Jag är ju usel på att skriva om min vardag och så, men i helgen så sov i alla fall Owc-Hannah hos mig och vi träffade Lady Dahmer och Apan för att dricka öl. Det hela var mycket trevligt och vi har bestämt oss för att gå på Blog Awards tillsammans.
Lady Dahmer klippte ihop en liten film av vårt möte, jag pratar om min menssekt i slutet för den som är sugen på att hata mig för att jag är feminist helt utan tanke på att jag kanske kanske inte var helt allvarlig.
Idag kommer Owc-Hannah på besök och jag ska möta upp henne tillsammans med ingen mindre än Lady Dahmer (som hon fiskade efter att få vara med på vår dejt, hehe). Känner mig som en del av bloggeliten.
Tja, det var väl typ det.
Jag älskar att Rasmus har skrivit en recension i två delar om Pär Ströms vecka tillbaka. Det är en gedigen genomgång av Ströms alla argumentations- och faktafel och dessutom rolig. Jag orkar själv aldrig bemöta Pär Ström eftersom det leder till brännskador på hjärnan att bara läsa hans blogg, och då är det ju fint att det finns de som orkar. Läs!
Jag har ju då blivit nominerad till årets bloggprovokatör! Tack alla ni som nominerade mig.
Jag är verkligen skitglad och hoppas såklart på att detta kommer ge min blogg mer publicitet. Dessutom får jag ju gå på bloggala och mingla med typ Kissie (kommer bli så jävla besviken om inte hon är där).
Det känns jätteroligt att jag har kunnat driva den här bloggen på det sätt jag gör och nå ut såpass mycket som jag har gjort, och det utan att jag har behövt tumma på olika principer som jag har när jag skriver.
Jag har nog tyvärr ganska liten chans att ta hem det eftersom de konkurrerande bloggarna är väldigt mycket större än min egen, men givetvis så uppmanar jag er ändå att rösta på mig här. Jag skulle tycka att det var jävligt coolt att vinna och jag uppskattar varje försök att värva röster (via twitter, facebook, bloggar etc) till mig något otroligt. Så ni vet liksom. Betänk att jag dagligen ägnar timmar åt att leverera i denna blogg SÅ DET ÄR NI FAN SKYLDIGA MIG!!!!!
Hehe. Nejmen tack så mycket för hjälpen, för att ni läser mig och tack i förskott om ni får för er att rösta på mig.
Om ni kollar i menyn så ser ni att jag lagt till olika feministiska inriktningar under min feministflik. Jag planerar att utöka varje artikel med den kritik som finns mot de olika inriktningarna, men det kan vara svårt att kritisera inriktningar man själv tillhör, på samma sätt som det kan vara svårt att neutralt beskriva inriktningar man tycker är idiotiska. Jag tänker även skriva lite kortfattad feministiska historia, lägga till lästips (både böcker och inlägg) och skriva en feministiska begreppslista. Jag tar gärna emot olika invändningar mot de beskrivningar jag framför.
Vidare så har jag lagt till en kategori som heter läsvärt där jag lägger inlägg som jag själv är extra nöjd med. Där har jag bland annat lagt mitt inlägg om kärlek som är typ det bästa jag skrivit enligt mig själv.
Röker du fortfarande? I så fall, hur mycket?
Jag röker inte dagligen men troligen lite för ofta för att kalla mig feströkare. Röker i princip bara när jag druckit, men såhär på sommaren blir det ganska ofta.
Favoritkomiker och/eller humorserie?
Jag tycker om Liv Strömquist och Nina Hemmingsson. Rörande serier så gillar jag Girls, men jag uppsöker i regel inte humorserier.
Skulle du kunna tänka dig eller har du planer på att läsa genusvetenskap på universitetet?
Just nu har jag ingen lust med det, men jag kommer nog absolut att ta någon kurs i det senare. Det känns dock inte som något jag vill göra till mitt huvudämne.
Kaffe eller te?
Kaffe. Har ett inbitet kaffeberoende.
Vad tycker du om 20-årsgränsen på Systembolaget?
Jag har ingen åsikt sådär ärligt talat. Den som vill dricka kan göra det ändå och jag ser helt klart poängen med svårtillgänglighet. En sak jag tycker är mer trist med svensk alkoholpolitik är de tidiga stängningarna på krogen.
