Kategori: Politik

Den som har åsikter måste kunna försvara dem.

När jag kritiserar ”krossa jantelagen”-tänket så menar jag inte att folk ska gå omkring och må dåligt, det är bra att folk tycker de är snygga och bra på saker. Problemet uppstår när folk börjar tänka likadant kring sina åsikter. Det finns ett åsiktsklimat idag som handlar väldigt mycket om att roffa åt sig utrymme och att den som tycker högst tycker bäst. Ibland hör man även folk svara på eventuell kritik med att vi faktiskt har åsiktsfrihet och man får tycka vad man vill.

Det är sant och det är jättebra. Jag tycker såklart inte att vi ska leva i någon jävla diktatur. Men grejen är den att trots yttrande- och åsiktsfriheten så har man ett ansvar för vad man säger och tycker. Om man ska gå omkring och ha åsikter och dessutom göra en grej av det på ens blogg så borde man också kunna ta till sig kritik för ens åsikter.

Varför då undrar många. Jo, för att åsikter inte ät något man föds med utan något man skaffar sig under lång tid. Man får dem från föräldrar och media och sina vänner. Således kan man inte bar säga att ”såhär tycker du och såhär tycker jag” som om det låg i själva ens person att ha just den här åsikten, och det kan ingen göra något åt.

Alla åsikter är inte heller ”bara” åsikter. Att blått är en fin färg eller att djurgården är det bästa laget är typiska helt ofarliga åsikter, att alla muslimer är våldsbejakande extremister är inte en ofarlig åsikt. Vissa åsikter leder till vissa resultat. Vad man röstar på i val får konsekvenser, vilka ord man använder får konsekvenser. Därför tycker jag att det är var och ens skyldighet att revidera sina åsikter då och då, speciellt om man stöter på mycket kritik.

Därför blir jag så jävla irriterad på all bloggare som har sina åsikter som någon slags accessoar. Typ såhär: ”Hej, jag är en ung driftig tjej/kille som inte är rädd för att säga vad jag tycker”. Detta utan att de har någon som helst kapacitet att argumentera för dessa åsikter, utom då möjligtvis argumentet att vi har åsiktsfrihet i det här landet.

Det borde vara straffbart att ta upp polisens tid med fullständigt strunt.

Det här är ju bara för mycket. Någon har polisanmält grotescoschetchen ”bögarnas fel” för att det är ”hets mot folkgrupp”.

Herregud. Det är satir. Vad fan har vi för politiskt klimat när folk upprör sig så till den grad att de polisanmäler skiten. Det liknar lite anmälan mot ”mordhotet” på Per Gudmundson svenska satirikeruppropet.

Personligen kan jag verkligen bli upprörd över felplacerade skämt och dålig satir, men jag skulle liksom aldrig polisanmäla någon för det. Och allvarligt talat så kan jag inte tänka mig att personen inte fattade att det var satir, det är ju inte rimligt. De kördes av ett gäng komiker på allsång på skansen under Pride. Skulle allsång på skansen upplåta utrymme för böghets under prideveckan?

Den här personen måste ju lära sig att hantera sin intryck. Skriv en arg uppdatering på facebook eller något, men snälla ta inte upp polisens tid med fullständigt strunt. Jag är så trött på folk som använder polisanmälningar som något slags statement. Det om något borde ju fan vara straffbart.

Jag betalar fan inte skatt för att Sl ska kunna appropriera på hbtq-rörelsen.

Idag såg och gick jag Prideparaden. Förutom en massa fina människor och organisationer som faktiskt har en massa med hbtq-personers rättigheter att göra så var det en massa företag och myndigheter som gick.

Företag fattar jag. Klart de vill göra reklam och vad kan då vara mer passande än att appropriera på något så lättsmält och pk som homosexuellas rätt att vara just homosexuella. Jag önskar att de inte gjorde det, men det drabbar liksom ingen fattig heller.

Men med mydigheter och statliga företag känner jag bara… nej. Sl ska inte ägna sig åt att gå ut med det självklara budskapet att bögar är ok. De ska ta folk från punkt a till punkt b så effektivt och billigt som möjligt. Det är bara så fel att skattepengar läggs på reklam för en tjänst ingen ens kan välja bort, lägg de pengarna på att bli bättre istället. Extra osmakligt blir det i ljuset av att de nyligen höjt biljettpriset.

Allvarligt. Jag betalar fan inte skatt för att Sl ska kunna appropriera på hbtq-rörelsen.

Verklighetens folk och deras åsikter.

Herregud. Jag inser ibland att jag befinner mig i en liten bubbla av intellektuellt överlägsna människor. Jag är så jävla van vid att folk inte är dumma i huvudet. Visst har jag stora meningsskiljaktigheter med många i min omgivning men jag behöver aldrig argumentera emot saker som att ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”. Det är jävligt befriande att ah en vardag befriad från den typen av idioti.

Därför är det sjukt jobbigt för mig att träffa ”vanligt folk”, för då får man plötsligt höra sånt. Och man har liksom hunnit glömma att det finns de som tycker så av andra anledningar än att de är onda tanter. Folk som helt enkelt inte vet bättre.

Det gör mig så jävla arg och ledsen. Ibland gråter jag fan en skvätt över sånt. Och eftersom jag aldrig stöter på det i min vardag så blir det helt omöjligt att hantera, jag blir liksom helt jävla paff över det blotta faktum att någon har dessa åsikter.

En rörelse kan inte enbart bygga på idealism, det måste finnas egenintresse också.

Igår hade jag och min far en lång diskussion kring planka.nu. Min pappa ansåg att det inte alls var någon politiska aktivism av värde eftersom det hela bara grundade sig i egenintresse. Till saken hör att min pappa var väldigt politiskt engagerad i sin ungdom, och att han både då och nu är vänster.

Men min pappa växte upp på 70talet. Då var det enkelt att vara ung, ty det fanns mycket pengar i samhället, mycket jobb, en stark tillväxt och goda framtidsutsikter. Det var billigt att plugga och man fick plugga mycket längre än idag, och man slapp hela tiden bli inpräntad med budskapet att alla är kört, som vi blir idag.

Ungdomar idag har det inte lika enkelt. Vi har en hög arbetslöshet, det är dyrt att plugga, de få som har jobb har skitpissiga villkor och så vidare. De flesta här känner nog till läget ganska bra.

När min pappa var ung kunde han unna sig att vara idealist, att kämpa för det han ansåg rätt bortom sitt egenintresse. Men idag handlar det politiska engagemanget bland unga allt mer om deras egen situation och att förbättra den. Planka.nu är ett uttryck för detta. Jag erkänner absolut att det är av egenintresse man inte betalar sitt Sl-kort, för så är det ju. Folk som plankar gör det för att de inte har råd, eller i alla fall känner att de inte är intresserade av att prioritera det framför chips. Sen backas detta upp av ett bredare ideologiskt resonemang och ett allmänt avgiftsmotstånd men i grund och botten handlar det om att det saknas medel eller vilja för att betala.

Detta tycker många är fult. Man ska inte ägna sig åt aktivism och politik av egenintresse utan av godhet.

Men en rörelse kan i grund och botten aldrig någonsin få sin drivkraft från idealism. För att en rörelse ska få kraft så måste det finnas många personer som tjänar på den. Det är därför arbetsrörelsen har varit så framgångsrik; inte för att folk har varit snälla mot alla stackars arbetare, utan för att arbetarna har varit många och haft det jävligt uselt. De har tjänat på sin kamp.

Sedan finns det alltid teoretiker och idealister som personligen inte tjänar på det hela, men som håller med ändå. Och det är bra, men det är inte de som gör en rörelse uthållig. För idealisterna kan lämna en ideologi, men de som tjänar på den ideologin och vet om det gör inte det, de fortsätter kämpa.

Därför är det helt jävla omöjligt att bygga en politiska rörelse på bamseretorik, idéer om att man ska vara snäll mot de svaga. Förr eller senare vinner egenintresset och därför måste man vara jävligt tydlig med att förklara varför en viss ideologi är bäst för ett flertal, inte bara för dem som råkar drabbas av hemska sjukdomar eller annan nöd.

Jag erkänner att jag står där jag står politiskt för att det är vad jag tjänar på. Jag tjänar på att studiemedlet höjs, att man får plugga mer, att anställningarna blir säkrare och att slbiljetten blir billigare. Jag och en massa andra personer, framförallt unga. Sen har jag massa andra skäl till att jag står där jag står också, men i grund och botten handlar det om mitt egenintresse. Och det finns inget fult med det, företag och arbetsköpare agerar utifrån sina egenintressen varenda jävla dag, så varför skulle då inte jag göra det? Bara för att jag är vänster betyder inte det att jag är ointresserad av mig själv och vad jag tjänar på.

Och om alla gjorde så, om alla agerade upplyst efter vad som var bäst för dem, så skulle vi till slut ha ett samhälle som är bäst för flest. Men det kräver att folk vet vad de tjänar på, och därför måste vi börja förklara det. Förklara varför just personen som står framför oss skulle tjäna på vår idé, istället för att snacka en massa om att man ska vara snäll.

Ilandsproblem är också problem.

En grej jag kan bli lite småtrött på är allt tjat om ilandsproblem. Om man klagar över nån grej är det ganska vanligt att någon kommer och ba: men det där är ju ett ilandsproblem, tänk på barnen i Afrika och du har det ju ganska bra i förhållande till dem ändå.

Men fan då kan jag känna. Ilandsproblem är också problem. Och bara för att det finns sämre blir inte dåligt bra. Faktiskt. Folk måste fatta det och sluta sätta allt lidande i relation till annat lidande.

För vem fan vinner på det egentligen? Ingen, förutom de krafter som vill upprätthålla status quo.

Vi måste förändra systemet och inte bara ge allmosor.

Hanna Fridén har skrivit ett ypperligt inlägg om folk som är dumma i huvudet på internet.

Jag kan väl säga att jag håller med om allt hon skriver. Men jag vill också lägga till ett resonemang rörande välgörenhet som hon tar upp. Jag har ju faktiskt kritiserat välgörenhet här.

Det finns bra välgörenhet och det finns dålig välgörenhet. Det finns den typen av välgörenhet som lindrar för stunden men som skapar ett större beroende av andra länder och folks allmosor, det finns välgörenhet där pengarna hamnar direkt i maktens fickor och det finns välgörenhet som ger folk en grund för att komma ur sin situation. Och så finns det det typen av välgörenhet som vem som helst hade behövt i en katastrof, till exempel de pengar många skickar till Afrika just nu.

Många människor ägnar sig åt så kallad lifestylevälgörenhet. Det är såklart bra att man ger pengar till folk som behöver, mycket bättre än att pengarna går till en ny bikinitopp eller vad alternativet kan tänkas vara. De som får ta del av maten eller skolböckerna eller vad dessa pengar nu går till blir säkert skitglada och skiter säkert fullkomligt i varför de har skänkts bort. Det är inte heller något konstigt i att inte vilja lägga alla pengar man har över på välgörenhet, det är ju såklart naturligt att man vill lägga pengar på nöjen och kläder och så vidare. Jag är ju verkligen inte bättre själv så det ska jag inte säga något om.

Vad jag däremot kan tycka är irriterande är när folk inte kan se sin välgörenhet i ett större perspektiv. Såhär tänker jag: ”okej, nu är det svältkatastrof på Afrikas horn. Jag kan skänka pengar nu, men hur ska vi förändra saker för att denna situation inte ska upprepas”.

Många katastrofer, både personliga och väldigt väldigt stora kan härledas till den rådande samhällsordningen. Nu vet jag inget om den här katastrofen så jag spekulerar bara, men kanske saknas det mat för att vi i väst köper upp deras mat för att vi vill ha billigare priser? I så fall skulle man kunna komma ifrån detta genom politiska beslut och ändrade konsumtionsvanor. Kanske beror det på klimatförändringar? I så fall så har vi också en del i skulden.

Nu kan det vara så att inget av detta gäller utan det bara är en olycklig slump. Okej, men vi kan fortfarande försöka bygga upp landets beredskap för den typen av situationer istället för att bara hjälpa för stunden. Det betyder ju såklart inte att hjälp för stunden på något vis skulle vara fel, men det jag menar är att man borde göra en djupare analys av situationen och vad den beror på också.

Nu är det inte sådär jättevanligt i Sverige eftersom vi har ett ganska bra socialt skyddsnät, men i USA så är det ju otroligt vanligt att rika hemmafruar har som fritidsintresse att ägna sig åt välgörenhet. Det är jättebra, men jag tycker att det är mycket problematiskt om det stannar där. Man måste tänka efter: varför är vissa fattiga och vissa rika? Kan det bero på politiken som förs i ett land? Vad kan man i så fall göra för att ändra den? Att rösta på ett vänsteralternativ kan ju vara en början.

För välgörenhet kan vara en lösning i extrema situationer, välgörenhet kan vara skitbra som en början för att bygga något nytt, men välgörenhet kan inte vara en nödvändig del i ett fungerande samhälle. Om det finns många människor var existens hänger på folks allmosor så måste man skärskåda systemet, inte bara fortsätta ge allmosor. Välgörenhet kan vara en övergångslösning, men inget som krävs för att få ett land eller en värld att gå runt.

Att sopa framför sin egen dörr.

Fick denna kommentar.

Jag skulle personligen oroa mig mer för rasismen i arabvärlden, i Afrika och i Fjärran östern. Men det är klart, araber, afrikaner och asiater – tillskillnad från vita – är ju inte kravbelagda att ta emot invandrare i en sådant antal att de (ursprungsbefolkningen) riskerar att bli (potentiellt förföljda) minoriteter i sina egna länder, i framtiden. De kallas inte för rasister om de motsätter sig en sådan utveckling.

Okej. Folk med annan hudfärg kan också vara rasister. Det vet jag. För det måste alltid någon jävel ta upp så fort man pratar om rasism.

Men det fascinerande med den här typen av kommentarer är att det verkligen inte spelar något roll för min poäng. För det första så vet jag inget om rasismen i arabvärlden av den enkla anledningen att jag inte bor där. För det andra blir inte vår rasism bättre för att andra är värre, och för det tredje så ska man väl alltid sopa framför sin egen dörr.

Sedan är jag av uppfattningen att mycket av problemen i arabvärlden härstammar från att väst har exploaterat och kolonialiserat dessa länder. Jag tror till exempel att Sverige under en lång tid handlat med och sålt vapen till Libyen, vilket gör att vi har en del av skulden i deras militärdikatur. Är det inte då rimligt att vi tar emot flyktingar därifrån?

Nu kan detta säkert inte appliceras på alla fall och jag har inte heller tillräckligt mycket under fötterna för att kunna säga något säkert, men  jag skulle ändå säga att västvärlden som stort har ett visst ansvar inför hemskheter i många olika länder. Och även om det inte var så tycker jag att de länder som är rika ska hjälpa folk från fattigare länder.

Det går att vara god om man har resurserna till det. Om man har utbildning, pengar och trygghet. Och det har vi, vi har de här möjligheterna att göra världen eller i alla fall våra egna länder till en bättre plats. Och den möjligheten tänker jag göra något av genom att ta ställning emot rasism. Frågor på det?

”Rätt ska va rätt”-samhällets perversa effekter.

Detta är en så jävla orimligt effekt av ”rätt ska va rätt”-samhället. En liten flicka som inte kan svenska blev avslängd av tåget för att hon saknade giltigt biljett, som hennes syster som var på toaletten hade. Förutom att det är helt förfärligt att hon blev avslängd trots att hon hade biljett så känner jag bara: hade hon inte bara kunnat få sitta kvar? Vem hade mått sämre av det egentligen.

Okej om någon sitter och bråkar på tåget och stör dem andra, okej om någon sätter det i system att planka, men hur kan man rimligtvis tycka att det är rätt och riktigt att slänga av en 11-åring som inte kan tala språket ordentligt för att hon saknar färdbevis?

”Det är faktiskt brottsligt att inte ha biljett” tycker Sj:s pressinformatör. Men fuck you då! Problemet är att folk bryr sig om vad som är ”rätt” och inte mer än vad de bryr sig om att vara bra medmänniskor.

Om jag såg en uteliggare sova inne på en tågstation mitt i kallaste vintern så skulle jag inte gå till nån jävla väktare med det bara för att det är emot lagen, för det är fan emot min känsla för empati att inte låta en person som kanske skulle frysa ihjäl annars få sova där det är varmt. Samma sak om jag såg en tiggare snatta. Och samma sak om jag stod mellan valet att låta en 11-årig flicka utan färdbevis åka kvar eller slänga av henne.