Kategori: Blogg

Bekräfta mig!

Idag åker jag till Luxemburg över helgen. Har hört att det ska vara ett skittrist land, typ som om Norrköping var en egen stat, men aja. Jag har i alla fall varit otroligt ambitiös med att tidsinställa inlägg om klass pga har varit så sjukt jävla förbannad över alla idioter som uttalat sig i frågan på sista tiden. Kommentera nu så jag känner mig uppskattad, fast hatad är också okej. Bara nån lägger märke till mig!!!

Som en internets Jekyll&Hyde.

Alex Schulman alltså. Han har skrivit ett inlägg där Linna Johansson figurerar som löd såhär:

Jag blir fylld av ett hat när jag ser honom. Jag måste sluta med det. Kan inte gå runt och fundera över vad människor gjort för 10 år sedan. Måste över huvud taget sluta lägga ner energi som stör mig. Som Linna Johansson. Varje gång jag läser hennes blogg så blir jag så nedstämd. Hon skriver hela tiden hur vidrigt det är att vara förälder. Hon verkar hatat sitt barn. varför skriva om det i en blogg? Stackars barn som sedan blir läskunnig och får läsa allt det där mörkret hos henne. Men det är mig det är fel på. Man ska inte störas på andra. Man ska hålla sig ur deras väg, inte bry sig om dem, fortsätta med sitt, kanske bli lycklig.

När hon sedan blev arg, som sig bör, och svarade med ett mycket vettigt inlägg om kravet på att vara lycklig och inte klaga när man bloggar så blir Alex förvånad över att hon svarar. Över att han helt plötsligt, som från absolut ingenstans, befinner sig i ett bloggbråk. Huruvida man kan kalla att få vettig kritik för att vara i ett ”bråk” kan ju diskuteras. Det mest anmärkningsvärda är dock att han på allvar uttrycker sig som att han inte förväntade sig svar på tal. Han förväntar sig alltså att kunna skriva att en människa hatar sitt barn i en blogg som läses av tusentals människor och att hon inte ska reagera, inte gå till försvar.

Åren går. Man tror att man utvecklas, att man mognar. Kan det verkligen vara så illa att jag fortfarande håller på, att jag faktiskt befinner mig i bloggbråk?

En rimlig reaktion av en person som vill ha mognat bort ifrån bloggbråk hade i det här läget varit att helt enkelt be Linna om ursäkt och sedan inte göra någon större grej av det. Istället så raderar han inlägget och skriver ett nytt där han låtsas som om han inte alls förstod att han eventuellt kunde provocera fram en reaktion med sitt inlägg. Så otroligt omoget.

Kanske borde man inte låta sig upprörs av en person som Alex Schulman, men det är fan ett jävla sätt han har mot använda medmänniskor. Inte bara komma med så grova påhopp som att en person hatar sitt eget barn utan dessutom ligga på en så otroligt låg nivå att man inte ens gitter svara på den kritik man får utan bara raderar det man skrivit. För man orkar inte vara i bloggbråk. För man har växt ifrån bloggbråk.

Det hade fan varit mer moget av Alex Schulman att lägga upp en bild på Linna Johansson där han har ritat över hennes näsa med en grisnäsa och gjort en ram av bajskorvar. Helt seriöst. Det är nämligen riktigt riktigt omoget att söka konflikt och sedan när det väl kommer till kritan hävda sig stå över sådant.

Anledningen till att jag tycker att det är ett problem värt att skriva om är att Alex Schulmans jävla stil accepteras hos folk. Det anses liksom okej att han ägnar sig åt mobbning av precis allt och alla. Inte bara anses det okej för att han ändå är rolig, utan han har även lyckats få folk att köpa att han har mognat nu. Att han är finkultur. Han har skrivit en bok, han har gjort avbön, han skriver att han inte vill hamna i bråk. Men hans agerande säger något annat, ty han har fortfarande samma maniska behov av att skriva om folk ur sitt äckliga ”von oben”-perspektiv och det har bara blivit etter värre sedan han ”mognade till” ty nu låtsas han ovetande om sina provokationer istället.

Obehagligt är precis vad det är. Det här behovet av att trycka ner människor som han liksom inte kan hålla tillbaka och samtidigt denna strävan efter att bli accepterad som en god människa, en mogen människa, finkultur. Som en internets Jekyll&Hyde.

”Inspirerande” är bloggvärldens ”söt”.

Cecilia tog upp detta med att blogg.se beskriver alla sina bloggar som ”inspirerande” och illustrerar med denna printscreen från deras hemsida, där allt mycket riktigt beskrivs som just inspirerande. Vad det inspirerar till sägs dock sällan, det räcker med att det inspirerar till något, vad som helst.

