Etikett: risker

Då är det väl mer troligt att hon blir slagen i skolan för att hon har killkläder.

Nu har Lady Dahmer svarat på mitt inlägg om misstänkligggörande av män. Hon skriver såhär:

grejen är ju att män begår drygt 80% av alla övergrepp på barn. Dessutom begår kvinnor nästan uteslutande övergrepp på sina egna barn medans män inte är lika ”nogräknade”

Att en kvinna eller man har barn i släptåd är ingen garanti dock eftersom att många sk. pedofilringar använder sig av barn för att locka till sig andra barn. (även kvinnor, men som sagt – risken är större med män)

Flera övergepp på barn – i sverige – har dessutom skett dagtid, offentligt och på barn som inte kände förövaren. (vanligtvis vid toaletter eller andra lite mer diskreta ställen)

när du får egna barn så kommer du förstå att man skiter i principer och fina ideal när det gäller ungarnas säkerhet. Finns det en promilles chans att barnet utsätts för en risk så tar man den inte, oavsett om man diskriminerar eller ej.

Och sedan:

och … för min dotter så kan ”pappa” innebära man, även utan barn. Förälder förstår hon inte.

Det sista argumentet tycker jag är fullt legitimt. Om det är så att barnet inte förstår vad pappa betyder så kan jag absolut hålla med om att det är säkrare att göra så som LD gör.

Men det jag reagerade på i hennes ursprungliga inlägg var den där självklara tonen. Först målar hon upp bilden av en ”mamma” som är 25 och har två barn i släptåg. Sen målar hon upp bilden av en odefinierad ”man” som är 45 och barnlös. Jag har gått på tom tits en massa gånger med bara min pappa, och han har inte använt mig för att röva bort barn.

Om det nu är så att Ninjan inte förstår vad ”pappa” betyder och att det därför känns tryggare eftersom du vill att hon ska kontakta en förälder, skriv det då! För i ursprungsinlägget så framstår det som världens mest självklara sak att män är mindre tillförlitliga än kvinnor när det kommer till barnskötsel eller bara att hjälpa barnet leta upp sin familj. Om man gör något som helst anspråk på jämlikhet mellan könen så bör man inte uttrycka sig på det självklara sättet kring frågan. Det är väl ingen som vet att Ninja inte vet vad ”pappa” betyder.

Visst är det fler killar som begår övergrepp på barn men scenariot att det skulle vara en kille som kommer till tom tits och använder sig av barn för att locka till sig andra barn tycker jag känns väldigt orimligt. Det har säkert hänt nån gång, men jag har svårt att tänka mig att det är ett vanligt scenario. Ja, jag fattar att man inte vill ta risker med sina egna barn, men bara bilresan dit måste ju vara ett större risktagande. Pedofilskräcken är faktiskt inte motiverad.

Och nej, jag har inga egna barn men jag tycker mig ändå ha rätt att uttala mig i frågan. När jag skaffar barn så kommer jag säkert vara världens nojigaste och helst inte vilja att min unge ska lämna huset eller över huvud taget prata med en annan människa. Men när det kommer till risker och barn så är risken för att utsättas för övergrepp på offentlig plats löjligt liten och ingenting värt att att undsätta sina ideal för om man ska se det rent statistiskt. Då är det väl fan mer troligt att Ninjan blir slagen i skolan för att hon har killkläder.

Irrationell rädsla för kärnkraft.

Appropå kärnkraft så tycker jag att det är intressant att folk panikar så galet mycket över Fukushima när det inte har dött en enda person hitills mig veterligen. ”Bort med kärnkraften!” tycker alla.

Om vi jämför detta med vad som hände när BP-katastrofen inträffade. Visst var folk arga och visst var det hemskt och visst var BP onda men inte en enda människa ifrågasatte oljekraften som sådan. Trots att den av naturen är förenad med den typen av risker. För det är klart som fan dett uppstår risker med att borra så långt under vatten.

Fast där insåg folk att problemet var bristande säkerhetsarrangemang eller möjligtvis det faktum att borrningen skedde under vatten. Folk insåg också att vi i vårt samhälle idag tyvärr är beroende av olja.  Detta trots att oljekraft också bidrar till den globala uppvärmningen, vilket vi faktiskt har vetskap om. Det är alltså inte bara förenat med risker utan också förenat med garanterat förämrade livsvillkor.

Kärnkraften är omgärdad med så otroligt mycket mystik. Så fort något går snett så blir folk galna och tror att jorden ska gå under. Men herregud, den gör inte det. Någon kanske dör, man måste kanske utrymma området i några månader, någon kanske höjer sin risk för cancer i foten med 0,005%. Men det finns risker med kolkraft, gaskraft och oljekraft också.

Fjolligt inlägg om kärlek (men idag tänker jag för omväxling skull skriva något om en känsla som inte är ångest eller ilska).

I mitt liv finns just nu en människa som jag inte skulle klara mig utan, min pojkvän sen ett och ett halvt år tillbaka är en otroligt viktigt del av mitt liv. Om det skulle ta slut mellan oss nu skulle jag nog inte riktigt fixa det, jag skulle bli helt förstörd.

Min kompis Hilda tycker detta är dåligt, hon tycker inte att man ska vara för beroende av en person. Det är kanske sant att det gör en sårbar, men samtidigt tycker jag att man ska kunna öppna sig själv och våga ge sig hän åt kärleken. Man faller väl kanske hårdare när det händer, men hårda fall är en del av livet och något man måste våga utsätta sig för. Jag tror att det farligaste man kan göra är att aldrig utsätta sig själv för risker.

”Ensam är stark” var mitt motto tills jag träffade Emanuel, då blev plötsligt allt i mitt liv beroende av att vi var två, mina veckor planeras delvis efter när han kan ses, om han behöver mig lägger jag ifrån mig allt annat för det. Visserligen kan jag göra detsamma för en vän, men aldrig i samma utsträckning. För Emanuel kan jag göra saker jag aldrig hade gjort för vänskaps skull.

Att erkänna för mig själv att jag är beroende, att min lycka är beroende av honom, det var svårt. Dittills hade jag alltid betraktat mig själv som en stark och självständig kvinna, en person som inte behöver hjälp. Men sen insåg jag: jag är, lika mycket som alla andra, beroende av samhället, den kontext jag befinner mig i och andra personer. Jag behöver sällskap, jag behöver kärlek, jag behöver en person att skapa en framtid tillsammans med, göra upp planer med, bli hjälpt av och även hjälpa.

Så för att svara på frågan: kärlek är att erkänna att man kan vara svag, att man behöver en annan människa i sitt liv. Kärlek är att lägga sina idéer om den ensamma och starka människan på hyllan och lägga sitt liv i någon annans händer.