Är du vegetarian? Om inte, hur motiverar du ditt köttätande, eller är det något du inte har reflekterat över?
Jag är inte vegetarian i nuläget men funderar på att bli. Jag tycker att det är omoraliskt att äta kött men har inte orkat ta tag i mina matvanor. Jag har även en historia av ätstörningar vilket gör att jag drar mig, för jag har innan märkt att de försök jag gjort att kontrollera mitt ätande har lett till problem. När jag flyttar till Uppsala kommer jag att bo med en vegan och en pseudovegetarian, så troligen blir det inget kött i hemmet.
Vad hade du för betyg i grundskolan?
Jag gick ut med 310 poäng, så MVG i nästan alla ämnen. Jag tror undantagen var b-språk, musik och idrott, men är inte helt säker.
Jag får intrycket att du har hög samhällspolitisk moral; noga med att följa dina principer och dylikt. Är du noga din moral på samma sätt i vardagslivet? Går det hand i hand?
Jag skulle säga att jag är noga med min moral i merparten av alla fall. Framförallt genom att jag försöker bryta ner mina fördomar mot olika grupper. Det kan dock vara knepigt att avgöra eftersom folk har så olika uppfattningar om hur man bör följa sin moral. Vissa skulle t.ex. kalla det dubbelmoral att jag är emot konsumtionssamhället men äger en smartphone, men eftersom jag ställer mig emot konsumentmakt som politisk metod så tycker inte jag det. Man måste å ena sidan vara sann mot sig själv och sina värderingar, men det är även så att vi lever i ett samhälle som avgör mycket hur våra liv ser ut.
Har du starka åsikter även i några andra ämnen än de som du skriver mycket om på bloggen? Isf, vilka?
Nja, det skulle jag inte säga. Detta är ju ingen ämnesblog på det viset utan jag skriver om det jag finner relevant för tillfället. Sedan har jag ju åsikter om typ musik, film, kläder och så vidare som jag inte låter ta så stort utrymme här, men jag skulle nog inte kalla detta för ”starka åsikter” eftersom det sällan handlar om något jag blir upprörd över. Vissa ämnen är också för komplexa för att ge sig i kast med, såklart, men jag kan inte komma på något på rak arm.
Du skriver ibland att du inte är så jättesocial. Har det alltid varit så? Är du mer blyg, ointresserad eller bara väldigt selektiv med vilka sociala sammanhang du trivs i?
Jag har ett ganska litet socialt behov och jag har nog tyvärr ett visst människoförakt som visar till fula tryne till och från när jag inte orkar med folk. Jag skulle väl inte kalla mig själv för ”selektiv” för det är inte så att jag aktivt väljer bort folk, men jag har få vänner som jag har direkt kontakt med och dessa personer umgås i regel i sammanhang jag trivs i. Jag är inte en person som umgås med andra av artighet och jag kan vara väldigt kort i tonen vilket jag tror leder till att umgänge som inte är givande faller bort automatiskt. Jag har inga sådana vänner som jag umgås med ”bara för att”, vilket nog beror på att jag aldrig orkat upprätthålla sådana relationer. Jag skulle inte kalla mig själv blyg för jag har lätt för att snacka men i vissa situationer kan jag känna mig väldigt osäker. Sådana uppstår framförallt när man inte kan diskutera, utan liksom måste ”umgås” helt utan sånt. Fattar fan inte hur man gör då!
Tror du datorspelsberoende bland ungdomar är ett problem, eller är det bara moralpanik?
Jag tror absolut att man kan bli beroende av datorspel, liksom av allt annat i denna värld. Dessutom så sitter ju många som spelar mycket uppe hela nätterna vilket bevisligen kan leda till depressioner på grund av för lite solljus. Jag tänker att en alltför ensidig vardag är dåligt för alla, oavsett vad den består i. Grundproblemet tror jag dock inte är datorspelen i sig utan att vissa tar sin tillflykt dit när de upplever livet som jobbigt på olika vis.
Vilken är din favoritbok, och vilken bokmänniska är du (romaner, memoarer, facklitterarur, deckare….)?
Min favoritbok är nog Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman, en bok som påverkat mig mycket politiskt. En annan bok jag verkligen burit med mig sedan jag läste den är Processen av Franz Kafka, som jag läste när jag var en pretentiös tonåring och kanske inte uppskattade så mycket då, men som jag ständigt återvänder till i tankarna. Jag läser nästan enbart ickefiktiva böcker. Dock är det mest politiska skrifter och jag vet inte vilken titel jag ska sätta det under, facklitteratur passar inte riktigt.
