Etikett: mp

Bort med blockpolitiken!

Vad skönt att det rödgröna samarbetet är över (för det är väl ingen som tror att det kommer återtas senare?). Inte för att jag tycker det är kul att se dem ge upp, utan för att jag hatar det tvåpartisystem vi börjar röra oss mot. Innan så hade vi i alla fall olika partier, även om blocktillhörigheten var ganska satt, men nu har (eller hade) vi verkligen två block som agerar som partier, det vill säga har ett gemensamt manifest och så vidare.

Jag hoppas att alliansen också splittras. Det troligaste scenariot är väl att Moderaterna börjar ta för mycket plats och att Fp börjar flirta för mycket med främlingsfientliga. Det skulle vara otroligt skönt om politiken kunde gå tillbaks till att handla om ideologi där varje parti får utforma sitt eget, istället för att som nu bara handla om saker som är så generella för högern eller vänstern att alla partier i de respektive blocken kan enas om det.

Dessutom så är det helt absurt att tycka att det är rimligt att miljöpartiet och vänstern ska samarbeta. De ligger fan väldigt långt ifrån varandra, då Vänsterpartiet är typ kommunister och miljöpartiet är någon slags surdegs-/hornstullsliberaler. Partierna i det blå blocket ligger varandra betydligt mycket närmre ideologiskt, eller i alla fall i den politik de säger sig vilja utföra.

Det rödgröna samarbetet kan nog ha en framtid om vänstern försvinner. Jag förstår inte vad de har att göra där, speciellt då många har uttalat att de struntade i att rösta rödgrönt eftersom de inte vill se vänstern i regeringen. Vänsterpartiet känns för tillfället mest bara oseriöst och opragmatiskt och stoppar nog dessutom upp den förnyelse Socialdemokraterna säger sig vilja genomföra. Det kommer liksom inte gå att modernisera socialdemokratin om man envisas med att samarbeta med kommunister.

Sd kommer att kunna påverka om ni inte finner en majoritetslösning.

Nu har regeringsfrågan tydligen diskuterats Mp och alliansen emellan. Mp har tydligen inte erbjudits några ministerposter då många i alliansen är emot ett sådant samarbete (jag kan verkligen tänka mig att Maud Olofsson inte vill ha Mp i riksdagen) och Mp vill inte vara ett stödparti och det kan man ju verkligen förstå, jag skulle inte heller vilja svika min ofta röda väljare och bara sitta och hålla med alliansen.

Man säger att man har en överenskommelse om asyl- och integrationspolitik där man som jag förstått det hade tänkt fortsätta och utöka något slags redan befintligt samarbete, då kommer inte Sd kunna ställa krav på alliansen där, menar man. För det första är ju det inte ens sant att det kommer minska Sd:s inflytande, för det kan fortfarande vara så att det finns andra frågor där alliansen behöver Sd:s röst, och alliansen kan fortfarande välja vems linje de ska gå på, inte sant? De har världens lägga att spela ut Mp och Sd mot varandra i till synes oviktiga frågor, såsom burkaförbud och språktest, ja allt som inte rör handikappade barn eller koncentrationsläger. För det är ju så att gränsen för vad som kan kallas rasistiskt flyttas fram hela tiden och att det blåser tydliga främlingsfientliga vindar i hela regeringen.

Den stora risken ligger enligt mig inte i att Sd direkt får gå in och styra av invandringen, jag tror inte att något riksdagsparti skulle våga låta Sd ha det inflytandet, inte direkt i alla fall. Risken ligger däremot i att Sd:s politik långsamt accepteras som ett seriöst alternativ, något inte bara för misslyckade killar utan som finns där som ett alternativ för alla som tycker att midsommarstångar är fina och kor ska bevaras. Detta har skett på många ställen i resten av Europa, i Danmark till exempel, så varför skulle Sverige vara skonat.

