I helgen träffade jag en såndär The game-snubbe. Ni vet en sån kille som läst The game, boken om hur man ligger med tjejer, utan och innan och nu har bestämt sig för att praktisera. Det första han gjorde var att kasta en ölburk på min kompis. Hon lackade ur som fan, varpå han höll på och bråkade och ba ”men det var väl inte så farlig”. Sedan när han fattade att hon faktiskt var sur på riktigt så ville han ”prata” och att hon skulle ge honom en till chans. Någonstans här blir jag arg, för hon ville verkligen inte prata med honom vilket hon markerade med all önskvärd tydlighet, men han fortsatta ändå att tjata. Jag sa väl typ något i stil med att hon inte ville prata och att han fick respektera det, varpå han börjar prata med mig istället och vill att jag ska dels ta emot hans ursäkt (vilket jag gärna gör, om den är ärligt menad) och dels ”ge honom en chans”.
Det är detta med att ge denna person en chans som jag inte fattar. Jag är absolut med på att ge personer en chans på krogen, men jag är inte intresserad av att ge personer som inlett sitt kontaktsökande med att kasta en ölburk att ge en chans till, speciellt inte om han inte har vett att be om ursäkt på ett genuint sätt utan bara gör det som någon slags ursäkt att fortsätta prata och demonstrera sig personlighet. Det finns kanske 100 människor jag skulle kunna prata med, varför ska jag då prata med en person som inlett med att bete sig som en douche?
Det är inte bara en fråga om ren ovilja utan även om principer. Jag tror nämligen att detta är en raggningsteknik som en del personer kör på, alltså att inleda med att vara ett jävla svin och sedan vilja visa sitt ”rätta jag” och liksom därför avkräva uppmärksamhet av personen. Detta kombineras dessutom med förminskande och ignorerade av vad personen ifråga säger. Tråkigt nog verkar detta dessutom fungera på många personer vilket jag tycker är lite deppigt.
Därför säger jag tack men nej tack. Det kan säkert vara så att en person som inleder såhär kan vara intressant, men jag tycker att själva sättet att initiera kontakt stinker och det känns inte heller respektfullt. Jag föredrar att tala med personer som möter mig som en jämlik och inte använder några jävla ”knep” för att vinna min uppmärksamhet. Vad sägs om ett vanligt ”hej”, inleda en konversation och vara intresserad av svaren och respektera min person. Det fungerar utmärkt på mig i alla fall.
Vilken krog serverar öl i burk?
Detta utspelade sig på en krog som heter Roosters i Bryssel. Kan nog ha varit en red bull-burk dock.
hur vet du att han läst den boken?
”The Game” är en riktigt vidrig bok och det är fan sorgligt hur många killar som på allvar använder sig av dessa knep. Nej, att helt enkelt vara trevlig och respektfull kommer man långt på. Bara tragiska, tråkiga typer som känner att de måste använda sig av massa ”knep”.
min första tanke när jag läste det här var ”hehe, det kan ju inte vara på riktigt”… Men det är det tydligen. Pinsamt.
Jag hittade den boken hos mina föräldrar för ett år sen och reagerade med ett WTF!? Tydligen var den lillebrorsans och jag antar att han köpt den som en grej. Berättade för mamma vad det var för skit och hon ville slänga den men jag tog med den till mig för att läsa den. Har dock inte pallat mer än att bläddra i den. Känner att alla knep jag läst hade gjort mig totalt avtänd.
Men hva? Hvordan skulle det fungere? Hvordan er det meningen man skal reagere ifølge bogen? Jeg fatter ingenting. Lyder jo ufatteligt dumt.
Alltså vem tar på allvar till sig rådet att kasta öl på tjejer är ett bra raggningsknep? Finns det NÅGON tjej som det funkar på?!
(and I just lost the game…) http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Game_%28tankespel%29
//Emma Hå
är ganska säker på att varken du eller killen som kastade ölburken har läst the game?! att kasta ölburkar på folk är ingenting som rekommenderas där, snarare att nästla sig in i en konversation och ignorera raggningsobjektet till en början, för att sedan negga med kommentarer som ”du är så krävande”.
Månne. Douchig snubbe hur som helst.
jag blir lika sur varje gång jag läser något om The Game. Det där är MIN taktik och den har alltid funkat för mig, långt innan den där skalliga jäveln skrev en bok. Det kanske är sorgligt, men det är sant – jag har kirrat massvis med killar genom att ”gejma”.
Ni vet de där tjejtidningarna som skriver ”tio heta tips för att fånga drömkillen”? Det borde heta ”Två heta tips” istället och lyda som följande: ”1. Dissa hans frisyr. 2. Gör en cockney impersonation.”
Works like a fucking charm.
Ser man på. Jag föredrar i alla fall att inte dissa folk jag är intresserade av.
KAN ju iofs vara så att jag är så jääkla snygg och bra att jag får killar på fall hur jag än beter mig 😉
Läste the Game när den kom ut, det stod en hel del om att man skule vara tvetydig och säga komplimanger som kunde uppfattas som arroganta och kritiska och vice versa. Men INGENTING om att kasta burkar i huvudet på folk, den biten måste snubben ha hittat på själv. Konceptet med att negga människor med bra sjävförtroende – för att ta ned dem några pinnhål är, oavsett om det fungerar eller inte – uråldrigt och inte speciellt könsbundet. Titta till exempel på på klassikern ”the shop around the corner” av Ernst Lubitsch från 1940. I mycket om en kvinna som fått höra att man ska negga för att skapa intresse (och därigenom också sabbar en tänkbar relation).