Alla människor har fördomar! Vilka är dina riktade mot?
Framförallt objektivister. Jag tror att alla dessa lider av störningar i sin empatiska förmåga alternativt är 15 år gamla. Mina observationer av världen hittills visar att så är fallet. Jag tror även att antifeminister är arbetslösa och marginaliserade.
Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv, så många sidor som du vill dela med dig av?
Det mesta av den jag är ser ni faktiskt här på bloggen. Jag identifierar mig otroligt mycket med min åsikter. Utöver det är jag ganska inbunden. Jag kan till exempel vara otroligt stel i sociala sammanhang. Jag tror att vissa kan uppleva mig som dissig eftersom jag inte riktigt kan det där med att ”mingla”, liksom ställa artighetsfrågor och så vidare. Jag ser mig annars som en person som står för vad jag tycker och vad jag är och som en god vän.
Hur ser du på relativism inom feminism? Ex. kvinnlig omskärelse – vanligt är ju att feminister från Syd kritiserar feminister från Västvärlden för att diktera villkoren för vad som är kvinnors ”rätt”, jämställdhet etc. Kan/ska västvärldens feminister kämpa för samma villkor för kvinnor i andra länder som vi har i ex Sverige, även om det kritiseras av dem som det faktiskt berör? Tycker själv att det är bra/viktigt att göra det (minns Gudrun Schymans uttalande om att det är samma strukturer i Sverige som i Afghanistan), men har inte lika lätt att argumentera för det när jag befinner mig i Afrika och synen på jämställdhet för mig och mina vänner här är väldigt olika.
Det viktigaste tror jag är att se att kampen måste se annorlunda ut beroende på samhälle. Man kan inte förvänta sig att man kan ta en färdig all av vad jämställdhet bör vara och trycka på den på ett samhälle utan det måste ske gradvis och anpassat. Ett exempel kan vara att man kanske inte ska börja tjata om slöjor i ett land där man praktiserar kvinnlig omskärelse, eftersom det senare då är det viktigaste att få förändring i. Samhällsförändring måste alltid ske gradvis. Jag tycker att det bästa sättet att stödja kvinnokampen internationellt är att stödja redan verksamma grupper i de aktuella länderna, kanske hjälpa till ekonomiskt med att öppna kvinnojourer och så vidare. Det är alltid mycket svårare att föra politiskt arbete i en kulturell kontext man inte är vad vid, det är bättre att hjälpa dem som redan sysslar med det.
Vilket typ av humor har du? Vad får dig att skratta?
Överlag så konsumerar jag inte humor i särskilt stor utsträckning. Den humor jag gillar är ofta politisk på olika sätt. Jag tycker till exempel att facebookgruppen Vita kränkta män är otroligt rolig, mest eftersom det verkligen är något jag kan relatera till min vardag. Jag tycker jätteilla om typ ordvitsar och ”flamshumor” i stil med Robert Gustavsson som spelar full eller liknande. Otroligt tråkigt i min mening. Jag tycker inte heller det är kul med skämt om olika marginaliserade grupper i samhället.
Finns det några politiska frågor som du bryr dig om/tycker är viktiga men som du inte bloggar om? Vilka och varför?
Ja, utrikespolitik och ekonomisk politik. Jag bloggar sällan om detta för att jag inte riktigt orkar sätta mig in i det och för att det ofta är knepiga frågor, men det är såklart otroligt viktigt! Miljöpolitik bloggar jag om ibland, men inte tillräckligt ofta, vilket även det beror på att jag saknar kunskap. Alltså, egentligen är ju alla politiska områden jätteviktiga, men man hinner inte skriva om allt tyvärr.
Skulle man kunna få ta en öl med dig på någon nation i Uppsala i höst? Vore kul!
…och får jag hänga på?
Lätt! Alla som vill får dricka öl med mig. Bered er på att jag kan vara lite knepig och verka ganska ”off” dock, men jag uppskattar i regel social internaktion även om det inte märks.
vad tycker du om om bloggen niotillfem?
Tja. Jag kan bli lite irriterad på hennes ständiga romantiserande, som när det skulle vara orkan och hon ba ”jag har gjort en orkanspellista på spotify”. Jag tyckte dock att det hon skrev när hennes pojkvän dumpat henne var mycket fint och ärligt. Men överlag så kan jag väl tycka att sådana bloggar är ganska ointressanta och att det är tråkigt att de är så dominerande i bloggosfären.
Jag har för mig att du är med i Miljöpartiet. Hur kommer det sig att du valde det och inte t ex Vänsterpartiet?
Det stämmer. För det första valde jag parti innan jag blev såpass vänster som jag är idag. Dock tycker jag om Miljöpartiet eftersom det finns ett öppet klimat inom partiet. Det finns även grupperingar där inne som jag sympatiserar väldigt mycket med, och jag har för mig att de drivit förslag både om sex timmars arbetsdag och om medborgarlön. Ibland kan jag känna att de flirtar lite väl mycket med borgerligheten, något som jag dock tror kommer försvinna nu eftersom väljarna inte verkar vara för det och att det svenska politiska klimatet rör sig mot vänster rent generellt. Jag hoppas på att de ska kunna damma av några av deras lite mer radikala förslag.
Försökte diskutera med en människa om politik, det visade sig att han var soffliggare. Vi kom in på feminism. Hans argument mot mig var hela tiden: ”vad vi än pratar om kommer du ha rätt för du är mer påläst än mig.” VAD svarar man på det?! Han använde alltså det som ett argument för att visa att han egentligen har rätt men inte har någon fakta/kan något för att vara kapabel att diskutera ämnet…eh?!
Om man är ärlig i sin argumentationsteknik och dels skiljer tydligt på fakta, antaganden och åsikter och dels bara drar argument man själv tror på så borde det problemet inte uppstå. Om man diskuterar på samma sätt som man för krig så är det dock på sätt och vis sant att den mest diskussionsvana kommer vinna oavsett. Bra diskussioner är i min mening mer som samtal där man försöker nå någon slags konsensus eller i alla fall förståelse både i världsbild och i åsikter, om man diskuterar schysst så borde även en mindre insatt kunna föra diskussionen.
Är det ens värt att diskutera med folk som verkligen inte bryr sig/inte kan någonting om ämnet (men ändå har dumma åsikter, tex för antifeminism) ?
Jag diskuterar i regel inte med människor som bara ifrågasätter utan att egentligen vilja veta mer om något, det är bara störigt och tar en massa onödig tid. Jag anser mig inte skyldigt att försvara mina åsikter mot dessa personers påhopp eftersom det troligen inte kommer förändra dem.
Bloggkommentatorerna har skrivit om Fokis och Kissies retuschering. Hur Kissie får jättemycket skit för sin medan Foki inte får utstå något för sina uppenbart retuscherade bilder. Under kom intressanta kommentarer, bland annat denna.
Jag tycker att det är en stor skillnad om man retuscherar för att vare sexuellt tilltalande eller inte, framförallt om man har en ung fan-skara.
Jag tror att denna person uttalar något som många, medvetet eller undermedvetet, tycker.
Detta att retuschering skulle vara mer okej om den inte är för att vara sexuellt tilltalande är intressant, tycker jag. För det första så finns det inget som säger att Foki inte försöker vara attraktiv på sina bilder, men kan väl tvärtom nästan anta att så är fallet tänker jag. Även om det inte är en uppenbara nästan påtvingande sexighet som Kissie ger uttryck för.
Om man har en ung målgrupp så är det alltså sämre att försöka vara uppenbart sexig. Varför då, egentligen? För att inte locka in ungdomar i synd? Eller för att de kan ”må dåligt” om de känner att de måste vara sexuellt tilltalande? Är inte Fokis bilder i så fall också något som skulle få dem att må dåligt, eftersom hennes utseende på dem är helt jävla orealistiskt? Hela Fokis tillvaro är för övrigt mycket mer svårnåbar än Kissies.
Jag tänker att detta bara handlar om horan och madonnan satt i en modern kontext. På ena sidan har vi snälla Foki, söta Fokis men absolut inte sexiga Foki. På andra sidan har vi elaka elaka Kissie som med sina bröst lockar ner både män och tanklösa ungdomar i sexighetsfördärvet. Jag blir så matt, för utseendehetsen bland unga antas alltid ha att göra med utvikningsideal och uppenbar sexighet, när det nog i själva verket är madonnatyper som Foki som lockar. Men eftersom hennes utseende är mer smakfullt och framförallt ofarligt så ses det inte som ett problem att en massa tjejer försöker efterlikna henne.