Om målet nu är att hålla Sd utanför så måste man komma fram till en blocköverskridande regeringslösning, det måste finnas en majoritetsregering, annars kommer detta förr eller senare att hända. Man kommer glatt börja med att införa burkaförbud och språktest och sedan ta sig ut i alltmer grumliga vatten. Och det vet vi ju alla att när förslagen inte längre kommer från entydigt främlingsfientligt håll, när det motiveras med att det är att bry sig att ställa krav och inte med att Islam är den nya nazismen, då är det plötsligt okej. Man ser inte skogen för alla träd, man ser inte de faktiska förslagen för den snåriga retorik som ligger som ett filter över allt. Men vem bryr sig om varför den genomfördes när politiken väl är genomförd, vad spelar det för roll för Fatima som måste flytta hem till kvinnoförtryck och andra hemskheter för att hon inte fixade språktestet, om det infördes för att värna om hennes möjligheter till integration eller för att bevarar ”det svenska”. Ingen.

Mp måste belysa det faktum att det rör sig om dem eller Sd och att de kräver platser i riksdagen för att vilja samarbeta med alliansen, då tror jag fortfarande att de kan få igenom ett mycket bättre förslag till samarbete. Om regeringen står fast vid sin sak så är det klart: de ger hellre Sd inflytande än att ha en majoritetsregering tillsammans med Mp. För Sd kommer att få inflytande, vad ni än försöker påstå. Men det kanske inte ni i alliansen har något emot, ni är ju trots allt redan för hårdare tag mot invandrare.

Tillsammans gör vi sverige till ett föregångsland. NOT!

Och så var skiten över. Det känns både skönt och vemodigt, skönt för att jag är så trött på att samma budskap upprepas tills det når farsliknande nivåer, vemodigt för att detta fan var ett särdeles uselt val. De blåa vann, PP kom inte ens i närheten och och Sd hamnade i fet vågmästarställning. Det enda jag glädjer mig för är Mp:s framgångar men inte ens de var så stora som jag hade hoppats på.

Hitills har jag ju tänkt att Sd inte kommer ha några chanser att påverka, dels för att de är ett låtsasparti som inte ens kan fylla ut alla platser de får i vissa kommuner (vilket är både kul och tragiskt, för att de inte kan fylla ut platserna betyder ju trots allt att de fått ganska många platser) och dels för att alla har fört en jävla hetsjakt mot dem. Men jag är rädd, jag är rädd att man plötligt ska se dem som ett respektabelt parti och långsamt acceptera deras politik. Det är inte helt otroligt.

Fp tycker ju redan som de tycker med sina jävla språktest och sitt burkaförbud, de är fan redan främlingsfientliga så det förslår. Jag tycker att det är löjligt att man lagt ett sånt extremt fokus på Sd när vi faktiskt redan har ett främlingsfientligt parti i regeringen, ungefär som om främlingsfientlighet bara kan komma i en viss förpackning.

På ett sätt är det ändå skönt att den där svenska rättfärdighetsbubblan har spruckit en aning. Vi har nu blivit ”ett land som andra” med ett främlingsfientligt parti i riksdagen och en populistiskt högerregering. Folk kanske är trötta på att vi ständigt ska spela moraliskt föredöme för resten av världen. Jag är också trött på det, dock inte när det gäller invandringspolitiken, men ändock i frågor som sexköp och droger. Vi är inte så jävla bra i Sverige egentligen.

Den heta frågan nu är väl huruvida miljöpartiet kommer agera stödparti åt moderaterna. Allvarligt talat så tycker jag att de ska göra det och det är inte bara för att jag tycker att Sd ska bort. Miljöpartiet är inget självklart vänsterparti, de har innan stått och vägt mellan blocken och är i första hand ett parti som värnar om miljön. Om man är ett parti med ett väldigt smalt fokus så tycker jag att man ska kämpa för det oavsett, den globala uppvärmningen stannar inte för att vi har en borgerlig regering. Att jag sedan inte heller stöder den extremt fasta blockuppdelning bidrar såklart till att jag tycker så.

Om miljöpartiet spelar sina kort rätt och lyckas belysa det faktum att det är dem eller Sd som gäller så tror jag att de kan ställa höga krav på regeringen och det borde de också göra. Att istället låta Sd agera vågmästare är både oansvarigt och dumt, man borde försöka dra så mycket nytta av situationen som det bara går istället.

Jävla Jenny.

Sånt här gör mig fan genuint glad. Jag snackade med Mp-brudar för nån vecka sen och en av tjejerna har uppenbarligen hittat min blogg, kommit ihåg mig, vad jag undrade över, letat upp det och kommenterat. Skitfint verkligen.

