Denna ständigt oro är fan det ultimata slöseriet med liv, och vad värre är att det är samhällsomspännande! Hela min generation är ju fan matad med denna oro för framtiden.
Kategori: Politik
Menskopp.
Kolla på denna film och bli övertygad om menskoppen storhet! Jag ser mig helt klart som övertygad och ska införskaffa menskopp så snart det går. Det är egentligen sjukt hur mycket pengar man lägger på mensskydd som dessutom torkar ut slemhinnorna när det finns ett mycket bättre, billigare och mer miljövänligt alternativ att tillgå. Jag blev aldrig informerad om menskopp i skolan, på ungdomsmottagningen eller hos gynekologen vilket jag tycker är mäekligt med tanke på hur många gånger det talades om just mens och mensskydd.
Filmen har såklart fått en massa antifeministkommentarer, bland annat denna jag tyckte va så otroligt symtomatisk för just det problem med samhällets syn på mens som videon beskriver.
Han fick mensblod på fingrarna = kan ha fått någon sjukdom.
Barnet sprang omkring med den i MUNNEN, hur bra är det?
I filmen så beskriver en kvinna hur en polis tagit upp menskoppen ur hennes väska. Då var den använd och han fick alltså mensblod på fingrarna. Denna person menar alltså att detta ger en risk för att han blir sjuk. Visst en minimal sådan risk kan ju finnas men mensblod är fan inte kemiskt avfall.
Det andra rör en kvinna som berättar att hennes barn hade hittat menskoppen och trott det var en napp. Dock var det ju i början av hennes mens (som jag förstå anekdoten) och menskoppen bör alltså ha varit både avtvättad och kokad. Det är inte farligt då! Bara för att något först varit i kontakt med könet och sedan är i någons mun är det inte farligt. Jag menar, folk har ju fan oralsex, till och med under mens. Kvinnor sväljer mäns sperma utan att det ses som ohygieniskt. Vad jag vet har ingen dött av det.
Pajaskonster i politiken.
Centerstudenternas nya pr-kampanj går alltså ut på att de poserar i underkläder för att framföra något slags ”du duger”-budskap. Man kan ju undra när det blev relevant för politiken att leverera självhjälpsfloskler men det är väl så de borgerliga ungdomsförbuden är; ideologiskt tomma uppvisningsscener för de unga ”politiker” som är ”sexigast”. Visst finns det undantag med unga politiker som verkligen brinner för sin sak men mitt generella intryck av borgerliga ungdomsförbund, och då framförallt Cuf (som väl är typ samma sak som Centerstudenter), är att det primärt en en inre hjärnmuskelmätar- och karriärklättrartävling snarare än en grupp människor som brinner för något och försöker uppnå det gemensamt. Man vill vara ”intellektuell” och uppnå en politisk karriär för att det är ”sexigt” och en chans att marknadsföra sig själv och stärka sitt ego snarare än att man faktiskt brinner för att göra världen till en bättre plats.
Centern är ett ideologiskt tomt parti som har svårt att fånga människors intresse. Speciellt ungdomar torde vara extra knepigt med tanke på att Centern är de som hårdast drivit på för försämrade villkor på arbetsmarknaden för unga, något som är ganska impopulärt hos de flesta ungdomar. I desperation över att man inte hittat en politik som attraherar medlemmar så kastar man istället kläderna som för att visa att Centerstudenter i alla fall är ”sexiga” och har roligt samt tycker att du ”duger som du är” (även om de vill sänka din lön). Det är patetiskt när politik görs om till någon slags uppvisningstävling på det här otroligt uppenbara sättet som dessutom förklaras med att man vill visa att man ska ”vara stolt över sig själv”, något som snarare passar i ett ytligt självhjälpsreportage än på en politiska agenda.
Nåja. Jag kommer med nöje se på när Centern och dess ungdoms- och studentförbund gång på gång skjuter sig själva i foten och lägger energin på att ”profilera” sig som unga och fräscha och arbeta in ”varumärken” såsom ”Annie” istället för att vara politiskt relevanta. Pajasar.
Miljöproblemen är en politisk fråga.
