Dag: 13 december 2011

Kristet beslagstagande.

Idag läste jag någon som ansåg att detta med Lucia i skolan är ett otyg emedan Lucia är en kristen tradition. Det tyckte jag var tråkigt, för Lucia är faktiskt inte någon kristen tradition från början, det är en hednisk tradition som kristendomen har kommit och kletat sitt helgon på (mer om det finns att läsa här, ett inlägg jag verkligen kan rekommendera).

Det är tråkigt att kristendomen ska komma och lägga beslag på traditioner som vi har haft i vår kultur så mycket längre och som faktiskt kan sägas vara en del av den svenska kulturen allena och inte av den kristna religionen som ju har tryckts på oss med våld.

Samma sak med vår jävla lagbok som ju sägs vara baserad på bibeln. Nu kan det väl mycket väl vara så att den är det i direkt bemärkelse, jag vet inte tillräckligt om saken för att kunna göra ett säkert uttalande. Man får dock fråga sig om man inte hade kommit fram till mycket av det som står i den i vilket fall, måhända till och med snabbare och bättre.

Det talas alltid om allting bra kristendomen har gjort men inget om det dåliga, som till exempel att den satt käppar i hjulen för vetenskapen under otroligt lång tid och diskriminerat såväl kvinnor som homosexuella. Att man nu har ändrat sig på vissa av dessa frågor betyder inte att man kan ta åt sig äran för det. Kyrkan har knappast varit någon fanbärare i fråga om lika rättigheter oavsett kön och sexualitet utan snarare tvingats in i det för att kunna behålla något förtroende alls.

Lägg både äran och skulden där den hör hemma oavsett om det gäller traditioner, lagar eller moral. Kristendomen har säkert gjort någon god sak men det är inte den allena som har stått för formandet av Sverige så kan ni snälla sluta låtsas det.

Paow och drogerna.

Angående detta med Paows droghistorier så har det tydligen varit så att hon tidigare erkänt att hon brukat men att hon tagit sig ur det, i alla fall enligt en person som kommenterade här:

Vaddå ”sägs att” ”fast i missbruk” och ”vill bli räddad”? Hon har ju skrivit ett flertal gånger (själv, på sin egen blogg) att hon tog droger varje dag (upp till sex gånger per dag) under hela sommaren, men att hon sedan tog sig ur ”missbruket” från och med hösten då hon började jobba för 100% Party, och att hon nu äcklas av kokain och aldrig vill röra det igen.

Jag läser inte Paows blogg så jag har inte haft någon koll alls på detta innan, det hade varit intressant att läsa inläggen som åsyftas. Om det är sant gör det hela grejen ännu mer fånig. Om det nu är så at hon har skrivit om det så finns det väl ingen mening med att blåsa upp det till värsta nyheten? Men sådan är väl världen, antar jag, och det är inget mer med det.

Men det värsta är ju att det ska blåsa en sån jävla moralstorm kring henne flera månader efter att hon brukade på det här sättet. Att tidningar vill sälja lösnummer förstår jag, men vad är syftet med att skuldbelägga och trycka ner en person som redan har tagit sig ur sitt missbruk (vilket jag kallar det om man tagit kokain flera gånger dagligen under en lång tid). Jag har verkligen aldrig känt mig mer peppad på att sluta med ett skadligt beteende för att någon tryckt ner mig på grund av det. Lusten blir ju onekligen ännu mindre om det inte spelar någon roll om man slutar eller inte eftersom folk uppenbarligen vill sätta knarkarstämpel på än i vilket fall.

Jag säger inte att det är någons rättighet att pröva droger eller att det är något ”normalt”, däremot är det bara sjukt jävla fånigt att tycka att man ska straffas för något som inte ens är ett problem längre. ”Men det är olagligt”, tycker folk då. MEN VAD SKA VI MED DEN JÄVLA LAGEN TILL OM INTE ATT HINDRA MISSBRUK??? Jag fattar inte hur man kan tycka att någon ska straffas bara för sakens skull, för att ”rätt ska vara rätt”. Lagar har vi för att uppnå ett bättre samhälle inte för att folk som för ”fel” ska få straff bara för att.

Tänk om folk hade kunnat se lite såhär på saken: ”Paow var i en jobbig situation i livet och tog därför mycket droger. Nu har hon slutat med det vilket är skitbra av henne”. Men det går ju såklart inte för sig, ty har man en gång tagit droger är man för alltid en knarkare. Inte konstigt att folk inte är så sugna på att sluta.

Hur svårt kan det vara?

Detta gör mig såklart upprörd, men tyvärr inte det minsta lilla förvånad. Till en börjad sade man att FRA-lagen endast skulle ha som syfte att bevaka trafik som gick över sveriges gränser, nu har syftet tydligen ändrats till att polisen ska kunna kräva avlyssning. Det kan man tycka inte är en så big deal, men jag tycker att det illustrerar ganska bra att det kan vara jävligt vettigt att räkna med det värsta.

När människor som kritiserade FRA-lagen påpekade att det är ganska enkelt att i efterhand ta tillbaks det man lovade dyrt och heligt för att få igenom det hela. Då avvisades det som fjanterier och konspirationsteorier. Nu är det plötsligt verklighet och jag kan tänka mig att de flesta inte tycker att det är en så stor grej eftersom det bara är en liten förändring.

Det vi övervakningskritiker vänder oss emot är inte de syften som lagar likt denna har från första början utan det faktum att man bygger upp ett regelverk och en teknik som i orätta händer kan komma att bli väldigt, väldigt destruktiv om den hamnar i orätta händer. Och de orätta händerna kommer förr eller senare, ty det är en naiv dröm att staten kommer vara god för alltid. Lösningen är att aldrig ens bygga upp dessa institutioner, att aldrig skapa maktmedel över huvud taget. Hur jävla svårt kan det vara att fatta det?

Instinkter.

Det här med instinkter. Människor som demonstrerar emot nazisterna styrs av sin instinkt att stå upp för alla människors lika värde. Människor som kämpar för att våldtäktsmål inte ska dömas annorlunda på grund av offrets klädsel styrs av sin instinkt att värna om sin personliga integritet. Människor som demonstrerar emot snedfördelningen av resurser i världen drivs av instinkten att vilja ha ett rättvist samhälle.

Att vi styrs av våra instinkter ser jag som en självklarhet. Vad som däremot går att diskutera är vilket uttryck det tar sig. Jag tror inte att vi bara har instinkt för förtryck och fortplantning, vi har även instinkter för omhändertagande, accepterande och rättvisa. Om vi inte hade haft det, hur skulle vi annars ha kunnat bygga samhällen som värderar dessa saker högt?

Jag skulle aldrig anföra människans instinkt till något som ett argument, men nu när vissa andra är inne på det spåret så tycker jag att vi ska fundera på vad dessa instinkter kan bestå i. Jag känner i alla fall mer instinkt till att känna empati för människor som har det svårt, för acceptans och förståelse än vad jag känner för att sätta mig i maktposition. Det kanske inte är dessa sidor inom mig som är de mest djuriska, men det är dessa sidor som jag drivs av. Det är min instinkt.

Varför är det bara det djuriska, sexistiska och brutala som får exemplifiera våra instinkter?