Hur kan du vara villig att offra ditt barn på ojämställdhetens altare?

När människor talar om att genusmänniskor offrar sina barn för jämställdheten så undrar jag alltid vad de själva är villiga att offra för ojämställdhet. Det finns en missuppfattning kring feminism och genus att de flesta skulle se total jämställdhet som något slags hägrande mål som man ska uppnå till varje pris, trots att det går emot vår natur att kvinnor ska sitta i bolagsstyrelser och män jobba på dagis så vill feministerna liksom tvinga in alla i detta för det måste vara exakt lika på alla plan, kosta vad det kosta vill!

Jag kan säga som så att jag inte ser något egenvärde i att ha total jämställdhet, i alla fall inte i frågor som representationer inom olika yrken. Däremot tycker jag att det är viktigt att man har jämställdhet i fråga om makt, och jag tvivlar faktiskt på att kvinnor skulle vara mindre bekväma med eller bra på att hantera makt. Fast inte heller här handlar det om någon total jämställdhet i fråga om att kvinnor och män som grupp ska ha lika många ”maktenheter” utan det handlar om att alla ska ha rätt till självbestämmande, alltså att slippa vara beroende av någon annan för att klara sitt uppehälle.

Feminister i regel tycker att ojämställdhet och könsroller är upprörande när och för att de leder till problem i samhället, vilket den för övrigt allt som oftast faktiskt också gör. Personligen ser jag det som ett stort problem att invanda könsroller hindrar verklig närhet i många relationer. Vidare så är det problematiskt när könsroller hindrar oss från att göra vad vi verkligen vill göra. Det skapar också barriärer för personer som har kompetens och personlighet för vissa sysslor att komma dit, som till exempel män som har fallenhet för barn och omsorg eller kvinnor som skulle passa utmärkt inom byggbranschen.

Vissa tycker att man ska bevara de symboliska och konstruerade skillnaderna mellan könen för att upprätthålla spänningen. Såsom att det är trevligt med män som betalar på första dejten och att det är fint med klänning och långt hår på flickor. Och ja, det hade jag kunnat hålla med om om det faktiskt var så att dessa skillnader endast var symboliska, om det bara handlade om en rosa tröja istället för en blå. Men det är inte så enkelt, utan de konstruerade könsskillnaderna är så mycket mer och det påverkar inte bara hur vi väljer att klä oss utan hela våra liv, från vaggan till graven.

Jämställdhet är så mycket mer än att kvinnor ska kunna ha håriga armhålor utan att bli kallade fittor på tvären. Jämställdhet handlar om att återta makten över sitt eget liv, för både män och kvinnor. Och jag förstår inte hur man kan vara villig att offra sina barn på ojämställdhetens altare, vilja upprätthålla strukturer som kommer kringskära deras handlingsutrymme hela livet bara för att ”flickor är flickor och pojkar är pojkar”.

24 reaktioner till “Hur kan du vara villig att offra ditt barn på ojämställdhetens altare?”

  1. Okej feeeet off topic nu men vad skulle du göra om du råkade bli kär i en antifeminist? Jag sa bara big nono förut och nu är jag skitkär (eller bara tänd på..?)i en kille som är liberal, vet inte vad han tänker riktigt men tror knappast han är feminist. Ok, skitlöjlig fråga men det stör mig för ofta känner jag att jag bara kan överge allt jag tänkt och tyckt bara för att kunna vara med honom. 🙁

  2. Grejen är att många av dessa föreställningar inte stämmer. Det finns så mycket man tror och tror sig ha stöd i empiriskt som man faktiskt inte har.

    Du har ju tidigare nämnt företag och deras miljöansvar ska lagstiftas etc, trots att det varken är oljebolag, kemikaliebolag eller kärnkraftverken som är de största nedsmutsarna utan.. Staten.

    Den feministiska nomenklaturen tycks heller inte tillåta beskrivning av vad alla dessa komplexa effekter består i. Kan någon definiera ”strukturer” och ”maktförhållanden”?

    Makt som i makt över andra? Då blir feminismen en socialistisk inriktning och till på köpet onödig.

    ”Men det är inte så enkelt, utan de konstruerade könsskillnaderna är så mycket mer och det påverkar inte bara hur vi väljer att klä oss utan hela våra liv, från vaggan till graven.”

