Detta hittade jag på carrefour och nu måste jag fråga er begåvade läsare om vad det är. Är det ett plagiat på hello kitty eller är det, ännu värre, hello kittys katt? Det är så jävla perverst med djur som har sin egen ras som husdjur, fast att den då ser mer djurisk ut. Nu är pluto visserligen inte långbens hund, men det är samma koncept där.
På feministfrågestunden fick jag denna fråga av Fredrik (som vissa tror är samma person som Patria, men jag måste säga att jag tycker att Maja är mer lik) som jag faktiskt vill ägna ett eget inläggg.
Fanny, som jag ser det är den svenska feminismen ”kidnappad” av radikala och boktavstroende falanger, ungefär som vänster-rörelsen på 1970-talet.
När personer som Maria Sveland eller Unni Drougge uttalar sig för kvinnorna/feminismen, blir många män och kvinnor negativa till F-ordet.
Hur ser du på detta och vad är vägen framåt?
Jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga. Jag kan tycka att feminismen har blivit kapad av personer som bara är intresserade av att ha något att luta sig tillbaka på när de beter sig som skitstövlar. Jag kan även tycka att det finns ett extremt medelklassperspektiv inom feminismen som jag ogillar. Jag är betydligt mer intresserad av att kvinnor t.ex. får mer arbetsskador, genomgående låga löner för skitviktiga arbeten och blir nekade hjälp från samhället på grund av sitt kön än att det finns färre kvinnliga chefer.
Jag skulle personligen inte använda begreppet ”kapa” när jag talar om 70-talsfeminismen eftersom det inte direkt fanns någon feministisk rörelse innan det (den våg som ledde till kvinnlig rösträtt hade dött ut). Jag kan tycka att den typen av feminism som representeras där har varit väldigt viktig, men att den kanske har överlevt sig själv. Den är väldigt kärnfamiljscentrerad och behandlar mycket frågor om arbetsfördelning i hemmet, barnuppfostran och, som nu, skilsmässor. Jag är mycket mer intresserad av en generell normkritik och inte bara kritiserande av ojämlikheter inom kärnfamiljen.
Delar av det som 70-talsfeminismen faktiskt lyckats ändra är viktigt anser jag. Som till exempel utredningarna om sexhandel och mäns våld mot kvinnor som har spelat stor roll för hur man i Sverige har stiftat lagar och bemött vissa problem. Jag är inte helt säker på var jag står i frågan om sexhandel men jag tycker att det är bra att vi i Sverige har ett strukturellt perspektiv på frågan. Jag ser även kvinnojourer som ett resultat av denna feminism. Jag tycker att det är viktigt att prata om hur kvinnor faktiskt missgynnas på grund av sitt kön och jag tycker att 70-talsfeminismen har lyckats bra med att aktualisera och göra något åt många av dessa frågor.
Jag blir dock väldigt matt på diverse manshat och ständigt offerförklarande av kvinnor. Därför anser jag att man inom feminismen måste lägga mer fokus på nedbrytande av könsroller överlag och inte bara de könsroller som drabbar kvinnor hårt. Jag tycker att feminismen ska ha ett större fokus på hur vi alla kan bli friare och helare som människor om vi slipper pressa in oss i heteronormen, tvåsamhetsnormen och så vidare.
Kort sagt kan man väl säga att jag anser att den klassiska ”män är djur/mäns våld mot kvinnor”-feminismen har överlevt sig själv och måste bytas ut mot mer genus och mer generell normkritik.
Detta var kanske ett skitrörigt svar men det får gå. Jag hoppas att det var tillfredsställande ändå.
Det här med sexistiska ”skämt” är så jävla lamt. Så otroligt jävla lamt.
Som dessa t-shirts som säljs på topman. Topman är liksom ingen lite turistaffär på drottninggatan. Det är en stor och, som jag förstått det, ganska trendig kedja. Och så har man ett visst ansvar, det tycker jag faktiskt. Det är ju inte som att företaget står och faller på sexistiska t-shirts.
Den första, som jag antar ska lika tjejer vid djur, är ju bara sådär tråkigt höhö-ig att jag inte orkar. Den andra är dock helt enkelt inte okej. Vissa tolkar det som ursäkter för att man brukar våld mot sin flickvän, jag tror väl inte att det var det som var syftet när den ”författades” men det handlar ju uppenbarligen om ursäkter för diverse olika sviniga beteenden (förolämpningar, otrohet etc).
Även om det inte rör sig om direkt våld så är det ytterst problematiskt att killar vill profiliera sig själva som svin. Ungefär som kvinnor som vill profiliera sig som blåsta blondiner. Jag kan inte se humorn i det, ärligt talat. Jag tycker bara att det är osmakligt profiterande på könsroller och dessutom ovanligt tråkig sådan.
Alltså. Jimmie Åkessons debattartikel om att man öppnar riksdagen i storkyrkan är rätt lustig på många sätt, men det roligaste är väl ändå att han försvara den tradition som han blev så otroligt kränkt av förra året när Eva Brunne höll en predikan om att man inte ska vara rasist.
Jag ställer mig stark emot att man öppnar riksdagen i storkyrkan. Det är inte för att jag tycker att vi ska ha en imam där istället, jag tycker inte att det ska vara religiöst betingat alls. För sekularisering som jag är.
En filmkaraktär som stör mig sjukt mycket är den inkvoterade smarta sexiga bruden. Som Megan Fox i transformers som är smart och ”kan bilar” men fortfarande behöver beskydd. Och sen så slänger de in en ”trasslig uppväxt” hos henne så att man verkligen ska förstå hur jobbigt hon har det hur mycket hon behöver kärlek och hur mycket hon söker efter den i alla män hon ligger med, för hon är givetvis lite promiskuös. Och så blir snubben helt paff när hon har något i huvudet och inte bara en sexig kropp. Orkar ej.
Pallar inte att det ses som en ”bonus” att ha lite hjärna när det kommer till brudar.
Gud vad brutalt oinspirerad jag är idag, precis som igår. Hoppas det inte håller i sig.
I går vad tydligen delar av tunnelbanan avspärrad och det var en massa poliser där. Jag har än så länge ingen aning om varför, men jag tror inte det har skett något allvarligt för då hade jag nog fått höra om det. Man kan ju tycka att det är lite otajmat att ägna sig åt terrorattentat två dagar efter 9/11 liksom.
Jag trivs faktiskt väldigt bra i mitt liv för första gången på väldigt länge. Jag har det bra här, jag har ett lagom tempo i vardagen, har fått ett miljöombyte och kommer nog att kunna lära mig franska ganska bra trots allt. Känner mig så jävla bra som vågade. Som vågade svara på annonsen, som vågade tacka ja, som vågade köpa biljett, som vågade sätt mig på det jävla flygplanet och som vågade ta kontakt med nya personer väl här. Det där med att våga har annars inte varit min grej sådär.
I morgon ska jag svara på resten av feministfrågorna. Ba så ni vet.