Jag är glad att jag inte bloggar där, ty cupcakeinspirationsbloggarna dominerar absurt mycket. Jag förstår att det är den typen av bloggar som många uppskattar att läsa men jag skulle önska att man någon gång kunde lyfta fram en blogg vars primära innehåll inte är bilder från we<3it. ”Inspirerande” är lite bloggvärldens motsvarighet till ”söt”; visserligen ett ord med en reell och positiv innebörd men som ofta används som komplimang för den som inte har några unika drag. Det betyder liksom inte någonting.

Ämne nummer fem, sexuell exklusivitet.

Ämne nummer fem är alltså sexuell exklusivitet. Ämnet monoamori har ju redan diskuterats, så nu handlar det alltså (i alla fall för min del) endast om hur man ser på att ha sexuellt umgänge med andra när man är i en relation.

Det blir ju vanligare att folk har öppet förhållande, men det är fortfarande många som tycker att sex är något man ska hålla inom relationen, som tycker att sex och kärlek är och ska vara väldigt tätt sammankopplat. Kanske har man rentav bara sex med folk man är kär i, eller så börjar man alltid få känslor inför personer man har haft sex med.

Jag kommer nog skriva om mina egna erfarenheter från att ha ett öppet förhållande. Andra intressanta ämnen kan vara om sex och kärlek av nödvändighet måste hänga ihop? Är den distinktion som många försöker göra mellan sex och kärlek orimlig? Är det helt individuellt? Är det en fråga om biologi eller om ens inställning? Hur ser samhället på sexuell exklusivitet? Hur kommer det sig och hur påverkar det individerna?

Seså. Skriv spännande inlägg nu och länka sedan under detta inlägg.

Detta är ett inlägg i min bloggutmaning om sex och relationer. Hela listan hittar du här.

Länktips.

  1. Denna lilla ”debatt” på Svt om den omtalade och polisanmälda överklassafarin som äger rum på solsidan som organisationen Allt åt alla har anordnat. Deltar i debatten gör en av arrangörerna, Shabane Barot, och så Aron Modig som är förbundsordförande i Kdu och som inte har bokat någon biljett på överklassafarin ty han tycker att det bara skapar en massa splittringar i samhället. Lägg märke till hans självgoda alliansflin som har står där och gör trots att han blir så otroligt jävla sågad, lägg märke till hur han är mycket noggrann med att inte säga klassklyftor utan inkomstspridning. Synd att jag inte är hemma för då hade jag bokat överklassafari åt mig själv och samtliga familjemedlemmar.
  2. Denna text i Dagens arbete om facklig kamp. Lite upplyftande.
  3. Alliansfritt Sveriges inlägg om att stockholms finansborgarråd Sten Nordin blev sur på den svartmålning som enligt honom inträffade när man sammanställde en lista över vad som sålts ut under moderaternas styre och till vilket pris i förhållande till marknadspriset. En rolig sak är att Nordin tycker att det var dubbelmoral att Socialdemokraterna klagade över utförsäljningarna utan att i sin skuggbudget använda pengarna för att köpa tillbaka det som sålts ut. Roligt med tanke på att allt sålts till sådana underpriser.
  4. Och så detta svar från Isak Gerson på mitt inlägg om Marcus Birros krönika. Ett av de bästa försvaren för kristendom jag läst.

Blondinbella tipsar om entreprenörsreligion.

Blondinbella lade för några dagar sedan ut lite boktips.

Detta var väl ungefär den boklista som man kunde förvänta sig av en entreprenör som Blondinbella, men jag vill ta tillfället i akt att berätta lite kort om den så kallade ”attraktionslagen” som både boken The Secret och Attraktionslagen – så får du den att verka till din fördel handlar om. Eventuellt även boken Det blir alltid som man tänkt sig.

Attraktionslagen är en slags modern entreprenörsmyt som går ut på att om man önskar något tillräckligt starkt, visualiserar att man har det och även agerar som om man hade det så kommer det också att dras till en. Attraktionslagen beskrivs som en naturlag, att om man agerar som om man var rik/framgångsrik etc så kommer dessa värden också att dras till en. Denna ide populariserades i och med boken The secret. Jag har inte läst boken men jag har däremot kollat runt lite på The secrets officiella hemsida där det stod lite kort om läran. Här är lite utdrag om hur man ska använda attraktionslagen för att få pengar:

Money is magnetic energy. You are a magnet attracting to you all things, via the signal you are emitting through your thoughts and feelings.

Pengar är alltså ”magnetisk energi”. Såhär ska man göra för att få pengar:

Be clear about the amount of money you want to receive. State it and intend it! Don’t think about how much you can earn, but how much you want to receive.

Först ska man alltså bestämma sig för hur mycket pengar man vill ha. Inte hur mycket man kan tjäna utan hur mycket man vill ha.

