Feminism del två, om varför jag inte tänker kalla mig humanist.

Som feminist hör man ofta att man borde kalla sig humanist och inte feminist. Förutom att humanist kan betyda lite vad som helst och därför inte är något jag är intresserad av att kalla mig, eftersom det kan leda till missförstånd, så är dessa tu på intet sätt utbytbara uttryck. Nu utgår jag alltså från definitionen av humanism som jag antar att frågeställaren för det mesta har: att man tycker att alla människor ska vara lika mycket värda, typ. Personligen tycker jag att humanism i den bemärkelsen är en plattityd som saknar motstycke. Det är väl klart alla är lika mycket värda och ska bli behandlade jämlikt, men hur ska detta uppnås? Var finns ojämlikheterna?

Dessa humanister tycker att alla ska vara jämlika, inte bara män och kvinnor. Gott så. Deras argument brukar vara att man genom att kalla sig feminist dels bara tycker att kvinnor ska ”komma upp” till männens nivå men också att feminister inte vill att de orättvisor som drabbar män ska åtgärdas. Dessutom tycker de ofta att man bortser från andra viktiga strukturer, såsom ojämlikhet mellan olika etniciteter, religioner eller klasser.
Givetvis tycker jag att alla ska ses som lika mycket värda oavsett fysiska och kulturella omständigheter. För att detta ska kunna uppnås så behövs det till att börja med en analys av hur samhället ser ut och vari ojämlikheterna ligger. Det är rimligt att lägga fokus på det man kan bäst och i mitt fall är det ojämlikheter mellan könen. Feminismen och till exempel antirasismen utgår ju båda från att alla ska ha samma möjligheter men lägger fokus på olika maktstrukturer i samhället.

Ingen skulle anklaga Martin Luther King för att ignorera andra ojämlikheter i samhället för att han fokuserade på ojämlikheter mellan svarta och vita. Ingen skulle heller säga att han ville höja svarta ”över” vita för att han ansåg att svarta i dåläget var förtryckta. Men för att bry sig om könsmaktsfrågor måste man tydligen bry sig lika mycket om alla andra existerande maktstrukturer också. Detta är lite lustigt,för feminister är de enda som får höra att de borde bry sig mer om annat också.

Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart. Maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.
För att kunna lösa problemet med ojämställdheter i samhället måste man dela upp problemet. Det inte annat än rimligt att alla kämpar för att rätta till de maktstrukturer de tycker är mest problemetiska. Jag klagar inte på folk som primärt  är antirasister, miljökämpar eller för ett klasslöst samhälle för att de inte lägger tillräckligt mycket fokus på könsmaktsordningen. Jag förstår att de lägger sin tid och kraft där de tycker att det behövs och det är bättre att engagera sig ordentligt i ett projekt än att göra halvdant ifrån sig i alla. Jag önskar inte att alla var främst engagerade feminister, för om alla bara brydde sig om kön så skulle ju andra grupper i samhället ha det ganska tråkigt.
Det behövs också ett ökat fokus på ojämlikhet i allmänhet. Olika maktstrukturer måste undersökas. Hur fungerar de tillsammans? Vilka maktstrukturer är dominerande? Att låsa sig vid en maktanalys är destruktivt, oavsett om det är klass, kön eller ras. Även om mitt huvudsakliga fokus ligger på feminism så tycker jag att till exempel klassperspektivet bör lyftas fram för det är också viktigt. En maktanalys behöver inte utesluta en annan.

13 reaktioner till “Feminism del två, om varför jag inte tänker kalla mig humanist.”

  1. När jag talar om humanismen så syftar jag på den riktningen inom psykologin… Det blir lite tokigt när man lånar ord som redan har en innebörd.

    1. Humanism har många betydelser. Bland annat inom filosofi och, som du nämner, psykologi. Förbundet ”humanisterna” i Sverige jobbar för en sekulär stat.

