Etikett: breivik

Rätten att tala på sin egen rättegång.

Breivik ska tydligen få lov att tala fritt i rätten vilket får många att ”rasa” eftersom det tydligen är ytterligare ett övergrepp mot familj och anhöriga till offren.

Så länge de anhöriga har rätt att lämna rättegångssalen när Breivik talar så kan jag ärligt talat inte se hur man kan opponera sig. Jag förstår att det suger att ha förlorat familj eller vänner på Utöya och jag förstår också att man inte är särskilt intresserad av att ha förståelse för eller förlåta Breivik. Däremot så anser jag att det är en rättighet att få tala för sig själv i rätten, och dessutom är det faktiskt en angelägenhet inte bara för de drabbade anhöriga utan för alla som bryr sig att få höra vad han har att säga. Få veta hur han tänkte, vad hans försvar är.

Sedan om det hela utvecklas till ett brandtal för hans politiska åsikter, ja då tycker jag att det kan avbrytas. En rättssal passar sig såklart inte för politisk propaganda. Gränsdragningen är såklart hårfin, det förstår jag.

Mette Yvonne Larsen uppger att hennes klienter inte vill att Breivik får tillåtelse att prata fritt i rätten då de inte vill höra hans förklaringar.

Men jag är intresserad av Breiviks förklaringar. Den som inte är det behöver inte lyssna, men hindra honom för guds skull då inte från att uttala sig för alla andra som faktiskt vill höra vad han har att säga.

För mig är det så otroligt självklart att en person ska få tala på sin egen rättegång. Kanske inte om vad som helst och hur som helst, men i någon mån. Allt annat känns bara absurt.

Dödsstraff är bara ett barbariskt uttryck för folks hämndbegär och hör inte hemma i en modern rättsstat.

Bloggkommentatorn Mia (tänkte att jag skulle börja skilja på dem) har skrivit bra om dödsstraff här som en kommentar till Alex Schulmans inlägg om dödsdömda (nu döda) och eventuellt oskyldiga Troy. Jag är emot dödsstraff, dels på grund av risken att bli oskyldigt dömd men också för att jag av rent principiella skäl tycker att det är fel att staten tar livet av människor.

När dödsstraff diskuteras så tar folk ofta väldigt extrema exempel. Bland annat Hitler brukar dyka upp. Eller kanske om man inte skulle vilja att gärningspersonen fick dödsstraff om ens egen son mördades. Alltså, det är inte som att jag skulle gråta om Hitler hade struntat i att ta sitt liv och fått dödsstraff istället. Det handlar om att det är en brutal och barbarisk handling att ta någons liv och alltså inget som jag tycker att ett civiliserat samhälle ska ägna sig åt.

Om en närstående till en blir bragt om livet fylls man av naturliga skäl upp av hat emot gärningspersonen. Innan så tog väl folk den sakens i egna händer, och gick helt sonika ut och gav gärningspersonen ett lämpligt straff. Senare avgjorde man sådana saker i bymöten, och hade straff i stil med att hugga av en hand för stöld. Som tur är har vi bytt ut det barbariska systemet av ”öga för öga”-logik mot ett mycket mer rimligt som inte bara bygger på att de utsatta ska få sin hämnd, utan också på hur effektivt det hindrar framtida brott.

Att en gärningsperson ska få ett straff tycker jag är rimligt av flera olika skäl. Dels att jag tycker att det är kränkande mot offren om en gärningsman får gå helt utan påföljd men framförallt för att vistelsen i fängelset kan vara en möjlighet för vissa gärningspersoner att tänka över, ångra sig och vidareutbilda sig. Nu fungerar det tyvärr inte alltid så, men den möjligheten finns. Straff i någon form har ju också en avskräckande effekt, men den tänker jag mig är mer effektiv när det kommer till småbrott såsom snatteri, för jag tror inte att någon skulle mörda en annan person bara för att det inte gav någon påföljd.

Ni vet hur man säger till barn som är elaka mot varandra och motiverar det med att den andra ”började”. Då brukar man ju säga att någon annans elakheter inte motiverar fler elakheter. Samma sak kan jag känna inför dödsstraff. Iden om dödsstraff bygger inte på att man ska hålla farliga människor borta från samhället, för det kan man lika gärna ha livstids fängelse till. Det handlar inte heller om att dessa människor ska förändra sig, för det kan ju bli svårt om man är död. Man kan inte heller argumentera för det med att det skulle hindra folk från att begå brott. För det första finns det absolut ingen korrelation mellan låg brottslighet och dödsstraff, snarare tvärtom. För det andra är det väl ingen som på allvar tror att personer som Breivik eller Hitler kommer att bli avskräckta för att deras handlingar skulle leda till ett dödsstraff.