Speak, act, and think from the mindset of being wealthy now. Eliminate thoughts and words of lack such as ”I can’t afford it”, ”It is too expensive”.

Så ”hemligheten” är alltså att verkligen önska sin pengar och att agera som om man redan hade pengar.

Be certain that money is coming to you.

Var säker på att du kommer att få pengarna!

På detta vis kommer du alltså att förvandlas till en pengamagnet! Såhär funkar det:

Wealth is a mindset. Money is literally attracted to you or repelled from you. It’s all about how you think.

Okej. Attraktionslagen funkar alltså såhär: Du är en ”magnet” som drar till dig saker i din omgivning beroende på hur du tänker. Ha en önskan om någonting. Visualisera att du har den här saken som du vill ha, vad du ska göra med den och så vidare. Sedan ska du önskar saken jättemycket och också verkligen tro att du kommer få den här saken. Detta funkar eftersom välstånd är ett ”mindset” och helt enkelt beror på hur du tänker.

Såhär va: positivt tänkande och att se möjligheter är en sak men detta är fan inte positivt tänkande, det är ren vidskepelse! Många rika och mäktiga människor kan vittna om att detta fungerar men egentligen finns det ingenting som säger att det är på grund av denna attraktionslag som de har fått sitt välstånd. Det finns ju en massa människor som har prövat detta utan att lyckas, men det bekväma är ju att förespråkarna då kan skylla på att de inte önskat sig att det ska gå tillräckligt mycket eller att de tvivlat på att det ska funka. Och det är ju inte konstigt att man tvivlar om det faktiskt inte funkar! Detta kallas av vissa för vetenskap ty detta har ju funkat för en massa personer. De som det inte har funkat för kan direkt viftas bort som oseriösa eller inte tillräckligt tålmodiga. Perfekt!

Jag ser attraktionslagen som en slags entreprenörsreligion. Många personer som sysslar med företagande är väldigt inne på det här med positivt tänkande som en väg till framgång och vissa drar det till och med så långt som att det skulle vara någon slags naturlag. Att det är nödvändigt att vara positivt och se möjligheter istället för hinder om man ska driva företag är ju inget konstigt, däremot att säga att den som vill ha pengar kommer att få det om hen bara önskar det tillräckligt mycket är något helt annat.

Det bekymrar mig att det här sättet att se på framgång, inte något som man får primärt av goda förutsättningar, skicklighet och till viss del tur utan något som kommer till en bara man vill ha det tillräckligt mycket, har blivit mer och mer populärt i breda kretsar. Problemet är att man skapar bilden av att den som inte har det bra helt enkelt inte vill tillräckligt mycket vilket är att individualisera och mystifiera ojämlikhet i samhället till en extremt hög grad.

”Hora” är laddat för att det har en historia.

Detta med vilka ord man får använda och hur man får använda dem är en debatt med anor. Jag tillhör inte de mest radikala på området men tycker ändå att ord som slampa/slyna, neger eller white trash är problematiska. Delvis i sig själva men också för att folk tenderar att använda dem på ett visst sätt. Detta gjorde mig alltså sjukt konfunderad och ganska upprörd:

Jag menar inte att trashtalka Lady Dahmer för jag tycker överlag att hon är grym, men att såhär lättvändigt kalla dåliga mammor för ”horor”, det tycker jag är konstigt. Hon menade att ”hora” kan användas om en person som ”säljer sig” oavsett om det är sexuellt eller inte. Jag köper att man ofta använder ”hora” som en avslutning på något annat, t.ex. ”uppmärksamhetshora” för att indikera någon slags mental utförsäljning men att använda ordet ”hora” i sin rena form som ett skällsord är ju faktiskt att säga att en person säljer sex för pengar, ty det är vad ordet betyder.

I mina ögon är ordet ”hora” lite för kvinnor vad ”neger” är för svarta. Ett ord med en lång historia av kvinnoförakt som har använts för att trycka ner kvinnor med ett visst sexuellt beteende. Det har alltid varit ett nedsättande ord. Visst kan ord ”tas tillbaka” men inte genom att användas som skällsord.

Här anför Lady Dahmer att det inte är ordet ”hora” i sig som är förolämpningen utan betydelsen av det. Om man ens kan göra en sådan definition är jag osäker på, men låt oss anta att det går. Jag skulle säga att anledningen till att ordet ”hora” är laddat inte är att det betyder att man säljer sig själv känslomässigt. Då skulle man kunna kalla personen sellout eller något liknande. Ordet ”hora” har en laddning som sträcker sig bortom den betydelse Lady Dahmer tillskriver ordet i kontexten och den laddningen kommer från det sexuella och kvinnoförtryckande i ordet. När man använder ”hora” som ett skällsord så utnyttjar man dessa århundraden av kvinnoförtryck som finns i ordet för att skapa sensation.