Elsa skrev om det här med att bry sig om miljön på twitter. Nu var det förvisso ganska många dagar sedan, men jag skriver om det ändå. Hon skrev att hon inte bryr sig om miljön personligen, även om hon vet att den är viktig. Som exempel menade hon att hon inte sopsorterar, köper ekologiskt och så vidare.
Sopsortering och att köpa ekologisk mat må vara bra, men om man ser det i förhållande till miljöproblematiken i stort så är det en löjligt liten del. Miljöproblemen har såklart först och främst sitt ursprung i en galopperande konsumtion. Jag köper inte heller ekologiskt men jag ser mig ändå som en miljöengagerad person. Detta beror på att jag är engagerad i miljöfrågan som politisk fråga, inte som en fråga om att dagligen göra 100 små miljövänliga val.
Om man ska snacka miljövänlig livsstil så är det absolut bästa sättet att vara miljövänlig att konsumera så lite som möjligt. Det hjälper även att inte äta kött eller mejeriprodukter och åka kollektivt. Däremot att äta ekologiskt kött eller ha en elbil ger inte en särskilt stor miljövinst om man jämför med att hela avstå från dessa produkter som ju de flesta faktiskt inte har något behov av.
Peaches skrev apropå Elsas twittrande om att ett ekonomiskt tänk ofta är detsamma som ekologiskt. Detta tror jag verkligen stämmer; den som gör genomtänkta köp av saker hen faktiskt har ett behov av eller vet kommer höja hens livskvalitet avsevärt (som i mitt fall min kamera samt tillbehör till den) kommer troligen även att leva relativt miljövänligt. Personer med mer pengar och alltså mer pengar att köpa saker för står idag för en övervägande del av miljöproblemen. Samtidigt tycker jag att miljövänlighet och ekonomi hänger ihop alldeles för lite.
Idag när man köper ekologiskt så ses det som en bonus, något men betalar extra för för att få. Det tycker jag är absurt. Företagen som producerar dessa produkter lever av jorden, de tjänar pengar på att exploatera jorden yta, djur och växter och dessutom miljön. Det borde vara en självklarhet att ett företag miljösäkrar sin produktion, inte en bonus man måste betala extra för.
Miljöfrågan för mig är inte en fråga om att konsumenter ska göra miljövänliga val dag ut och dag in, det är en fråga om att företag som lever av jorden också ska säkerställa att det de gör är hållbart. Jag tycker inte att man ska gå omkring med dåligt samvete om man inte köper ekologiskt, visserligen är det utmärkt om man gör det men miljöfrågan är en fråga som framförallt måste och kan lösas politiskt, genom att företag tvingas ansvara för sin produktion.
Politiska livsstilsval.
Folk har ofta åsikter om människor bevekelsegrunder för att gör än det ena, än det andra, beslutet kring hur man ska leva sitt liv. En bevekelsegrund som har extremt låg status är den politiska; att av politiska skäl välja att inte raka sig, leva i relationer på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt anses inte lika bra som att göra detsamma för att man bara råkar föredra det. Ofta när det kommer till just rakning så får man som feminist höra att om man undviker rakning för sin övertygelses skull så är det synd om en, ty man ska inte låta något sådant som politiska övertygelser styra över ens kroppsbehåring.
Jag tycker detta är så märkligt. Det är klart att man inte ska kämpa sig till att leva på ett sätt man inte gillar bara för att man har en viss övertygelse, men annars så tycker jag att just politiska övertygelser är ett utmärkt skäl för att göra olika val i livet. Det är dessutom sällan så att man väljer att till exempel inte raka sig enbart för att man vill göra en politisk poäng, snarare är det så att man har en politisk analys av världen och ens livsval som leder till att man öppnar ögonen inför olika saker. Det är ju inte som att till exempel kroppsbehåring är en feministisk fråga bara för att man ville ha någon symbol att samlas kring, det rör sig ju om att det finns ett faktiskt behov av att skapa en mer tillåtande kultur kring kvinnors kroppsbehåring. Det kommer ju inte ur ingenting.
För mig är det en jättebra bevekelsegrund för att fatta vissa beslut kring min livsstil att det går i samklang med min politiska filosofi. Inte bara för att jag kan gå långt för mina övertygelser utan också för att mina politiska övertygelser baserar sig på min syn på människan som varelse och därför även mig själv. Det är inte så att mina åsikter är helt frikopplade från min människosyn, det är tvärtom så att min syn på människans, samhället och mig själv är nära sammankopplade.
Så när jag säger att jag inte rakar benen delvis på grund av feministisk övertygelse är det snarare så att feminismen som idébygge har hjälpt mig att hitta de val jag vill göra i mitt liv snarare än att jag tvingar mig till det för att uppnå något slags feministiskt ideal. Man kan väl säga att feminismen har hjälpt mig att hitta mig själv bakom alla dessa lager av påtvingade livsstilsval.
Ekots lördagsintervju.
Jag tycker att ni ska lyssna på Ekots lördagsintervju med Annie Lööf för att båda glädjas och förfäras. Förfäras för att ett stolpskott som Anie Lööf anses vara passande att leda ett regeringsparti och sitta på ministerpost, glad för att han som intervjuar, Tomas Ramberg, är så fruktansvärt jävla kompromisslös och proffsig. Han är otroligt påläst och ger sig inte utan att antingen ha fått ett rakt svar på frågan eller gjort det smärtsamt uppenbart för att som lyssnar att det enda som Lööf kan leverera är plattityder och undanflykter.
Extra genant blir det när det talas om vapenhandel med diktaturer. Lööf säger å ena sidan att man ska ha ett ”tydligt” regelverk men kan inte berätta hur hon tycker att dessa regler ska vara utformade. Hon börjar dessutom svamla om att ”verkligheten” ser ut som så att vapenexporten ger pengar till svensk ekonomi. Jag har hört att dessa summor inte är särskilt stora, och dessutom tycker jag att det är genant att att sådant argument ens kan yttras i debatten. Att på detta sätt helt lägga sina ideal åt sidan så fort det kan ge inkomster tycker jag är ett äckligt beteende som jag inte tror att svenska folket står bakom.
Lööf säger att hon inte tycker att man ska ha ett direkt demokratikrav, däremot vara tydlig med vilka villkor som gäller för att man ska få handla vapen med Sverige. Det behöver inte nödvändigtvis vara en demokrati, det viktiga är att de mänskliga rättigheterna följs, säger hon. Jag undrar om hon tänker sig att ett land som Saudiarabien som verkligen är en fruktansvärd demokrati upprätthåller de mänskliga rättigheterna bara för att de skrivit under ett papper på att de ska göra det när de handlar vapen med oss (vilket jag för övrigt inte tror att de gjort). Är inte demokrati någon slags grundpelare i de mänskliga rättigheterna?
När det kommer till kritan så handlar detta om att vi säljer vapen till en regim som med största sannolikhet kommer använda dessa vapen mot folket om det sker något slags upprör. Vad ska Sverige göra då, be snällt om att få tillbaks dem? Gå in och hjälpa folket som kompensation? Ge en massa bistånd? Hade det inte varit enklare att bara inte sälja vapen till diktaturer från början, speciellt inte de som är kända för att vara ovanligt grymma.
Alla hatar en våldtäktsman.
Igår så diskuterades rättskipning i sällskapet, ett ämne som folk alltid har intressanta åsikter kring. En person vid bordet tyckte att våldtäktsmän skulle kastreras. Jag ställer mig verkligen emot den typen av rättskipning, jag tycker att straff ska ha som syfte att rehabilitera brottslingar och minska brottsligheten i samhället, något som hårda straff har visat sig fungera väldigt dåligt för att uppnå.Om jag blev våldtagen och visste att kastrering var straffet för förövaren skulle jag aldrig anmäla, hur stort mitt hat än var. Jag tycker aldrig någonsin att det kan bli rätt att staten begår den typen av övergrepp på medborgare. Jag tror ändå att alla människor kan förändras och jag skulle inte vilja ta ifrån någon den framtida möjligheten att ha sex eller skaffa barn.
Just rörande våldtäktsmän så har jag hört det ena kreativa förslaget efter det andra, det mest absurda är nog en person som tyckte att man skulle tända eld på våldtäktsmännens kukar och ge dem valet att antingen själva klippa av den eller brinna upp (hur det skulle skötas rent praktiskt vet jag inte, men det var så hen sa i alla fall). Inte ens när det kommer till mord hör man sådana här saker föreslås, även om nog de flesta vid eftertanke inser att mod är värre att utsättas för än våldtäkt (i regel).
