Kategori: Politik

Varför planka.nu är en så genialisk ide.

En intressant debatt har dykt upp i och med att Hanna Fridén och Viktor Barth-kron har gått ut och kritiserat planka.nu, en kritik som planka.nu också har svarat på. Viktor menade att Planka-nu lägger krokben för sig själva genom att använda sig av illegala metoder för sin opinionsbildning och tycker att de istället ska spela enligt demokratins spelregler. Detta är ett argument som dyker upp ganska ofta i debatten som jag tycker är intressant, för det blottar en stor skillnad i uppfattningar om hur man tycker att politiskt arbete kan och bör skötas.

Jag tycker att det är bra med parlamentarism och är själv engagerad inom de parlamentariska delarna av politiken. Jag är med i ett ungdomsförbund med ett moderparti i riksdagen och har således, i mitt eget politiska engagemang, accepterat demokratins spelregler. Men jag tycker att det är otroligt viktigt att man sköter politisk opinionsbildning även på andra sätt, utanför den parlamentariska demokratin.

Parlamentarisk politik blir lätt elitistisk eftersom endast de som har lång uthållighet eller ett stort intresse för att debattera orkar syssla med det. Politikens vändningar är ofta långsamma vilket gör att man ofta måste driva ett extremt uthålligt opinionsarbete för att få någon förändring. Men för det mesta så orkar folk bara engagera sig ideellt i en fråga under en kortare period, säg ett år, utan att det sker någon förändring. Det kräver antingen att man ständigt får igenom delar av sina krav eller får nytt genomslags, annars dör drivkraften ut. Det är inget konstigt med det, så fungerar människor.

Därför är planka väldigt smart i sitt upplägg, eftersom det dels erbjuder en lösning på de höga avgifterna nu, i och med p-kassan, men också driver ett mer långtgående opinionsarbete som möjliggörs dels genom intäkterna för p-kassan, dels genom att engagemanget hålls vid liv eftersom det appellerar till folks omedelbara egenintresse. Detta är vad som krävs för att kunna engagera folk under en lång tid. Det är lite samma upplägg som fackföreningar; dels så driver man sina fråga på micronivå genom att driva opinion på den egna arbetsplatsen, dels så finns det en mer långtgående politisk agenda. Men det är framstegen på arbetsplatsen, i ens direkta liv, som håller engagemanget brinnande. Om inte denna aspekt fanns så skulle ingen annan än den med stort politiskt intresse orka hålla ut i väntan på lagstiftning.

Viktor har kanske svårt att förstå denna aspekt då han har politik som hobby och levebröd. Han tjänar pengar på att skriva om politik och kan därför vara politiskt engagerad på heltid även om han inte når några direkta framgångar i sin opinionsbildning. Men detta är en modell för politiskt engagemang som inte fungerar för alla, speciellt inte människor som har slitsamma jobb.

När det gäller huruvida plankning är en legal metod eller ej så kan jag säga att de metoder som fackföreningarna har att tillgå idag (strejkrätten, anställningsskyddet etc) inte är något som har kommit som en skänk från ovan utan tvärtom något man har fått kämpa sig till. Plankning på det sättet som planka.nu arrangerar den är civil olydnad, alltså att bryta mot regler och lagar för att få fram en politisk poäng eller förändring. Det är absolut ingen självklarhet att det ska vara olagligt, bland annat Miljöpartiet har ett förslag om att legalisera civil olydnad. Men vi kan liksom inte sitta och vänta på att denna kampmetod ska skänkas till oss, vi måste föra en kamp för att den ska bli accepterad och en del i detta är att praktisera den oavsett.

I samhället finns lagar och regler om hur saker ska gå till men detta är inte skrivet  sten utan en produkt av åratal av maktutövande och uppror, lagstiftande och brytande mot lagar man anser orättfärdiga. Nu kommer någon kanske invända att ”jaha, men tycker du man ska få gå omkring och mörda folk bara för att man tycker det är rätt då?”, och nej, det tycker jag inte. Men det är inte samma sak att angripa en individ och att bryta mot ett systems regler för att man inte sympatiserar med dem. Dessutom är de flesta i samhället överens om att mord, misshandel och så vidare är fel; det råder en stor konsensus kring detta. Samma konsensus finns inte kring plankning eller nedladdning, varför man också kan förstå att en annan ordning vore bruklig än den som påbjuds idag.

