fast och oföränderlig struktur. Det är inte heller den enda maktordning som finns i samhället, utan det finns flera olika som samverkar på en massa olika sätt.

Så som jag definierar patriarkatet så är det en struktur i samhälle där kvinnor som kollektiv diskrimineras och män som kollektiv privilegieras. Detta innebär inte att alla kvinnor diskrimineras i alla sammanhang, inte heller innebär det att alla män privilegieras i alla sammanhang. Det finns flera olika maktordningar i samhället, som kretsar kring till exempel klass, etnicitet eller funktionalitet. En kvinna som är medel- eller överklass och vit kan ha det bättre sammantaget än en manlig PoC som tillhör arbetarklassen. Men på en arena, den könsliga, så är kvinnan fortfarande underordnad.

Det finns också sammanhang där män är diskriminerade för att det anses vara ”kvinnliga” områden, som till exempel barnomsorg, där män inte förutsätts vara lika kunniga och ibland misstänkliggörs som till exempel pedofiler. Detta är också en effekt av patriarkatet även om män drabbas av det. Det kan även finnas män som är obekväma i en mansroll och kanske skulle gilla att leva i en mer traditionell kvinnlig roll bättre, detta motsäger dock inte patriarkatets existens.

När jag talar om under- och överordning talar jag i termer av makt. Det kan till exempel tänkas att kvinnor ”vinner” saker på patriarkatet, något som människor ibland lyfter upp är att kvinnor lär sig att snacka och känslor och bygger närmre relationer till varandra. Detta är absolut en fördel med att vara kvinna, men det ger oss ingen makt. En kan också tänka sig att en man tycker att det är obehagligt att ha makt, men det ger inte män mindre makt.

Mäns makt finns både på en samhällsnivå i och med att män sitter på fler maktpositioner och så vidare. Mäns makt finns också på individuell nivå, främst genom att män upprätthåller sin makt inom familjen och genom detta vinner vissa fördelar, vilka jag kommer att behandla senare i inlägget. Att du har makt betyder inte att du är lyckligare än någon annan utan att du har möjlighet att kontrollera andra människor, vilket i sin tur kan innebära att en har bättre förutsättningar för att nå sina mål i livet. Det är dock ingen garanti för att en gör det. Generellt kan en nog säga att makt är en fördel i livet, och framförallt att underordning och maktlöshet är en stor nackdel.

Isärhållandet och genusordningen

Centralt i upprätthållandet av patriarkatet är isärhållandet. Isärhållande är när en delar upp personer, egenskaper, attribut och så vidare i manligt och kvinnligt, och att dessa definieras som varandras motsatser. Exempel på detta är att kvinnor ses som ”mjuka” och män ”hårda”, män är ”rationella” och kvinnor ”känslosamma”, män är ”aggressiva” och kvinnor är ”väna” och så vidare. Att göra uppdelningen är nödvändig för att patriarkatet ska kunna upprätthållas. Det säger sig självt att för att du ska kunna ge två olika kategorier av människor olika positioner i en hierarki så måste du först definiera dem som olika. Detta har gett upphov till något som kallas genusordningen.

Genusordningen är den struktur som göra att personer som beter sig ickestereotypt i förhållande till sitt kön straffas för detta. En extremt stor del av det vokabulär vi har för att förnedra och förolämpa människor bygger på att de beter sig ”fel” i förhållande till sitt kön. Kvinnor kan kallas manhaftiga, män kan kallas för fjollor och så vidare. Detta gör i sin tur att både män och kvinnor förlorar frihet i livet, vilket såklart är en stor förlust för båda könen. Emellertid är det fortfarande så att män är överordnade och kvinnor underordnade, men det är också så att män såväl som kvinnor som bryter om genusordningen underordnas personer som beter sig i enlighet med den. Alltså: kvinnor och män som ikläder sig en traditionell könsroll är överordnade i genusordningen.

När könen etablerats som olika och motsatser till varandra så är det bara att köra på med nedvärderandet av det kvinnliga och uppvärderandet av det manliga, vilket är med och skapar den manliga överordningen. Men om ingen trodde på skillnader mellan könen så hade det såklart inte funkar att uppvärdera manligt och nedvärdera kvinnligt.

Vem skapar och upprätthåller patriarkatet

Så vem är agenten bakom patriarkatet? Det är här ordet ”struktur” kommer in, för det finns liksom inte någon eller några enskilda agenter, någon enskild grupp eller liknande, utan det sker på samhällsnivå. Agenten är vi allihop, män såväl som kvinnor, mig själv inkluderad. Alla ”hjälps åt” att upprätthålla den här strukturen. Däremot så är det till övervägande del män som tjänar på det, och extra mycket män som passar in väl i en traditionell mansroll. En absolut majoritet av männen tjänar dock på patriarkatet i termer av makt, alltså att de i samhället i stor har mer makt än vad en kvinna i samma position skulle ha haft. Ibland blir folk upprörda när de blir konfronterade med att de i sitt agerande upprätthåller patriarkatet, de tycker kanske att det inte var deras mening och liknande. Vad en måste förstå är att det inte spelar någon roll om ens intention är att förtrycka kvinnor eller inte, väldigt få har den här intentionen medvetet (får en hoppas), en kan däremot fortfarande agera på ett sätt som reproducerar patriarkala normer, alldeles utan att vilja göra detta. Detta innebär inte att en är ansvarig för hela patriarkatet, men det innebär att en genom sitt agerande, och framförallt genom att vägra ifrågasätta sitt eget agerande, understödjer att det kan fortsätta existera.

Varför upprätthåller kvinnor patriarkatet? Dels handlar det om att det är insocialiserat, vi har helt enkelt lärt oss detta och därför återskapar vi det. Det finns också kvinnor som har egna intressen i att upprätthålla patriarkatet. Vissa kvinnor som är väldigt stereotypt kvinnliga kan till exempel tjäna på att upprätthålla genusordningen för att de passar så väl in i den, det kan en till exempel se Löwengrip göra när hen propagerar för en väldigt normativ kvinnoideal som hen naturligtvis själv passar väldigt bra in i. Det finns även något som kallas internaliserat kvinnohat, vilket innebär att kvinnor antar negativa attityder till den egna gruppen för att på så vis visa distans till det ”dåliga” i kvinnligheten, något som en kan vinna status på.

En får inte heller glömma att den egna könsrollen är en väldigt viktig del av de flesta människors identitet, även om den ofta kan vara trång. Detta är något vi har lärt oss, byggt våra personligheter kring och så vidare, och det leder såklart till förvirring att inte lägre hänga upp sin förståelse av sig själv eller andra på dessa föreställningar. De könsliga tolkningsramarna är liksom inte lite fernissa som går att skrapa av utan en grundläggande del i hur människor betraktar sin omvärld, som lärts in i oss sedan födseln. Detta betyder inte att det är omöjligt att ändra, däremot så betyder det att ändrande innebär en identitetsförlust för många, att en måste ifrågasätta en massa av det en tar för givet, och det är en jobbig process för vem som helst.

Vad det finns för orsaker till att patriarkatet en gång uppstod kan en såklart spekulera friskt i, och troligen kommer vi aldrig att få något entydigt svar på det hela. Ibland lyfter folk fram ”evolutionspsykologiska” perspektiv som kanske handlar om att män objektifierar kvinnor för att män har mer sexlust, att män har en naturlig instinkt att bruka våld och ”skydda” sin kvinna, att kvinnor är mer ämnade att vårda och så vidare. Frågan är hur relevant det är vad som är den ursprungliga orsaken till detta, att något går att förklara gör inte att det är rätt på något vis. Ibland talas det om patriarkala strukturer som naturliga, och då menar folk ofta att det är naturligt för att det handlar om biologiska skillnader män och kvinnor emellan. Men att det finns vissa skillnader mellan könen, av vilka många är omdebatterade, är inte i sig ett skäl till att förstärka dessa genom genusordningen eller att tillskriva könen olika värde,vilket är en stor del av patriarkatets funktionssätt. Att män till exempel är fysiskt starkare gör inte att de har rätt att använda den fysiska styrkan för att skapa sig makt över kvinnor. På ett sätt är såklart patriarkatet naturligt eftersom det faktiskt uppstått, men att det gjort det betyder inte att det på något sätt är bra eller att det inte går att förändra.

