Det personliga är politiskt.

IMG_20130911_142628Jag går igenom mycket jobbiga saker just nu, sådant som jag inte kan skriva om här av respekt för människor som står mig nära, men också för min egen skull, för att jag är rädd. Det gör mig ledsen, för det är något jag tycker är fint med den här bloggen och ni som läser den; erfarenhetsdelandet. Jag är tacksam över att kunna skriva om mina erfarenheter i patriarkatet och att den historian möts med systraskap och förståelse, och jag är tacksam för att få ta del av era berättelser, för de gör att jag förstår så mycket mer. För mig är detta en viktig feministisk kamp, att tala om de förtryck som är vår vardag, att politisera det och hjälpa varandra att förstå det i kollektiva termer. Det är betydelsefullt för mig och jag tror att det är det för många andra.

Alla dessa samtal som förkastas som tramsiga, patetiska och kvinnliga känsloklabb, alla dessa samtal är en del i kampen. Att själv förstå och få andra att förstå att ens erfarenheter inte är individuella, att de tvärtom dels av miljoner kvinnor, det är politik. Det är där den politiska handlingen kan börja, i att definiera sin livssituation och sina problem som politiska, inte privata. Och detta är också något som patriarkatet bekämpat. Genom att individualisera erfarenheter av förtryck så fråntas kvinnor denna möjlighet till kollektiv handling, till politisk handling.

Att vara öppen med sina erfarenheter, med sina känslor och det förtryck en blivit utsatt för är ett sätt att kämpa. Att visa förståelse för andra kvinnors berättelse och att hjälpa dem förstå den är ett sätt att kämpa. Det personliga är politiskt. Glöm aldrig det.

Lucka nitton: ta del av en erfarenhet.

Vidare i spåret från förra luckan, nämligen att dela en erfarenhet, kommer här nästa tips. Ta del av en erfarenhet.

Som feminist så underskattar en nog ofta hur fast en själv kan vara i strukturer. Du är ju medveten!

Även om en känner till könsmaktsordningen så betyder inte det att du känner till alla sätt den tar sig uttryck på. Manssamhället har många fula ansikten och det är naturligt att en inte ser alla aspekter direkt, snarare blir en aldrig riktigt färdiglärd.

Många feminister, däribland jag själv, kan reagera väldigt defensivt när deras liv ifrågasätts ur ett feministiskt perspektiv. Jag har träffat åtskilliga feminister som varit väldigt måna om att förklara att just deras livsval inte alls har något med strukturer att göra och jag har på samma sätt slagit ifrån mig tankar om att just mina livsval skulle vara beroende av strukturer. För mig har det framförallt varit relevant när det kommer till relationer.

Därför är det viktigt att inte bara dela sina egna erfarenheter, utan även ta del av andras. Att höra andra berättelser om hur de kopplat ihop sina egna liv och könsmaktsordningen kommer säkert leda till nya insikter även för dig själv.

Ett tips jag själv har är avhandlingen Det kallas kärlek som är en studie av tio ”jämställda” par, med analys av hur de upprätthåller könsmaktsordningen i sina förhållanden. När jag läste denna bok så blev jag otroligt medveten om en massa saker jag innan trott endast var mitt eget fel, men som jag sedan förstod hade med könsmaktsordningen att göra. Detta har gett mig en massa kunskap om hur jag ska undvika detta i framtiden.

Jag hade noterat problemen redan tidigare, men jag hade inte förstått varför de fanns och kunde därmed inte heller förstå hur jag kunde ta mig ur dem. När jag fick problemen beskrivna för mig ur ett nytt perspektiv så kunde jag se hur det hängde ihop, och därmed också får verktyg för att bryta mig fri från dem.

Så läs och lyssna på vad ni kommer över. Jag vill också uppmuntra er till att tipsa varandra om böcker, filmer, texter och liknande med berättelser som betytt något för er egen feministiska utveckling.

Lucka arton: dela en erfarenhet.

Detta hänger tätt ihop med föregående lucka, nämligen att ta tolkningsföreträdet i en relation i efterhand. Men det handlar om att lyfta upp det en nivå och också dela sin erfarenhet med andra.

En erfarenhet kan dela spå många olika sätt. En kan antingen sprida den för alla som vill läsa, som jag själv bland annat gjort i denna text om mitt förra förhållande. En kan också prata mer förtroligt med personer som redan står en nära.

Att dela med sig av personliga erfarenheter kan vara ett effektivt sätt att få folk att tänka till. Kvinnor delar ofta många erfarenheter av förtryck med varandra, det kan röra sig om ojämställdhet i relationer, om ätstörningar, om sexuella trakasserier och så vidare. Vissa kvinnor har förstått hur detta hänger ihop med en större maktordning, medan andra inte fogat samman alla bitar än men ändå upplever dessa problem. Vi lever alltså alla i samma verklighet, men har olika perspektiv på varför den ser ut som den gör.

Många kvinnor tycker att det är jobbigt att ställas inför den feministiska analysen av verkligheten. Jag antar att det handlar om att det är jobbigt att erkänna att ens liv påverkas av strukturer och att se sitt förtryck. Som feminist vill en såklart att alla kvinnor ska förstå hur deras personliga liv hänger ihop med könsmaktsordningen och hur de också kan vinna på kvinnokampen. Dock kan det ibland vara svårt att framföra detta på ett sätt som inte uppfattas som ett ifrågasättande av kvinnan en försöker vill få med på tankebanan. Då är det ett utmärkt tillfälle att utgå från sina egna erfarenheter.

Om du lägger fram feministiska reflektioner kring tidigare eller aktuella händelser i ditt eget liv så kan det nog kännas  lättare för den som känner igen sig i din situation att ta till sig av analysen, eftersom det inte känns lika mycket som en pekpinne som riktas emot en personligen. Folk har sällan något emot att andra gör personliga reflektioner kring saker som skett i deras liv, det är när det upplevs som riktat specifikt emot en själv som det kan komma att bli känsligt.

Ett annat problem med att inte tala om sina egna erfarenheter är att det dels kan upplevas som verklighetsfrånvänt, men också att det kan upplevas som om en anser sig själv stå utanför strukturerna och försöker rädda endast andra kvinnor från dem, något som av många upplevs som väldigt fientligt. Om en istället påtalar de situationer där en själv har påverkats av strukturer så undviker en en situation där det upplevs som om en bara försöker trycka sina ideal på andra.

Utgå därför från dig själv och dina erfarenheter av att leva som underordnad i en patriarkal struktur. Skriv om det, berätta om det. Att tala om det personliga är ett jättebra sätt att börja tala om det politiska, eftersom det blir så otroligt mycket mer konkret. Vidare så kan historier om hur en person har sett och troligen också frigjort sig från strukturer vara väldigt peppande för den som läser. Det visar nämligen inte bara på att det finns ett problem, utan även på vägar ut, och därmed också på vad feminismen kan bidra med för den enskilda.

Ett första steg för att börja diskutera erfarenheter är att börja förstå och dela med sig av sina egna. Det kan såklart vara otroligt obehagligt, men jag tror att det kan vara både förlösande och insiktsgivande på ett personligt och utgöra ett viktigt bidrag till feminismen som rörelse.