Efter att jag blev ombedd att göra ”något med mitt hår” av Sandra så tänkte jag göra slag i saken. Inte vill man göra sina läsare besvikna liksom. Nu har jag färgat det. Tyvärr blev det typ mörkrött med en touch av lila, men jaja. Vad gör man inte för att tillfredsställa sin omgivning liksom?
För övrigt så tycker jag att ni ska langa mer frågor i min frågestund.
Det här med bekräftelse. För typ tre år sedan hade jag en period när jag blev bekräftad, på det sättet som Lady Dahmer beskriver, typ precis hela tiden. Främmande människor kom verkligen fram och raggade, och jag avvisade dem inte eftersom det var lite spännande det där, att jag som alltid varit så ful och oattraktiv plötsligt fick uppmärksamhet för hur jag såg ut. Sedan så skaffade jag en pojkvän och blev deprimerad och slutade klä upp mig och gå ut över huvud taget. Jag gick upp i vikt, orkade aldrig sminka mig eller klä upp mig. Inte ens le.
Sedan var det så ett tag, ganska länge faktiskt. Och sen kom jag ur det där med att må dåligt och inte orka och då upptäckte jag istället att jag faktiskt inte heller ville längre. Jag hade ingen lust att gå omkring och behaga, brydde mig inte om jag gick till krogen i gårdagens tröja, osminkad och med okammat hår. Vilken befrielse!
Nu gör jag bara de där sakerna med mitt utseende som jag faktiskt vill. Jag vill färga håret och sminka mig ibland, men jag vill inte raka benen och använda tråkiga täckkrämer. Jag vill snygga kläder på mig men jag vill inte ha höga klackar. Och på senaste tiden har jag faktiskt fått lite bekräftelse, folk har tyckt att jag är attraktiv. Det är inte så att jag behöver den bekräftelse, men jag blir väldigt glad för det. Framförallt blir jag glad för att den inte kommer från att jag gått omkring och ansträngt mig för att få den utan för att det faktiskt är folk som tycker jag är attraktiv när jag gör vad jag känner för med mig själv, inte håller på en massa för att tillfredsställa andra.
När någon säger att jag var fin idag så behöver jag inte känna att jag ska anstränga mig lika mycket dagen efter för det var liksom inte bekräftelsen jag var ute efter från första början. Jag blir bara glad, rätt och slätt. Så jag tänker att det inte alltid behöver vara av ondo att bli bekräftad för sin utsida. För min del bekräftar det i nuläget bara att jag ska fortsätta se ut precis som jag vill, för alltid kommer någon att uppskatta mig för det.
Detta är en av de första bilderna jag tog när jag kom hit, till Bryssel. Jag kommer ihåg hur sjukt nervös jag var när jag skulle flyga. För att något skulle gå fel, för att ingen skulle ta emot mig på flygplatsen och för att jag inte skulle trivas alls, bara gråta varje dag och längta hem. Nu har jag varit här ett halvår och jag är så otroligt glad att jag åkte, det är nog ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv. Jag har utvecklats så otroligt mycket, på så många olika sätt. Framförallt har jag blivit mycket mer öppen inför andra människor, mycket mindre elitistisk. Och jag mår så mycket bättre nu. Även om jag mår dåligt ibland så är det aldrig samma avgrundsdjupa ångest, aldrig samma självhat. Det är lätt att man glömmer det, så man måste påminna sig ibland.
Var så jävla full igår och känner mig ungefär som bilden ovan idag. Inte så fräsch och livlig som jag brukar med andra ord.
Loggade in på twitter och hittade fylletwitter som jag glömt:
Skämdes. Detta var fan lite magstarkt även för mig. Pallade dock inte radera eftersom jag hade fått svar på det. Ännu mer pinsamt att radera pinsamma grejer som folk uppmärksammat ju!
Ska fan börja fylletwittra mer. Så himla festligt när man upptäcker det dagen efter.
Två saker till: Hannah har svarat på mitt inlägg om att feminism och genus inte är samma sak. Jag ska svara, har bara inte orkat göra det än. Jag ska även se till att skriva relationsutmaningen, men har varit för upptagen på att lacka om klass för att orka denna vecka.
Kvinnan på den här bilden är hon ni har att tacka för att jag kan fortsätta skriva denna blogg! Hon heter Therese och fraktade hjältemodigt min nya dator från Stockholm till Bryssel. För att slutföra detta uppdrag var hon även tvungen att träffa min far och låta honom inspektera hennes lägenhet.
Tack så mycket Therese!
Blev så himla sur när jag såg denna chokladförpackning (dvs den till höger) med vita kakaobönor på. Inte finns det väl vita kakaobönor va? Solklart lurendrejeri.
Denna hittade jag i Japan. En helt vanlig spexig tandborste, kan tyckas, men kolla texten på förpackningen. Det är en så kallad ”lorem ipsum”, alltså en text som betyder absolut ingenting som man brukar använda som utfyllnad när man designar hemsidor för att kolla hur layouten fungerar med text. Proffsigt!
Fotade i trädgården.
Passade barn i Hammarby sjöstad.
Hängde i Kärrtorps centrum i vanlig ordning.
Blev fotade av min kusin Ida.
Och fotade henne.
Tvingade Emanuel att posa till min fotokurs.
Hängde i Gullmarsplan (saknar det stället!).
Var på en begravning i Bergsslagen.
Åkte till Prag på julafton, en resa som Emanuels mamma bjöd på.
Idag åker jag till Luxemburg över helgen. Har hört att det ska vara ett skittrist land, typ som om Norrköping var en egen stat, men aja. Jag har i alla fall varit otroligt ambitiös med att tidsinställa inlägg om klass pga har varit så sjukt jävla förbannad över alla idioter som uttalat sig i frågan på sista tiden. Kommentera nu så jag känner mig uppskattad, fast hatad är också okej. Bara nån lägger märke till mig!!!
Men tja!
Idag ska jag intervjua Carl Schlyter men är för upptagen med att själv vilja diskutera en massa saker med honom för att formulera vettiga frågor. Får hoppas det går bra i alla fall.
För övrigt har jag sett Black Swan som var sjukt obehaglig. Ska aldrig mer se film man mår dåligt av, bara trevlig feelgoodfilm.
