Etikett: sex

Om samtycke och kvinnor som säger nej fast de menar ja.

Ibland när en diskuterar samtyckeslagen diskuteras så pratas det om att ”vissa kvinnor säger nej när de menar ja” och att kvinnor generellt inte är lika ”på”sex som män eftersom det är så det sexuella spelet fungerar och så vidare. Det må vara sant att det inte är lika socialt accepterat att visa stor vilja till att ha sex som kvinna, men frågan är hur detta kan utgöra ett legitimt argument emot samtyckeslagen.

Om vi tänker såhär, vad är det värsta som kan hända i dessa situationer om det finns en samtyckeslag och personen följer den, det vill säga inte har sex förrän det är klart att det råder konsensus kring det? Det värsta som kan hända är att vissa samlag helt enkelt inte äger rum även fast det egentligen råder konsensus, för att en av parterna inte klarar av att uttrycka detta. Det kan såklart kännas tråkigt när en har chans att ligga men inte får, men inte i närheten av lika tråkigt som att bli våldtagen eller ”råka” våldta någon.

Om personer inte klarar av att kommunicera att de vill ha sex får de helt enkelt gå utan. Det kanske rentav är nyttigt så att de kan lära sig att vara tydligare i sin kommunikation. Vissa personer kommer kanske gå miste om sex för att deras partner inte klarat av att uttrycka sin vilja till det. Detta är ett litet pris att betala för att människor inte ska bli knullade mot sin vilja.

Däremot tvivlar jag på att det här är ett jättevanligt problem. Jag tror inte att de flesta kvinnor konsekvent verkar ointresserade av sex när de väl kommit i den situationen att det faktiskt är aktuellt. Däremot tror jag att många män tjatar sig till sex från en kvinna som egentligen inte är så jävla taggad, och att detta då uppfattas som att ”ett nej blir ett ja”. Om det är ett vanligt fenomen i ditt sexliv att kvinnor först inte vill, men att ni sedan ändå ligger, så tycker jag att du bör se över din rutiner kring hur du inhämtar samtycke (vilket jag utgår från att du värderar). Ett nej eller motvillighet som efter mångt och mycket blir ett tillåtande är inte vad jag skulle se som konsensus.

Och de kvinnor som gör det får helt enkelt lära sig att vara tydligare. Det tycker jag känns som en rimligare lösning än att ha sex med folk som en inte är säker på om de vill eller inte bara för att det kanske kan vara så att den är en av dessa mytomspunna kvinnor som säger nej när de menar ja.

Objektifiering.

Ibland stöter en på att kvinnor säger att de ”gillar att bli objektifierade” i vissa sammanhang, som till exempel sexuellt. Ofta tror jag dock att det dessa kvinnor menar är att de 1) gillar att bli åtrådda, uppfattade som attraktiva eller 2) har som sexuell preferens att bli dominerade och ”använd” för någon annans syften. Detta är onekligen två praktiker som har paralleller till objektifiering, men det är inte objektifiering.

Att bli objektifierad är att bli sedd som ett objekt och alltså som någon som kan användas för en annan persons syften. Det handlar om att ens mänsklighet förnekas och ens jag reduceras till en sak. Inget av dessa två alternativ innebär detta fullt ut. Att bli åtrådd eller uppfattad som attraktiv motsäger inte på något vid att samtidigt bli betraktad som en människa. Det är fullt möjligt att attraheras av en partners utseende och fortfarande se hela människan och ta hänsyn till dennes vilja, alltså inte reducera någon till ett objekt.

Även när det kommer till den sexuella praktiken så gäller detta. Även om något skenbart kan se ut som objektifiering så är det inte inte det om en innan har kommit överens om regler i samspråk med varandra, alltså att den dominanta parten har tagit del av vad den andra personen vill. Även om det handlar om en spelad objektifiering så är det inte objektifiering, liksom en spelad våldtäkt inte är en våldtäkt. Det grundläggande finns fortfarande kvar: respekten för den andra personen som människa.

Gränsen mellan att spela objektifiering och att verkligen utsättas för det kan kanske kan tyckas obetydlig, men den finns där och den är nog ganska påtaglig för den som varit med om när den gränsen passerats. Det är två helt olika situationer. Även om ett rollspel kan innehålla grova ord, slag etcetera så är det alltid frivilligt och gjort med respekt för den andra personens önskan. Om en går över den gränsen så är det något annat, även om handlingarna i sig kan te sig precis lika grova.

Jag utesluter inte att det finns någon som av något skäl verkligen vill bli objektifierad, men jag tycker att det verkar som om det råder en viss förvirring kring begreppets innebörd. Jag vill inte vara den som sätter diagnoser på folk sådär i allmänhet, men den som på riktigt önskar reduceras till ett objekt i ordets sanna bemärkelse, som en sak som andra använder för sina egna syften, borde nog kolla upp sin psykiska hälsa. Det känns som ett väldigt självdestruktivt beteende. Däremot tror jag att de allra flesta kvinnor faktiskt vill bli sedda som mer än föremål.

Kravet på knullbarhet handlar om att kvinnor ska veta sin plats.

När det diskuteras skönhetsideal finns det en grupp människor som alltid ska ta upp frågan hur mycket av idealen som är biologiskt betingade och hur mycket som är kulturellt betingat. För det första är jag helt övertygad om att det mesta är kulturellt betingat; människor knullade redan innan kläder, smink, rakning och vidare ens var påtänkt. Det lär ju knappast vara för att det signalerar sådan jävla fertilitet och livsduglighet som kvinnor sminkar sig, rakar sig eller bantar ner sig. Vidare så ser skönhetsideal olika ut i olika kulturer och har varierat i olika tider.

Nåja, oavsett hur det är med detta så finner jag att biologins och kulturens inflytande över idealen är en ganska oviktig fråga när det kommer till hur skönhetsideal diskuteras. Det är på det stora hela ganska ointressant vad enskilda personer har för preferenser. Könsumgänge är bara en begränsad del av människors liv, och den som inte upplevs som attraktiv av någon kan säkert hitta på andra intressanta saker att göra än att knulla och ha romantiska förhållanden. Emellertid är det nog få som inte har någon chans till detta över huvud taget, och när det inträffar är det nog knappast endast en effekt av utseendet. De flesta klarar nog sitt liv galant utan att stå högst upp på listan över attraktiva personer.

Det som är relevant är alltså inte vem som får ligga med vem eller hur många en får ligga med eller liknande. Det relevanta är hur utseendeideal används för att förtrycka kvinnor. Att inte få ligga är inte förtryck, däremot är det förtryck att få det inpräntat i sig att en är mindre värdefull för att en inte anses knullbar enligt samhällets normer. Kvinnors värde bestäms efter deras knullbarhet inte bara när det är ligga på g, utan även i en massa andra sammanhang. Även om en aktivt prioriterar bort sex för att en inte pallar anstränga sig så kommer kravet på knullbarhet och flåsar en i nacken. En ska vara knullbar inte bara inför ens partner, utan inför alla män, annars blir en straffad.

Att vara knullbar som kvinna handlar främst inte om att få sex utan om att passa in i samhällets ramar av vad en får och inte får göra som kvinna. Kvinnor blir inlärda att deras värde ligger i deras förmåga att behaga, i vilket en komponent är att vara knullbar. Även om en inte vill ha sex så är knullbarheten därför viktig.

Vidare så är utseendeidealen ofta missvisande i förhållande till vad som verkligen krävs för att någon ska vara romantiskt intresserad av en. Min erfarenhet är att män generellt bryr sig ganska lite om såväl klädsel, smink och kroppsbehåring. Det finns säkert män som tycker det är mycket viktigt, och det får de väl göra. Däremot är kroppsbehåring knappast något som får gemene man att instinktivt rygga tillbaka. Idén om kvinnors knullbarhet har ganska lite att göra med faktiskt möjligheter till sex och desto mer att göra med att behaga i största allmänhet.

Att strunta i hur en uppfattas signalerar att en struntar i hur en ska vara som kvinna, en går utanför sig könsroll och bryter den patriarkala kontrollen vilket uppfattas som hotfullt. Håret i armhålan är inte upprörande för att det är fult, utan för att det signalerar brist i den patriarkala kontrollen, en brist som genast måste motverkas genom att återupprätta kontrollen igen. Detta görs på en mängd olika sätt: subtilt genom blickar och hintar, genom ”tips” från bekanta eller i tidningar och ibland genom rena påhopp. Det finns också en social kontroll som sker i förebyggande syfte, innan någon faller ur fåran. Denna sker genom att människor i tid och otid pratar om hur kvinnor ska se ut och vara, hur äckligt det är men kvinnor som inte är på detta sätt och så vidare.

