Spegelfri zon.

När jag flyttade in i mitt nya ”rum” så skulle jag bestämma om min garderob skulle vändas inåt eller utåt min del (det är en del av vardagsrummet som avgränsas med bokhyllor och garderob). Efter ett tag kom jag fram till: nej. Anledningen: garderoben hade en spegel på dörren och jag vill verkligen inte ha spegel på rummet. Jag har bott ett rum med en hel jävla spegelvägg ett år, sedan har jag bott i föräldrahemmet där jag också har en spegel med direkt anslutning till sägen.

Det är inte så att jag är missnöjd med mitt utseende, jag trivs ganska bra med det. Inte heller är det så att jag inte bryr mig, det vore lögn att säga det. Men det är så skönt att slippa denna ständiga påminnelse om hur man ser ut. Jag har ingen lust att ständigt vara självmedveten längre, jag vill ha en spegelfri zon helt enkelt. Nu kan jag välja när jag har lust att kolla mig i spegeln och så kan jag bekvämt strunta i hur jag ser ut resten av all tid.

Om att tvingas till ytlighet.

Blondinbella har skrivit ett inlägg om att hon förväntas posera med läppglans och spegel efter att hon har gjort en intervju om sin karriär och sitt mående. Hon är såklart irriterad, med all rätta. Jag skulle också bli gruvligt irriterad över ett så oprofessionellt agerande från fotografens sida, att helt sonika utgå från att man pratat om ”skönhet” när man i själva verket inte har en aning. Man kan ju tycka att en professionell fotograf bör ha någon slags koll på i alla fall temat för artikeln hen ska fota, men uppenbarligen ansåg fotografen inte dig behöva kolla upp sådant innan eftersom det bara är att slänga in lite läppglans när man ska fota en bloggbrud.

Blondinbella är knappast en person som ofta figurerar i den typen av sammanhang, men många antar att hon gör det eftersom hon har fått det ryktet kring sig. Jag kan verkligen begripa att det är frustrerande att alltid bli tagen för att vara en ytlig tjej när man gör så otroligt mycket annat i livet.

Men i kommentarsfältet låter man henne veta att det har hon ingen rätt att vara, frustrerad alltså:

Det var väl inte så konstigt att han tyckte att en sådan billig bild passade dig, med tanke på ditt porriga utvik tidigare i år.

Enda dagen vill du visa dig helnaken, andra dagen vill du bli tagen på allvar? Det funkar inte så gumman, som man bäddar får man ligga.

Eller denna:

Antar att fotografen sett dina sexbilder från “Size Me”, inte så konstigt om han trodde att du var “en sån tjej” precis… Du är ju mest känd för den bilden, och dina otaliga “oj, jag råkade putta upp brösten i kameran” bilder du har på bloggen.

Karriärkvinna är inte det första man tänker på tyvärr… vet många killar som kollar din blogg ENBART för att få se dina bröst på dina utmanande bilder. Läppglans och “ta mig i håret” bilder känns väl rätt passande då.

Tja, min uppfattning är att just ”karriärkvinna” är ungefär vad man tänker när man tänker på Blondinbella.

Detta är tyvärr en ganska vanlig inställning. Om man en gång har gjort ett utvik har man kasserat sina chanser att kunna bli tagen på allvar i framtiden. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gjorde utviket, om man ägnar sig åt en miljon andra saker i livet eller om det helt enkelt bara inte har ett piss med saken att göra. Jag tänker på att jag själv brukade outfitblogga en gång i tiden, och ibland lägger upp egobilder, skulle det göra att jag inte kan förvänta mig att bli bedömd efter vad jag gör i andra sammanhang?

En kvinna kan ägna sig åt en massa olika saker, om bara en av dem inkluderar ytlighet så anses detta stort nog för att vara talande för hela hennes person. Jag blir så trött, men ändå glad att Blondinbella har vett att ryta ifrån och skriva om det. Jag tror det betyder mycket.

Att göra nytta.

Ibland definierar folk att ”göra nytta i samhället” som att uppbära en skattegrundande inkomst. Visst är det så att det tillför något till samhället att betala skatt, men borde inte även naturen på det arbete man utför räknas in i det hela?

Om man bara räknade med de skattekronor man betalade in så skulle ju det enda som räknades vara hur hög lön man hade, och den som hade högst lön skulle således göra mest nytta, även om denna lön kom ifrån något totalt onyttigt eller rentav skadligt för samhället. Jag tänker till exempel att en undersköterska gör mer nytta i samhället än en person som jobbar med att göra reklam.

Jag är så trött på hela diskursen kring ”hederligt arbete” som något som främst handlar om den lön man uppbär och att man betalar skatt. Spelar det ingen roll vilket arbete man utför? Tydligen inte i ett samhälle som har en närmast religiös syn på arbete, eller snarare jobb. Det vill säga vad någon annan kan tänka sig att betala för att någon ska utföra.

Som om man var tvungen att välja mellan djur och människor.

Ibland när man diskuterar vegetarianism med människor så brukar de anföra någon slags perspektiv som bygger på att djurrätt är människofientligt eftersom det är att prioritera djur framför människor. Jag tänker att en absolut majoritet av alla djurrättsintresserade personer skulle välja att döda ett djur om de var tvungna att välja mellan att döda ett djur och döda en människa. Nu är det emellertid ytterst sällan så verkligheten ser ut, det tenderar inte att vara så att du måste välja mellan att låta något levande dö.