Det tycks inte finnas någon hejd på människors uppfinningsrikedom när det kommer till straff mot våldtäktsmän. En våldtäktsman är samhällets avskum. Man hör ju ofta om hur våldtäktsmän har bland den lägsta statusen i fängelserna, att de blir misshandlade och ibland till och med dödade av andra brottslingar så att de måste sitta på specialanstalt. Vissa tycker att detta är rätt, att man ska strunta i att skydda våldtäktsmännen från de andra brottslingarna i fängelserna eftersom de ändå förtjänar att lida och till och med dö.
Men hatet mot våldtäktsmän har nog inget att göra med ett brinnande engagemang för kvinnorättsfrågor och kvinnors rätt att själva avgöra när, hur och med vem de ska ha sex utan är snarare en fråga om machokultur. Detta baserar jag på att det för det mesta är personer (oftast män) med en i övrigt dålig kvinnosyn som brukar ha den mest extrema inställningen till våldtäktsmän, även om det är ganska utbrett även i resten av samhället. Jag tänker mig att det handlar om att våldtäkt ses som något otroligt omanligt; en riktig man behöver inte våldta. Jag tror också att det handlar om ett behov av att skydda ”sin” kvinna från andra män.
Det är också intressant hur den extremt hårda synen på dömda våldtäktsmän i samhället går hand i hand med ett rättssystem där våldtäktsmän väldigt sällan blir dömda eller där skulden läggs över på kvinnan även i de fall där mannen ansetts skyldig. Inte sällan är det samma personer som anser att män har en otygelbar sexdrift som berättigar ”tjatsex” och så vidare som också tycker att våldtäktsmän är jordens avskum. Jag tror att dessa personer väldigt ofta när en schablonartad bild av hur en ”riktigt” våldtäktsman är, en kufisk och pervers person som inte får komma till om han inte lurar i buskarna sent på kvällarna. Detta till skillnad från vanliga män som snarare blir lurade till våldtäkt av knepiga fruntimmer.
Det är riskfritt att säga att våldtäktsmän ska utsättas för en det ena, än det andra, för alla hatar en våldtäktsman. Om sedan någon i ens omgivning skulle bli anklagad eller dömd för våldtäkt så slätas detta över med att han ”inte är sån”. Kvar hägrar bilden av den asociala och perversa våldtäktsmannen, personen som inte är som ”vi andra” utan snarare sjuk, knappt mänsklig.
Fotoförbud i tunnelbanan.
En annan sak jag tänkte på apropå filmen med kontrollanterna som överfaller en kvinna är det här med att filma i tunnelbanan. Enligt MTR är det tydligen förbjudet att filma, fotografera och spela in ljud inom tunnelbanans område:
TV-inspelningar, filminspelningar, fotografering eller liknande inom tunnelbanans område får endast ske efter tillstånd av MTR Stockholm.
Detta tycker jag är väldigt märkligt med tanke på att tunnelbanan, även om den för närvarande är i MTR:s regi, faktiskt är statlig egendom som är menad att vara till nytta för folket. Att det förekommer lagöverträdelser av personer som verkar inom tunnelbana är ett faktum och detta måste övervakas. Jag tycker tunnelbanan ska ses som allmän plats i det här avseendet, det är helt enkelt en för viktig plats för att man inte ska kunna bevaka poliser, väktare och kontrollanter där. Idag kan väldigt många dokumentera händelseförlopp med sina mobiler och just i fallet tunnelbanan kan det verkligen leda till något bra, alltså att befogenhetsöverskridande kan ledas i bevis och uppmärksammas. Det är otroligt viktigt att vi får använda de instrument vi faktiskt har för att säkra att allmänintresset värnas och väktarkåren bevakas.
Hur ett fotoförbud i tunnelbanan kan anses motiverat förstår jag inte. Få platser är väl så otroligt opräglade av att människor är i intima situationer. Detta handlar uppenbarligen inte om omsorg för resenärerna utan snarare om att kunna avbryta fotograferande och filmande när det inte passar.
Jag undrar även hur mycket detta egentligen betyder rent juridiskt. Jag har aldrig hört om ett enda fall där denna bestämmelse har tillämpats. Minns ni personen som hade filmat några väktare på tunnelbanan med sin kamera och fick sin film förstörd av dem? Det fallet gick ju till domstol och ingenstans sades det något om att han saknade rätt att filma på tunnelbanans område.
Om det är så att förbudet saknar någon slags juridisk tyngd men det ändå skrivs ut på sidan tycker jag att det är skamligt. Företag som sköter så viktiga samhällsnäringar ska inte låtsas att det har befogenheter för att sätta upp förbud som de egentligen saknar, det är bara oseriöst.
Om man gjort en stor grej av att alltid stå enade så leder minsta spricka till att fasaden rämnar.
Arkelsten avgick ”frivilligt” igår efter endast 18 månader på posten och jag tänker på Göran Persson. Jag gillade aldrig den mannen, han framstod som så otroligt illojal och osympatisk. Han tog så fruktansvärt mycket plats och kring honom så rullade ministrarnas huvuden utan att man fick förklarat för sig varför. Så fort regeringen var i knipa så gjordes det ett offer, istället för att förklara vad som gått snett så offrades en person för att sedan falla i glömska. Reinfeldt har börjat agera lite liknande. Jag tycker att det är obehagligt, hur man ena dagen visar upp den här fläckfria fasaden för att sedan offentliggöra att någon avgår.
Arkelsten ha ju gjort sina misstag och jag har aldrig tyckt att hon verkar sympatisk (vilken moderat är det), men jag kan verkligen inte fatta vad som föranleder att hon avgår just nu.
Människor vill ofta ha en stark ledare i regeringen. En person som Reinfeldt eller Persson som är förtroendeingivande och verkar ha kontroll, och i att ha kontroll ingår att man även har kontroll på sina medarbetare. Jag håller med att att en partiledare måste ha partiet bakom sig, men den känsla jag får av moderaterna nu är nästan att underhuggarna är skrämda till tystnad, inte att de faktiskt är enade på riktigt.
Ett parti som har stark sammanhållning behöver inte tysta ner de verkliga skälen till avgång, behöver inte ljuga eller göra sig av med kritiker. Om personerna i partiet faktiskt delar någon slags gemensamt mål så kan man stå ut med meningsskiljaktigheter. Men när man, som Alliansen, har gjort en väldigt stor grej av att stå enad och tycka lika om precis allt, så leder minsta lilla spricka till att fasaden rämnar.
Vissa partier lyfter fram det som en bra grej att det finn många olika åsikter representerade, att folk har olika idéer. Till exempel miljöpartiet. Andra partier tillåter inte minsta lilla avvikande. Jag förstår att människor faller för den enade fasaden, själv tycker jag bara det känns obehagligt. Jag vill känna att den interna kulturen i riksdag och regering är öppen, för jag tror att om den är det så kommer idéerna att bli bättre. Och just nu känns moderaterna bara som en elitistisk klubb människor är med i för att göra politisk karriär och där människor som avviker straffas direkt. Inte som ett levande parti med idéutveckling.
Våldsam biljettkontroll.
Det är ett ganska långt klipp, men i korthet så omringar de henne och trycker in henne mot stolen, detta trots att hon har giltigt färdbevis. Motiveringen är att hon stämplade sin biljett när hon såg kontrollanterna, och inte som när man ska när hon gick på. Till slut kommer polisen och säger väl i princip att det är ett felaktigt agerande från kontrollanternas sida.
Jag tycker att man måste börja ifrågasätta biljettsystemet inte bara ekonomiskt, utan också ur ett humanistisk perspektiv. Är det värt det att människor behandlas på det här sättet i kollektivtrafiken, oavsett om de betalat eller inte. Personligen tycker jag inte att det känns rimligt eftersom det leder till otrygghet i trafiken. Jag upplever i alla fall inte att biljettkontrollerna känns trygga, även om jag har betalat för min resa så tycker jag att det är otrevligt med deras närvaro i trafiken. Och att amn hör och ser mer och mer om våld och övergrepp vid kontrollerna gör inte direkt saken bättre.