Jag blir illa berörd av denna stigmatisering av vissa kvinnor som inte anses passa in i ”finrummet” medan man glatt accepterar såväl utseendefixering som retuschering när det faller inom vissa ramar för vad som anses passa för en ”fin flicka”.
En sak jag ibland kan tycka är lite trist med bloggformatet är att man ganska ofta får mer respons på de mer kortfattade och ibland även banala texterna. Ibland kan jag känna att mer seriösa ämnen får stryka på foten till förmån för något lättskrivet, för att kunna hålla uppdateringstakten. Detta har fått mig att fundera lite på om jag ska fortsätta med samma typ av bloggande. Jag tänker att det ändå finns en poäng med de lite mer uppenbara inläggen eftersom de fångar intresse hos folk att läsa de längre plus att de håller igång mitt skrivande, samtidigt så skulle det kanske vara fruktbart att skita i vissa inlägg och istället skriva mer utförligt om politisk filosofi och så vidare.
Nåja. Allt kokar väl ihop till att jag började blogga för att utveckla mig skrivarmässigt, men nu kan känna att konceptet är lite uttömt. Jag vet inte om jag kommer kunna utvecklas särskilt mycket mer i detta format, helt enkelt. Och nej, det betyder inte att jag ska ”lägga ner” bloggen (som om, den är ju fan mitt liv. Hatar bloggare som hotar med att ”lägga ner”) men kanske byta inriktning.
Vad tror ni? Skulle det vara lika kul att följa bloggen om jag rensade bort de kortare inläggen som kanske inte tillför så mycket nytt alltid? Skulle det få er att sluta läsa, eller skulle det sätta mer fokus på de längre texterna?
Cimon Lundberg har skrivit om sina ätstörningar och det är en väldigt bra text. Cimon är ju lite an en mansrättsaktivist, något han stundtals får extremt mycket skit för (ibland på goda grunder, till exempel när han pratar om ”ni feminister” och egentligen bara menar någon jävla nätmobbare).
När det kommer till mansrättsaktivism så tycker jag att det finns mycket att göra, många frågor att ta tag i som faktiskt är väldigt viktiga för män. Typ dessa:
Vidare så tycker jag att det är viktigt att se att även mäns skönhetsideal blir mer och mer extrema. Ätstörningar har ökat generellt i samhället, så även för män. Att se detta som en isolerad kvinnoproblematik är inte rätt även om kvinnor fortfarande är mer drabbade. Varför denna grundläggande diskrepans finns kan såklart vara meningsfullt att utforska och bör ses som en kvinnofråga, men jag tror att ökningen av ätstörningar är ett problem obundet till kön. Objektifieringen av kvinnor ligger där i grunden och gör det värre för oss, men ökningen handlar om en tilltagande press att vara perfekta på människor i allmänhet.
Jag blir glad när män talar och skriver om dessa saker. Jag tycker att det är viktigt. Jag önskar att all mansrättsaktivism vore lika vettig, synd att så mycket av den bygger på att hata feminister.
Har fått mitt första erbjudande om att hålla en reklamtävling här i bloggen från… ett vitvaruföretag? Happ. Tänk om någon rolig tidning, något bokbolag eller liknande ville höra av sig istället.
Vidare så vill jag säga: tack! Tack för allt snällt ni skriver. Det värmer verkligen och får mig att vilja fortsätta skriva även fast jag kan vara dålig på att visa uppskattning. Men det betyder verkligen mycket för mig att bli uppskattad för det jag själv tycker är roligt och tycker jag är bra på.
Annars så vill jag tipsa om tre saker:
För övrigt är en rolig hashtag att följa på twitter #manriot som någon stackars manlig liberal kände sig nödgad att dra igång för att det är så jobbigt att vara en ”vanlig snubbe”. Tyvärr fick det inte det genomslag han hoppades. Män är kanske inte så förtryckta trots allt? Eller så är de så förtryckta att de inte ens vågar uttrycka sig.
Och ja, jag vet att det finns saker som är jobbigt för män som grupp också men jag tyckte bara att det var så roligt att absolut ingen tog detta på allvar. Plus att väldigt mycket av det som anges som exempel på mansförtryck faktiskt är hysteriskt roligt.