Kategori: Blogg

Apropå dels högskolebubblan och inlägget om Top Model Sverige så anmärkte Tanja Suhinina att jag å ena sidan verkar tycka att man måste plugga för något man ”brinner” för, å andra sidan att man inte alls behöver ”brinna” utan att det räcker med att göra ett bra jobb. Missförståndet ligger i mitt inlägg om högskolan,  där jag förstår att jag ger intrycket av att tycka att man liksom måste ha en ständigt glödande passion för det man sysslar med, vilket jag egentligen inte tycker. Givetvis ska man kunna plugga saker och ting bara för att det ger helt okej jobb med bra lön och/eller villkor efteråt. Oavsett så kände jag att jag behövde reda ut mina tankar så skriver en ordentlig förklaring här.

Att människor ströpluggar i väntan på beslut, väljer ”fel” utbildning först eller pluggar saker de egentligen inte ”brinner” för utan bara hoppas ska leda till hög lön är egentligen inget problem. Problemet uppstår när högskolestudier är eller ses som en nödvändighet för att man ska kunna skaffa sig ett acceptabelt jobb över huvud taget, vilket lite är fallet idag. Då hamnar man i en situation där folk pluggar fast de egentligen inte alls har lust med det eller har någon som helst ide om vad de faktiskt vill plugga bara för att de inte har något bättre för sig. Alltså människor som egentligen skulle vilja jobba men av olika anledningar saknar möjligheten och pluggar som ett andra alternativ. Detta utan att dessa kvalifikationer egentligen är nödvändiga för att utföra jobbet utan mer för att det har gått inflation i utbildning. Det är onödigt både för personerna som sitter i denna situation och för samhället eftersom det slukar resurser och skapar inflation i utbildning.

Jag tänker att det här framförallt är ett problem för människor som har en lust att läsa delvis för lärandets skull. För en människa som bara vill ta sig igenom en utbildning för att kunna jobba sedan spelar det kanske inte så stor roll, men för en person med gott läshuvud, stor nyfikenhet och vilja till studier så är det slöseri både för personen och för samhället att hen inte får tid att tänka över och känna in sitt beslut.

Min utgångspunkt när jag skriver detta är mig själv. Jag är en person som passar för högre studier, jag vill verkligen lära mig och jag har lätt för att lära. Men när jag slutade gymnasiet var jag bara trött och kände ångest på grund av all press som fanns kring vad jag ville göra i framtiden, att jag var tvungen att hitta en sysselsättning. Jag hade redan då statsvetenskap i tankarna, så själva valet hade nog inte blivit så annorlunda, men min motivation hade inte alls varit densamma som den är nu. För mig var det perfekt att ta ett uppehåll från allt genom att åka utomlands, för andra är det kanske bättre att ströplugga ett år, vad vet jag. Poängen är att man ska känna lust för det man gör och inte bara ta till det som en sista utväg, speciellt om det rör sig om plugg som både kostar samhället och en själv en massa pengar. Det är verkligen ett stort jävla resursslöseri att personer pluggar utan att ha minsta lilla lust att lära eller någon utsikt om att studierna ska ta dem någonstans.

Jag menar inte att man behöver brinna av passion för det ämne man läser snarare att man ska hitta den motivation som man kan hitta som person. Vissa tycker kanske inte att något visst ämne är skitkul, vissa har kanske inte ”sin grej” på det sättet som jag känner att jag har, utan vill bara ta sig igenom för att ha ett trevligt yrkesliv. Men det är så sjukt jävla onödigt att människor som faktiskt har huvud och lust till studier får den lågan släckt för att de tvingas in i det på tok för tidigt, på grund av en omöjlig arbetsmarknad för de med enbart gymnasieutbildning.