Frivillighet

Sedan är det frågan om frivillighet. Ibland talas det om att kvinnor faktiskt frivilligt underkastar sig i patriarkatet, och att avsaknaden av tvång gör att det inte är fel. För det första så tycker jag att tal om frivillighet och ofrivillighet i dessa sammanhang är lite märkligt. Vi talar om stora samhällssystem, saker människor blir inlärda sedan barnsben, det är klart en påverkas av sin uppfostran och världen omkring sig. Att en sedan själv går och underkastar sig patriarkala strukturer utan att ha en pistol i nacken är egentligen inte så konstigt med tanke på att människor är sociala varelser, men jag ska ändå göra en utvikning kring just begreppet frivillighet eftersom det är väldigt relevant för förståelsen av patriarkatet.

Även om våldet inte tar sig uttryck direkt till alla kvinnor så finns det ofta ett hot om våld i bakgrunden i patriarkatet. Ett exempel är hur kvinnor får höra att de ska ”akta sig” för att inte bli våldtagna, träffa fel män och liknande. Det är få kvinnor som blir utsatta för detta våld, men det finns en föreställning i samhället om att det föreligger ett ständigt hot om våld och att kvinnor själv måste ombesörja att inte bli utsatta för det. Detta drabbar alla kvinnor, och ger alla män ett övertag, även de män som aldrig själva skulle utsätta någon för våld. Många drabbas även av psykiskt och fysiskt våld när de bryta mot vissa patriarkala normer, som till exempel genusordningen. Även de personer som inte själva drabbas av detta våld påverkas av det eftersom de vet vad som väntar om de själva bryter normerna, resultatet blir alltså repression för alla, inte bara för de som faktiskt utsätts för våldet. Att gå utanför sin könsroll straffas. Att bli objektifierad är också en form av psykiskt våld, och uppmuntrar dessutom till våld mot kvinnor genom att avskriva dem mänskliga egenskaper.

Poängen är att bara för att våldet inte utövas aktivt mot alla kvinnor från alla män så betyder inte det att våldet inte finns där. Risken för våldtäkt är till exempel något som många kvinnor tar med i beräkningen i sin vardag, så de påverkas av det även om de inte blivit utsatta för det personligen. Detta innebär inte att du som man är personligt ansvarig för våld mot kvinnor, våldtäkter och så vidare, men det innebär att du måste förstå dig själv i din samhälleliga position som man gentemot kvinnor. Vad innebär det att vara man när kvinnor lever under ett hot om våld från män? Hur kan en göra för att förändra detta?

Sedan så är frivillighet, eller illusionen av densamma, en viktig del i patriarkatet. För det första så är det såklart viktigt för att upprätthålla en maktordning att den uppfattas som naturlig och/eller rättvis av de som blir förtrycka. Ingen vill ju vara förtryckt. Därför så läggs det en massa energi på att förklara patriarkatet som naturligt och/eller rättvist på olika sätt, vilket såklart påverkar oss. Jag tycker att den definition som Jónasdóttir lånar från Tormey i sin bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen är bra:

Förtryck tolkas som en långvarig (ideologisk) bearbetning av personers grundföreställning om sig själva och sin plats i tillvaron. Den springande punkten är att personerna själva aktivt övertar denna hållning och inte nödvändigtvis upplever den som förtryckande. Självuppoffringen moraliska princip, att leva för andra, fungerar som ett förtrycksmedel vilket på ett speciellt sätt riktas mot kvinnor.

Allt förtryck behöver alltså inte ske med direkt tvång, utan kan lika gärna vara en social process där personer blir inlärda i ett visst sätt att betrakta sig själva, i kvinnors fall som underordnade män och behäftade med ett gäng ”kvinnliga” egenskaper. Såhär menar jag att mycket av det patriarkala förtrycket fungerar, men att det också finns inslag av våld som jag beskrev ovan. Av dessa två skäl så anser jag inte att det faktum att kvinnor ofta synbart frivilligt underkastar sig patriarkala strukturer inte spelar särskilt stor roll för att avgöra om det rör sig om förtryck eller inte. Hot om våld kan vara indirekt och frivillighet kan vara resultatet av att en har blivit inpräntad med vissa uppfattningar om ens naturliga position i samhället som en agerar efter.

