Etikett: Blogg

Feminism handlar om att kämpa mot förtryck.

Himla bra skrivet av Jenny på brunheten om den vändning som kommit i feminismen idag. Det har blivit ett absurt stort fokus på kvinnor, vad kvinnor gör, vad våra utseenden vår livsstil och så vidare förmedlar till andra kvinnor och så vidare in i oändligheten. Alla kvinnors val ska dissekeras, analyseras, problematiseras och ofta till sist ursäktas med att det är ”okej” att vara som Kissie för man får inte skuldbelägga andra kvinnor och så kommer vi liksom ingenstans. Parallellt med detta har även påståendet att kvinnor och män är lika skyldiga till patriarkatet dyker upp oftare och oftare, ibland så att det liksom tas för allmän feministisk sanning.

Och ja, patriarkala strukturer upprätthålls av både kvinnor och män som jag skrivit miljontals gånger men i samhället idag är det som så att män som grupp har mer makt. De har mer kapital, sitter oftare i maktfulla positioner och så vidare. Det är detta, detta manssamhälle, som feminismen måste kämpa mot. Det är i detta som vår strukturella underordning ligger.

Sedan kan man analysera könsroller för båda könen utan och innan och det är också en viktig debatt och diskussion, eftersom det handlar om frihet för individen. Men när för mycket av det feministiska samtalet handlar om detta blir det lätt att glömma vad vi kämpar emot: förtryck. Vi kämpar mot patriarkatet, mot manssamhället, mot att vi alltid anses vara mindre värda, mindre kloka, mindre kompetenta på grund av vad vi har mellan benen.

Det är egentligen så väldigt enkelt, men ibland gör vi det istället mycket svårt. Kanske kommer det ur en rädsla för att ta ställning, en rädsla för att säga: ”jag är förtryckt och det vill jag kämpa emot. Och detta innebär att en massa män kommer att bli bortträngda från sina positioner i samhället”.

För det är ju så det är, att när en diskriminerad grupp slutar diskrimineras så leder det automatiskt till att andra förlorar sitt privilegium. Om det finns 10 styrelseposter och kvinnor ska ha hälften så betyder det att några män kommer trängas bort därifrån. Och vi kan säga att detta leder till fördelar även för dem, och det är visserligen också sant men det handlar fortfarande om att maktfördelningen i samhället ska bli jämn mellan män och kvinnor, och då kommer män att förlora makt.

Feminismen är en kamp emot kvinnoförtryck och det är också detta vi framförallt måste tala om. Vi måste tala om makt. Både gruppen kvinnors makt i samhället men också om enskilda kvinnor makt över sig själva och sina liv. Vi måste tala om frigörelse, men inte bara om frigörelsen det är att kunna knulla runt och shoppa dyra väskor utan om frigörelse från manssamhällets förtryck. Annars kommer feminismen bara att handla om det ingår i den feministiska livsstilen att baka kakor eller inte. Och det är i sanning en väldigt obetydlig feministisk fråga.

Lite mer om feministiskt debattklimat.

Angående inlägget jag skrev innan om feministiskt debattklimat. Jag vill bara förtydliga vad jag menar: jag har inget emot meningsskiljaktigheter, hätska diskussioner eller ens att folk går ut och skriver att de hatar varandra. Sånt kan jag ta, jag räknar till och med med att få ta sånt. Jag har inte heller något emot att man printscreenar ett mejl där man tycker att någon varit snäll/haft rätt/haft fel/varit elak/varit en stor idiot. Det är helt okej. Vad jag ogillar är när man gör människor till åtlöje.

Jag vet inte vad Ellen menade med att lägga ut mejlet såsom hon gjorde. Halva poängen i det jag skrev var att hon inte lämnade någon förklaring utan bara gjorde det upp till läsaren att tolka helt själv. Sånt kan lätt kännas obehagligt för den som är avsändare av det som blottas. I ett sådant sammanhang vill jag ha en kontext, jag vill veta varför detta publiceras och vad som är det roliga eller felaktiga.

Ellen menar på att det rörde sig om att även de som hatar henne inser och erkänner att hon har rätt. Jag misstror henne inte i det, det var säkert hennes intention. Men då hade hon kunna skriva det.

Det är känslan av utsatthet som kommer när folk hånar en eller skrattar åt en utan att man riktigt förstår varför som jag vill försöka beskriva och som jag tycker är obehaglig. Det är den jag inte vill bli utsatt för. Känslan av att det är en massa personer som snackar bakom ens rygg, som förstå och är invigda i något som man själv inte har mer än en svag aning om. Det får en att känna sig utsatt, oavsett hur många personer man har på ”sin sida”.

