Etikett: vänsterpartiet

Min jobbhistoria.

Jag gillar skarpt vänsterpartiets nya kampanj Prata om jobbet och bidrar här med min historia från mitt jobb som lärarvikarie. Jag tycker att alla som har negativa erfarenheter från arbetslivet ska göra detsamma. Här kommer min historia:

Efter att jag slutat gymnasiet så tänkte jag att jag skulle strunta i att studera vidare direkt och jobba ett halvår. Jag såg fram emot detta. Jag hade ju såklart hört om att ungdomsarbetslösheten var omfattande, men tänkte väl att jag hade chans att få ett okej jobb bara jag ansträngde mig lite. Efter ett tag så fick jag jobb på ett vikarieförmedlingsföretag som hade upptagningsområde i Stockholm och närliggande kommuner. Jobbet gick ut på att ingå i deras vikariepool och alltså stå till förfogande för att arbete när det behövdes. Ibland hade jag längre uppdrag då jag var på samma skola några dagar, men för det mesta blev jag inringd samma morgon som jag skulle jobba. Eftersom jag sällan kände till vilka tider jag skulle jobba så blev det väldigt svårt att planera något i mitt liv.

På det första uppdraget jag blev skickad till frågade de vad jag hade för erfarenhet, och jag svarade sanningsenligt att jag knappt hade någon alls. Då sa de att de explicit hade efterfrågat någon med erfarenhet från förmedlingen. Resultatet blev att jag fick sitta där och försvara mig för en miss som förmedlingen hade gjort, eftersom de också hade fått information om min kompetens. Jag kände mig otillräcklig och som om jag hade lurat skolan, när jag i själva verket hade varit helt sanningsenlig.

Mitt liv blev fullständigt dikterat av jobbet. Jag gick upp tidigt på morgonen och väntade på att de skulle ringa och kunde inte slappna av fören vid lunchtid om de inte ringt. Jag tackade nej till att umgås med kompisar på kvällarna för att jag skulle vara pigg dagen efter. Min sömn blev orolig eftersom jag aldrig visste vad morgondagen hade i sitt sköte. Den tid och energi jag ägnade åt arbete blev så mycket större än den tid jag verkligen var på jobbet, eftersom det krävde såpass mycket planering. Till den formella arbetstiden tillkom ofta långa pendlingstider eftersom skolorna kunde ligga väldigt långt borta. Dessutom så blev det extra mycket eftersom jag inte var van vid resvägarna, vilket gjorde att det tillkom en massa tid för att kolla upp resor och hitta. Jag fick ingen ersättning för restiden trots att detta var en stor del av tiden jag lade på arbetet. Jag fick kanske ihop 15-20 arbetstimmar i veckan, men det kändes som om jag jobbade en heltid. Det var så mycket tid och möda som jag lade ner på arbetet.

En gång blev jag tvungen att tacka nej till ett uppdrag som jag hade bokat in dagen innan på grund av en plötslig kris i familjen. Detta bemöttes inte med förståelse utan bara med högljutt suckande från deras sida, och jag fick dåligt samvete för att jag ställt till med besvär.

På företaget fanns det ett system för lönesättning som gick ut på att en skulle fylla i ett papper med vilka timmar en arbetat, som sedan skulle fyllas i av personalen i receptionen på skolan. En gång stängde receptionen innan min arbetsdag var slut, då ringde jag till företaget och berättade det. Personen i andra änden sade något i stil med ”okej, vi fixar det den här gången, men nästa gång så kommer vi inte att göra något. Du förstår, det kräver en massa extraarbete från vår sida och vi tänker att det bara rör sig om några hundralappar”. Det som föreslogs var alltså att jag skulle strunta i att få ut min lön eftersom deras eget system för arbetstidsregistrering inte fungerade. Konstigt nog accepterade jag detta. Nästa gång samma sak inträffade så åkte jag tillbaks till skolan dagarna efter för att fixa blanketten igen. Jag var alltså inte tvungen att bara utföra själva arbetet, utan jag fick lägga er ännu mer tid för att få ut lönen för det arbete jag redan utfört.

Som bemanningsanställd vikarie har du knappt någon kontakt med dina arbetskamrater, vilket innebär att du sällan får chansen att diskutera arbetsvillkoren. Det fanns inte heller några former av garantier på att en skulle få ett visst antal timmar, så även om anställningen fanns kvar så kunde de enkelt få bort en arbetare genom att helt enkelt sluta ringa. Eftersom en jobbar på olika arbetsplatser så gott som dagligen så får en ingen feedback kring hur en utför sitt jobb, då ingen kan se någon slags utveckling.

Jag hade en ganska bra situation ändå, eftersom detta var på tiden jag fortfarande bodde hemma och dessutom hade lite pengar sparade. Mitt uppehälle var alltså inte beroende av jobbet. Jag vet dock att det var många som var betydligt äldre än jag själv som jobbade där, och som troligen fick sin huvudsakliga inkomst från detta arbete. Jag hade ändå lyxen att kunna tacka nej de dagar jag verkligen inte orkade och kunna ta det lugnt med insikten att jag skulle klara mig oavsett antal arbetade timmar och att jag inte skulle fortsätta jobba med det där under en längre tid, då jag planerade att börja studera efter sommaren det året. Jag känner dock djupt sympati för var och en som är tvungen att förlita sitt uppehälle på den här typen av jobb, och som måste syssla med det under längre tid än några månader. När sommarlovet tog vid och de slutade ringa så var jag helt slutkörd.

Fjanterier.

Detta måste vara typ ungefär det fånigaste som sagts i svensk politik på i alla fall ett par veckor. Vår jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är oroad över att vänsterpartiet ska hålla kurser i feministisk självförsvar för sina kvinnliga politiker.

Som jämställdhetsminister blir jag väldigt oroad över att kvinnor i Vänsterpartiet tydligen känner sig så pass utsatta av sina manliga kollegor så att de behöver självförsvar, säger hon.

Och man ba: förutom att du uppenbarligen gör dig dummare än vad du är för att uppnå någon slags komisk effekt på kvinnoseparatistiskt jämställdhetsarbetes bekostnad så är det så jävla symptomatiskt att en borgerlig politiker uppenbarligen utgår från att personer som är partipolitiskt aktiva inte umgås med människor utanför den kretsen. Kanske bara är fördomar (eller kanske inte) men mitt bestämda intryck är att den borgerliga politikerkåren brukar vara betydligt mycket mer professionaliserad är vad den socialistiska är. Jag kan även dra mig till minnes en artikel jag läste om att vänsterpartiet var det parti vars politiker har mest erfarenhet av ”riktigt” arbete, det vill säga arbete utanför partiet.

Jag eller andra kvinnor i Folkpartiet känner oss inte så utsatta och hotade att vi behöver gå självförsvar för att inta ledande positioner i partiet, säger Nyamko Sabuni.

Jadu Sabuni. För de flesta människor så finns det en värld utanför partiet och sammanhang man är intresserad av att vara i utöver att klättra inom partiet. Du kanske skulle ta och pröva det själv? Jag menar, det kan ju vara en fördel för en minister att ha några slags referenspunkter utanför politiken. Bara en tanke.

Demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Imorgon ska det hållas en demonstration emot Sd vilket jag i sig tycker är helt i sin ordning. Även om man inte kan ändra den demokratiska processen medelst demonstrationer och få ut Sd ur riksdagen på det viset så finns det en stor poäng i att markera att slaget inte är över: Sd sitter förvisso där de sitter men vilket inflytande de får och om de får sitta på samma platser nästa val avgörs delvis av vad som sker nu. Det är viktigt att Sd och deras retorik inte normaliseras, vilket är den stora risken vi står inför. Därför tycker jag att den som kan borde vara med och samlas i kungsträdgården klockan 12 i morgon.

Vad jag däremot har otroligt svårt för är den retorik som kampanjen förs under, den om att ”vi är 94 procent”. Det ska åsyfta de personer som inte röstade på Sverigedemokraterna, som ju som känt fick 5,7 % i valet.

För det fösta så är det liksom inte sant. Denna grupp människor representerar inte alla som inte röstade på Sd. Jag förstår att det är ett retoriskt grepp men jag tycker inte att det spelar någon roll. När man demonstrerar, driver en kampanj eller liknande så ska man aldrig säga sig företräda en grupp som man inte företräder. Det sänker trovärdigheten.