Det kan till och med vara så att ett djurrättsperspektiv faktiskt kan göra det bättre för människor. Djurhållningsindustrin är dels miljöfarlig, dels ineffektiv för att producera mat om man jämför med att odla istället. Dessutom finns det ju belägg för att en vegetarisk kost eller i alla fall en kost med mindre kött i är nyttigare

Jag blir grymt irriterad när människor försöker misskreditera djurrättsrörelsen på dessa grunder. Som om det var nödvändigt för mänskligt liv att äta kött, framförallt i den utsträckningen som vi gör idag. Som om man alltid var tvungen att välja mellan djur och människor. Som om man helt enkelt inte kunde anstränga sig för att allt levande ska ha det så bra som möjligt.

Borde ta och finna mitt inre lugn.

Sitter och hänger i mitt nya rum i Uppsala och är nervös. Jag börjar plugga på måndag och på fredag är det någon slags invigningsgrej. Känner mig totalt oförberedd på detta, även fast jag vetat att jag ska plugga i typ ett halvår.

Jag är bäst på det här med att bygga upp trygghetsbubblor som sedan känns helt omöjliga att lämna, och bäst på att oroa mig. En normal person hade kanske tänkt att nu vet jag vad jag ska göra för tre år framöver, men jag oroar mig redan för jobbsituationen efter att jag tagit en kandidat. Gud, borde verkligen ta och typ meditera och hitta mitt inre lugn.

Jag tänker inte stoppa upp en särskild sak i fittan bara för att den är miljövänlig.

Ett vanligt argument som man hör när det kommer till menskopp är miljöargumentet. Det är inget fel på att bry sig om miljön, såklart, men jag stör mig på när det hamnar i ett sådant enormt fokus i hela grejen. Jag tycker inte att någon ska köra upp en viss grej i fittan för att den är bra för miljön, och jag tycker inte heller att man ska vinkla det som om kvinnors mens vore en stor börda för miljön, för det är ju det som blir kontentan.

Varför kan inte saker få finnas till enbart för kvinnors egen skull? Varför måste det alltid motiveras med skuld och skam? Jag är skitnöjd med min menskopp av en massa olika skäl, för att den är bekväm, för att jag slipper leta efter tamponger i början av varje mens, för att jag ska sova med den utan oro för att det ska läcka igenom och så vidare. Men just miljöaspekten, den finner jag jävligt irrelevant i sammanhanget.

Visst, många bäckar små och så vidare. Men om man ska problematisera något ur en miljösynpunkt så är väl kanske inte kvinnors biologiska processer det man ska börja med? Jag tänker att typ bilkörning, överkonsumtion och så vidare och så vidare kommer långt före kvinnors mensskydd. Mensskydd är ju, till skillnad från så mycket annat, något vi faktiskt behöver. Ändå ska vi känna dåligt samvete över att vi belastar miljön en gång i månaden. Jag är så trött på att kvinnors kroppar alltid ska göras till föremål för politiska ställningstaganden för andras skull, istället för att bara få vara till för oss själva.

Jaja, det är ju såklart bra att folk väljer ett miljövänligt alternativ även i fråga om mens. Som ett argument bland många så tycker jag att miljöargumentet duger gott. Menskoppen är inte bara bra för din fitta och ekonomi, utan dessutom miljövänlig. Absolut. Men jag skulle aldrig rekommendera ett visst mensskydd enbart på grunden att det var bättre för miljön och jag tycker inte om det underliggande budskapet av att det inte spelar någon roll om du inte trivs med den, för miljövänligheten är viktigare.

Hur bra jag än tycker att menskopp är så spelar det roll hur man argumenterar för en sak. Jag vill inte att min hantering av mina kroppsfunktioner ska politiseras. Min kropp är min, och jag tänker inte stoppa upp en särskild sak i fittan bara för att den är miljövänlig.

Ökad militarisering.

Jag läser med bestörtning om polisstyrkan som inkallats för att driva bort de 20 aktivister som omöjliggör för nordkalk att avverka Ojnareskogen. Det rör sig alltså om en insatsstyrka på 70 man, och det är endast förstärkningen.

Nog kan man dra visor om att Nordkalk har laglig rätt att göra det dem gör (enligt nya miljöbalken som nu prövas i ett dylikt ärende för första gången), man kan snacka om att aktivisterna ”ställer sig ovanför lagen” och så vidare, men det borde ringa varningsklockor även hos den mest regelkramande när en stat använder denna typ av insatser mot sin egen befolkning.

Fältbiologerna är liksom ingen terroristcell, det är en fredlig aktivistgrupp. Att sätta in den typen av polisstyrka mot ett sådant mål är bara orimligt, och tyder på en ökad militarisering från polisens sida. Det handlar om att slå ner politiska konflikter med statligt våld.

Jag tycker givetvis att ärendet ska prövas i högsta domstolen innan Nordkalk får avverka. Det tycker jag är rimligt när det är en ny lagstiftning som ska prövas, speciellt om den upprört folklig protest och om naturvårdsverket också har invändningar mot projektet.

Menssektens första möte.

Jag är ju usel på att skriva om min vardag och så, men i helgen så sov i alla fall Owc-Hannah hos mig och vi träffade Lady Dahmer och Apan för att dricka öl. Det hela var mycket trevligt och vi har bestämt oss för att gå på Blog Awards tillsammans.

Lady Dahmer klippte ihop en liten film av vårt möte, jag pratar om min menssekt i slutet för den som är sugen på att hata mig för att jag är feminist helt utan tanke på att jag kanske kanske inte var helt allvarlig.