Jag var i blomaffären häromdagen. Jag tycker verkligen om krukväxter och växthus som motiv av någon anledning.
För närvarande är det synd om mig. Jag är sjuk och har fruktansvärt ont i halsen och vill bara att någon ska komma och bjuda mig på glass och bädda ner mig i sängen. Men samtidigt är jag på tok för rastlös för att vara så passiv.
En typ av förälder som man stöter på ca dagligen är den så kallade ”föräldern till det begåvade barnet” som alltid ska informera mig om hur otroligt före deras barn är. Hur otroligt smarta intelligenta och begåvade dem är.
Då känner jag såhär: herregud, jag märker väl för helvete vilken nivå barnen i min klass ligger på. Om jag måste hjälpa dem med allt så är de väl helt enkelt inte sådär överdrivet begåvade, och om dem är klarar med allt så försöker jag utmana dem. Inga konstigheter där.
Hur smart min unge än blir så ska jag fan i mig aldrig säga till lärare, eller någon annan heller, hur begåvad hen är. Om det nu skulle vara så så kan de väl bevisa det själva kan man tycka.
Ola Lindholm, förväxlad med knark =(.
Ordet knark är ett ord som används alldeles för lite i allmänhet kan jag tycka. Fy fan för folk som försöker vara specifika och berätta vilka droger det rör sig om.
En container som stod vid söderbysjön. Jag tycker verkligen om den här målningen.
Det finns så många lustiga gymtyper. Min hattyp är dock denna: spinninganorektikern.
Spinninganorektikern kan sitta på spinningmaskinen sanslöst länge och köra på i sanslöst lågt tempo med sanslöst lågt motstånd.
Det är alltid en kvinna och hon är alltid ca 25 år gammal. Jag antar att anledningen till träningsformen är för att kroppen helt enkelt inte pallar köra i ett högre tempo. Och för att hon lägger all sin lediga tid på gymmet och således kan sitta på den där jävla maskinen tre timmar och bränna i alla fall 600 kcal eller något.
Jag mår bara så dåligt av att se samma person sitta på samma spinningcykel när jag drar som när jag kommer. En annan lustig detalj är att spinninganorektikern aldrig lyssnar på musik eller läser en bok eller något annat, hon bara sitter och stirrar tomt ut i intet medan hon låter benen trampa.
Jag tänker bara: satan vilket fattigt liv hon måste leva. När jag hade ätstörningar så var det förvisso skitjobbigt att inte äta, men jag spenderade i alla fall inte all min vakna tid på dygnet och framförallt inte på en meningslös spinningcykel. Det måste vara det tråkigaste sättet att vara ätstörd på.
Satan vad jag störde mig på den här reklamen igår.
Är familjeliv ens ett seriöst företag, med en inkomst de har råd att göra reklam med? Är inte det sjukt? Det forumet är ju befolkat av troll och på riktigt galna människor.
Sen tänker jag på Hanna Graaf. Fan vad tråkigt det är med utvikningsbrudar som ska skaffa sig barn och helylleimage. Hon är säkert sjukt konservativ i familjefrågor.
Men det som stör mig mest är följande: de försöker vara lite ”aktuella” och ”moderna” och ta upp frågan om vem som ska ta hand om barnet, men missar helt den direkt avgörande detaljen att inte från början utgå från att den som lyssnar på programmet är mamman.
För inte en chans att det är så att de utgår från att det är en homosexuell man.
Är det bara jag som tycker att Martin Lidberg ser nästan lite provocerande ointellektuell ut?
Byxorna och tröjan är second hand, skärpet är från lindex.
Inatt har jag drömt om mitt nya uppdrag på jobbet. Jag drömde att jag gick till skolan och eleverna åt upp mig, att jag inte fick veta vilken tid jag skulle komma dagen efter och så vidare. Sen drömde jag att jag var försenad.
Vaknade kallsvettig i tron att det var onsdag och att jag hade kapitalt misslyckats.
Fan vad jag hatar när man drömmer om vad man ska göra dagen efter. Det är verkligen så jävla jobbigt. Men nu ska jag i alla fall kila till jobbet. Populär storbloggare som jag är har jag dessutom tidinställt inlägg åt er! Håll tummarna för mig nu.