Den patriarkala exploateringen

Så vad är det sedan som sker i patriarkatet? Hur tjänar män på patriarkatet? Här har jag ett perspektiv som jag har fått uppfattningen är radikalfeministiskt, och jag tror även att det är ganska avancerat så jag kan verkligen inte garantera att jag har allt på plats eller att det är lätt att begripa. Det är ganska nya tankar för mig. Läs, fundera på saken och skriva gärna om du har något att tillägga eller undrar över något. Jag menar att det främst handlar om att kvinnor dräneras på energi i relationer, alltså att kvinnor står för en större del av hushållsarbetet, det känslomässiga arbetet, det reproduktiva arbetet som alltså både innefattar fostrandet av barn men också omvårdande arbete, att kvinnor uppoffrar sig för män och så vidare. Även här tar jag hjälp av Jónasdóttir:

För det andra är könsmaktssystemets utsugning inte bara en fråga om arbete eller ojämnt fördelade hushållssysslor. Arbetsdelningen är tveklöst en utomordentligt viktig faktor och det måste ske långtgående förändringar på detta område för att förhållandet mellan könen över huvud taget ska ändras. Könsmaktssystemets utsugningsprocess går emellertid bortom den ena partens större hushållsbördor, och bortom den andra partens större tilldelning av fri tid. Det som formar villkoren för detta är ett djupare liggande maktförhållande, en relation av tillägnelse och engagemang. Kvinnor avkrävs (eller avkräver sig själva) sin livskraft och förväntas ställa sig helt och hållet till förfogande utan att själva kunna bestämma villkoren, annat än inom mycket begränsade ramar. Om vkinnorna vill ha tillgång till det könsliga livets näringskällor, om det vill kunna växa och vidmakthålla sig själva som självständiga samhällsvarelser, som könsvarelser[som jag tolkar detta så är det alltså nödvändigt att vara en könsvarelse för att kunna vara en samhällsvarelse i dagens samhälle], blir det i regel mer eller mindre på underkastelsens villkor.

Det är viktigt här att skilja på män och kvinnor som människor och män som män och kvinnor som kvinnor. Om vi till exempel talar om att personer blir utnyttjande på arbetsplatsen så talar vi om kapitalistisk exploatering. Det kan vara fler män eller kvinnor som blir utsatta för denna exploatering, men exploateringen sker fortfarande inom kapitalismen, det är en utsugning av män och/eller kvinnor som arbetare, och inte av män och/eller kvinnor som könsliga varelser. Här menar jag att det inte finns något förtryck av män som drabbar män som män (om en inte räknar in förtrycket i genusordningen, men eftersom det drabbar både kvinnor och män men på olika sätt så vet jag inte). Däremot finns det omfattande förtryck av män som arbetare, som PoC:s, som funktionshindrade och så vidare vilket såklart är ytterst viktigt men inte att jämställa med mansförtryck. På samma sätt är till exempel förtrycket av vissa kvinnodominerade yrkesgrupper inte förtryck av kvinnor som kvinnor, men däremot kan den underordning som kvinnliga yrkesgrupper ha vara sprunget ur den specifikt könsliga exploateringen av kvinnor som kvinnor.

För att uttrycka sig lite enklare så finns det alltså ett specifikt förtryck som sker av kvinnor som kvinnor. Detta förtryck skapar förutsättningar för att kvinnor ska exploateras på arbetskraft, kärlekskraft, omsorg och så vidare. Ur denna relation så går männen ut som vinnare, eftersom det sker ett ojämnt utbyte av alla dessa resurser. Kvinnorna dräneras på energi och männen tillägnar sig den, kvinnorna hindras från att utvecklas som personer medan männen får mer resurser för att göra detta.

Men att detta förtryck, som jag menar är det grundläggande, finns i relationerna gör såklart inte kvinnoförtrycket i till exempel arbetslivet är mindre viktigt att bekämpa eller påtagligt för den om drabbas av det. Det betyder bara att det inte är det förtrycket som är patriarkatets hårda kärna.

Ett försök att knyta ihop säcken

Så vad innebär då allt detta? Min syn på patriarkatet är att det är en väldigt grundläggande struktur i samhället i vilket kvinnor och mäns definieras som motsatser till varandra och män överordnas. Denna struktur syns inte bara, som vissa vill hävda, i att några få män sitter på jättemycket makt och att majoriteten av såväl kvinnor som män är maktlösa, utan den finns också med i alla relationer mellan kvinnor och män, och så framförallt tvåsamma relationer eftersom kvinnor och män där möts som kvinnor och som män, alltså som könsliga varelser. Patriarkatet upprätthålls dels genom våld och hot om våld, men också genom att kvinnor lär sig att deras plats är den underordnade.

Vad kan en göra åt detta? En kan motverka genusordningen, alltså isärhållandet av manligt och kvinnligt, som är grundläggande för att upprätthålla patriarkatet. En kan också motverka den manliga överordningen genom att se och motverka det manliga tolkningsföreträdet och jobba för en jämlik fördelning av allt arbete i relationen, alltså såväl hushållsarbete, omvårdande arbete, känslomässigt arbete och den energi en tillägnar varandra. Överlag kan en engagera sig feministiskt och anta de praktiker som finns där.

Jag om kvinnohår och mer om Iogt-Nto:s senaste kampanj.

Om ni vill lyssna på mig svamla lite om kvinnohår med utgångspunkt ur detta inlägg så kan ni lyssna på tendens här. Jag snackar typ fem minuter in, men jag rekommenderar att lyssna på hela programmet för det var faktiskt himla intressant.

Här är en artikel där jag uttalat mig angående Iogt-Nto:s senaste kampanj som jag ju bloggade om här. Det hela har också kommenterats av Karlsson som är kommunikationschef på Iogt-Nto

– Var och en gör sina egna tolkningar, men vi vill sträcka upp en skrattspegel och visa på de normer som finns kring alkohol.
– Det handlar inte om att vi vill skuldbelägga någon. Det finns alltid ett maktperspektiv när man pratar könsroller och det blir extra tydligt när alkoholen kommer med i bilden.

Det kan mycket väl vara så att det är menat att vara satiriskt, men jag tycker att det är en ganska konstig satir i så fall. I mina ögon verkar det mer som vanligt drivande med bimbos. Det funkar inte att göra så och sedan bara hävda att det är satir, det måste framgå också. Det tycker jag inte att det gör. Om de hade velat lyfta fram maktaspekter i spelet mellan män och kvinnor hade det kunnat göras betydligt mycket snyggare.

Alkoholnormen kritiseras medan andra normer främjas i Iogt-Nto:s senaste kampanj.

Iogt-Nto har en ny kampanj som kretsar kring de två karaktärerna Ökenråttan och Vinballen, som är singlar i 30årsåldern och spenderar mycket tid på krogen. Syftet är att ifrågasätta alkoholnormen, vilket såklart är bra. Frågan är vilka andra normer en reproducerar samtidigt.

Efter att ha läst de strippar som kommit ut så kan jag notera att ett centralt tema verkar vara att den kvinnliga karaktären, Ökenråttan, går över gränserna för ”okej” sexualitet för kvinnor. Hen råkar skicka sexsms till chefen och raggar på ”fel” (läs:farliga) killar. Jag uppfattar detta som en anspelning på ideal kring hur kvinnor ska vara, att de ska ”passa sig” sig (ta varannan vatten) så att de inte hamnar med ”farliga” killar och så vidare. När det kommer till den manliga karaktären, vinballen, så står snarare problem med erektion i centrum.

När Ökenråttan skickar sexsms till chefen. Så himla skämmigt att råka visa sin sexlust som kvinna!!!!

När ökenråttan visar intresse för ”farliga” killar. Kanske kommer hen ångra sig efteråt. Menar Iogt-Nto att det vore Ökenråttans eget fel om hen råkade ut för något läskigt när hen gick hem med ”fel” kille? Ökenråttan måste fly landet för att hen skrivit att hen vill ligga på facebook (?).

Förutom att reproducera dessa föreställningar kring hur kvinnor ska vara så reproducera kampanjen idéer om hur det ska vara att bli vuxen, vilka normativa ideal en ska uppnå. Kampanjen riktar sig till folk i 30-årsåldern och därför är karaktärerna också i den åldern själva, skriver Iogt-Nto i sitt pressmeddelande.

Många – inte minst 30-45-åringar – begränsas av krogsupande och bag-in-box-drickande på helgerna och vid andra tillfällen som styrs av alkoholnormen.