    HUR? det här är standardsvaret på all kritik. Att läsaren tyvärr inte tillgodogjort sig alla enormt komplexa fenomen som bara feminister observerat empiriskt, dock utan att kunna ställa upp en förklaringsmodell eller upprepbara experiment, inte ens metoder för utvärdering har utvecklats. Snarare en ”Jag tycker mig ha sett detta, jag förstår det inte – det är alltså ett reellt komplext fenomen”…

    1. Jag är ju vänsterfeminist. Fattar inte varför detta skulle vara en onödig inriktning över huvud taget. Det är din åsikt och jag tillmäter den inget värde eftersom du inte argumenterar för den.

      Du frågar dig hur och svaret på den frågan är givetvis annorlunda beroende på vilket fenomen man är intresserad av att förklara. Som exempel kan jag ta att kvinnor förväntas vara bättre på och mer intresserade av omvårdnad, vilket tar sig uttryck i att leksaker för flickor är mycket mer inriktade på omhändertagande än motsvarande för pojkar, att flickor i diverse kulturyttringar skildras som mer omhändertagande och att flickor uppfostras till att bli mer omhändertagande, vilket såklart leder till att kvinnor i regel tar mer ansvar än män. Jag vet inte om det finns någon vetenskaplig studie som bevisat detta, men faktum är att jag inte bryr mig sådär jättemycket eftersom detta är ett fenomen jag observerat.

      För övrigt finns det visst forskning på könsroller. t.ex. ett experiment jag hörde talas om när jag läste psykologi där bebisar hade en blå, rosa och gul dräkt på sig i olika rum. Försökspersonerna visste inte om könet, men agerande helt olika inför bebisen beroende på färgen på kläderna, troligen på grund av att de är så könskodade. Det verkligt intressanta är att många försökspersoner blev helt perplexa inför den gulklädda bebisen, eftersom de inte hade något sätt att agera inför ett okönat barn.

      1. Fast värdet i den ”åsikten” beror ju på sanningsvärdet och inte hur väl jag argumenterar för den, även om dessa sammanfaller.

        Så det är egentligen Fannys ord man ska hänvisa till när man skriver sin avhandling?

        Eller är det bara lättja, bekvämlighet och lite feministiskt go! som konvergerar i den pseudovetenskapliga attityden?

        Det finns ju mängder av teorier kring sådana studier, gul är ju ”naturens varningsfärg”, men ärligt talat så skiter jag i vilket för jag har aldrig hört tala’s om skiten.

        1. Vaddå pseudovetenskaplig attityd? Vänligen berätta mer om dina egna ideologiska ställningstaganden, som jag då antar alla är baserade på solid vetenskaplig grund, och hänvisa till dina källor.

          1. detta kan nog vara nyckeln till varför ni feminister kallar en biologist så fort man hänvisar till vetenskap och övh är intresserad av forskning om kön och jämställdhet. enligt wiki ”Biologist används ofta som ett skällsord för människor som enligt ordets användare har en övertro på biologins, de biologiska könens och/eller genetikens betydelse.” detta stämmer knappast överens med de som kommenterar i syfte att upplysa om vetenskapliga skillnader. därför tycker jag att det är ganska otrevligt och omoget att då bara anta att denna människa som tror att hjärnan inte gick fri från påverkan genom evolutionen har en övertro på biologi.

            den skillnaden jag tkr man oftast kan göra är att feminister, som du skriver, handlar om ideologi och åsikter snarare än vetenskap. därför är det ju uppenbart att när ngn som inte är färgad av en specifik ideologi men ändå intresserad av jämställdhet ger sig in i en diskussion och försöker lyfta det vetenskapliga perspektivet blir kallad antifeminist osv. bara stäng dörren direkt liksom. du kan inte debattera med mig om du inte är feminist! därför skulle jag verkligen efterfråga lite mer ödmjukhet och öppenhet gentemot människor som inte är intresserade av att driva en viss ideologi och få upp Fi i toppen utan mer är lagda åt det nyfikna hållet. jag är den typen. jag vill gärna leva i ett jämställt samhälle. men då frågar jag mig först vad det är och där kan vetenskapen vara rätt viktig. t.ex. det du skriver om yrken nu. tror att det är extremt viktigt att veta hur vi är, vad vi utgår ifrån, och därefter kunna göra rimliga antaganden om vad ett jämställt samhälle är och hur vi kan komma dit. kvotering 50/50 kanske inte är så jämställt då när det kmr till kritan

            så snälla, hata inte alla som inte är av samma ideologi som du är och anta inte att man har ngn form av fanatisk övertro till vetenskap för att man tycker att vetenskap är intressant för jämställdhetsfrågan. (sedan är det också otroligt viktigt att man ifrågasätter vetenskap då olika forskning kan hålla väldigt olika nivå. man kan ju tex fråga sig vad testpersonerna i den där undersökningen visste om vad som pågick osv.) kort och gott: för att lyfta diskussionen och antagligen gynna ditt egna mål: jämställdhet, så kommer inte saken bli bättre för att man kastar skällsord som biologist och antifeminist osv. på folk och försöka göra dem till åtlöje.