Jag vet inte vad specifikt Ellens syfte var och det spelar faktiskt egentligen inte sådär skitstor roll. Det viktiga är att jag tycker mig ha upplevt en trend, en trend där mer och mer sånt här kommer fram. Jag tycker mig se mer hån, mer antydningar och falskspel på bekostnad av ärliga konfrontationer. Jag säger inte att alla kvinnor måste hålla ihop eller tycka lika eller ens vara snälla mot varandra. Men det är väldigt onödigt att så osäkerhet utan att det kommer något konstruktivt ur det, något konstruktivt som i en diskussion, ett ställningstagande eller vad som helst.

För övrigt kan jag säga att jag tycker att det också är ett problem när vissa bloggare har ett litet crew som dyker upp som små pitbulls och skäller så fort bloggaren skriver att någon annan varit taskig eller har fel. Det gynnar inte konstruktiv debatt alls. Dessutom tror jag att det är lite det som drar fram den här typen av beteende som jag beskrivit innan, eftersom det blir för mycket tjafs om man skriver rakt ut att man tycker att en viss person har fel eller är dum i huvudet. Då blir det enklare att skriva lite subtilt så att folk fattar men inte har så mycket att sätta emot. Så jag tycker också att det hör till de bloggare med stor och trogen fanskaras ansvar att inte skicka ut sina fans som målsökande missiler så fort man blir kritiserad. Det är också oärligt på ett sätt, för man ser till att ens kritiker får den reaktion man skulle vilja ge dem men svär sig fri själv eftersom det inte är en själv som skriver det. Men om man länkar och ger en ofullständig beskrivning av förloppet eller antyder vissa saker så har man ju på ett sätt initierat det hela.

Hanna Fridén var väldigt duktig på att hantera sånt här på sin tid. Om hon bråkade med någon och hennes läsare gick till attack så brukade hon skriva att hon inte ville att de skulle vara elaka. Hon insåg sitt ansvar över vad hennes läsare skrev hos andra som hon hade skrivit negativt om. Mer sånt!

Hemma igen.

Kom precis hem efter två underbara dagar i London. Har inte sett ens en bråkdel av allt men det var så otroligt vackert. Det är också fint att komma hem och läsa alla kommentarer ni skrivit, det känns otroligt kul att jag bara får mer och mer läsare till bloggen och att det är så många som uppskattar det jag skriver. Ville bara säga det.

När ska folk inse att bloggen är en publiceringsform, inte ett innehåll?

Detta var otroligt bra skrivet av Anna-Maria angående en debatt som hållits om bloggar på publicistklubben. Jag har själv inte sett den, så min grund för det jag skriver är Anna-Marias inlägg. Jag kan i många fall hålla med om att grävande journalistik och seriöst nyhetsjournalistisk har fått ge vika får någon slags åsiktsjournalistik som väl till viss del kan kopplas till bloggkulturen. Alltså byggandet av det personliga varumärket, vikten av avsändaren och så vidare. Däremot har jag svårt att förstå hur det kommer sig att det är just bloggarna som hamnar i blåsväder. Läser man en tidning förväntar man sig ett sakligt och korrekt innehåll ty det ingår i det journalistiska uppdraget, läser man en blogg förväntar man sig inte det på samma sätt.

Jag kan tycka att fixeringen vid ”sociala medier” och så vidare är ganska lam och att den urholkar journalistiken. Men samtidigt har jag sjukt svårt för det här perspektivet att folk bara ska sitta och matas med information och åsikter av journalister och i övrigt hålla käften. Överlag så är det väl något bra att fler kan debattera, fler kan uttala sig och skriva om samhället.

Eller egentligen är det inte så konstigt att bloggar blir så hackade på med tanke på att nästan alla framgångsrika bloggare är kvinnor. Givetvis ska de tas ner på jorden då. Det kvinnor gör bäst och kvinnor konsumerar är irrelevant och oviktigt, inte lika fint som ”riktig” journalistisk. Alltså, det är jätteviktigt att det finns en välfungerande mediekår i ett land, det tycker jag verkligen, men det ena behöver inte utesluta det andra. Problemet uppstår när även innehållet i ”seriösa” tidningar börjar lika denna nidbild av bloggar, alltså något slags hejdlöst tyckande än hit än dit och reklam för sitt personliga varumärke. Men att människor i alla högre grad ägnar sin fritid åt att skriva och att vissa lyckas tjäna pengar på det, det är fan inte ett problem.

Bloggvärlden är viktig för många personer. Den är viktig för mig, för den ger mig utrymme att vädra mina tankar och uttrycka mig. Jag hade inte varit i närheten av en så bra skribent eller tänkare som jag är idag om det inte vore för det. Den är säkert också viktig för en massa människor som läser och själva inspireras till att skriva och fundera över saker och ting. En jättebra grej med bloggar är att man kan publicera något kort och lätt, något som egentligen inte innehåller något vidare avancerat resonemang eller stora insikter, något som aldrig skulle publiceras i en tidning just eftersom tidningar har högre kvalitetskrav. Icke desto mindre kan detta sätta igång tankar hos människor som inte tänkt i de banorna förut. Det finns också utrymme för debatt, och debatter som ofta håller en hög kvalitet.