  2. hej fanny. jag skulle behöva lite argumentationshjälp! Jag har fastnat i en diskussion här i österrike med min grabb om feminism. Han anser att feminism är samma sak som fascism. Ja att alla idelogier är fascistiska för att de tror sig veta vad som är bäst för andra och vill förändra därefter till nügot som de anser alla dra nytta av. Men ingen kan säga vad som är rätt för andra och att göra sü är fascism. Dessutom genom att använda en idelogi blir männsikor lata och följer ett program, en utstuderad väg av üsikter som skapare ett vi och dem tänkande. Han medger att alla feminister inte följer en mall men att majoriteten gör det.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska kontra det här och förklara varför jag tycker feminism är en viktig kamp att ta. Kanske är det för att diskussionen är pü engelska och att jag inte har nügon att bolla idéer med. Det hela är i vilket fall väldigt frustrerande. För jag tycker ju att han har rätt i en del i vad han säger. Men inte allt. Kan bara inte formulera skillnaden mellan feminism och fascism när det kommer till att veta vad som är bäst för andra. Det lüter ju sü enkelt och solklart men börjar man ifrügasätta argumenten blir det jävligt svürt. Och jag är helt fast.

    Har du nügon idé om bra argument? Kan du förklara pü ett pedagogiskt sätt? Eller är feminism och fascism jävligt lika varandra? Är alla idelogier fascism?

    Kanske är det här skrattretande, i början när vi pratade om det här och han kallade feminism för fascism sü bara skrattade jag och tänkte att han var lite bakom flötet. Men jag vet fan inte längre. Hjälp!

    1. Fråga honom om han tycker kampen för svartas rättigheter var fasistiskt också?
      Om något känns obekvämt och provocerande (många upplever ju feminism så) är det lätt att försöka vifta bort det på ett nedlåtande sätt.

      När jag tänker på fascism tänker jag på något väldigt auktoritärt och elitstyrt utan utrymme för individen och för mig är feminism motsatsen till det; istället inspireras man till att själv reflektera över maktstrukturer och könsroller, att kämpa för att ge individen mer möjligheter. Till skillnad från att bara följa med strömmen och stöpa folk i endast två former.

    2. Fast feminism, liksom antirasism osv, handlar ju om att luckra upp de strukturer som idag påverkar människors liv så att alla ska kunna leva sina liv opåverkade av dem. Hur det är fascistiskt har jag fan svårt att begripa. På samma sätt som feminismen säger åt din kille att ta halva disken (för att ta ett benalt exempel) så skulle ju avsaknaden därav tvinga dig att göra det. Om ni inte redan automatiskt har det sjukt jämställt och i så fall: grattis!

      Grunden i alla förändringar i samhället har ju varit människor som drivits av en vilja att förändra, och där ingår ofta att förändra människors sätt att leva. Sen skulle jag hålla med honom om det nu kom lagar på att man t.ex. skulle dela allt hushållsarbete precis lika, men så är ju inte fallet.

      1. Har fütt honom att läsa lite Liv Strömqvist dock utan att säga att det har nügot med feminism att göra hehe.

  3. Jag tror det är väldigt viktigt att man försöker se allt ur ett större perspektiv, hur många olika maktstrukturer medverkar till att skapa den komplexa verklighet vi lever i.

    Men det hindrar ju inte att man helhjärtat ägnar sig åt ett visst område.
    Feminism är min passion. Men det intressanta är att den blivit en inkörsport till att även bli mer medveten om andra orättvisor också.

  4. Måste säga att jag blir så glad och förvånad varje gång jag kikar in här och ser att du har skrivit nya inlägg om intressanta saker som jag tidigare inte läst på om. Du berikar min vardag, och det är inte ett skämt. Tack för en välskriven blogg! (Men hur sjutton orkar du skriva så många välskrivna inlägg om dagen? Det är ett mysterium för mig.)

  5. ”Detta är lite lustigt,för feminister är de enda som får höra att de borde bry sig mer om annat också.”

    Förutom Kommunister, Moderater, kapitalister, anarkister, humanister, islamister. ALLA grupper för höra att dom missar perspektiv.

    ”Olika maktstrukturer måste undersökas. Hur fungerar de tillsammans? Vilka maktstrukturer är dominerande?”

    Det gör dock inte feminismen något vidare. Statistik saknas, riktiga undersökningar påvisas inte, man väljer vad man vill ha för utfall innan man gör experimentet osv.

  6. Är det verkligen rätt att se på Martin L K anti-rasism som var passande för 60-talets samhälle, och dra paralell med att vissa tycker att dagens typ av feminism är passande för dagens samhälle? Det är långt ifrån samma grej.

    1. Ja, det tycker jag är rimligt. Även om det är långt ifrån samma formella förtryck så är det en omfattande förtryckande struktur.

Lämna ett svar till vargen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *