Kategori: Arg

Vänligen sluta mer er idioti så att jag kan tänka på er när jag onanerar.

Folk som försvarar sitt tjat om hår under armarna och på benen och fittan och allt vad det är med att det är deras ”preferenser”. Ärligt talat så har jag absolut inge problem med om en person jag ligger med ber min raka fittan. Då är det relevant och då rör det sig just om preferenser, eftersom vi har sexuellt umgänge och det alltså rör den personen personligen vilken fittfrisyr jag har. Sedan kanske jag inte gör det, men jag skulle inte bli arg om någon frågade.

Däremot när personer känner sig nödgade att berätta om sin preferenser sådär i största allmänhet. Jaha, tack för informationen. Jag kan berätta att jag också har en massa preferenser när det kommer till partners men vet ni vad, jag behöver inte berätta om dem precis hela tiden för alla. Det räcker med att jag har dem och att jag väljer mitt sexuella umgänge utifrån det.

Men när vi ändå är inne på ämnet kan jag säga att jag tycker att idioti och oförmåga att inse när ens åsikt är relevant för precis alla att veta och inte är en stor turn-off för mig. Så kan alla ni som ägnar er åt sådant vänligen sluta så att jag ska kunna tänka på er när jag onanerar i framtiden. Ni är såklart inte tvungna, men det är ett litet tips från mig till er om ni vill ha möjligheten att betraktas som sexobjekt i mina ögon.

Besvikelse.

Jag är sjukt besviken på Americas next top model säsong sju måste jag säga. En tjej blir vikttrakasserad av både de andra tjejerna och de som leder olika utmaningar, vilket jag tycker är skittrist. Om man nu ogillar hennes kropp så skit i att ta med henne, otroligt osmakligt att påpeka när hon nu väl är med i tävlingen. Det ska ju handla om vad man gör med det man har.

Nätmisogynin är en förlängning av mäns våld mot kvinnor.

Det här som Egoina skriver om känns otroligt obehagligt. Män som skriver hatiska och väldigt sexuella kommentarer till kvinnor som bloggar är ju ett välkänt fenomen här på internet. Det finns otroligt mycket misogyni, tyvärr.

Men det skrämmande är ju att en person kan komma undan med den här typen av beteende när man faktiskt vet vem det är och anmäler det hela för polisen. Att vissa dessutom blir tillsagda att sluta blogga är än värre. Det är ungefär som om någon sagt till Per Gudsmundsson att han borde sluta skriva islamofobiska krönikor för SvD om han inte vill bli ”mordhotad” av vänsterextremister.

Jag vågar absolut hävda att denna reaktion blir som den blir på grund av att bloggvärlden är kvinnodominerad. Jag tror att polisen hade tagit i mycket hårdare om det i allmänhet var män som utsattes för dessa hot.

Den utbredda nätmisogynin är en förlängning av mäns våld mot kvinnor. Män använder sig i regel av väldigt könsbundna hot och förolämpningar. Det handlar ofta om sexuellt våld och förminskande av bloggaren bara för att hon är kvinna, ofta används ord som hora eller slampa som ju är väldigt tydliga förolämpningar riktad emot just kvinnor.

Kvinnor som bloggar granskas också på ett helt annat sätt än män även utanför den här sfären av extrem misogyni. På samma sätt som mode så blir bloggosfären ofta anklagad för att vara oviktig och ytlig, och det värsta är ju såklart bloggar som handlar om stereotypt kvinnliga saker. Kvinnliga intressen och uttrycksformer blir konsekvent nedvärderade.

Misogynin som kvinnliga bloggare blir utsatta för betraktas som ett kvinnoproblem och därmed inte lika viktigt som ”riktiga” hot som män blir utsatta för. Men tyvärr handlar det om människor som utnyttjar vårat kön för att kunna trycka ner oss. Som spelar på alla de där könsrollerna för att lyckas. Och eftersom det är kvinnor som drabbas så ser polisen mellan fingrarna.

Jag tycker att man ska börja hantera detta för vad det är: mäns våld mot kvinnor. Ett allvarligt strukturellt problem som den svenska staten innan har tagit mycket hårt på men uppenbarligen struntar i nu när det rör sig om unga tjejer som rör sig på en arena man inte begriper. Man förstår inte hur otroligt hotfullt det kan vara med en person som gång på gång lämnar obehagliga kommentarer och skickar mejl när man faktiskt spenderar stora delar av sin tid på internet.

Men återigen så ska man som kvinna anpassa sig efter de människor som utsätter oss för våld. För inte kan man räkna med samhällets beskydd bara för att man blir utsatt för lite helt vanlig misogyni.

Faran med moralrelativism.

Emanuel berättade om en asfräsch grej som hände på internet. Reddit är en hemsida där människor delar med sig av och kommenterar länkar. Man kan skapa olika subreddits där bara specifika ämnen avhandlas, som feminism eller ateism eller internethumor.

