Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Feminism

Jag unnar er lidande

Jag antar att ni alla hört om Kringlan Svenssons extremt grova utspel om Åsa Linderborg. Ville bara passa på och berätta hur mycket jag unnar honom och alla andra män detta.

Våldtäkt är sex.

IMG_20151112_224350

Jag driver ju två olika teser om sex och våld:

  1. Allt heterosex är våldtäkt.
  2. Våldtäkt är sex.

Att den första är provocerande begriper jag, men att den andra är det kan jag faktiskt inte förstå.

Såhär; jag skulle aldrig säga till en person som berättade om en våldtäkt ”jaga så du hade alltså sex”, det vore väldigt okänsligt men också onödigt rent semantiskt eftersom ”sex” redan är implicit i ordet ”våldtäkt”. ”Täkt” betyder samlag och våldtäkt innebär att tvinga sig på någon sexuellt med våld eller hot om våld. Det är en väldigt klar definition och det borde inte råda någon otydlighet kring att de handlingar som menas har en sexuell karaktär, även om de inte alltid utgör just samlag.

Vissa menar att det är förminskande att kalla våldtäkt sex eftersom det likställer ~*det vackraste som kan hända mellan en man och en kvinna*~ med den absolut hemskaste mest degraderande en kvinna kan utsättas för. Jag menar att motsatsen är det. Det som är ”grejen” med våldtäkt är ju just den sexuell dimensionen. Hela poängen är att visa på hur det ”vackraste” (lol) och det hemskaste hänger samman. Detta är ett mycket vanligt feministiskt resonemang. jag inser såklart varför en heterosexuell person kan tycka det är jobbigt att höra detta, det är klart att en inte vill se likheten mellan sitt heliga jävla sex och detta som vi ständigt måste ta avstånd från. Hellre då upprätta en skarp linje, rentav hävda att de inte har någonting alls med varandra att göra.

sexmellanenmanochenkvinnaärdetfinaste

Vissa pratar om att det inte är samma sak eftersom våldtäktsmän inte nödvändigtvis går igång på sexet. Jag förstår inte riktigt vad det skulle spela för roll, om vi nu utgår från att det stämmer. En kan ha tråkigt heterosex som en inte går igång på, det är fortfarande sex. Jag har haft en massa tråkigt sex. Det är såklart en milsvid skillnad på det och sexet jag har som lesbisk, men båda är sex. Precis på samma sätt som ett slag på kinden och att slå någon blodig båda är misshandel. Det handlar inte om att likställa dem utan att peka på det gemensamma, vilket i detta fall innebär att det är handlingar som i detta samhälle tolkas som sexuella. Sedan kan en såklart ifrågasätta definitionerna, ett projekt jag tycker är intressant och även ägnar mig åt, men det är ett ganska omfattande arbete som de som argumenterar för att våldtäkt inte skulle vara sex sällan ägnar någon större möda åt.

förnedrandesex dödfisk

Att det finns en skala är en självklarhet och det gör inte att det grövre på skalan blir mindre allvarligt, bara för att även mindre grova saker finns på samma skala. Det faller ju på sin egen orimlighet; ska vi ha ett nytt begrepp för varje företeelse? Vi använder ju samlingsord för att det ändå finns någonting gemensamt, och att det är viktigt att peka ut det gemensamma för en samling handlingar snarare än det specifika. Att det finns skillnader är ju givet, ingen tycker att det är samma sak att få underlivet söndertrasat med en flaska och att bli utsatt för tjatsex, men vi kallar båda för våldtäkt, helt enkelt för att det finns en likhet. Vill vi vara mer specifika så beskriver vi förloppet snarare än att uppfinna nya ord.

Vad som verkligen stört mig i den här debatten är hur människor verkligen utgår från att en inte förstår vad de menar eller rentav inte lyssnar. Jag hör vad ni säger, men jag
Håller
Inte
MedJag håller inte med för att jag tycker att det är dumt och kontextlöst. Gud, jag fattar att folk inte håller med men vad trött jag är på att som feministisk bloggare sedan sju år FORTFARANDE stöta på folk som tror att jag bara inte tänkt till. Det är så dumt. Det är verkligen korkat.

Fick frågan vilken teori detta grundar sig på och svaret är väl ungefär all feministiska teorier (med undantag från den liberala) från Simone de Beauvoir och framåt men tänkare såsom Millet, Jonasdottir, Butler och Solanas. Alla har visserligen inte formulerat det så, men de har pekat på maktens (hetero)sexuella dimension och (hetero)sexualitetens maktdimension. Framförallt inom radikalfeminismen finns detta tänkande, det utgör rentav en grund, och radikalfeminismen är ju grunden för det moderna feministiska tänkandet. Även det queerfeministiska och faktiskt också det liberalfeministiska! Även de feminister som inte är radikalfeminister använder termen patriarkat och pratar om sexuellt våld som en viktig grej.

och du du gjorde mig till kvinna

och du
du gjorde mig till kvinna
och jag
jag andades
andades så tungt
och du, du tog på mig
och jag ville ha dig över hela min hud min kropp min lekamen mitt kött mitt hö allt som en gång skulle dö men innan ville jag att du
skulle
ha
rört
mig
allt som skavde så djupt i mitt skinn jag ville att du skulle tränga in
i
mig
djupt
i
mig
jag blev kön jag blev kött under din nakna bringa jag blev begär jag blev åtrå du nådde in i min innersta vrå med dina fingrar och i mitt huvud mina tankar sig skingrar för att ge plats
åt
dig
och jag jag blev kvinna under dig jag blev den Andre där du var allt immanens under din transcendens det som doldes det som täcktes över och baby du är allt som jag behöver du är det enda jag begär och jag har dig för förbannat jävla kär jag blev delad där du var hel och jag ville vara
en del
av
dig
för det var det öde som delgetts mig min enda chans till frid till nåd min enda chans att slippa denna själens våda och jag ville detta kvinnosläkte förråda
för
dig

IMG_20151110_191838 IMG_20151110_161810

och jag vill att du ska ta ifrån mig allt som gör mig till kvinna

och jag vill att du ska
komma in i mig
riva sönder mig
trasa sönder mina slemhinnor
mitt underliv
riva ut
livmoderhalstappen
ta ifrån mig allt som gör mig till kvinna som gör mig till din vasall din livsbekräftare där du är livsbejakare din underordnade din undergivne din undersåte det som står
under dig
det som finns
för dig
genom dig i dig endast existerar för din blick och du var allt jag fick aldrig någon näring mylla jord något syntetiskt gödsel att
växa
av
snälla gör sönder mig förstör mig profanera det som heligt är förflyktiga det fasta förflyktiga det du så starkt begär är att göra sönder mig meja ner mig får mig att frivilligt ta ditt underbara sakrala låga smutsiga heliga jävla kön mellan mina
kuk
sugar
läppar
som du åtrått bara för att
förnedra dem
förena dem
med kvinnoskapet
genom din förmedling
blir
jag
ett
med
denna leviata av ofria kroppar denna leviata som min frihet stoppar denna väva av kvinnoöden som jag inte ens ska skiljas åt vid döden denna stora matta denna hus av våldnader som skriker som sig under sina födslovärkar viker som sig i tidningar utviker för att få
rätt
att
leva
rätt att leva finnas existera äga rum i denna värld av män i denna härd av eld som inte slocknat än och du min vackra vän du måste trycka ner mitt ansikte i leran i askan i gruset för att jag ska närma mig ljuset som är du din omnipotens för att jag ska få ta del av din agens
vara en simpel
kvinna
under
dig
i
ditt
rike

IMG_20151109_174545

Normaliserat Kvinnohat

Var med om en händelse som drog igång många tankar i mig om det här med att leva som kvinna i detta samhälle och hur sjukt normaliserat allt det våld en utsätts för är. Min fästmö blev trakasserad av en man på slussen, och det enda som hände var att vi pekade finger och gick därifrån. Tog en cigg. Drog ett skämt.
IMG_20151108_184005

Det är förjävligt hur normaliserat lesbofobin och kvinnohatet är i mitt liv. Har utstått flera döds- och våldtäktshot, människor som försökt hetsa en till självmord när en mått som sämst och faktiskt var nära (vilket fanskapet visste), 172 sidors hat om mig på flashback och otaliga hat och hot på twitter, facebook, bloggen och andra sociala medier. Människor har skrivit att jag borde nödslaktas, straffknullas, knullas straight. Och jag skrattar. Jag skrattar. Det är så sjukt att jag skrattar men vad ska jag annars göra? Och jag skriker tillbaka och tänker att jag absolut skulle kunna ta slag för att vara den jag är och älska de jag vill. Jag är inte rädd, inte för att jag är modig utan för att jag vet att jag är rättslös, att min existens är villkorad. Att stå upp för mig själv är det enda jag kan göra för jag vet att ingen annan kommer.

När det enda en orkar göra när en blir kallad äcklig flata är att peka finger lite lamt. Jag vet att jag är rättslös. Mitt enda val är att stå upp för mig själv. Annars skulle jag gå under. När en tänker ”skyddad identitet? Nä hur skulle jag kunna få det” när en fått flera dödshot. Kvinnan på skatteverket lät helt chockad och bara ”men det är väl självklart”. Hade aldrig tänkt så på egen hand . När det känns helt normalt att ens pojkvän nedvärderar en dagligen.

Startade även en hashtag där bland annat detta skrevs:

kvinnohat4 normaliseratkhDela gärna med er av era tankar kring detta. Vad har ni varit med om? Vad bör göras?

lekplats

Stora Förtryckardagen.

Idag är det som få kunnat undgå fars dag, eller som jag brukar kalla den Stora Förtryckardagen (inte helt korrekt förvisso, då intenationella mansdagen egentligen är det, så kanske mer korrekt att säga Första förtryckardagen, men det är detaljer). Nåja, denna dagen brukar ju handla om att dela olika gulliga berättelser om hur fiiina och jämställda ens pappor är, trots att de kanske har det lite svååårt med känslor och bekräftelse och så ibland.

IMG_20151108_181843

Det är liksom någon slags kollektiv masspsykos.

Nåja. Jag tänkte då lyfta en annan sida av det älskade faderskapet. Nämligen förtrycket. Förtrycket som pappor, även de feministiska, utsätter sina döttrar för.

Pappor förtrycker ju inte bara sina fruar utan även sina döttrar (och söner men orkar inte skriva om det) trots att de kanske blir feminister när de får en (är det inte lustigt hur det alltid sammanfaller med att de kan utöva feminism med auktoritet, inte med att de älskar sin fru, mamma eller syster). Detta gör de till exempel genom att indoktrinera dem i den perversa förvridna manlighet som i detta samhälle kallas ”kvinnlighet”, lura i dem att de kvinnliga egenskaperna är manliga egenskaper och vice versa, ingjuta bristande självrespekt och självförtroende i dem och så vidare, lura dem att relationer mellan kvinnor ät mindre värda eller ens likställda med relationer med män och så vidare.

Jag tänkte hänvisa till den främsta forskaren på området, nämligen psykologiforskaren Valerie Solanas som skrev avhandlingen SCUM, där hon berör faderskap:

Daddy vill bara det som är bäst för Daddy, det vill säga lugn och ro – vilket underblåser hans illusion om värdighet (»respekt«) – en vacker återspegling (status), och möjligheten att kontrollera och manipulera, eller, om han är en »upplyst« far, att »ge vägledning«. Därtill vill han ha sin dotter sexuellt – han ger bort hennes hand till äktenskapet, resten är åt honom själv. Och Daddy kan, till skillnad från modern, aldrig ge efter för sina barn, eftersom han till varje pris måste behålla vanföreställningen om sin beslutsamhet, om att alltid ha rätt, om kraft och styrka. Att aldrig få sin vilja igenom leder till en brist på självförtroende när det gäller att hantera världen och till ett passivt accepterande av sakernas tillstånd. Modern älskar sina barn även om hon ibland blir arg; ilska blåser hastigt bort och den utesluter inte kärlek och grundläggande respekt. Då Daddy är känslomässigt störd älskar han inte sina barn; han uppskattar dem – om de är »duktiga«, vilket betyder att de är trevliga, »respektfulla«, lydiga, tysta, undergivna, och inte tenderar att hemfalla åt opassande känslodemonstrationer, vilket är väldigt upprörande för Daddy’s lättstörda manliga nervsystem. […] Resultatet blir rädsla för självständiga tankar, eftersom dessa leder till okonventionella, icke-accepterade åsikter och livsstilar.

[…]

Ogillandet av känslosamma »scener« leder till rädsla för starka känslor, rädslor för vrede och hat, rädsla för att konfrontera verkligheten, eftersom en konfrontation med verkligheten till en början alltid leder till vrede och hat. Rädsla för vrede och hat, i kombination med en brist på självförtroende när det gäller att hantera och förändra världen och när det gäller att på det allra minsta sätt påverka sitt öde, leder till en oreflekterad tro på att världen och de flesta människor i den är trevliga, och att de mest banala triviala förströelser är jätteskojiga och djupt tillfredsställande.

[…]

Faderskapets effekt på kvinnor är att det gör dem manliga – beroende, passiva, husliga, primitiva, trevliga, osäkra, bekräftelse- och trygghetssökande, fega, underdåniga, »respektfulla« mot män och auktoriteter, slutna, oemottagliga, halvdöda, banala, tråkiga, konventionella, tillplattade, och alltigenom föraktliga. Daddy’s Girls – som alltid är spända och lättskrämda, ocoola, icke-analytiska och saknar objektivitet – uppskattar Daddy och därmed andra män, på grund av sin uppväxt i skräck (»respekt«). De är inte bara oförmögna att se det tomma skalet bakom den oåtkomliga fasaden, utan accepterar också mansdefinitionen av mannen som överlägsen, som kvinna, och sig själv som underlägsen, som man, vilket de tack vare Daddy faktiskt också är.

Ja, ni ser ju. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga.

blevfeministnärjagfickdötter

Hon är allt det Andra

IMG_20151108_112356Läste detta fantastiska i Det Andra Könet.

Pratade med Emma om det och bara ”jamen Det Andra Könet handlar ju om att kvinnan är det andra” och hon ba ”menar du verkligen detta Fanny??? Handlar Det Andra Könet verkligen om det??”. Kände mig som en sån tönt och förkarlare. NÅJA.

I alla fall; jag älskar verkligen detta citat, speciellt formuleringen om att kvinna är allt det Andra. Hon är helt enkelt det som mannen inte är; det osynlig, det outtalade, bristen, det en inte vill se eller erkänna. Hon måste vara mannens fruktan rädsla skam skuld och så vidare och så vidare, för att han ska kunna ta plats i världen som det Väsentliga.

Vad innebär detta för ens liv som kvinna? Jag tänker att detta att evigt sitta fast i att vara det osynliga, komplementet, gör att det blir väldigt svårt att växa som människa på sina egna premisser. En är alltid en existens i relation till något väsentligt, aldrig en fri sådan som kan finna egna vägar. Jag tycker det är intressant att tänka på att jag gått igenom mitt liv med denna grundläggande brist i mitt varande, att jag aldrig fått vara så fri, så växande, så stor i mannens liv som mannen fått vara i mitt liv.

Män som inte uppskattar kvinnor.

nedvärderandeavkvinnor En grej jag har tänkt en del på på sista tiden är män som inte uppskattar kvinnor. De flesta män jag har haft relationer med har verkligen uppskattat både mig och andra kvinnor. Detta kan vara obehagligt på flera vis men det är ändå generellt ett sympatiskt drag i mina ögon, att liksom kunna se och uppskatta att någon är mer smart, rolig, intelligent än en själv och ändå acceptera och uppskatta det. Många män klarar inte alls av att se detta hos kvinnor, min första partner bland annat hade ett enormt hävdelsebehov. Min andra partner däremot kunde verkligen visa att han uppskattade mig, att det sedan också var väldigt tungt för honom att känna att han inte förtjänade mig var något annat. Han nedvärderade mig liksom aldrig direkt för att hantera sin osäkerhet, men däremot kunde han inte omfamna det. Däremot nedvärderade han mig indirekt när hans osäkerhet gjorde honom oförmögen att vara kärleksfull. Jag har också haft en partner som inte hade något av problemen och som jag fortfarande är vän med, delvis, tror jag, på grund av detta.tänkerläggatidpåattnedvärderadig

Nåja. Min första partner var verkligen en sådan typ som liksom kände sig tvungen att ta ifrån en det lilla självförtroende en hade lyckats skramla ihop. Det är ju något så oerhört osympatiskt i detta. Han kunde bara inte stå ut med att kvinnor var bättre än honom på saker, och framförallt inte att hans kvinna var det. Han ville vara ohotad herre i sin patriarkala täppa och jag lät honom, jag lät honom för att jag var ”kär” och inte ville äventyra vår relation genom att ta någon som helst näring att växa av för egen del.

Men jag tänker att det liksom måste vara så jävla jobbigt för dem att gå omkring och inte unna den de säger sig älska ett expanderande liv. Jag menar, det är väl det som är själva poängen med kärlek, att se någon växa av näringen en ger och att även få växa själv. Och ofta kan en ju växa mer i gemensam jord där en när varandra. Att vara tillsammans med någon som är ständigt svältfödd på bekräftelse är förjävla jobbigt. Visserligen så kan en vara säker på att de bekräftar en och stannar kvar för att de är känslomässigt beroende, men en blir helt enkelt krävande av en sådan situation. En vill ständigt bli sedd och älskad, en får kanske hysteriska utbrott när en inte får det en vill ha eller så sitter en bara där tyst och liten, en kan aldrig vara säker på att sexet är genuint för den andra eftersom begäret lika gärna kan handla om att sex är den enda bekräftelse en får och så vidare.hanhadesåmångasättattfåmigattkännamigotillräcklig hanhadesåmångasättattvisaattjagvaroviktigpå

Men istället för kärlek och bekräftelse av mig så fick jag liksom detta verkligen reflexmässiga, tvångsmässiga, nedvärderandet av min person. Att det liksom var så fruktansvärt viktigt för honom att jag aldrig aldrig skulle känna mig större viktigare bättre än honom. Att jag aldrig fick ta den typen av plats utan att han skulle peta i mitt inre med sina manshänder. Han var alltid tvungen att påpeka; du är inte så snygg, du är socialt inkompetent (detta…. ja gud ni skulle sett honom bete sig), du är ointelligent (för att jag inte kunde lika mycket fysik som honom), du är inte allmänbildad (bara för att han inte hade bättre för sig) och så vidare och så vidare i all fucking oändlighet.känslomässigtberoendavmignedvärdera

Nu har jag insett att jag förtjänar att vara med någon som älskar mig, som alla kvinnor gör. Någon som älskar och accepterar mig som jag är och som inte känner behovet av att ständigt sätta mig på plats, på min plats som kvinna.

honeybooboo3

Arkiv