Men det största problemet med retoriken som jag ser det är att man reducerar frågan om ”rasism” till att handla om Sd eller inte. Jag vill påpeka att vi har minst två främlingsfientliga partier i vår riksdag, dels Sd men också Folkpartiet som driver förslag om burkaförbud och språktest för invandrare. Inget parti utom möjligen vänsterpartiet är riktigt invandrarvänligt, jag har till exempel aldrig hört någon föreslå att vi ska höja antalet kvotflyktingar (människor från krigshärdar som får uppehållstillstånd redan innan de anländer) som ändå är ganska lågt.

Rasism fanns redan innan Sd kom med i riksdagen. Visserligen blåser det extra mycket högervindar nu, men det är liksom inte Sd ensamt skyldiga för utan det handlar om att den mentaliteten har fått ett uppsving i hela Europa.

Antirasiströrelsen måste sluta handla om att mest bara hacka på Sd och börja handla om att åskådliggöra rasismen även på andra ställen i samhället och att erbjuda alternativ till en missnöjd befolkning. Sedan ska man såklart påminna folk om vad Sd är för ett parti så att de inte blir rumsrena, men ett ensidigt fokus på ett parti kan riskera att leda till att annan rasism blir rumsren istället. Att vissa åsikter och partier inte ifrågasätts för att de i alla fall inte är Sd.

Så demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Vad jag vill ha efter Ohly.

Vad jag hoppas på efter Ohly: en cool feministisk vänsterbrud, helst med bakgrund som nationalekonom, som kan langa lite kritik av kapitalismen och borgerligheten. Helst vill jag att hon ska vara rakad och peka finger i debatter. Som en blandning av Kajsa Ekis Ekman och Lady Dahmer kanske.

Eller kanske inte riktigt peka finger i debatter. Men det hade varit otroligt trevligt med lite arg intellektuell vänster tycker jag.

Bort med blockpolitiken!

Vad skönt att det rödgröna samarbetet är över (för det är väl ingen som tror att det kommer återtas senare?). Inte för att jag tycker det är kul att se dem ge upp, utan för att jag hatar det tvåpartisystem vi börjar röra oss mot. Innan så hade vi i alla fall olika partier, även om blocktillhörigheten var ganska satt, men nu har (eller hade) vi verkligen två block som agerar som partier, det vill säga har ett gemensamt manifest och så vidare.

Jag hoppas att alliansen också splittras. Det troligaste scenariot är väl att Moderaterna börjar ta för mycket plats och att Fp börjar flirta för mycket med främlingsfientliga. Det skulle vara otroligt skönt om politiken kunde gå tillbaks till att handla om ideologi där varje parti får utforma sitt eget, istället för att som nu bara handla om saker som är så generella för högern eller vänstern att alla partier i de respektive blocken kan enas om det.

Dessutom så är det helt absurt att tycka att det är rimligt att miljöpartiet och vänstern ska samarbeta. De ligger fan väldigt långt ifrån varandra, då Vänsterpartiet är typ kommunister och miljöpartiet är någon slags surdegs-/hornstullsliberaler. Partierna i det blå blocket ligger varandra betydligt mycket närmre ideologiskt, eller i alla fall i den politik de säger sig vilja utföra.

Det rödgröna samarbetet kan nog ha en framtid om vänstern försvinner. Jag förstår inte vad de har att göra där, speciellt då många har uttalat att de struntade i att rösta rödgrönt eftersom de inte vill se vänstern i regeringen. Vänsterpartiet känns för tillfället mest bara oseriöst och opragmatiskt och stoppar nog dessutom upp den förnyelse Socialdemokraterna säger sig vilja genomföra. Det kommer liksom inte gå att modernisera socialdemokratin om man envisas med att samarbeta med kommunister.

Folk har inte bara inte röstat på Sd, de har röstat på partier som gått till val på att till varje pris undvika samarbete med sd.

ja men kan ju oxå säga att 95% röstade inte vp(k)

Fick en ganska väntad kommentar rörande det här inlägget. Men nej, det är verkligen inte samma sak.

