Svar på feministfrågor.

Här är då de sista svaren på feministfrågorna. Det har även debatterats bland kommentarerna så det är bara gå in där och kolla.

Vad tycker du om Mary Wollstonecraft och William Godwin? Hehe, personer jag själv idoliserar.

Jag brukar inte idolisera personer sådär. Jag tycker att de verkar ha varit coola människor med vettiga åsikter. Har dock inte läst något någon av dem har skrivit. Är ganska obildad kring sånt för att vara ärlig.

När ”kom du underfund med” att du var just feminist? Uppmärksammade du könsförtrycken före eller efter att du blivit presenterad för feminismens innebörd? Har du själv, innan du visste att du var feminist, burit på fördomar gentemot feminismen och/eller varelser som kallar sig feminister? I så fall, vilka?

Jag har väl alltid varit medveten om könsroller och kvinnoförtryck, men jag började resonera mer djupt kring feminism när jag skrev mitt reportage om prostitution som jag skrev som projektarbetet i gymnasiet. I samband med det läste jag både Porr, horor och feminister av Petra Östergren samt Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Då började jag tänka mer på olika typer av feminism och vilken jag tillkännagav mig till.

(Och slutligen, en halvseriös men rolig fråga:
Skrattar du lika hårt som jag gör åt Robinson, då tjejerna i lag (ingen aning) klagar på ”fjolligheten” hos sin nya manlige lagmedlem, ständigt pikar honom för att han ”till och med är mesigare än alla tjejerna tillsammans”, att han är feg som använder egensnickrad hjälm vid kokosnötsjakten och som spindelrädd inte är en ”riktig” man – ”dom finns i norrland dom”
– SAMTIDIGT SOM –
dessa tjejer också får psykbryt då en av dom manliga deltagarna förklarar skillnaderna mellan män och kvinnor och att mannen generellt är bäst på det mesta.)

Jag skulle nog inte skratta, snarare facepalma. Det där tycker jag är en ganska störig grej hos vissa kvinnor, som alltid tar tillfället i akt att göra sig lustig över män som inte lever upp till diverse könsroller men som lutar sig tillbaks på feminismen när de själva blir ”förtryckta”. För dem är feminismen något man drar fram ur bakfickan när man blir trängd, när man vill att killen ska diska eller något, men inget man själv tycker sig behöva leva efter. Jag anser att om man ska komma och snacka om feminism så ska man dra sitt strå till stacken också och inte bara plocka russinen ur kakan.

Hur tänker du kring sociala könsroller och transsexualism? Det är mitt största huvudbry för tillfället, så det hade varit intressant att få dina åsikter i frågan.

Jag vet att det finns många som har svårt att greppa den här grejen med att vissa personer som byter kön liksom inte behöver göra hela operationen, utan kan stanna vid att se ut som det kön de känner sig som, men kan ha kvar sitt ursprungliga könsorgan. Men bestäm er då, tycker vissa. Jag kan ha svårt att greppa detta också, men jag har förstått att det är så det ligger till för många och därför tänker jag att man måste luckra upp det där med könstillhörighet än mer. För det första tycker jag att man helt ska avskaffa det juridiska könet, istället för att lägga till ett tredje som vissa talar om. I mina ögon finns det egentligen ingen relevans för att juridiskt dela upp människor i kön. Jag tänker också att om man tog bort det juridiska könet så skulle det vara mycket lättare för transsexuella att hitta sin egen könstillhörighet utan att ständigt behöva definiera sig i antingen den ena eller andra mallen.

Är det inte otroligt irriterande när personer (framförallt antifeminister) frågar vad kvinnor gör för männen? ”Men varför gör ni inget för männen?! vi är också förtryckta!” Missuppfatta mig inte, jag tycker också att det hade varit jätte gött om männen hade fått mer frihet att leva ut sina personligheter och inte vara så förtryckta av (sig själva) macho kulturen.
Men feminismen handlar ju om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som just männ, och om att uppmärksamma just (en dels) männens förtryck av kvinnor.
Dom kan väll ha sin egen kamp? Fattar inte riktigt varför dom tycker det är så konstigt att vi nt kämpar för dom också…:S Stör mig så oerhört på det här men vet inte om jag är lite orättvis? Vill höra någon annans åsikt.