Som svar på kommentaren: nej, ni gjorde inget beige intryck, men det här var inte samma dag som jag snackade med er. Tvärtom tyckte jag att du gjorde ett mycket sympatiskt och insatt intryck, till skillnad från den där socialdemokrattjejen jag snackade med.

När det gäller er psykvårdspolitik så tycker jag att det låter vettigt. Som jag ser det är det dock viktigare att alla psykvård utvärderas och kvalitetskollas och att man som psyksjuk inte blir utsatt för godtycke på samma sätt som ofta sker idag. Helt enkelt att alla statligt finansierad vård ska vara evidensbaserad och ofta bli utvärderad. Men att eftersträva att fler får hjälp i rätt tid är såklart också bra.

Psykvården är ett jävligt svårt område och jag tror att det är för uppfuckat för att kunna lösas med hjälp av mer resurser, jag tror att det man måste göra är att göra en ordentlig utredning över hela jävla skiten och därifrån ändra allt, i grunden. Kostsamt, men fortfarande en värd investering, inte bara för ekonomin utan för att det finns få saker som är så viktiga som att behandla medborgarna i ett land värdigt.

Men att vara såhär engagerad i sina väljare berättigar nästan en röst. Jag ska nog överväga saken.

Men så gör väl alla partier?

Jag skrattade så jävla mycket när jag såg aftonbladets omslag idag, det stod ”ordern: krossa Wetterstrand”. Jag läste sedan artikeln och bara: jaha?

Klart som fan att Maria Wetterstrand ska krossas, inte för att jag har något emot miljöpartiet som så, jag tycker tvärtom att det är ett av de vettigare partierna, även om det betyder föga i dagens politiska klimat. Men allvarligt talat så är det så att det gullas alldeles för mycket med miljöpartiet, precis som Reinfeldt ska ha sagt.

Aftonbladets granskning visar att försöken att påverka journalister bara är ett led i alliansens försök att hejda den framgångsvåg Miljöpartiet rider på.

Det var ju en jävla granskning det. Självklart försöker partierna attackera det parti och den person som står starkast i valet. Miljöpartiet har visserligen inte flest röster, men det är det parti som flest är positivt inställda till. Folk ifrågasätter alltför sällan miljöpartiet på något plan, sällan den politik de önskar föra och ännu mindre deras trovärdighet.

Sen läser jag om hur hon ska stoppas, och det hela blir ännu mer komiskt. Man ska tydligen låta Anders Borg ta debatter mot henne för att få deras ekonomiska politik att framstå som kass. Jaha? Om den är kass så är det väl inte mer än rätt, om det inte är det borde hon väl kunna argumentera för sig sak. Man ska utmåla partiet som glesbygdsfientligt med argumentet att de vill ha högre bensinskatt, även det helt rimligt med tanke på att det är glesbygden som drabbas av bensinskatten mest, eftersom de måste köra bil mer. Alliansen ska alltså skicka in kompetenta människor i debatt mot Wetterstrand för att motbevisa miljöpartiets politik, precis som alla partier rimligtvis arbetar i alla valrörelser.

Politik handlar om att ha en bra ide och sedan sälja in den, alla partier har marknadsföringsstrategier, moderaterna som miljöpartiet. Vissa strategier är bra, andra dåliga, men den sämsta och mest oetiska måste ju ändå vara att inte visa vad man står för, att inte lägga alla kort på bordet. Om miljöpartiet nu tvingas göra det är det ju bara bra, dels för politiken som sådan men även för dem, om de nu har en vettig politik, vill säga.

Och så den där grejen med att ledarsidorna är politiskt bundna: SVD är en uttalat konservativ tidning, det är väl inte så konstigt att man vill marknadsföra alliansens politik då. Ledarsidorna är ett utrymme i tidningen där personliga åsikter vädras, det ska vara vinklat, ingen förväntar sig något annat. Problemet blir allvarligt först när viktiga nyheter ignoreras eller fabriceras för att få ett visst parti att framstå på ett visst sätt, men då är problemet inte vilka åsikter tidningen står för utan att journalistiken är dålig.