Så om det vore så väl att frågan om preferenser bara spelade roll när det kom till samlag så hade jag inte klagat, inte alls faktiskt. Folk får väl tycka vad fan dem vill om sina sexpartners kroppshår, smink och kropp. De allra flesta personers preferenser rör mg inte i ryggen personligen eftersom jag inte vill ligga med dem. Det går alldeles utmärkt att ligga med människor en attraheras av utan att skrika ut sina preferenser till alla och en var, det räcker med att visa intresse för de en attraheras av och avvisa intresse från de en inte attraheras av.

Problemet är att mäns sexuella ”preferenser” används i helt andra syften än att hitta en person en är attraherad av att ligga med, nämligen till att utöva makt och kontroll. Ni kan gott ragga på folk ni attraheras av och kanske diskutera frågor som behåring och så vidare med partners, men låt snälla mig och resten av världens kvinnor stå utanför detta. Det må verka tråkigt, men en absolut majoritet av alla kvinnor kommer du troligen inte att ha sex med, och för dessa personer är sina sexuella preferenser helt ovidkommande. Såvida du inte känner dig tvungen att babbla om dem för att utöva din patriarkala makt, då utgör dem ett effektivt medel för förtryck.

The Sexy Lie.

Ofta så talas det om kvinnors sexuella makt. Kvinnor antas ha en alldeles särskilt typ av makt som vi borde ”använda” för att nå diverse fördelar i en mansdominerad värld. Om denna idé talar Heldman i sin föreläsning The Sexy Lie. Hen börjar med att definiera objektifiering som:

The process of representing or treating a person like a sex object, one that serves another’s sexual pleasure.

Under föreläsningen så sätter Heldman fingret på varför objektifiering aldrig kan vara ”empowering”. Ett subjekt är något som agerar, ett objekt är något någon agerar på. Så även om du blir det perfekta sexobjektet så kommer du fortfarande att ageras på.

Detta fick mig att tänka på en kommentar jag fick:

Det enda jag undrar över är om man inte kan säga att vissa kvinnor faktiskt tjänar riktigt bra på patriarkatet. En väldigt snygg kvinna enligt samhällets normer som kan hänga med i den grabbiga jargongen, skämtar om feminismen och har byggt upp en fantastisk karriär där hon exponerar sin kropp i en grad som inte angriper hennes självförtroende fundamentalt är väl inte nödvändigtvis ett offer? [ni kan läsa kommentaren i sin helhet här]
Det finns en utbredd uppfattning om att snygga kvinnor tjänar på patriarkala strukturer, eftersom de är begåvade med den egenskap som uppskattas inom patriarkatet. Dessa kvinnor blir satta på piedestal, de bli omdiktade, hyllade, blir bjudna på saker, få gifta sig rikt och så vidare.
Visst kan en säga att dessa kvinnor har fördelar gentemot andra kvinnor på grund av patriarkatet, men de har fortfarande nackdelar gentemot män i egenskap av kvinnor. Även om de blir hyllade av sina förtryckare så är det fortfarande förtryckta. De har ingen riktigt makt, de har bara en möjlighet att spela med i patriarkatets spelregler och därmed vinna relativa fördelar i förhållande till sin egen grupp. De får fördelar såsom förtryckta, i enlighet med patriarkatets spelregler. Allting sker fortfarande på patriarkatets villkor.
Visst kan det säkert vara otroligt glassigt att leva som lyxhustru, och jag ifrågasätter inte att dessa kvinnor i någon mån är vinnare. Däremot så har de fortfarande ingen makt. De är fortfarande objekt i den betydelsen att det är någon annan som sitter inne på makten, och att de ständigt måste agera efter den personens nycker. En kvinna som gifter sig rikt har visserligen fått en fördel, men det var fortfarande mannen med pengarna som hade och har möjligheten att bestämma. Det är han som sätter upp spelplanen, hon har bara att lyda.
När jag ser på samhället så ser jag det i termer av makt. Hur lyxigt en jävligt snygg kvinna än kan ha det, så är hennes makt fortfarande begränsad. Och nu menar jag inte makt som i makt över andra, utan som i makt över sig själv, som i möjligheter till att styra över sitt eget liv. Han har bara, med en kombination av tur och slit, lyckats med att tillfredsställa denna makt och därmed fått fördelar relativt andra medlemmar i gruppen kvinnor. Nå, grattis till det, men inbilla dig inte att det är samma sak som att ha makt.

Om samtycke och avhållsamhet.

Min kollektivkompis Gerson har skrivit en text om samtyckeslagstiftningen som jag kan rekommendera varmt. Den kokar ner till något som jag själv framfört i tidigare texter om detta ämne, nämligen att en möjlig lösning på bekymret med att tycka det är jobbigt, onödigt eller pinsamt att kolla upp om samtycke finns innan en sätter igång med knullandet är att helt enkelt inte ligga.

Här är ett något radikalt förslag: Ligg inte. Det är faktiskt inte svårare än så. Om du har så svårt att inhämta samtycke från din partner kanske du inte ska ligga. Du har ingen rättighet att ligga, och du har ingen rättighet att slippa en lagstiftning som vid tvivel står på offrets sida.

Texten utgår förvisso från ett kristet perspektiv, men jag tycker att rådet är applicerbart i de flesta sammanhang. Den som inte är beredd att göra vad som krävs för att försäkra sig om att partnern är med på det hela borde faktiskt inte heller ha sex.

Sex är ingen rättighet. Sex är något du har med minst en annan människa och liksom all annan mänsklig interaktion så kräver det ett samspel. Det funkar inte att bara köra på precis som en vill när det är en annan människa inblandad. Du kan inte bara sätta dina lustar framför en annan människas vilja och förvänta dig att inte drabbas av konsekvenser.

Ty det är precis detta motståndet mot samtyckeslagstiftningen handlar om: människor som vill kunna strunta i sin partners åsikter i sexuella sammanhang ostraffade. De vill att det enda som ska räknas som våldtäkt är när de trots aktivt motstånd fortsätter. De vill inte behöva försäkra sig om att det de gör är okej, utan de vill att de ska kunna göra vad de vill tills någon har gjort motstånd.

Det finns en mängd sätt att agera på som gör att folk känner sig oförmögna att säga nej eller göra motstånd. Gärningspersonen kan med tydlighet förmedla att hen inte bryr sig, och i så fall kan offret känna att ett nej är lönlöst eller till och mer förvärrar situationen eftersom det gör maktlösheten så uppenbar. Gärningspersonen kan också bete sig hotfullt, vilket gör att offret inte känner sig i en position att invända. Den som försöker kan nog lätt leva sig in i en situation där en upplever att ens makt att bestämma vad som sker är kringskuren. För att illustrera detta så citerar jag Kielos bok Våldtäkt och romantik.

På golvet i den där korridoren, med lysrörsljuset i ögonen och hans hand över min mun fanns det ingenting att säga varken ja eller nej till. Det låg ingen fråga i luften. Fråga hade vi passerat. Frågan hade glidit obemärkt förbi. Jag missade den och nu fans det inte så mycket kvar att göra. Bara skuld.
För naturligtvis hade vi bägge två, jag och han, stor respekt för kvinnors rätt att säga nej. Ett nej är ett nej. Vill man inte bli knullad ska man inte behöva bli knullad. Vi lever i ett civiliserat samhälle.

Men just jag och han, vi två, vi kom aldrig till ett nej. Vi var aldrig ens i närheten. Min mun var aldrig min mun. Inte för honom, inte på något stadium. Så vad hade jag kvar att säga nej med?

Detta borde belysa ganska bra vad problemet med en våldtäktslagstiftning som bygger på att offret måste visa aktivt motstånd kan vara. Situationen kan vara en sådan där offret av olika skäl inte upplever sig vara i en position där hen kan visa motstånd. Det enklaste sättet att undvika detta är att vara lyhörd. Att vara lyhörd är inte någon svår grej, det är tvärtom ganska enkelt. Men vissa anser att deras rätt att knulla går över deras skyldighet att vara respektfulla mot sin partner.

Jag tycker att det åligger den som vill ha sex med någon att inte försätta denne i en sådan situation, vilket såklart gäller alla inblandade parter. Det åligger en att vara lyhörd inför den andra personens signaler. Om en inte har någon lust med detta så kan en strunta i sex, men faktum är att en inte har någon som helst rätt till att ha sex utan att visa detta minimun av hänsyn och lyhördhet inför sin partner.

Twitter 27/12.

Pågår just nu diskussion i en liberal fbgrupp om huruvida män ska kunna avsäga sig ansvaret för ett barn han inte önskar. Utgångspunkten verkar vara att då kvinnan kan välja att göra abort borde mannen också kunna ha en utväg. Ungefär som om abort vore ett enkelt beslut eller en okomplicerad process, som att trycka på en knapp. Detta är ett djupt kvinnofientligt förslag som lägger allt ansvar för konsekvenserna av sex på kvinnan. Personerna i fbgruppen verkar ha missat att en faktiskt är två om att ha sex.

Ett annat argument som syns i tråden är att kondomer faktiskt kan gå sönder, om nu mannen beslutat att använda en sådan för att undgå risk. Nå, detta är såklart en av de risker som tråkigt nog finns med sex, men den drabbar faktiskt även kvinnorna. Om en som man vill vara helt säker på att undvika barn så kan en faktiskt helt och hållet avstå från sex. Det finns inget som säger att du har rätt till att ligga riskfritt, därför bör den som vill undvika risk undvika att ligga. Varför ska du som man kunna svära dig fri från en risk som både du och din partner utsätts för under samlag?

Detta, i kombination med tramset kring samtyckeslagen, får mig att undra varför så många män fått för sig att sex ska vara konsekvensfritt. Män ska inte behöva ta ansvar varken för sin partners samtycke eller för en eventuell avkomma. De ska bara kunna sticka sina kukar överallt. Kvinnor däremot får ta ansvar för avkomma, för att säga nej och generellt även det sociala ansvaret.

Till er män som inte är mogna för att ta riskerna som kommer med sex: avhållsamhet! Svårare än så är det inte.

Den som tycker att det är mer avtändande att fråga än att riskera att ha sex med någon som inte vill borde inte få knulla.

Samtyckeslagen är något som alltid upprör starka känslor i antifeministiska kretsar. Det verkar finnas någon slags utbredd myt om att den skulle innebära omvänd bevisbörda, det vill säga att det är den som står anklagad som måste bevisa att hen inte har begått brottet. Vad denna uppfattning kommer ifrån begriper jag inte, men jag ser absolut inget stöd för misstanken att grundläggande rättsprinciper skulle upphävas i och med denna lag.

Folk har även en massa tankar om hur detta kommer att komplicera sexlivet för människor. Jag har hört en massa dumheter, till exempel att det skulle innebära att en måste fråga innan en inleder samlag, så att en får ett klart och tydligt ”ja”. Detta stämmer inte. Samtyckeslagen handlar kort och gott om att samtycke ska inhämtas. Detta kan ske på en massa olika sätt, men jag tänker att det enklaste är att vara lyhörd inför den andra partens signaler och om nödvändigt fråga. Du kommer inte behöva ha ett uttalat ”ja” om det finns andra indikationer på att samlag är önskat, vilket det förhoppningsvis finns i de flesta fall.

Jag tänker på mitt eget sexliv och tänker att jag brukar vara väldigt tydlig att visa när jag vill ligga, vilka grejer jag uppskattar och så vidare. Jag är även van vid att min partner ger mig utrymme för att visa vad jag tycker, bryr sig om vad jag tycker och frågar om det föreligger oklarheter. Jag tycker för det mesta inte att detta är det minsta konstigt eller pinsamt, och om det skulle vara det anser jag att det är ett värt pris att betala för den reducering av risken för otrevliga sexuella situationer det innebär. På samma sätt så kör jag inte själv på om jag inte fått tydliga indikationer på att det är önskat. Med tydliga indikationer menar jag: gensvar på kyssar, smekningar och så vidare, uppskattande stönanden vid beröring av könsdelar och så vidare. Jag menar inte att personen ligger stilla och bara accepterar det jag gör, utan jag menar att det finns gensvar och tecken på lust och upphetsning. Att vara passiv och inte göra motstånd är inte att ge gensvar, så vida det inte är någon slags sexuell lek ni ägnar er åt som i så fall bör vara uttalad (vilket alltså skulle vara detsamma som att ha inhämtat samtycke fast i ett tidigare skede).

Nå, det är klart att jag begriper att många kan tycka att det är jobbigt att kommunicera under sex. Människor är osäkra och kanske även rädda för att få ett nej och därmed känna sig avvisade. Jag tänker dock att den som bryr sig om att inte ha sex med någon mot dennes vilja borde tycka att tanken på att ligga med någon som faktiskt inte vill är mer avtändande än att fråga om en blir osäker. Sex kan vara pinsamt på en massa olika sätt, det är helt enkelt en risk en får ta om en är intresserad av att ägna sig åt det. Om en inte tycker att det är en risk värd att ta kan en ägna sig åt andra saker i livet som inte är så socialt krävande. Att strunta i sex är faktiskt ett alternativ för den som tycker att det är för jobbigt att ta hänsyn.

Om en är intresserad av konsensuellt sex så borde detta strängt taget inte vara ett problem. Det är helt enkelt inte svårt att försäkra sig om att ens partner vill, och om en är osäker så kan en faktiskt avstå. Bara människor som prioriterar att ha sex över att inte ha sex med någon mot dennes vilja kan tycka att detta är problematiskt. En sådan person har i mina ögon en inställning till sex som borde bekämpas i samhället, och därför tycker jag att denna lagstiftning är bra och relevant. Det handlar helt enkelt om att markera vikten av att inte bara sluta när någon säger nej, utan om att helt enkelt inte börja om en inte är säker på att det är önskat.

Detta handlar ytterst om att vissa prioriterar sin egen lust till sex eller sitt eget behov av att inte råka ställa en pinsam fråga över en annan människas rätt till kroppslig integritet. Vi kan inte ha ett samhälle där vi prioriterar vissa människors rädsla inför detta framför andra människors rätt att få förfoga fritt över sin kropp, att slippa anses tillgänglig tills motsatsen är hävdad.

Jag är trött på att anses vara tillgänglig sexuellt tills jag anger annat. En majoritet av alla personer jag träffar är jag inte intresserad av att ha sex med, och det är detta som måste vara utgångspunkten. Du kan inte utgå från att sex är önskat, du måste såklart försäkra dig om att det är önskat innan du kan börja köra, precis som en alltid ska göra innan en gör saker med andra människor. Rätten till sex eller till att inte ”tappa ansiktet” kan inte stå över rätten till att få bestämma över sig själv.

Problemet är inte att Rfsu pratar utan alla andra som inte gör det.

Läser denna text om Rfsu:s monopol på sexualundervisning i den svenska skolan. I sak kan jag hålla med om att det finns ett problem i att en intresseorganisation, vilket Rfsu faktiskt är, får så mycket inflytande över den svenska skolans sexualundervisning. Jag vet flera som knappt haft någon mer sexualundervisning än den som Rfsu bjöd på, vilket såklart blir otillräckligt eftersom Rfsu för det mesta bara besöker en klass under några timmar. Det är rent tidsmässigt alldeles för lite.

Men när man läser vad Alf Svensson vill att sexualundervisningen ska inkludera istället så börjar jag undra. Han skriver nämligen såhär:

Samtidigt utelämnar man en mängd viktig kunskap som att sex ihop med kärlek ger mer tillfredställelse än om man bara är ”knullkompisar”. Eleverna får inte heller veta att ju fler de har sex med desto mindre får de ut av det. Läraren får inte säga som det är – att tjejer nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex. Då begränsar de våra barns frihet att själva fritt utforska det sexuella landskapet. Män åtalade för gruppvåldtäkter kommer därför även i framtiden försöka hävda att kvinnan var med på det.

Hans idé om vad som är ”fakta” är ju extremt påverkad av heteronormativitet. Även om han inte säger rakt ut att det ska röra sig om heterosexuella par så är det uppenbart att han tycker att det rätta att lära ut är monogami, tvåsamhet och så vidare.

I det han säger senare så tycker jag dock att han har en poäng.

I varje klass finns emellertid också elever som ser sex som något exklusivt. De vill vänta med sex tills de hittat någon som de vill dela sitt liv med. Att också inkludera och uppmuntra dessa elever är emellertid inget man lyfter fram.

Eller… poäng och poäng. Det är klart att man i sexualundervisningen ska diskutera olika perspektiv på sex och känslor/relationer, när man känner sig bekväm med att ha sex och så vidare. Men grejen är att man i alla fall i min skola tog upp perspektiv som rörde just detta. Jag vet inte om det var Rfsu som gjorde det eller någon annan, men det diskuterades helt klart, och det ordentligt. Det kanske inte göra på alla skolor, sexualundervisningen ser väldigt annorlunda ut, men frågan är om det verkligen är Rfsu:s fel.

Problemet som jag ser det är inte att Rfsu får komma och föreläsa om de frågor som de faktiskt är jävligt grymma på det vill säga det som rör öppenhet, tolerans och hbtq. Om man tycker att deras perspektiv är otillräckligt bör det istället kompletteras med andra lektioner också. Problemet med sexualundervisningen är inte att det finns en grym organisation som får föreläsa, utan att det finns en massa fega och okunniga lärare som inte vågar fylla in.

Låt Rfsu komma och föreläsa om det de är bra på, för de är jävligt duktiga. Det vore bara korkat att låta all den kunskapen gå till spillo. Misstaget många skolor gör är att tycka att man efter det liksom har gjort sitt, att man kan bocka av sexualundervisning i läroplanen. Det är däri problemet ligger. Om vi vill ha en sexualundervisning som tar upp så många alternativ och diskussioner kring sex och samlevnad som möjligt så måste den också ges mer tid och högre prioritet. Kanske skulle alla skolor kunna öra som min, och dedikera en eller två hela veckor till enbart sex och samlevnad. Problemet är inte att Rfsu pratar om det de kan, problemet är alla andra som inte gör det.

Vill du inte bli dömd för våldtäkt, ha konsensuellt sex.

När man diskuterar sovsex så säger någon kanske såhär: ”men om den som blivit utsatt gillade det, är det då våldtäkt” i något slags försök att påvisa osäkerheten i situationen. Mitt svara är att det hade varit våldtäkt även om den som blev utsatt uppskattade det hela, men jag tycker att det verkar orimligt att anmäla någon för att hen har gjort en sak man gillade.

Det spelar egentligen ingen roll om personen som blivit utsatt för sex i sömnen tyckte om det eller inte, det viktiga är att personen som hade sex med den sovande inte brydda sig om huruvida hen skulle uppskatta det hela eller ej.

Min grundinställning är att den typen av beteende är förkastligt. Vad det handlar om är inte vad personen tycker i slutänden, utan själva principen med att man helt enkelt inte har sex med någon som inte kan säga ifrån. Om man sedan råkar ha turen att personen man hade sex med fast hen sov uppskattade det hela och därför väljer att inte anmäla så får man väl skatta sig lycklig, men icke desto mindre är det ett brott om personen väljer att anmäla, vad det nu skulle tjäna till om man uppskattade det.

Vissa verkar tycka att det vore moraliskt förkastligt av en person att anmäla någon för våldtäkt trots att hen uppskattat sexet. Det spekuleras kanske i att personen först uppskattade sexet för att sedan ångra sig när något bråk solkade ner relationen, och då anmäla. Eftersom anmälan sker först senare så anses den inte ”äkta” även om ursprungshandlingen faktiskt kvalificerade sig för att vara just våldtäkt. Det som spelar roll i dessa personers ögon är inte handlingen i sig, vilket jag finner märkligt.

Om man inte vill riskera att bli dömd för våldtäkt av någon som uppskattat att man haft sex med hen i sömnen så föreslår jag den enkla lösningen att man inte har sex med en person som sover om man inte innan fått explicit medgivande för att göra just detta. Jag tycker inte att det är en särskilt märklig förhållningsregel: vill du inte bli dömd för våldtäkt så försäkrar du dig om att din partner är med på noterna, vilket inte är särskilt svårt.

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.