Jag anser ju faktiskt att jag även kämpar för män, eftersom även dem blir begränsade av könsroller, bara det att det typiskt manliga har högre status i samhället. Det betyder dock inte att män på något vis är lyckligare.

Men i sak håller jag med dig. Jag har inget emot människor som för någon slags manskamp för att befria mansrollen. Så länge kampen inte handlar om att trycka ner kvinnor så är det okej med mig. Det finns stora problem med mansrollen som den ser ut idag, bland annat det att män måste vara starka och inte har det utrymme som kvinnor har att prata känslor. Däremot är det lite lustigt att alla dessa människor som vill kämpa för männens rättigheter ser sig främsta arena för detta i att trycka ner feminister och berätta för oss att vi har fel. Jag framför inte min feministiska agenda genom att sitta och klaga på Per Ströms blogg, jag för den genom att skriva om feministiska problem och lösningar. Jag skulle ha full respekt för om en man gjorde motsvarande fast ur ett manligt perspektiv, och jag skulle inte komma in dit och säga: ”men vaddå, tänk lite på oss tjejer”.

Jag behöver inte spexa för att bevisa att jag inte är tråkig.

Läser för närvarande mängder av statusuppdateringar från vänner om nollningar. Jag tycker så otroligt illa om konceptet nollning. Även om det är en schysst nollning så tycker jag så jävla illa om hela grejen.

Jag hatar det här med att spexa på olika sätt. Alltså, jag kan verkligen inte med det. Jag är en bitter jävel som tycker om att vara svinpackad och prata om politik. Att man då ska behöva gå igenom den där processen för att betraktas som en ”kul” person, det kan jag inte med.

Men bara för att jag inte vill klä ut mig i ”roliga” kläder och dansa danser betyder inte det att jag är en tråkig person. Jag behöver faktiskt inte spexa runt för att vara intressant, jag kan vara det alldeles utan.

Så låt mig börja på en skola där man inte ägnar sig åt sådan skit utan beter sig som normala civiliserade individer, och framförallt där nollningen inte är ett krav för att betraktas som värd att vara med.

Varför är Blondinbellas yttrandefrihet inte lika skyddsvärd som Vilks.

Ett klockrent exempel på hur kvinnor blir förbisedda är det här med hoten som Blondinbella blivit utsatt för tycker jag. Hon har alltså blivit utsatt för extremt grova mordhot och hot om sexuellt våld och på det har polisen svarat att hon kanske borde sluta blogga. Hon får ta skulden och ansvaret för de person som trakasserar henne, vilket såklart är ett jävla ofog. Blondinbella är ju inte ens särskilt provocerande, det är ju inte som att hon förolämpat någon eller gjort något fel i egentlig mening. Hon är ”bara” en bloggare.

Lars Vilks däremot har verkligen bett om de hot han blivit utsatt för. Han har upprepade gånger provocerat muslimer, genom att göra rondellhundar föreställande Muhammed och genom att göra bögporr där skådespelarna har Muhammedmasker. Han visste vad han gav sig in på när han gjorde detta, hans faktiskt syfte var ju att provocera. Och han har typ eskort av säpo var han än går.

Jag menar inte att Vilks inte ska få stöd, men jag tycker att det är konstigt att han får det när inte Blondinbella får det. Blondinbella har inte gjort någon något ont. Hon har inte varit ute efter att provocera. Men när hon blir utsatt för hot är det hon som ska ändra på sig. Vilks, däremot, har gjort allt för att reta upp folk, men han förväntas inte förändra sig alls.

Varför är yttrandefriheten så skyddsvärd när det kommer till en medvetet provocerande äldre man, och inte när det kommer till en egentligen helt harmlös kvinnlig bloggare? Varför är det bara de medvetet provokativa yttrandena som är skyddsvärda? Varför får Vilks poliseskort när Blondinbella får höra att man inte kan göra något innan ett brott har begåtts, och att hon borde lägga ner sin blogg.

Jag tycker att Vilks ska få det skydd han får för ingen ska behöva dö för en rondellhund. Men Blondinbellas blogg faller minst lika mycket in under yttrandefriheten. Hon måste kunna skriva om sin vardag utan att bli utsatt för mordhot och att polisen inte tar det hon blir utsatt för på allvar är mycket mycket illa.