Skillnaden här är följande: de som inte röstat på Vp har bara röstat för något annat, men de som röstat för cp, socialdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet (hur kd, fp och c står vet jag inte, men jag misstänker att deras linje påminner om moderaternas) har röstat för partier som gått till val delvis på att inte samarbeta med Sd. All dessa partier, som ändå knipit i alla fall 70% av svenska folkets röster, har under hela valkampanjen fört en Sd-negativ retorik och lovat att de ska kämpa för att ge Sd så litet inflytande som möjligt. De har gått till val på att hata Sd, vilket jag inte tror att nån har missat.

Därför så är det inte samma sak. Om de andra partierna hade snackat på samma sätt om Vp så hade det givetvis varit fallet, men nu har dem inte det. Dessutom så får man ju se till de massiva motstånd Sd har mött även bland ”vanligt folk”, det vill säga barnfamiljer, folk inom vården, dagispersonal, restaurangpersonal, ni vet: vanliga jävla knegare, ingen ”pk-elit” här inte. Vi snackar vanliga människor, men kanske inte fullt så vanliga som de där smårasistiska skånska nysparkade fabriksarbetarna som ni så gärna lyfter upp som vanliga människor som ni vill skydda. Vi som är emot Sd:s politik är väl också vanliga människor?

I en demokrati kan man fan inte bara se till valresultat, det finns annat också. Om ett parti mäter massivt motstånd hos en majoritet av befolkningen så borde väl partierna ta hänsyn till det? Inte genom att sparka ut Sd eller så, men genom att föra en politik som stämmer väl överens med de väljare partiet man representeras åsikter. Det som spelar roll i slutänden är ju trots allt att makten ligger hos folket, för det är väl det demokrati betyder? Att se demokrati som något som endast existerar var fjärde år, när valet sker, är efterblivet och trångsynt. Debatten måste fortsätta hela tiden och folk måste alltid kunna uttrycka sina åsikter och bli hörda av de som sitter vid makten.

Älskade Kissie.

Idag på stan såg jag det partiet jag nog hatar mest (efter socialdemokraterna, kommer Mona Salin bestämma över Sverige någon vacker dag kommer jag flytta härifrån och skämmas över vårat land..), dvs Vänsterpartiet! USCH!!

Över 87 % har inte röstat på oss.. , ja så började han prata..? Men herregud, är det 87 % som tycker ni har FEL så ha rni nog säkert fel. Och jag är glad att så pass många faktiskt vill se skillnaden mellan MITT och Ditt! För att råna en företagare på 75 % (ja det är så mycket dom tar från företagare idag) är ju pinsamt och visar hur mycket dom är villiga att ge folk som inte gör ett skit.

Jag ser nästan deras talare som hiteler som försöker övertala stackarns korkade Svenskar med deras vänster-propaganda. Om att det dom vill är ett “gemenskap” bland männsikor..? Bullsh*t, varför skulle man vilja ha det?! Varför inte jobba för ett eget, rikt liv..? LATA MÄNNSIKOR ÄR KOMUNISTER!

Herregud. Kissie måste vara världens sämsta reklam för moderaterna. Jag garvar verkligen åt tanken på henne som står där och bara ”bråkar” med vänsterpartiet och tycker att hon för fram vettiga argument som de inte kan svara på, när hon i själva verket bara står och är blåst. Jag älskar även resonemanget med att 87 % av Sveriges befolkning inte röstar på vänstern, och eftersom så många inte håller med så har dem fel. Det är en ganska stor del av befolkningen som inte röstar på Moderaterna också. Hon tycker typ att man som enskilt parti måste ha mer än 50 % för att ha något att komma med. Jämförelsen med ”hiteler” är också bra.

Jag undrar om det är som Bloggkommentatorerna skriver att vissa bloggerskor är uppköpta av Moderaterna. Då undrar jag dels om det är lagligt att göra betalt politisk reklam utan att berätta det och dels om Kissie är en av dessa bloggerskor. För om Kissie är det så äre väl ta mej fan det sämsta användandet av sociala medier i en valrörelse jag nånsin sett.