Ett genomgående tema är hur karaktärerna på grund av alkohol inte lyckas nå upp till vissa saker som antas vara eftersträvansvärda för dem, framförallt att hitta en fast partner. Trots att ambitionen verkar vara att hantera alla tillfällen som styrs av alkoholnormen så är det uteslutande ”vilt” singelliv vi ser i karaktärernas liv. Båda karaktärerna är singlar, barnlösa och så vidare. Alkoholkonsumtionen beskrivs som ett hinder från att stadga sig, och karaktärerna beskrivs som ”misslyckade” för att de fortfarande är singlar och letar ända upp i 30.

Jag tycker att det är tråkigt att alkoholen främst ställs emellan personen och andra normativa ideal, såsom att stadga sig och bilda familj, göra karriär och så vidare. Detta är inte vad jag tänker på i mitt val att vara nykterist, att det främsta problemet med alkoholen skulle vara att den kommer hindra mig från partner, familj, karriär och så vidare. För mig handlar det om att ha andra prioriteringar i livet än de normativa, och ett av dessa normativa inslag är alkoholen.

Jag förstår att kampanjen ska nå brett och att en därför vill lyfta fram saker som många kan relatera till, vilket kan vara just svårigheter att nå andra normativa mål. Givetvis är det trist om folk hindras från att göra saker de faktiskt vill för att de super så mycket. Det tråkiga är att det nästan genomgående är så det ser ut om en kollar på de strippar och tweets som kommit ut hittills.

Kampanjen heter ”fyll livet”, vilket alltså ska syfta till allt annat en kan fylla livet med utöver alkohol. Syftet med kampanjen sägs vara att lyfta hur alkoholdrickandet inskränker på ens frihet:

Vi vill att fler reflekterar över hur alkoholdrickandet begränsar den egna och andras frihet. Men vi vill också peka på och erbjuda fler möjligheter till saker som man kan göra bättre nykter. Vi vill att fler fyller sina liv med nyktra krogbesök, fester, hemmakvällar, friluftsaktiviteter, kulturupplevelser och andra spännande saker.

Så om det är detta som är syftet, varför är stripparna så ensidigt fokuserade på singlar som ägnar sig åt krogliv? Varför tar de inte upp alkoholnormen i andra sammanhang, såsom vid middagar, ”mingel” med företaget, afterwork-öl (som visserligen är på krogen, men fortfarande en annan grej än att supa sig full och krogragga) eller något? Risken är att den som är 30 och läser strippen inte känner sig träffad och manad att göra något åt saken om hen har ett bra jobb, partner och familj. Är den som lyckas ”balansera” sitt liv och både dricka och uppfylla andra ideal rätt ute när hen dricker? Det känns som att problemet med Ökenråttan och Vinballen inte främst är deras alkoholkonsumtion utan att de är patetiska förlorare som inte lyckats uppnå vad en förväntas uppnå som 30-åring. Det hade varit intressant att se hur alkoholen kan begränsa även ”lyckade” människors liv.

Jag tycker att det är bra att Iogt-Nto försöker nå ut till denna åldersgrupp, men tycker att det är tråkigt att de samtidigt reproducerar ett gäng normer om hur livet ska se ut när en är 30, hur vuxenblivande ska gå till och hur kvinnor ska bete sig.

Läs gärna Isaks inlägg om saken.

Kommentarsfältsdiskussion om objektifiering och preferenser.

I Lemoines kommentarsfält dök en intressant diskussion angående ett inlägg jag skrev för ett tag sedan där jag försvarar Sjödins rätt att på sin egen blogg som handlar om sex skriva om sina preferenser gällande kukstolek. Personen menar att eftersom jag har skrivit om att kvinnor måste få uttrycka sina preferenser kring kukstorlek i vissa sammanhang och på ett respektfullt sätt så har jag förverkat min rätt att säga något om penetrationsnormen.

Nej, det hänger såklart ihop. Men inlägget handlar inte om preferensen i sig utan om ilskan som uppstår då en kvinna beskriver sina preferenser i ett sammanhang med det uttalade syftet. Jag har inte heller några problem med att säga att jag själv har idéer om hur en kuk ska vara formad och vilken storlek den ska ha, under förutsättning att jag ska ha omslutande sex. Däremot kan jag se många sätt att ha sex på som inte inkluderar omslutning, om det nu skulle behövas. Det är dock tråkigt att dessa sätt att ha sex på är såpass osynliggjorda, vilket är det jag menar när jag kritiserar penetrationsnormen.

Och fick som svar:

Problemet ligger snarare i att kvinnors sexistiska eller könsnormerande uttryck i den mån de alls påtalas konsekvent (och könsstereotypt) bortförklaras som något oskyldigt, t.ex. i form av att de ”bara beskriver sina preferenser”, samt att alla former av strukturella analyser av beteendet ignoreras eller mörkas.
Att det sedan kan finnas sammanhang där det är rimligt att uttrycka sina sexuella preferenser är en annan sak.

Detta att kvinnors könsnormerande uttryck skulle beskrivas som oskyldiga kan jag inte relatera till. Jag tycker att det finns en omfattande problematisering kring hur kvinnor upprätthåller patriarkala strukturer. Diskussionen kring kvinnors objektifiering av män går dock på lågvarv, och det enklaste skälet till det skulle jag säga är att kvinnor faktiskt objektifierar män i betydligt lägre grad än motsatsen inträffar. I vilket fall så svarade jag:

Du talar om sammanhang där det kan vara passande att tala om preferenser. Ett sådant sammanhang tycker jag är en blogg som handlar om sex, vilket är fallet jag behandlar i inlägget. Du kanske tycker annorlunda. Förklara i så fall gärna vad ett ”okej” sammanhang för kvinnor att tala om sina preferenser skulle vara. Att däremot sitta och snacka om mäns kukstorlekar, snacka om att män med små kukar etc är fula, äckliga osv skulle jag inte försvara och har inte heller gjort. Det tycker jag är osmakligt och objektifierande, precis som det hade varit om det drabbade kvinnor.
Jag förklarade i inlägget tydligt skillnaden mellan det som Sjödin gör och den typen av objektifiering kvinnor utsätts för, som jag givetvis tycker är fel även när män utsätts för. Om en man skrev en blogg liknande Sjödins som på et respektfullt sätt tog upp hens preferenser kring sex och kvinnors utseende så skulle jag inte ha några problem med det problemet är när personer attackeras, recenseras och så vidare för sitt utseende när det egentligen är ytterst irrelevant.

Det är väldigt viktigt att poängtera skillnader i hur det talas om preferenser. Till exempel i en forumträd om vad en föredrar för behåring av sin partners underliv så är det såklart lämpligt att diskutera just detta. Däremot kanske en inte ska kommentera alla bilder på människor en ser med hur attraktiva de människorna är. Det är inte relevant och det är objektifierande. En ska också i alla diskussioner undvika att vara hånfull eller förolämpa människor som ser ut på det sättet en själv inte föredrar. En kan säga ”jag föredrar kvinnor som rakar underlivet” men att gå steget från det till att säga ”kvinnor som inte rakar underlivet är äckliga” och fortfarande hävdar att en bara ”ger uttryck för preferenser” är otroligt märkligt. Som svar fick jag i alla fall:

Ett ok sammanhang är väl där de individuella skillnaderna är det centrala för diskussionen, inte bara ett sammanhang där sex diskuteras.
Även vad som betraktas som respektfullt skiljer en hel del beroende på könet hos den som beskriver preferenserna. Att som man beskriva en kvinnas eller kvinnors utseende eller egna preferenser kring dessa betraktas nästan aldrig som respektfullt utan ses snarare som en kränkning av dennes integritet, när en kvinna gör detsamma möts det inte med i närheten av den misstänksamheten och negativa attityden utan förutsätts på samma sätt vara oskyldigt eller t.o.m. att mannen/män bara ska ta emot.

Och svarade:

Eftersom det är Sjödin som driver bloggen och initierar diskussionen så får en väl tänka att det är just det hen beskriver i inlägget som är menat att stå i centrum. Vem menar du definierar diskussionen om inte hen själv?
Jag skulle i alla fall inte ha problem med det om det framfördes som Sjödin gör, det vill säga utan förolämpningar och liknande. Problemet är när människor pratar om att vissa saker är äckliga och liknande, eftersom det direkt stigmatiserar kvinnor som inte faller under deras preferenser. Jag har aldrig sett en man göra detta för att sedan bemötas med ilska, däremot har jag sett många män objektifiera kvinnor i helt opassande situationer och/eller kallat kvinnor som inte lever upp till deras preferenser för äckliga för att sedan försvara sig med att de ju ”bara sa vad de tyckte”. Ett sådant agerande är inte okej oavsett om det kommer från en man eller från en kvinna. Att jag själv inte sett et betyder såklart inte att det inte har hänt, men jag kan sluta mig till att det inte är jättevanligt. Om jag hade sett det så hade jag troligen försvarat mannen i fråga, för jag tycker att det är en orimlig sak att bli arg över.
Att män som berättar om sina preferenser skulle mötas med större misstänksamhet tycker jag verkar konstigt. Var och varannan tjejtidningar hur ju en spalt där män kan berätta om vad de gillar, vilket ses som helt normalt.

Den här idén om att det skulle vara mer okej för kvinnor än män att tala om sina preferenser är mig fullkomligt främmande. När jag ser mig om i världen så är de som talar om sina preferenser rörande det motsatta könet (förlåt för heteronormativitet, men ni fattar) nästan uteslutande män. För det mesta går detta obemärkt förbi, utom att något feminist reagerar. Ibland, som när någon lägger upp en jävla bild på en kvinna med hår under armarna från melodifestivalens publik och någon annan säger att hen ser ut som ”en fitta på tvären”, så blir många många människor arga. Men det är knappast ”samtal om preferenser” vi snackar om här, utan det är hets mot privatpersoner och brutal objektifiering, vilket såklart inte är okej oavsett vem som gör det eller vem som drabbas av det.

Läs ett reportage om psykisk ohälsa jag skrivit!

Har publicerat ett reportage jag skrev angående psykisk ohälsa, positivt tänkande och hur detta hör ihop med kapitalismen och osäkerheten för Direkt aktion för ett ganska bra tag sedan här, på min andra blogg som jag tyvärr är sjukt inaktiv på. Det är en ganska lång text och det är andra gången jag skriver ett reportage, så det är inte helt hundra överallt, men jag är ändå förhållandevis nöjd. Vore kul om folk läste och kom med feedback. Bjuder på lite citat för att göra er lässugna:

Angående framgångssagorna och osäkerheten.

Samhällsideologin utformas för att få människor att acceptera osäkerheten. Vi matas med drömmar om allt vi kan uppnå och på samma gång uppmanas vi att inse den råa verkligheten: att vi kanske inte kommer kunna lyckas med allt detta. Om vi inte lyckas är vi helt enkelt är tvungna att acceptera det som en del av spelets regler. Vissa vinner och uppnår sina drömmar medan andra förlorar. För att vi ska acceptera förlusterna så måste vi matas med budskapet att även vi kan bli vinnare.

Angående hur hetsen krig friska personer framkallar sjukdomsförklaringar:

På grund av detta skuldbeläggande kan sjukdomen rentav verka som en försvarsmekanism, ett sätt att återta kontrollen över livsrummet och ursäkta sig för att man inte lyckas uppfylla samhällets och arbetslivets krav på optimal prestation. Sjukdom är den enda ursäkt som accepteras.”

Angående självhjälpslitteratur, mindfullness och så vidare:

Att låta de psykiska besvär som inte kan hanteras av psykologin istället hanteras av pseudopsykologin i form av självhjälpslitteratur och olika former av ”andlighet” är att låta konsumtionssamhället tränga in även i vårt innersta. Den självklara lösningen på ett problem är inte längre att söka stöd hos vänner, sin familj eller sin partner, sådant avfärdas av samma böcker och på samma kurser som energitjuveri. Istället ska vi söka oss till olika former av professionella substitut för detsamma.

Angående hur samhället påverkar den psykiska hälsan.

Det är inte konstigt att människor mår dåligt i ett samhälle där allt kan säljas och köpas, där man ständigt måste reproducera sin arbetskraft och sin anställningsbarhet, där man tvingas leva i ett tillstånd av ständig osäkerhet och på toppen av allt detta måste genomgå den hjärntvätt som kallas att tänka positivt.