Det är intressant också hur personer som verkligen inte är insatta i hur bloggvärlden fungerar förväntas ha kompetens nog att tala om den. Janne Josefsson verkar ju inte ha någon koll över huvud taget och bjuds ändå in för att debattera, och då är han väl ändå en person som håller sin journalistiska fana högt?

Gud, när ska folk inse att bloggen är en publiceringsform, inte ett definitivt innehåll? Det finns gott om bloggar som är välskrivna, välresearchade och så vidare. På samma sätt finns det gott om tidningar som är skitbra, och gott om tidningar som är skit. Släpp denna kritik mot ”bloggvärlden” i stort bara, och sluta tro att alla bloggar är som Kissies.

Donera till Hanna Fridéns blogg.

Hanna Fridén ber om pengar för att kunna få upp bloggen igen, kunna betala gamla räkningar för domän och webbhotell antar jag. Diskuterade det lite med henne på Twitter och kan säga att jag inte hade nån aning om hur jobbigt hon har haft det. Jag hade heller inte förstått innan att d var en fråga om ekonomi, utan trodde att hon glömt räkningen för att sedan upptäcka att hon inte orkade blogga mer. Jag kommer i alla fall att donera och har bett henne skicka uppgifter på Facebook. Hennes blogg har betytt mycket för mig, och jag vet att det gäller många andra med, så jag tycker att de som uppskattat bloggen under alla dessa år ska hjälpa henne så hon kan få upp den igen.

Donationstankar.

Funderat på detta som Anna-maria tog upp här, om ersättning för bloggare. Jag försökte innan med reklam men fick inte in något, vilket dels beror på att jag inte orkade trixa med det och del på att denna blogg är väldigt långt ifrån konsumtionsinriktad, och jag är inte intresserad av att börja peppra inläggen med sponsrade länkar och så vidare. Vidare insåg jag att även om det skulle komma in pengar så skulle det vara företagen som tjänade mest på det, och det ville jag inte.

Sedan har jag lagt det på is och bloggat på som vanligt. Det tar mycket tid, men just nu har jag den tiden och tycker att det ger mig tillräckligt mycket i form av bekräftelse och utvecklings om skribent. Jag har dock funderat på att ha donationsmöjlighet här, men inte riktigt orkat fixa med det. Och så är det det där; är det jag producerar värt för någon att betala för? Kommer det framstå som pretentiöst? Och värre; kommer det att få mig att sluta värdera att folk uppskattar det jag skriver och istället räkna pengar?

Men sanningen att säga så kostar det att blogga. Inte bara för att jag lägger tid på det, utan för inköp. Dator, kamera, smartphone och så vidare är visserligen saker jag säkert skulle köpa ändå, men det skulle inte ligga alls lika högt på prioriteringslistan. Nåja, ni som har någon kunskap i ämnet eller själv har donationssystem på era bloggar/hemsidor, hur funkar det? Är folk villiga att betala för något de kan få gratis?

Allmänt bloggtjafs.

Jag är fruktansvärt bakis och har störd huvudvärk. Har lovat mig själv att aldrig mer dricka i vanlig ordning. Nejmen allvarligt, jag blir nästan aldrig bakis eftersom jag dricker smart. Jag blir sällan skitpackad och jag slutar alltid dricka i god tid innan läggdags, dricker sjuka mängder vatten och så vidare. När det väl händer så blir jag alltid lika konfunderad över det faktum att det finns folk som lever såhär. Som dricker sig dyngraka varje helg och sedan är bakis resten av helgen. Fy fan vad tråkigt och menlöst.

Jag försöker mig på att formulera någon slags vettig kritik mot Size me och det går väl sådär. Vissa inlägg vill man lägga tid på och utforska sina tankar ordentligt, annat bara kastar man ur sig.

Jag har funderat lite på detta med videoblogg och kommit fram till att jag ska ta mig för det någon gång i veckan. Jag skriver det här så att jag inte kan fega ur sedan. Har även funderat på rena ljudinspelningar. Jaja, det kommer.

Videobloggstankar.

När jag skrev om min entoniga röst så tyckte vissa att jag skulle börja videoblogga. Jag har funderat på det ett tag men vågar inte riktigt. Jag tänker att videobloggar måste vara roliga och jag är ganska torr, ärligt talat. Och vad ska man prata om egentligen?

Men jag ska fundera lite på saken och försöka komma på något spännande att prata om. Jag kanske kan börja med att läsa in ett inlägg och kolla hur det blir.