Obs: många har påpekat att detta ej behöver röra sig om kvinnoförtryck. Det är väl sant, så jag tar tillbaks det. Tycker fortfarande att behandlingen av BB är fel i detta fall.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson.

Den här artikeln av Roland Poirier Martinsson är ju bara för mycket. Han tycker att vi ”måste prata om feminismen”. Detta är hans uppfattning om feminism:

Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre.

Alltså. Jag tycker ju då inte att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp om det var någon som trodde det. Jag anser absolut inte att mitt förhållande till mina manliga vänner bygger på att vi kämpar om makt, för guds jävla skull.

Och nej, jag tycker inte att olikheter mellan könen är av ondo. Människor är olika och om kvinnor tenderar att vara på ett visst sätt så är det okej. Däremot så tycker jag att det är himla tråkigt att det kvinnor är bra på generellt värderas lägre än det män är bra på.

Man kan ju fråga sig vad Martinsson menar med att ”på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv”. På ett sätt kan jag ju faktiskt tycka att det är ganska väsentligt när kvinnor blir utsatta för t.ex. strukturellt betingat våld eller när de får väldigt låg lön för extremt viktiga arbeten, som omvårdnad och barnomsorg. Jag kan ju tycka att det är väsentligt när tjejer ägnar stora delar av sina liv åt att banta och träna för att de blivit uppväxta med att exponeras för det ständiga budskapet att man ska vara smal som tjej, att det är det viktigaste. Jag kan ju tycka att det är väsentligt att kvinnor blir lyssnade mindre på i praktiskt taget alla sammanhang. Men det är bara min åsikt.

Men det som stör mig mest är det där med att politiken inte skulle ha skyldighet att förändra vårat sätt att tänka. Kan du vänligen förklara för mig vad politiken annars skulle göra? Vad kan vara viktigare än att skapa ett jämställt samhälle där alla personer har förutsättning att följa sina drömmar oavsett kön, etnicitet, religion eller klass? Kan du bara förklara det för mig Roland, för jag vill så hemskt gärna veta.

Denna borgerlighet. Detta desperata fastklamrande vid status quo. Jag begriper det inte. Varför inte förändra samhället när vi kan? Varför klamra sig fast vid något som funkar dåligt när vi skulle kunna ha något mycket bättre?

All politik handlar om att förändra människors sätt att tänka. Om det så är ett jobbskatteavdrag eller en prostitutionlag. Martinsson ide om att det skulle finnas politik som inte förändrar människors tankesätt är konstigt, en billig ursäkt för att slippa ta ställning till ett problem och slippa göra avkall på sina privilegium. Typiskt borgeligt.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson, denna småborgerliga pajas: klart som fan att en person som är priviligerad inom nuvarande system vill bibehålla det. Men så lätt ska det fan inte vara. Jag är ledsen Roland, men feminismen bryter ny mark. Vi har redan vunnit flera gånger, och vi kommer att vinna igen. Och du kan ta din förbannade borgerlighet, din lättkränkthet och ditt fastklamrande vid världen som den alltid har varit och köra upp det i röven.

Hellre dum i hövvöt är ett ignorant arsle med vassa intellektuella armbågar.

Bloggkommentatorerna skrev detta inlägg om hur mycket utseende värderas och att man istället borde värdera intelligens och andra inre kvalitéer. Titeln är ”hellre ful än dum i hövvöt”. Ofta när man diskuterar det utseende ställt mot andra egenskaper så tas just det här med intelligensen upp.

Alltså, personligen värderar jag ju intelligent väldigt högt för att det är min största skill (enligt mig själv då, men det fattar ju alla) men jag kan tycka så himla synd om alla människor som faktiskt är osmarta i ett samhällsklimat där intelligens värderas så högt som det faktiskt gör. För det är viktigt att vara smart om man ska ha något att säga till om, det är det faktiskt. Människor som inte är smarta blir lätt nedvärderade så fort de öppnar käften.