Tydligen så finns det en subreddit för män som slår kvinnor. De delar med sig av videos som föreställer kvinnomisshandel etc. Jag har själv inte varit inne där, men Emanuel hade det. Han trodde dock att det rörde sig om troll.

Detta är såklart vidrigt i sig men det kommer alltid att finnas människor som går helt utanför gränsen. Vad som däremot är skrämmande på riktigt är hur många som intar attityden att detta är ”samma sak” som att ha en subreddit för till exempel knark och att man därför inte kan avlägsna det hela. Knark är ju också olagligt liksom, och vem säger att kvinnomisshandel är mer fel? Tydligen var det många som hade intagit denna ståndpunkt.

Detta är riktigt skrämmande tycker jag. Hur kan man ens jämföra narkotika med att slå en annan människa? Båda sakerna är olagliga och potentiellt en fara för samhället, ja, men det är för helvete inte ens jämförbara grejer.

”Varför då?” kanske någon undrar. Jamen för helvete, alla personer med normal förmåga till empati fattar väl att det inte är samma sak. Det är bara sådana där jävla moralrelativister som låtsas att de inte begriper. Fan vad trött jag blir på den typen av människor som verkligen måste sätta sig på tvären precis hela tiden med sina världsfrånvända invändningar.

Herregud, jag blir galen.

Såhär bedrövad var Emanuel när han berättade om den här saken.

Naturlighetsargumentet.

En sak jag kan bli så jävla irriterad på är folk som försvarar marknadsekonomi med att ”handel uppstår naturligt mellan människor”. Det är förvisso sant, men det finns en massa saker som uppstår naturligt. Bland annat uppstår det naturligt sociala skyddsnät, t.ex. skola och sjukvård som är gemensamt finansierade.

Andra saker som uppstår naturligt är våld mot kvinnor. Det är också naturligt för människor att placera sig i hierarkier. Det betyder inte att det är en bra grej.

Jag menar då inte att jämföra marknadsekonomi med våld mot kvinnor, men hela naturlighetsargumentet är jävligt märkligt tycker jag. Det finns så många bra och dåliga saker som ingår i människans natur. Dessutom en massa saker som står i direkt motsats till varandra som också uppstår naturligt.

Folk som inte kan se efter sina jävla hundar.

Satan vad jag lackar på folk som inte kan ta hand om sina hundar.

Här bor det en kvinna som äger inte mindre än fyra skitaggressiva hundar. De börjar skälla när man är på typ 30 meters avstånd. Men kärringen har ändå inte vett att stänga sin jävla grind så att de inte springer ut.

Igår tog hon dessutom ner alla på stranden där det leker i massa barn. Dessutom glor hon surt på alla hundarna skäller på, som om det vore deras fel…

Fan vad jag blir trött på människor som inte fattar att det faktiskt finns de som är hundrädda. Eller som bara inte fattar att fan vem som helst blir rädd om fyra hundar skäller på en aggressivt och springer efter.

Är det inte det där ständiga kravet på självförbättrande vi vill komma ifrån?

”Du är fin som du är”-kulturen har många nackdelar. Förutom det uppenbara att man misslyckas med att ta fokuset från kvinnors utseenden när man ska peppa dem så inneåller det även ett annat problem.

Som människa i allmänhet och som kvinna i synnerhet så finns det en massa krav man ständigt ska leva upp till. På senaste tiden har ytterligare ett krav tillfogats denna lista: kravet på att vara nöjd med sig själv. Och detta har kommit till utan att något annat har försvunnit.

Detta är egentligen inte fel i sig. Det är såklart skitbra om folk är nöjda med sig själva och det ska eftersträvas. Men tyvärr så kan det ge motvänd effekt också, vilket gör att man dels fortsätter vara missnöjd över allt det gamla, och dessutom även känner skuld för att man inte är nöjd med sig själv.

Vi bombarderas ständigt med tips på hur vi ska lära oss älska oss själva. En massa övningar som tar upp vår tid presenteras. Men det är alltid vårat eget fel om vi misslyckas med att bli självsäkra och lyckliga, då har vi inte gjort dessa övningar. Och då finns det ytterligare anledning till att tycka illa om sig själv. Jag vägrar ha dåligt samvete för att jag inte älskar mig själv precis hela tiden, jag vägrar ha dåligt samvete för att jag ibland känner mig som en värdelös tjockis.

Stark självkänsla framställs som något som man får genom hårt arbete. Mia Törnblom beskriver att man måste upprepa hennes övningar varje dag, och inte sluta, för då kommer den dåliga självkänslan sedan. Är det inte just det här ständiga arbetet med oss själva vi vill komma ifrån? Det ständiga självförbättrandet som krävs av oss i alla sammanhang.