Fan vilken pissig dag jag har haft idag. Skittrött, deppig och med nada idéer till spännande inlägg. Hatar när det händer för jag identifierar mig himla mycket med det som händer här, om jag inte kan skriva något vettigt så känner jag mig som en jävligt lam person också.
Lägger ut en egobild för att pigga upp mig själv, och kanske er.
På sista tiden har jag börjat skriva. Alltså inte som jag skriver här på bloggen utan mer dagbok, dikter och ostrukturerade tankar. Jag är enligt mig själv duktig på att skriva argumenterande texter, krönikor och liknande, men jag är tyvärr riktigt dålig på att skriva skönlitterärt. Dessutom vågar jag inte publicera mina alster under eget namn eftersom det känns så otroligt personligt, vilket gör att jag inte får någon feedback på det jag skriver.
Jag hoppas i alla fall att jag snart kommer kunna vara så säker i mitt skönlitterära skrivande att jag kan stå bakom det med mitt namn men just nu känns det lite jobbigt att det är en sån otrolig kvalitetsskillnad på det jag skriver här och det jag skriver för mig själv.
Hannah har målat av mig! Sjukt likt och smickrande må jag säga. Tack så mycket.
Regeringen har beviljat ett bidrag på 100 miljoner kronor till att facebook ska bygga sina serverhallar i Luleå. Jag har så otroligt svårt att begripa hur man kan tycka att det är rätt att ge skattepengar, och så mycket dessutom, till ett privat företag för att de ska kunna bygga upp sin egen verksamhet. Om man räknar på det ger regeringen en tredjedels miljon till varje årsanställd, då satsningen förväntas kräva 300 anställda. Jag vet inte hur mycket det kostar att anställa någon i ett år, men jag kan nog tänka mig att det blir +/- noll i slutänden.
Jag har förstått det som att det handlar om en principsak. Man vill inte att tillväxt ska skapas i den offentliga sektorn, utan i den privata. Men just nu är den privata sektorn till stor del finansierad med skattepengar genom den här typen av bidrag, varför inte bara använda dem till att ha fler offentliganställda som ju faktiskt behövs.
Hur kan det vara motiverat utifrån någon politisk ideologi eller samhällsmål att ge pengar till stora företag som ”tack” för att de bygger sin vinstdrivande verksamhet på ett speciellt ställe. Jag kan tycka att bidrag till affärsverksamhet är motiverat när det handlar om människor utan kapital som vill starta upp verksamheter, fast jag är tveksam även i de fallen. Absolut inte när ett företag som Facebook, som redan investerar flera miljarder egna kronor, har valt staden Luleå för att bygga på sitt imperium.
Jag ser det mer eller mindre som korporativism då skattepengar används för att finansiera samhällsonyttiga privata projekt.
Idag har jag tränat! Jag är fan sjukt duktig. Bekräfta mig!
I övrigt har jag köpt ritblock åt barnen och suttit och ritat med dem i typ en timme. Så himla najs att de har det intresset för det är en så lugn och skön aktivitet. Mycket bättre än de sedvanliga våldslekarna.
Jag och Hilda gick i Eu-kvarteren för att kolla om det fanns något spännande.
Det fanns det absolut inte så vi åkte tuben till Porte de hall istället.
Åt lunch på ett mysigt och billigt café.
Handlade godis.
Chillade i parken bredvid ett ”coolt ungdomsgäng”.
Gick förbi en kyrka som vi inte gick in i.
Fikade ännu mer. Sen åkte Hilda hem till Stockholm.
Marcus Birro är för mig lite vad Per Ström är för OWC-Hannah. Den eviga fienden, personen man bara inte kan förmå sig att fortsätta läsa och förundras trots att man tycker att allt som kommer ur munnen, eller tangentbordet, är total idioti.
Nu har Marcus Birro skrivit en krönika om ”män”. Om hur män ”är”. Tydligen är det enda som skiljer en man från total ödeläggelse ”kärleken och tron”. Vidare så driver män runt i ”insydda kostymbyxor, suger in kinderna och balanserar den och medhavda kaffemuggen”. Jag antar att det ska vara lite charmigt och framförallt ödmjukt att man som man kritiserar män som grupp. Kanske rentav upplevas som feministiskt. Jag vet inte.
Birro klargör också detta:
Det är inte kvinnorna som behöver frigöra sig, det är männen. Det är arbetarklassens män i småstäderna som är dagens förlorare. De unga kvinnorna utbildar sig och flyttar till storstaden. Männen blir kvar.
För det första har Marcus Birro helt enkelt fel. Kvinnor är inga ”vinnare” i dagens samhälle även om det på sista tiden har dykt upp en del unga kvinnor som gör karriär, som Blondinbella. Det betyder inte att det är så kvinnor generellt gör. Kvinnor har fortfarande lägre inkomst än män genomsnittligt.