            1. Det är helt sant det du skriver. Men det finns gott om vetenskap som visar på att kön byggs till stor del social etc också. Det irriterande är när någon kommer och hänvisar till en enskild studie där det står typ att ett visst samband inte gäller eller att det finns vissa hormoner hos kvinnor och män som skiljer våra beteenden åt biologiskt, och så tycker att detta är något slags motbevis mot hela feminismen som ideologi. Och sen när man ba: ”jaja, orkar inte riktigt bry mig om det där” så blir de skitsura och tycker att man ”förnekar vetenskap” och inte vågar ta debatten.

              1. ”Det irriterande är när någon kommer och hänvisar till en enskild studie där det står typ att ett visst samband inte gäller eller att det finns vissa hormoner hos kvinnor och män som skiljer våra beteenden åt biologiskt, och så tycker att detta är något slags motbevis mot hela feminismen som ideologi”

                Jag antar att det var ett svar på mitt inlägg. 😉 Nåja, jag menar inte att det motbevisar hela feminismen som ideologi. Jag undrar bara hur du ställer dig till såna forskningsrapporter. Anser du att dom är politiskt motiverade och en en produkt av patriarkatet som en del lite mer radikala feminister hävdat. Jag tänker då främst på F!:s talesperson Carl Emanuelssons kommentar på Pelle Billings blogg för ganska länge sen där han skrev:

                ”Det är ingen av er som har funderat på att delar av vetenskapen i sig har som politiskt mål att hävda motsatser till klassiska feministiska frågor. Det ligger i patriarkatets intresse helt enkelt att visa på vetenskapliga rön för biologiska sanningar. ”
                http://www.pellebilling.se/2010/01/moderaterna-nu-officiellt-ett-konsmaktsparti/

                Anledningen till att jag undrar över detta är att många feminister har en väldigt stor motvilja mot sådana vetenskapliga rapporter vilket är något annat än en i mina ögon sund skepsis. Känner man väldigt stark motvilja mot något så finns ju en uppenbar risk att ens Confirmation Bias gör att man bara väljer att läsa sådant som bekräftar ens egna ståndpunkter.

                Saken är den att jag har svårt at förtså hur människor som intresserar sig för genus och ”kvinnligt” respektive ”manligt” beteende kan vara totalt ointresserade av hur biologin påverkar vårt beteende. Det är en sak att inte tro att biologin spelar någon större roll. Det är en helt annan sak att inte bry sig alls. Det påminner mig om den norska genusforskare som i sin forskning vill få svaret på varför män och kvinnorsolika gör olika yrkesval som tyckte att biologiska perspektiv var totalt ointressanta. Är man intresserad av något sådant borde man väl intressera sig för alla möjliga faktorer som kan påverka?

              2. alltså jag vet inte hur det är (och det önskar jag att fler kunde medge), men skulle jag luta mot en förklaring skulle jag helt klart tro att kön mestadels är biologiskt med tanke på de vetenskapliga studier som pekar på detta, plus rimligheten i det. jag menar, ingen rök utan eld. men jag tror att kön är en blandning av samhälle och biologi. det jobbiga är bara att de flesta feminister och genusforskare verkar utgå från att kön endast är en social konstruktion, vilket ter sig rätt jävla löjligt med tanke på att det skulle innebära att man i princip förnekar hjärnans funktion. något är ju fel när genusforskarkåren i ett land förnekar att kön har ngt att göra med hjärnan utan bara könsorgan, hårväxt osv. och sedan som social konstruktion (vilket ju blir konstigt med tanke på att hjärnan styr kvinnliga och manliga könsorgan tex). när vetenskapsrådet tycker att de har vettiga grunder till att frysa pengarna känns det som att någon borde reagera. men det vill ingen feminist uttala sig om vilket bygger upp en viss mystik och lömskhet. jag respekterar åtminstone de som lyssnar på andra och kan argumentera emot och våga ta debatten.