Jag tycker att planka gör ett utmärkt jobb med att ifrågasätta avgifternas legitimitet, skriva rapporter om kollektivtrafiken och driva opinion.Vissa är nog med i planka enbart för att de vill slippa billigt undan, men en majoritet är nog insatta i frågan även politiskt. Jag tror även att många blir insatta i frågan när de går med i p-kassan eftersom man intresserar sig för planka som organisation och alltså även deras budskap. Planka går vägen via egenintresset för att föra en större politisk kamp, visserligen med metoder som ligger i gränslandet för vad som är lagligt, men de är onekligen effektiva. Visst kommer det alltid finnas folks om tycker att planka.nu är slynglar som bara vill slippa undan gratis, men troligen hade frågan knappt diskuterats alls om inte planka hade existerat. De bedriver en form av aktivt motstånd inför rådande samhällsordning som är svårt att ignorera. Om de bara hade varit en grupp personer som skrev debattartiklar hade intresset aldrig nått de höjder som det har idag, så är det bara. Och visst, Viktor Bart-kron hade kanske inte skrivit en kritisk text om dem, men det är bara för att inte en jävel hade brytt sig.

Blanda inte ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser.

Ofta hör man folk motivera allt från tamponganvändning till rakning av kön till att det är mer hygieniskt. Vad som är hygieniskt och inte är absolut inte samma sak som att ha åsikter om vad som är äckligt och inte. Hygien rör sig om något som ger effekter på hälsan, till exempel om man inte duschar regelbundet eller tvättar händerna efter toalettbesök, där kan vi snacka om vanor som faktiskt har en effekt på spridning av bakterier och sjukdomar. Men när det gäller till exempel rakning av kön så finns det inga belägg för att det skulle vara hälsovådligt att inte raka könet, snarare tvärtom eftersom bakterier som annars skulle fastna i könshåret åker upp i fittan om man rakar den.

Samma sak med mensblod. Du kan tycka att det är äckligt och så vidare, men det är inte ohygieniskt att få det på fingrarna och hälla ut det i vasken så länge du tvättar händerna efteråt (som man väl ändå gör efter att ha bytt tampong eller binda). Vad fan, du sköljer ju ur vasken efteråt precis som alltid när man häller i något som syns och luktar, typ en flaska gammalt vin. Det är ju inte som att du ska slicka bort mensresterna några dagar senare.

Sluta blanda ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser om vad som är fräscht och inte, det är inte samma sak. Du kan inte få sjukdomar av att äta pasta som kokats i samma kastrull som en menskopp, inte heller av att ha en ren menskopp i munnen. Du kan tycka att tanken känns motbjudande eftersom du har blivit matad med budskapet att men är något äckligt och vidrigt som ska gömmas sedan du var ett barn, men det är inte samma sak som att det faktiskt är skadligt.

Fan alltså. Jag är så trött på att höra att mina kroppsfunktioner inte bara är ofräscha utan rentav ohygieniska, en orenhet så allvarlig att den sätter folks hälsa i riskzonen. Inte hör man det om killars runkpapper. Det är på sin höjd äckligt, men ingen behandlar det som om det vore farligt.

Skolboksexempel på hur man förminskar feminister.

Diskuterade den här menskoppsfilmen på Facebook. Folk har så märkliga invändningar. Till exempel denna: ”kvinnor har valt att använda tamponger/bindor, varför ska ni feminister tvinga dem att använda menskopp?”. Alltså, jag tänker inte tvinga någon att stoppa upp en platskopp i fittan, som feminist är jag väldigt medveten om att alla själva måste få besluta om sina kroppar. Men att informera om menskoppens existens och trycka på för att det ska informeras om den i samma veva som man informerar om mensskydd i till exempel skolan eller på ungdomsmottagningen samt att den ska säljas på apotek är inte att tvinga någon att använda den, det är att erbjuda alternativ.

På samma sätt som alla andra mensskyddsföretag gör reklam för sina produkter så måste man kunna göra det även här, det är väl inte så konstigt? Fast den fria marknaden kanske bara gäller för företag som skiter i kvinnors fitthälsa.

Det är inte menat att diktera hela livet.

Fick en kommentar angående min feministskola, en invändning emot UnderbaraClara som jag hör ganska ofta.

Clara får ju betalt för att göra dessa husmorssysslor, eller bygger upp sitt varumärke genom att visa upp det i sin blogg. så det faktum att det inte hindrar hennes karriär att lägga all denna tid på detta (snarare *är* det ju hennes karriär) betyder inte att den allmänna trenden att pyssla hemma inte har andra konsekvenser för andra kvinnor som gör samma saker obetalt o ska kombinera detta med ”vanligt” lönearbete. på många sätt *är* det en kvinnofälla om man itne råkar tillhöra den extremt lilla minoriteten individer som tjänar pengar på livsstilsinlägg.

Jag kan på sätt och vis hålla med om detta, men samtidigt gäller ju det här för precis alla personer som lever på sitt specialintresse. Typ en person som jobbar som Pt och driver en träningsblogg, jobbar som kock och driver en matblogg eller jobbar som modeskribent/stylist och driver en modeblogg. Det är givetvis så att alla inte har tiden för att pyssla och baka lika mycket som Clara har, men det kan vara en inspiration till att göra det mer. För nog är det ändå så att de flesta har lite tid som de lägger på att till exempel se på Tv, sitta framför datorn eller liknande som de istället kan lägga på annat. Jag menar inte att det skulle vara en bättre prioritering att till exempel baka, däremot att det är en prioritering man kan göra om man vill.

Man kan ju även applicera precis samma argument på mig. Jag har sjukt mycket tid över eftersom jag jobbar som au-pair. Detta möjliggör att jag kan skriva flera långa inlägg om dagen. Jag skulle aldrig orka ha den uppdateringstakt och den nivå jag har nu om jag jobbade heltid, tyvärr. Kanske kommer jag även i framtiden att syssla med att skriva eller forska på saker jag skriver om. Jag uppmuntrar andra personer till att resonera och engagera sig i min blogg. Betyder detta att jag sprider ett omöjligt ideal? Jag tycker inte det i alla fall. Min blogg, liksom Claras, är inte menade att diktera precis hur andra ska leva. Det är menat att vara en inspiration. På samma sätt som du kan inspireras av någons klädstil utan att ha råd att köpa eller möjlighet att bära precis likadana kläder.

Feministskola.

Tja bloggen! Nu har min feministskola kommit upp här. Den ligger på Bloggkommentatorerna istället eftersom Cravingz ska lägga ner. Trist. Jag är lite fundersam inför om det funkar att ha samma koncept på bloggen eftersom inläggen blir väldigt långa, vilket inte är vad man förväntar sig där. Kanske att jag ska skriva lite kortare istället, jag vet inte. Jaja, säg vad ni tycker!

G-punkten.

Intressant detta att en studie bekräftar g-punktens existens först nu när många under en lång tid redan tagit den för sann i sitt prat om g-punktsorgasm hit och dit. G-punktens existens är i alla fall omdiskuterad.

Personligen kan jag säga att jag har erfarenhet av att få så kallad vaginalorgasm, om det nu var för att g-punkten stimulerades eller inte vet jag ej, men faktum är att många personer kan komma utan stimulans av klitoris. För mig är det enklare att komma så vid sex och dessutom skönare.

Ofta hävdas det att kvinnor enbart kan komma vid stimulans av klitoris vilket jag tror leder till en del missförstånd. Klitoris är ju större än den lilla ”knappen” som syns så det kan ju mycket väl vara så att de gånger man kommer utan att någon har smekt ”knappen” så rör det sig ändå om att man blivit stimulerad där, men folk tolkar denna utsaga som om direkt och medveten stimulans av klitoris är det enda som funkar vilket inte stämmer.

Bild av klitoris i sin helhet.

Jag förstår varför man är ivrig att hävda detta eftersom det rör sig om att sätta kvinnors njutning mer i fokus än vad den är idag, vilket såklart är en väldigt viktig fråga. Då kan det vara relevant att påpeka att inte alla kvinnor kommer vid omslutande (penetrerande) sex men att framställa det som att den enda vägen till kvinnlig orgasm (utom i några få undantagsfall) är att aktivt stimulera klitoris tror jag är kontraproduktivt. Snarare ska man uppmuntra kvinnor till att själva testa genom onani och att styra sin partner.

Vissa menar att iden om g-punkten är skadlig för kvinnlig sexualitet eftersom det kommer leda till att kvinnor i regel antas kunna få orgasm vid omslutande sex men jag tycker att det känns som en ganska tunn problembeskrivning. För människor med ett intresse av att tillfredsställa sin partner borde det spela mindre roll vilka föreställningar man har om hur människor får orgasm eftersom man i en sådan situation snarare försöker uppnå någon slags dialog och lyssna in partnerns behov.

Man ska såklart inte använda detta som skäl till att sprida myter om kvinnlig anatomi som inte är vetenskapligt belagda men jag tror i sig inte att det är ett hot om man skulle upptäcka att vissa kvinnor kan komma på andra sätt än genom stimulans av klitoris. Snarare är det bra att kvinnlig sexualitet och anatomi faktiskt för en gångs skull är i fokus nu när alla vill veta om denna g-punkt.

Om att vara en del av det man kritiserar.

En grej som man ofta stöter på som feminist är att folk tycker att man inte lever som man lär. ”Du kritiserar utseendehetsen men du vill själv vara snygg” är ett klockrent exempel, som Lady Dahmer blivit utsatt för nyligen.

För det första tror jag inte att folk strävar efter skönhet enbart för att vi matas med hetsen av samhället vi lever i, jag tror också att det finns en grundläggande lust för självsmyckning hos människan. Problemet är inte att folk gör sig fina ibland, problemet är den enorma plats det tar och förväntas ta i våra liv. Men den diskussionen åsido så tycker jag att det är så konstigt detta att man inte kan få peka ut en struktur eller ett problem när man själv är i det.

Jag tycker snarare att det skänker samhällskritik extra mycket legitimitet om man faktiskt kritiserar från insidan, medveten om vilka effekter det har på en personligen. Att stå och betrakta andra problem och kommendera dem att ta sig ur dem tenderar inte att vara så insiktsfullt, däremot att försöka ta sig ur det själv samtidigt som man uppmuntrar andra gör ens perspektiv mycket mer nyanserat.

Dessutom måste man i regel först identifiera problem för att sedan bryta mönstret, att göra tvärtom är ganska knepigt. Jag har alltid inlett med att vara kritisk mot en företeelse jag ägnar mig åt för att sedan gradvis ta mig ur beteendet. Det är inte så att man ser ett problem och sedan direkt kan ta sig ur det, sådant tar tid och eftertanke.

Vissa verkar tycka att det är fegt att kritisera en struktur och samtidigt vara en del av den. Det är väl sjukt starkt att erkänna att man är offer för en struktur som är svår att ta sig ur, det tycker i alla fall jag. Människor som aldrig vågar kritisera saker som de själva är en del av är mycket fegare.

Detta är inte provokativt.

Detta som Johanna Sjödin skrev om Centerstudenters utvikningskampanj tycker jag var bra. Gör man en bildkampanj som har som syfte att visa att man får vara sig själv så känns det som ett väldigt tamt försök. Kampanjen präglas ju av en extremt normativ syn på män och kvinnor. Kvinnorna har likadana ”sexiga” underkläder som täcker magen, männen har vanliga kalsonger. Det är över huvud taget inget normutmanande i det utan känns bara som en ovanligt lam ursäkt till att försöka sälja in sin politik med sex.

Det sägs att kampanjen inte är sexistisk eftersom ”ingen part sätts i underläge”. Det må vara sant, men det är så jävla tröttsamt när folk kastar av sig kläderna i något lamt försök att visa en poäng och det bara blir pannkaka av det hela. Den här typen av avkläddhet är över huvud taget inte kontroversiell eller provokativ, vi ser den varje dag ingnuggat i våra ansikten på reklampelare, i tidningar och så vidare.

Syftet är att visa att ingen behöver skämmas oavsett vad hen har på sig eller ser ut. Det är väl ett bra budskap, men hur man får fram det genom att dressa upp sig i normativa kläder, mejka sig och troligen även bli retuscherad övergår mitt förstånd.

Det handlar inte bara om Breivik.

När man diskuterar vad Breivik bör få för straff så är det många som tycker att vissa handlingar omöjliga att förlåta och att en person som gjort sig skyldig till dem ”helt enkelt” förtjänar att få det brutalaste av straff. Speciellt motiverat anses det vara eftersom Breivik inte kommer lida några psykiska kval och att han aldrig kommer ångra sig och bli normal, något som folk kastar ur sig helt utan kolla på läget. Nåja, det må vara sant att han förtjänar en hemskt behandling och att rehabilitering ändå inte kommer bita på honom men jag tycker inte att det är argument nog.

Grejen är att detta inte bara handlar om Breivik, det handlar om hela samhället. Ett fall som får så stor uppmärksamhet som detta måste ses i en kontext, och vi måste reflektera över vad domen kommer få för konsekvenser för resten av samhället. Jag tror inte att vi kommer röra oss ifrån Breiviks idéer för att han får en omänsklig behandling, jag tror snarare att vi kommer röra oss mot dom.

Inte bara i fall som dessa utan överlag när straff diskuteras så tycker folk att något speciellt och i deras ögon otroligt grymt brott är ett för lågt straff. Detta kan säkert vara motiverat i vissa fall, men långt ifrån alla eller ens de flesta. Ofta har en person något speciellt förhållande till en viss typ av brottslighet, för att man sympatiserar med offret eller för att man varit med om något liknande, för att man absolut inte kan förstå gärningsmannen och så vidare. Ofta hör man saker som att gärningsmannen trots allt ”förstört människors liv” och liknande men när gäller inte det egentligen?

Det är viktigt att se hur vår syn på rättsskipning påverkar resten av samhället, inte bara hur rättfärdigad den kan tyckas i förhållande till förövarens grymhet och offrens lidande. I det långa loppet tror jag vi har allt att förlora på att straffen bli hårdare generellt.

Kombinationen av skräckscenarion som gnuggas in i våra ansikten och porträtten av människor som är så mycket bättre än oss leder till ångest.

Anna har skrivit om varför så många ungdomar mår så dåligt och tar upp några olika faktorer, bland annat att vi får väldigt mycket stimulans från olika håll vilket gör att vi sällan reflekterar. Jag skulle vilja foga mitt perspektiv till det hela, jag är ju faktiskt expert eftersom jag är ungdom.

Jag skrev innan om det här med oro. Om hur även jag, som ändå har en hel del fördelar som gör mig anställningsbar och troligheten för att jag kommer kunna leva ett bra liv hög, oroar mig väldigt mycket över min framtid. Och jag tror inte detta gäller enbart för mig, jag tror det är något som mer eller mindre all unga idag känner. Vi har blivit uppväxta med en ökande ojämlikhet, ekonomiska kriser, klimatkriser och eskalerande ungdomsarbetslöshet. Många av oss nödgas att plugga för att det inte finns några jobb, många bor hemma tills att de fyllt 25 för att det inte finns några lägenheter, åtskilligt fler har otrygga anställningar där de blir inringda en timme innan de börjar, måste skrubba toaletten med tandborste och så vidare.

Samtidigt blir vi matade med ”klara dig själv”-idealet precis hela tiden och överallt. Våra förebilder är inte artister, konstnärer eller politiker utan entreprenörer. Vi ska se upp till och inspireras av människor som byggt sin egen lycka, startat företag och så vidare. Personer som ”byggt sin egen lycka”. Samhället och skolan blir mer och mer elitistiskt, det skapas specialklasser, strukturella problem löses med uppmaningar till individuella ansträngningar och så vidare.

Detta tär fruktansvärt mycket på en människa som redan tar hand om livsfrågor för fullt. När man är mellan 15-25 så funderar man ju mycket på sånt, på vem man är, vad man vill bli, hur man vill leva sitt liv. Det är en jobbig process för de flesta och den blir knappast enklare när man så gott som dagligen får höra att arbetslösheten är skyhög och att man verkligen verkligen måste tänka efter på vilken utbidlning man väljer så man kan försörja sig i framtiden. Som i KDU:s ”skaffa dig ett liv”-kampanj som i princip gick ut på att du själv är ansvarig för om du får jobb efter studierna, att även om politiker kan hjälpa till så vilar det yttersta ansvaret alltid på dig.

Men samtidigt som dessa yttranden och kampanjer radar upp sig så ökar ojämlikheten i samhället, ungdomsarbetslösheten ökar, universiteten blir sämre, det krävs mer utbildning för att få jobb och den faktiska möjligheten för ungdomar att ”skaffa sig ett liv” blir sämre och sämre. Jag tror att detta samhällsklimat leder till extremt mycket oro och olycka, denna kombination av eviga skräckscenarion som gnuggas in i våra ansikten och porträtten av människor som är så mycket bättre än oss. Och den här vetskapen om att även om vi fixar till våra egna liv så är klimatet på upphällningen och ekonomin på ständig nedgång.