FML.

Fy fan vilken pissdag det här har varit.

Mitt liv är så jävla uppstrukturerat att jag blir helt till mig om jag råkar göra minsta snedsteg från min ”planering”. Så jävla lamt att inte ha något att ägna sig åt men ändå känna sig stressad över totalt onödiga saker som jag inbillar mig att jag måste göra.

Jag önskar att jag var mer som Blondinbella, hon verkar vara så himla strukturerad och fin. Fan vad skönt det hade varit att ha massa viktiga möten att gå på så man slapp ägna sin tid åt att hitta på strunt-måsten.

Fuck my life, med andra ord.

Rätten att vara anonym.

Fick en kommentar från Jessica på det här inlägget som jag tänkte besvara i ett inlägg, för jag tycker det är en relevant frågeställning.

Jag hakade mest upp mig på att han drar repliken ”det inte var det yttrandefriheten var till för” i samband med kränkningar på nätet. Sen när har kränkningar/mobbing/whatnot med rätten att yttra sina åsikter att göra? (Eller missade jag nånting?)

Jag håller med om att det inte finns någon given rättighet att kränka folk. Grova kränkningar, hot och mobbing bör vara förbjudna enligt lag, eftersom de ju är att direkt skada en annan människa. Här är det viktigt att belysa ”grova”, för jag tycker att folk kan ha en tendens att polisanmäla folk över sjukt töntiga saker ibland.

Men när det gäller debatten om nätanonymitet är läget ett annat, för här handlar det inte om rätten att kränka andra utan primärt om rätten att vara anonym. Internet har blivit ett viktigt demokratiskt verktyg, information kan spridas i ett rasande tempo, åsikter delas och diskuteras och man kan organisera sig i grupper smidigt. En stor del av internets funktion när det gäller detta är att folk kan vara anonyma: man kan helt enkelt uttrycka åsikter man kanske inte skulle våga yttra annars, vilket leder till ett ypperligt klimat när det gäller röjande av hemlig information rörande myndigheter och politiker. Idag har vi ett läge där vi rör oss mer och mer mot en total informations- och åsiktsfrihet, inte bara lagligt utan även socialt, och det är fantastiskt.

Det vore tråkigt om internetmobbing användes som argument för att inskränka detta. Visserligen är internetmobbing tråkigt, men det är verkligen ingenting  jämförelse med vilken utveckling vi kan behöva avstå från om man på grund av denna avskaffar rätten att vara anonym på internet. I jämförelse med det så tycker jag att kommentarer kring Anton Abeles haka är ganska försumbara.

Har man en lag så har man.

Jag är ju ingen djurrättsaktivist men en sak gör mig faktiskt otroligt upprörd när det gäller det här med minkfarmarna.

Det är faktiskt så att den behandling av minkarna som idag sker är olaglig enligt svensk lag. I lagen står nämligen att djuren ska ha möjlighet att bete sig på ett sätt som är naturligt för dem, vilket i minkarnas fall inne bär att ha plats för rörelse och att jaga, etc.

Minkfarmarna bryter verkligen mot den lagen. På intet sätt kan man hävda att minkarna kan bete sig enligt deras natur, det är ett fullständigt orimligt påstående. Och om vi har en lag så ska den fan följas, det ska inte kunna finnas några jävla undantagstillstånd bara för att man vill stödja den inkomstkällan/arbetstillfällena (minkfarmandet skapar för övrigt ca 40 arbetstillfällen/år, vilket är ganska marginellt jämfört med hela Sveriges befolkning).

Då kan man ju fråga sig varför man överhuvudtaget har djurskyddslagar från första början, eftersom vinstintressen uppenbarligen ändå går före. Verkningslös och populistisk tönt-lag är vad det är. Eller är det kanske så att minkar inte är lika mycket djur som andra djur.

Spotlifes most wanted.

Jag tycker att Spotlifes most wanted-grej känns lite konstig och oorganiserad.

För det första så fattar jag inte riktigt kriterierna för att komma med. Jag misstänker att de slumpar fram en blogg från en lista med bloggar som har ett antal besökare som passar in i ett visst intervall, typ bloggar med 5000-20000 unika i veckan eller något sådant. Helt enkelt bloggar som inte är särskilt små eller särskilt stora, utan ”lagom”.

För det verkar inte finnas någon slags tanke bakom urvalet utöver det. Det är liksom inte bloggare ”som behöver lyftas fram”, Mogi till exempel har ju haft sin storhetstid och de flesta vet vem hon är, folk läser bara inte av uppenbara skäl. Inte heller Kissies bror är en bloggare som varken borde eller behöver lyftas fram, han får ju publicitet nog av Kissie så anledningen till hans besöksstatistik är knappast att folk inte vet att han finns.

Det verkar inte heller finnas något tema månadsvis, utan urvalet förefaller helt slumpmässigt.

Så min slutsats är alltså att det bara är något löjligt sätt för dem att promota sig själva, eftersom alla bloggare som får en utnämning blir helt till sig, för i bloggvärlden blir alla helt till sig över minsta lilla länk, speciellt om den kommer från ett ”riktigt” företag. Inget fel med att vilja marknadsföra sitt företag, men jag tycker att de skulle kunna lägga lite mer kraft på att lyfta fram bloggare som verkligen var värda att lyfta fram och motivera det en aning tydligare.

Dagens outfit och lite konsumtionssnack.

Skorna och byxorna är second hand, tröjan är från h&m.

Byxorna var ett otroligt bra köp, helt vanliga kostymbyxor och bra kvalitet för det extremt låga priset två kronor. Det är svårt att hitta kostymbyxor som sitter bra och dessutom har en schysst färg och bra material, men igår lyckades jag plocka på mig tre par riktigt fina  mysiga beige nyanser.

Skorna var inte lika billiga, jag fick lägga en hundring, men de är otroligt fina tycker jag.

Idag har jag även handlat fyra kilo lax. Mamma och jag läste tidningen i morse och ba: ”åh gu vilket bra pris på lax, de måste vi passa på att köpa”. Jag kände mig som familjen Brynebrink (kul serie av Lena Ackebo som handlar om en familj med konsumtion som största hobby) när jag gick till affären och plockade på mig bara för att det var så himla billigt. Men lax är alla gånger min matfavorit (lättlagat, svinnyttigt och svingott, vad mer kan man begära?) så det var en mycket rimlig ”investering”.

Anton Abele är på riktigt ett hot mot demokratin.

Få har väl missat att 18 år gamla Anton Abele har kommit in i riksdagen (även om det ännu inte skett officiellt).

Här skriver Viktor Barth-kron om varför Anton Abele är ett hot mot demokratin, i själva verket handlar artikeln om att det är kasst att personvalssystemet inte fungerar emn det är hursomhelst läsvärt.

Nog om det, Anton Abele är nämligen i mina ögon ett verkligen hot mot demokratin. Inte Abele som enskild individ, dock, men de vindar som blåser i samhället som har fått honom att komma så långt.

Detta läste jag i dagens DN men jag hittar inte artikeln på nätet. Det är en liten intervju med Anton Abele.

Anton Abele menar att det är ett problem med kränkningar på nätet och att ”det inte var det yttrandefriheten var till för”. Jag antar att han i förlängningen kan komma att mena att yttrandefrihet endast ska gälla vissa givna uttalanden. Så är det förvisso redan, men när folk resonerar som Anton Abele riskerar det att komma sådana begränsningar i allt större grad.

Yttrandefriheten finns för att säkra demokratin. Visserligen är kommentarer om Anton Abeles haka knappast bärande för att demokratin ska fungera, men om man börjar rensa ut det man inte tycker att ”yttrandefriheten är till för” så har vi i slutänden ett samhälle där bara mysradikala åsikter får ta plats, som t.ex. att det är dumt att slå folk (ett uttalande Anton Abele har fått stor uppmärksamhet för).

Yttrandefriheten kan av naturliga skäl inte villkoras, helt enkelt av den enkla anledning att det inte ska vara en subjektiv fråga vilka uttalanden som är ”yttrandefriheten är till för”, det är ju det som är själva grundtesen i yttrandefrihet, att även människor med obekväma åsikter ska kunna komma till tals. En typisk obekväm åsikt är att Anton Abele har en stor haka, en obekväm åsikt i Tyskland på 40-talet var att Judar var lika mycket värda som andra människor och en obekväm åsikt i Sverige på 50-talet var att det är dumt att tvångssterilisera folk. För att sätta det i perspektiv, liksom.

Vidare tycker Anton Abele att man ska införa strängare straff för våldsbrott och säkert en massa andra brott. Det tycker han för att ”man ska bli straffad så mycket att man aldrig gör om det”. Det finns INGET, verkligen inte en enda jävla rapport som visar på att strängare straff minskar återfallsrisken eller den totala kriminaliteten i ett samhälle, snarare föreligger sambandet vara tvärtom. Att föra en sådan politik är inte bara korkat utan direkt oansvarigt.

Ja, detta är ju för mina kloka bloggläsare totalt uppenbara slutsatser, så jag behöver nog inte tjata mer om det. Men ett sorgligt faktum att att många tycker att yttrandefriheten kan villkoras till att endast innefatta åsikter som ”yttrandefriheten finns till för” och att man inte behöver se till forskningsresultaten för att dra slutsatser kring straffsatser. En sån person (och säkert flera andra) sitter just nu i riksdagen.

Gamla tidningar.

En av mina favoritgrejer att handla second hand är fototidningar och glossiga livsstilsmagasin. Dels för att det är billigt (fem spänn jämfört med 50-100 vilket brukar vara priset annars). Då kanske nån tycker att man inte kan ersätta nya tidningar med gamla, men se där har ni fel, det går alldeles utmärkt när det rör sig om tjejtidningar eftersom det ändå är samma material som loopas år ut och år in. Om man läser tjejtidningar för moderapporteringen funkar det kanske inte, men det är väl fan bara galna människor som tycker att cosmopolitan är bra när det gäller trender.

Men framförallt är det jävligt skoj att ha mycket tidningar med fint bildmaterial hemma. Därför köper jag ofta BON second hand, för fotojobben är ju liksom lika bra efter fem år. Kläderna kanske inte är aktuella, men här handlar det om att jag vill se fina bilder. Och om man hittar riktigt gamla tidningar är det ju en skoj sak i sig, det är kul att se lite hur modet förändras. Jag har bland annat en Elle-tidning från början av 00-talet (10 år är väl kanske inte ”riktigt gammalt”, men ganska gammalt i modevärlden) som innehåller ett modereportage som är sådär otroligt fult att man baxnar. Då känns det skönt att leva nu, när modet i alla fall är något snyggare.

Tidningarna på bilden var ett asbra köp, för när jag bläddrade i dem hittade jag ett fotojobb jag länge har velat ta mig en närmare titt på, jag kan visa upp det lite senare. Men jag hade aldrig betalat 65 spänn för en tidning på engelska, eftersom jag är alldeles för slö för att läsa språket.