För det första skulle jag vilja ha mer diskussion om vad intelligens faktiskt är. Vissa verkar förknippa det himla mycket med att ha åsikter om precis allt eller att vara kvick och kunna argumentera för sin sak. Där håller jag väl inte riktigt med. Människor som är riktigt intelligenta har en förmåga att lyssna in och ta till sig och inse att man sällan har alla fakta tillgängliga när man skapar sig en åsikt. Men den där typen av bufflig intelligens är oftast den som värderas högst, på bekostnad av det lite mer ödmjuka och inlyssnande.

Jag har absolut inget emot folk som är korkade, däremot har jag något emot folk som tror att de vet allt och saknar förmåga att lyssna på andra. Det finns inget som gör mig så irriterad som människor som kommer och tycker saker rakt ut ur ingenting och som sedan, när man ifrågasätter dem, inte är intresserade av att varken försvara sin åsikt eller tänka över den. Det är något jag tycker finns hos hemskt många personer som betraktas som smarta, den här övertron till sin egen intellektuella kapacitet och undervärderanet av andras. Och det ständiga behovet av att synas och prata om sina idéer istället för att utveckla dem.

Jag vet själv att jag inte är så himla bra på detta men jag försöker faktiskt (tro det eller ej). Och på senare tid har jag skiftat fokus när det gäller förebilder. Innan var det ofta människor som hade starka åsikter och var konsekventa, nu är det desto mer personer som har förmågan att lyssna på vad andra har att säga och som har välunderbyggda argument för sin åsikt när de väl kommer med en. Eller sånadär genuint snälla och varmhjärtade människor som man stöter på ibland, det tycker jag är fantastiskt. Och jag önskar att jag kunde vara lite mer sån själv, istället för nuvarande ignoranta bitch som tycker sig ha rätt om allt.

Därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget.

Hanna Fridén har också skrivit om det här med topshoptröjorna och tycker att man ska låta idioterna ha sina t-shirts. Alltså, det är klart jag tycker att man ska få ha en t-shirt, då jag generellt är emot förbud, men det betyder inte att jag tycker att det är rätt att varken sälja eller bära dem. Men Hanna Fridén verkar tycka att det är positivt att människor skyltar med att de är idioter.

Alltså, jag kan förstå det resonemanget men jag håller inte med. Problemet med dessa tröjor är, som jag ser det, att man normaliserar och skämtar bort svinigt beteende. Jag hade tyckt att det var lika illa om en tjej hade en tröja där det stod något som anspelade på att hon beteende sig fittigt på grund av pms/mens.

Grejen är att man absolut kan tycka att folk får göra så. Det tycker jag också, jag tycker inte att det ska förbjudas. Däremot så tycker jag att det är skitbra att feminister sätter press på topman och får dem att dra tillbaks tröjorna, för då rör det sig ju inte om att något har förbjudit något utan bara om helt vanlig konsumentmakt. Precis som i fallet med gillettes sjuka reklam för att barn ska raka benen. Det är jävligt bra att det finns folk som bevakar företag och sätter press på dem om de går utanför vad som är okej, faktiskt. För du skulle kunna säga att det är upp till föräldrar och barn att avgöra huruvida man ska raka benen eller inte, men det är väl inte riktigt så det funkar va?

För grejen är att om den här typen av tröjor ses som okej så har vi genast en situation där folk är mer lugna med lite slentrianmässigt skämtande om kvinnoförtryck. Hanna Fridén verkar utgå från att det finns en viss mängd svin och att de inte påverkar andra. Men så är det ju liksom inte, ju mer accepterad tröjor likt dessa blir desto mer nonchalant attityd till skämtande på kvinnors bekostnad kommer vi att ha, vilket i sin tur är himla negativt om man vill uppnå någon slags jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är ju inte så konstigt egentligen.

Så därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget. Det innebär att kvinnoförnedrande skämt inte har lyckats nästla sig in på just dessa t-shirts, i just den här affären, utan att tillräckligt många reagerat och sagt emot. Det innebär att personerna bakom inte lyckades skylla ifrån sig på att det var ett ”skämt” den här gången. Och allvarligt talat, jag föredrar alla gånger ett svin utan sexistisk t-shirt som ett svin med sexistisk t-shirt. För personen utan har i alla fall inte lika lätt att influera andra till samma sak.