Dag: 10 januari 2012

Mat.

Bland det bästa med Japanresan var matkulturen. Här är bilder från marknadsgatan i Kyoto där det såldes en massa spännande mat. Oinspirerad uppradning följer:

Bläckfiskklubbor.

Inlagd grönsak som liknar tarmar.

Sjukt mycket pickles.

Något ”gulligt” jävla godis. Fattar inte grejen med allt puttinutt.

Fiskyngel fanns i typ 100 olika utföranden. Otroligt populärt.

Färska alger, eller om det är sjögräs. Sånt man har runt sushi i alla fall.

Grönsaker med fina mönster. Sjukt nödvändigt.

Fiskchips. Riktigt gott faktiskt.

Kontextlöst skatteklagande.

Detta var himla fånigt av Tyra tycker jag. Visst kan man ha en diskussion kring skatter och avgifter kring att starta företag, men att bara helt utan kontext visa upp den exakta summan man ska betala i arbetsgivaravgifter och använda det som något slags argument för skatteflykt är så populistiskt. Folk kollar på Tyras papper och tycker: ”det där är ju skitmycket pengar! Typ 1000 tröjor från h&m” utan att ha någon ide om hur mycket pengar Tyras företag omsätter eller hur många anställda hon har.

Till saken vill jag även tillägga att Tyra har utnyttjat skattepengar ganska friskt när hon har haft praktikanter vars lön ju betalas av arbetsförmedlingen, något jag skrev om här.

Att hata barn.

Jag läste det här inlägget hos Caroline om hur otroligt vanligt och accepterat det är att säga att man hatar barn. Det är något jag har stört mig på länge, framförallt för att jag tycker att det är himla omoget. De som hatar barn brukar i vissa avseenden vara barn själva, så att säga. Man behöver inte tycka att barn är det bästa som finns, men att hata dem tycker jag är fånigt.

Jag håller med om att det är konstigt att folk tar sig rätten att säga att de ”tycker det är så jobbigt med ungar” rakt i ansiktet på ett barn. Barnet fattar ju liksom vad personen ifråga säger och mår säkert minst lika dåligt över det som en vuxen person skulle må om någon sa motsvarande när de gick på tåget. Förutom då den lilla detaljen att barn tenderar att ha mindre distans till elakheter.

Vi har alla varit barn och barn är också en jävligt nödvändig grej i samhället. Jag tycker att det är tråkigt att folk har iden om att barn bara är små vuxna som ska förvaras så lukt- och ljudtätt som möjligt tills att de har blivit gamla nog för att förvärvsarbeta och är totalt ointresserade av att stifta bekantskap med en ganska stor grupp människor.

Jag tycker inte att barn i allmänhet är det bästa som finns sådär i allmänhet men jag uppskattar vissa barns sällskap. Barn är himla olika, vissa är himla trevliga medan andra är fruktansvärda. Det är tråkigt att vissa människor kategoriskt avfärdar alla individer under 12 (eller var nu den magiska gränsen går) utan att ens försöka stifta bekantskap.