Att vissa ord är starka beror generellt på att de har vissa laddningar. Även om det inte är precis vad man menar i kontexten så följer ordets laddning med och lever sitt eget liv, skapar sensation. Ord är inte ”starka” bara i sig själva, de blir starka för att de har en historia.

Rättelse: Hade tydligen misstolkat första tweeten som att LD menade att mammorna var horor, när hon i själva verket menade tv3, därför blev jag väldigt sur. Jag står dock fast vid min slutsats om att laddningen i ordet inte kommer av den tänkte betydelsen utan av århundranden av kvinnoförtryck. Värt att tänka på.

Det finns olika fördomar om mäns och kvinnors sexualitet.

FumikoFem har skrivit om den här hockeytränarhistorien och i vanlig ordning fått en massa kritik. Bland annat från Elina:

Det handlar om en spelstrategi som sexualiserats. Och det kan man ha synpunkter på. Men det finns ingen anledning att försöka få det till att handla om misogyni.

Jag gjorde ett test och bytte ut ”Petra” mot ”Anders”, ”brud” mot ”snubbe”, sen läste jag upp texten för några av mina manliga bekanta och frågade dem om de uppfattade den som mansfientlig. Det var det ingen som gjorde.

Och exemplet lyder då alltså:

Ja, så här hemskt blir det:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är den lugne och trygge killen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi spelar Gösta är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt. Gösta måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Gösta och vi ska lita på varandra!

Är detta mansförakt?

För det första: ja! Jag tycker verkligen inte att det är smakfullt att skriva spelstrategi på det här sättet oavsett om exemplen är killar eller tjejer. Grejen är att ingen ens skulle komma på tanken att skriva med män som exempel ty det finns ingen sexualisering av män på samma sätt som det finns en sexualisering av kvinnor.

Men sedan är det såklart också så att olika sätt att beskriva sexuella beteenden används om män och kvinnor. Kvinnor delas in i madonnor och horor medan män snarare delas in i alfahannar och mesar, även om uppdelningen inte alls är lika binär som den är gällande kvinnorna. Om man skulle köra motsvarande grej som anspelar på myter kring manlig sexualitet så skulle det kanske vara mer såhär:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är playern som gör vad som helst för att få in den i mål, inklusive anspelar på dina moderskänslor genom att visa sig svag.

Detta är en ide som finns om manlig sexualitet och jag skulle tycka att det var himla illa om detta lärdes ut till ett gäng 14-åriga tjejer, dessutom om det var i en kontext där det allmänt rådde en kultur som hyllade kvinnlighet.

Men det som är grejen är att detta inte sker. Dels för att det inte finns något utbrett sammanhang där kvinnlighet hyllas för 14-åringar, dels för att fördomar om manlig sexualitet inte är lika befästa i vår kultur. Visst talar vi om att män ska vara aktiva i sängen, men vi delar inte upp män i grupper utefter deras sexualitet på samma sätt.

Konstiga argument i väskdebatten.

Den här märkesdebatten som väldigt ofta handlar om dyra väskor hamnar ju ofta på tapeten i bloggvärlden. Jag tycker att det är intressant hur extremt provocerade folk blir av att andra köper dyra väskor. Till exempel när Kenza snackar om välgörenhet är det alltid någon som ba: ”men du köpte ju en jättedyr väska”. DUBBELMORAL!!!

Allvarlig talat så har jag så jävla svårt att fatta varför det är så enormt provocerande med dyra saker. Jag ger väl blanka fan i om någon som har pengar väljer att lägga dem på en märkesväska. Jag skulle själv aldrig gjort den prioriteringen men jag blir betydligt mer upprörd över personer som konsumerar överdrivet stora mängder än personer som konsumerar dyra saker.

Vilket för mig in på det andra konstiga argumentet som alltid dyker upp till märkesväskornas försvar: ”men det är ju bättre för miljön om jag köper en dyr väska som håller tio år än 10 billiga som håller ett”. Det är sant, men faktum är att det ena inte behöver utesluta det andra. Man kan köpa en relativt billig väska som håller länge eller så kan man köpa en dyr väska med skitcrappig kvalitet eller som man tröttnar på. Shoppingbudgeten är inget nollsummespel och att man köper billigare saker kan lika gärna innebär att man lägger undan pengar. Dessutom så brukar dem som köper dyra väskor ha en ganska omfattande shopping även i övrigt.

Så köp du din svindyra väska men försök för guds skull inte få det att framstå som om det skulle vara det moraliskt överlägsna i fråga om shopping. Det bästa är såklart att konsumera så lite och miljövänligt som möjligt, gärna hos andrahandskedjor som sysslar med välgörenhet, och det behöver faktiskt inte alls kosta mycket.