Marcus Birro ”älskar kvinnor” för de är kulturella och känsliga och vet att livet handlar om kärlek. Kvinnor är allt som män inte är, och kvinnor är mäns räddning från dem själva. Detta är nästan den mest mansgrisiga inställningen tycker jag, den här synen på kvinnor som rena och oskuldsfulla väsen som har nått en högre insikt om livet än män och finns på jorden enbart för att vi ska rädda män från deras jävla mörker.
Snälla Marcus… Både kvinnor och män är framförallt människor. Det finns större skillnader inom könen än mellan dem. Män och kvinnor ”är” inte på ett visst sätt. Kvinnor är varken onda horor eller oskuldsfulla och väna madonnor, vi är människor. Vi är inte övermänskligt starka, vi klarar inte av mer än andra människor. Vi är också sårbara, patetiska och beroende. Vi kan också ha en sekund ifrån ”det inre yxhugget” och vi vet att det kan vara jävligt jobbigt. Vi kan också må dåligt och behöva hjälp och stöd.
Och vi måste, liksom alla andra människor, ibland ta oss samman och försöka fixa våra liv på egen hand. Försöka samla ihop skärvorna av oss själva eller våra liv efter att det slagits i bitar. Alla människor mår piss ibland, såväl kvinnor som män. Skillnaden är att vissa känner sig tvungna till att kokettera om det och till att utnämna hälften av jordens befolkning som räddare.
Men jag kommer under inga omständigheter ta hand om Marcus Birros jävla mörker och det hoppas jag att ingen annan heller gör. Han får väl helt enkelt hålla god min och plocka upp sin egen skit som en massa andra människor (även kvinnor) gör. Dessutom utan att gnälla om det.
Fikade med Clara. Detta är nog den första bilden jag tagit med mitt 50/1,8-objektiv som var det första objektivet jag köpte efter det som följer med.
Tog suddiga bilder från lilla essingen.
Sov hemma hos Emanuel.
Mötte Boel och Elis på vägen hem från skolan.
Drack kaffe.
Fotade Emanuel medan han sov i soffan.
Det fanns äpplen i trädgården.
Hängde en del med min klasskompis Sarah.
Hämtade Boel från skolan.
Gick ganska mycket till Eriksdalsbadet.
Rökte med Olivia i min trädgård.
Gick promenader på kyrkogården.
Var med Emil och fikade på numera nedlagda Multikulti.
I slutet av Oktober kom den första snön.
FumikoFem har skrivit ett bra inlägg om Lina Neidenstams serie Maran, som är en sexserie i folksagemiljö. Vi har även diskuterat detta en del på twitter. Neidenstam gör tydligen sin serie för ett projekt som handlar om att kvinnor ska ge ut porr för att göra könsfördelningen lite jämnare. Det är en tanke jag absolut ställer upp på, jag tror att det är skitbra om kvinnor blir mer bekväma i att tillverka och konsumera porr eftersom jag tror att det ger oss mer makt över vår egen sexualitet.
Men Neidenstam har också sagt att skildringar som är ofeministiska plötsligt på något sätt skulle bli feministska bara för att en kvinna är upphovsmannen. Det tycker jag är ett jävligt problematiskt förhållningssätt. Könsroller och könsmaktsordningen upprätthålls både av kvinnor och av män. Kvinnor kan inte komma undan med att sprida misogyni bara för att de är kvinnor. Exemplet hon tagit är att en våldtäktsscen kan vara feministiska om en kvinna gjort den.
En våldtäktsscen som är menad att verka som sexuell upphetsning kan fan inte vara feministisk, inte i sig. Sättet den tillkommit på kan vara feministiskt i den meningen att det är en kvinna som ligger bakom trots att porrbraschen är så mansdominerad, men att den i sig själv skulle var feministisk är bara en väldigt märklig sak att hävda. Jag fattar absolut inte hur det kan vara feministiskt att låta sexuellt våld förekomma i en skildring som är menad att vara upphetsande. Jag tror inte att sådana skildringar måste vara problematiska men jag har svårt att under några omständigheter se dem som feministiska.
Jag tycker att kvinnor ska skapa mer porr men det handlar inte om att porr skapad av kvinnor per automatik blir feministisk. Däremot så tror jag att kvinnors sätt att se på sex och kvinnors behov skulle hamna mer i centrum. Jag tror också att män har ett försprång när det gäller utforskandet av sin sexualitet eftersom det är mer accepterat för dem att konsumera porr, vilket gör att man får lättare att ta reda på vad man gillar och inte gillar. Om kvinnor i högre grad gjorde och konsumerade porr på egen hand skulle de kanske ha mer önskemål vid samlag.
Men fler kvinnor i porrbranschen tjänar inget till om de inte också förändrar porren och skapar porr utifrån sitt eget perspektiv istället för att se till vad manliga konsumenter kan tänkas vilja ha. Däremot tror jag att Neidenstams nya bok är alldeles förträfflig och kommer absolut lägga vantarna på den så snart det går.