Det enda argument som då finns kvar är följande: ”vissa handlingar borde helt enkelt straffas med döden”. Jag kan hålla med om att det finns handlingar som är så vidriga att döden känns som ett lämpligt straff, men jag tycker helt enkelt inte att rättsapparaten ska ägna sig åt den typen av barbari. Jag tycker att man sätter för stort fokus på skulden som gärningspersonen har genom att på det sättet vilja ”rensa ut” onda eller oönskade personer. Istället för att försöka lösa problemet i samhället så intalar man sig att det kommer bli bra om dessa personer bara elimineras. Vi borde inte ha ett rättssystem för att institutionalisera folks hämndbegär, utan för att på effektivast möjliga sätt bekämpa brott.

När det gäller dödsstraff till personer som Breivik och Hitler har jag dessutom ytterligare ett motargument: de riskerar att bli martyrer. Om man skulle ge Breivik dödsstraff så skulle man skapa intrycket av en modig man som dog för sin sak. Om man däremot låter honom ruttna i sin cell så tar man bort den del av den glamourösa martyrauran. För folk gillar martyrer, personer som dör för sin sak blir kraftfulla symboler för kampen, men att begå ett illdåd och sedan långsamt falla i glömska saknar symbolvärde.

Varför skulle det inte vara okej?

Den här artikeln alltså. En kille som har köpt ett gevär av Anders Breivik blir intervjuad, och får frågan om han tycker att ”det känns okej att använda vapnet”. Det är alltså en laglig affär som genomförts med ett oanvänt vapen, och då innan det att Breivik har gjort det han gjorde. Varför skulle det inte vara okej att använda vapnet?

Jag tycker faktiskt att det är en väldigt fånig artikel. Det känns som guilt by association hela vägen igenom. Han köpte ett vapen av Breivik, då är han relaterad till mördaren. Nu är det ju inte så att aftonbladet försöker få det till att han skulle vara skyldig, men frågorna har uppenbarligen har fått hintar ju sitt.

En bra grej dock, är att man börjat med att kalla Breivik för terrorist. Det gör mig väldigt glad faktiskt, för jag var rädd för att det skulle viftas bort som en ensam mans vansinnesdåd även i fortsättningen.

Det är skillnad på några extremister som sitter och skriver arga bloggposter till att flera tusen personer går ut och uttrycker sitt missnöje med våld.

Johan Lundberg beskriver hur man legitimerar det vänsterextrema våldet som pågår i Storbrittanien med att det företräder folkets vilja och att det är ett tecken på ett orättvist samhälle med stor klassklyftor. Han menar att man inte ska skylla våldet på David Camerons politik, utan betrakta det på samma sätt som men betraktar Breiviks terrorism.

Givetvis är jag en aning partisk eftersom jag anser att Breivik hade fel och att vänstern i Storbrittanien har rätt. Men det är dessutom en jävla skillnad på att flera tusen människor går ut med budskapet att det här samhället inte har plats för dem, och på att en person (visserligen med ideologisk uppbackning från andra men fortfarande en person) går och skjuter ihjäl en massa ungdomar för att utrota nästa generations socialister. Massiv folklig resning och terrorism är helt enkelt inte samma sak, och jag tycker att det är en smula ohederligt att hävda det. Jag skulle inte tycka att det var ett uttryck för folkets vilja om en vänsterextremist drog till MUF:s sommarläger och sköt ungdomar. Verkligen inte.

Jag tycker inte att våld är rätt. Men när folk tar till våld kan man inte lösa det genom att gång på gång upprepa hur fel det är, man måste lösa det genom att förändra samhället. Utbrett missnöje med samhällsordningen kommer aldrig att kunna slås ner med fler poliser, förr eller senare måste grunden till missnöjet bort. David Cameron försöker få bort det genom att censurera facebook och stänga av twitter, jag anser att det är precis lika fel som att försöka mota bort högerextremismen genom att stänga av högerextrema forum.

Om man ska ägna sig åt politik måste man lyssna på folket. Inte bara en gång var fjärde år när de röstar, man måste kunna förmå lyssna på folket året om, och även på dem som inte ingår i ens primära väljargrupp. Om frustrationen över rådande samhällssystem är såhär stor så måste man ta det till sig. På samma sätt tycker jag att man ska försöka förstå varför ett parti som Sd har fått genomslag och göra något åt det. Inte genom att genomföra deras politik, men genom att försöka förstå varför olika kulturer skapar ilska hos folk. Troligen beror det på att något inte fungerar.

För det finns en gräns när något går från att vara några extremister som sitter och skriver arga anonyma bloggposter till att flera tusen personer går ut och uttrycker sitt missnöje med våld.

Att utrota en generation socialister är fan politiskt, och det ska bemötas med politik.

Vissa kritiserar de som använder terrordåden i Norge för att framföra politiska poänger. Senast ut är Thomas Böhman, någon slags alliansbloggare, som kritiserar Anna Troberg för henne enligt mig helt formidabla artikel om att vi inte ska vika oss för våldet genom att införa mer övervakning. Han tycker även att det är osmakligt att vissa anklagar Reinfeldt för att ha hanterat detta dåligt. Kanske är han kränkt för att någon kritiserat hans politiska förebild.

Det kan tyckas cyniskt att ”utnyttja” dessa döda för sina egna lumpna politiska syften, men i mina ögon uppvisar Böhman en ganska speciell syn på vad politik är. Han verkar se det som något slags spel, ett pålägg på den verkliga verkligheten. en möjlighet för några broilers att göra en karriär, men inget som är menat att verkligen göra världen till en bättre plats.

För den som tror på en speciell politik använder såklart alla chanser för att göra reklam för den. Speciellt om något som skett faktiskt råkar vara direkt relaterat till en politik man för, som till exempel i Anna Trobergs fall. Övervakning, integritet och terrorbekämpning är såklart tätt sammanlänkade frågor.

Om man tillhör ett parti som är direkt drabbat eller om de drabbade är ens allierade är man såklart intresserad av att bekämpa det som ligger bakom dådet. Om man tror att det handlar om en viss politiskt utveckling så är den bästa tiden att bekämpa det såklart nu. Konstigt vore väl om man väntade. För detta handlar i allra högsta grad om politik, dådet var politiskt och skedde till följd av en politiskt utveckling. Hur kan man då påstå att man ska lägga politiken åt sidan?

Det är klart att man får ägna sig åt att sörja utan att dra paralleller till några politiska ståndpunkter. Men att tycka att politiken bör läggas på hyllan helt är att bortse från vad detta handlar om; en högerextrem terrorist som har begått dessa mord i syftet att utrota nästa generations socialistiska politiker. Det är politik.

Men framförallt handlar inte detta om att någon utnyttjar detta för att föra fram en helt orelaterad politik. Att göra en poäng mot högerextremismen är relevant, likaså att påpeka att vi inte kan bemöta detta med mer övervakning och hårdare tag. Och säger det inte jävligt mycket om en statsminister hur han hanterar en sån här kris?

Och vad fan ska vi få ut av att bara gå omkring och vara ledsna. Vi vill väl undvika att detta sker igen? Inte ägna oss åt att i ändlöshet manifestera vår menlösa kärlek och sorg, utan att på något sätt försöka ta reda på orsakerna till och bekämpa de krafter som ligger bakom anledningen till den.

Att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld.

Kissie har skrivit ett inlägg om att Anders Breivik inte förtjänar en advokat, speciellt inte en skicklig sådan. Jag kan tänka mig att hon inte är ensam om den här åsikten. Många personer tycker nog att Breivik är jordens avskum och borde skjutas på fläcken.

En absolut grundpelare i demokratin är rättssäkerheten. Att alla får en rättvis rättegång, hur vidrigt brottet de har begått än är. Även de högt uppsatta tyskar som begick brott mot mänskligheten under andra världskriget fick en ordentlig rättegång efter kriget. Och det är fantastiskt, tycker jag. Att även de hemskaste människorna som begått de vidrigaste brott får en ärlig chans att försvara sig.

Att döma ut en människa på förhand och inte ens berättiga den en rättvis rättegång passar sig inte i en demokrati. Förvisso kan man tycka att demokrati bara handlar om att folket får bestämma, men i en utvecklad demokrati har man även en massa mekanismer som försvarar systemet och skyddar medborgarnas rättigheter. Rättssäkerheten är en sådan, för det är jävligt lätt för en illvillig stat att ta makten om man kan döma vem som helst på helt godtyckliga grunder utan rättegång.

Terrorism syftar till att förstöra demokratin, att få igenom sin politik genom våld. Om man inte ger terrorister en rättvis rättegång så har de vunnit. Det är det som har skett i USA, där har grundlagen stått på undantagstillstånd sedan kriget mot terrorismen inleddes. Detta leder till att staten har fri lejd för att utsätta medborgarna för terror. Man har tagit bort demokratin i hopp om att man ska kunna bekämpa de krafter om hotar den.

Men att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld. Det kommer aldrig att fungera.