                så jag tror att det är just genus folk stör sig på mest. det gör jag iallafall. sedan verkar många feminister tro att bara för att man är skeptisk till viss genusvetenskap så innebär det att man är man eller antifeminist eller biologist eller kvinnohatare eller mansrättaktivist eller vad det nu är ni vill kalla oss! det tkr jag är dumt. tkr att folk borde ta diskussionen kring vad kön är och vad jämställhet är istället. sedan fattar jag att det kanske verkar mer lockande att prata om hur vi når jämställdhet men jag tror inte det lönar sig så mkt när man inte vet vad jämställdhet är och då kan det bli fel när man bara fokuserar på dockor, bilar, kläder och hittar på nya överflödiga ord. jag tror ärligt talat inte att det kommer att ge mig som kvinna så mycket i jämställdhetsväg.

                har aldrig hört ngn peka till en viss hormonstudie och använda den som ett vapen mot feminismen som ideologi, snarare som något som pekar på att genusforskare som förnekar denna forskning med en rädd och misstänksam attityd har fel. de kan ju åtminstone förklara varför forskningen är dålig w/e. sedan finns det ju olika typer av feminister

                och ja, en annan missuppfattning som alltid verkar uppkomma när ngn hänvisar till forskning på hjärnan osv. är att bara för att det är naturligt så ska det vara så. finns massa saker som är naturliga som vi motverkar, typ graviditet vid sex. så bara för att någon påstår att män och kvinnor är biologiskt olika betyder inte det att man vill hindra alla kvinnor som vill bli, låt säga ingenjörer, från att bli det för att de flesta kvinnor inte är lagda åt det hållet.

            1. Orkar inte läsa hela pga sjukt lång. Tolkar det som att olika barn beroende på ngt slags hormon har olika tendens att leka med kvinnligt kodade leksaker? Jag förnekar inte att det ska stämma, däremot så spelar det mindre roll för mig politiskt eftersom jag tkr att det viktiga är att erbjuda barn, och människor i stort, en mångfald av saker de kan välja i sina liv. I klimatet idag är allt väldigt tydligt könskodat vilket gör ramarna snävare för alla individer. Om det sedan är så att barnen ändå väljer det könskodade är det såklart okej, men det ska inte förutsättas.

              1. Studien visar att flickor som utsatts för ovanligt höga doser manliga könshormoner i fostervattnet har en större tendens till att leka med typiska pojkleksaker och ju högre doser dom utsatts för desto starkare blir tendensen.

                Andra studier av Simon Baron Cohen på Cambridge University tycks visa på samma sak
                http://mitpress.mit.edu/catalog/item/default.asp?ttype=2&tid=10834

                Hursomhelst, det du säger tycker jag låter vettigt. Jag har inget emot genuspedagogik som går ut på att göra förskolepersonal medvetna om könsstereotyper och att lära dem att behandla barn efter hur dom är som individer snarare än kön osv. Jag säger inte att vi är där idag. Men bara för att man behandlar barn efter hur dom är som individer istället för efter kön så betyder det inte att man behandlar pojkar och flickor olika som grupp. Behandlar man barn efter hur dom är som personer och det samtidigt finns gruppskillnader på pojkar och flickor så blir ju följden att logiskt sett att man behandlar dom olika på gruppnivå.

                När jag läser vad vissa feminister och genuspedagoger som exempelvis Ingemar Gens skriver så får jag dock intrycket att målet är att få pojkar och flickor att bete sig helt lika eftersom dom är helt övertygade om att alla skillnader är social konstruerade.
                http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad_6163559.svd

                1. Det tycker jag är orimligt och har aldrig uttryckt mig positiv till. Däremot tror jag att könskodningen av alla leksaker är det största problemet. Idag finns det få leksaker som är neutrala, och det blir allt mer extremt. T.ex. Lego, som innan varit ganska neutralt, finns plötsligt i en tjej- och en killupplaga, varför göra så när den ursprungliga versionen fungerade utmärkt för båda? Jag förstår ju att det är för att tjäna pengar, men jag skulle inte köpa den här typen av extremt tjejiga eller killiga leksaker till mina barn eftersom jag tror att det begränsar, det gör befintliga könsmönster mycket starkare och gör det till en fråga om att vara helt tjejig eller helt killig ist för att rör sig lite i gränslandet.

                  1. Jo, den kritiken är absolut giltig och värd att fundera över. Jag tycker bara inte att vi som en del ”genusfundamentalister” (ursäkta uttrycket) prompt måste åstadkomma 50/50 överallt eftersom det finns så mycket som tyder på att det finns vissa skillnader på gruppnivå. Skillnader på gruppnivå säger ju naturligtvis inte så mycket om dig som individ så självklart ska vi inte behandla folk efter vilket kön dom har utan istället efter individ. Det är bara att då kommer vi fortfarande behandla pojkar och flickor lite olika som grupp.

                    Det gör mig glad att du inte skriver under på Ingemar Gens tokigheter. Problemet är att när folk hör ordet genuspedagogik så tänker man just på typer som Ingemar Gens och inte på mer resonabla feminister som du. Därav väcker det ordet fortfarande ganska stor motvilja hos många.

                    1. exakt, men samtidigt kan man ju fråga sig om det är så värt pengarna med genuspedagoger. är det något svenska folket ens efterfrågar och vilka resultat leder de till om vi ändå är olika?

                      jag ser inte könskodade leksaker som ett så stort problem ärligt talat. liksom det mesta utgår det från hur majoriteten är, sedan är det alltid ngn som kommer att komma i kläm vilket är tråkigt, men inte så mkt att göra ngt åt. jag menar, man kan vara lite udda på olika plan vilket kan vara lite jobbigt men livet kommer inte vara anpassat efter en som individ. vill även påstå att det är skillnad på att några kommer i kläm och att alla kommer i kläm, för om man utgår från att kön endast är en social konstruktion så drabbas ju många fler negativt och då skulle jag kunna skriva under på att könspedagoger hade varit toppen.

                    2. Fast vaddå, genuspedagoger finns väl endast på ställen med uttalad genusinriktning?

      2. *Tillägg; Socialismen gör inte skillnad på kön, varför ”socialistisk feminist” blir en pleonasm.

        Erkänner man inte detta erkänner man heller inte diskrimineringslagar eller kvotering som verksamma styrmedel.

        1. Fattar inte vad du menar. Misstänker dock att vi inte kommer komma vidare i denna ”diskussion” så du kan faktiskt sluta kommentera här.

    2. Ja, herregud. Det finns fruktansvärt mycket forskning inom psykologin. När jag läste psykologi B var jag inte feminist eller socialist heller utan tyckte feminister var fåniga osv och tänkte skriva om de faktiska skillnaderna mellan män och kvinnor, men fasen så golvad jag blev. Blev istället ett arbete om könsroller och sociala beteenden utifrån dessa, t ex hur pass olika dagisfröknar beter sig mot pojkar respektive flickor trots att de tror att de inte gör skillnad. Har även sett detta med egna ögon efter praktik på dagis. Läste i alla fall på extremt mycket och helt plötsligt kändes det som att alla bitar bara föll på plats, allt stämde liksom.

  3. Ja. Och den värsta typen av kritiker är den som enbart utgår ifrån sitt egna smala perspektiv. ”Jag har vänner som minsann bryter könsnormerna utan problem”, ”Jag har vänner som är queer och trans och inte stöter på diskriminering”, ”Jag är tjej och jag har aldrig blivit kallad hora”, etc.
    Och som ser det som det ultimata beviset för att Sverige ”faktiskt är jämställt nu” och att man ska sluta gnälla över ”småsaker” som hår under armarna. Utan att fatta att det är en så otroligt liten del av problemet.

  4. Visst har du skrivit tidigare om hur den som har EN princip gärna av omgivningen ställs till svars för alla andra principer också (typ folk som sopsorterar, och som sedan får veta att de är hycklare eftersom de inte gör även x, y och z för miljön)? Eller var det någon annan? Det här känns ju i alla fall som ett skolexempel på en diskussion där detta alltid, alltid händer.

    Person 1: Jag tycker att det är ett problem att kvinnor och män inte har obegränsade möjligheter att välja p.g.a. könsrollher som säger att bara vissa saker är OK för respektive kön.
    Person 2: Jaha ja, så hur försvarar du [insert feminister hatar män, feminister vill göra kvinnor till män och män till kvinnor, feminister vill att kvinnor skall tjäna me rän män för lika arbete, feminister tycker att MÄN ÄR DJUR, feminister är egentligen socialister, feminister vill familjens upplösning och barnens rotlöshet, kolla DEN HÄR genusforskningsartikeln så dålig den är osv. osv.]
    Person 1: Eh …

  5. Måste bara skriva att jag tycker att du är så grymt bra!! Fattar inte hur du pallar med alla jobbiga människor som försöker stoltsera med alla vetenskapliga artiklar de läst å alla ”flashiga” ord de lärt sig…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *