ragga – Fanny Åström

”Bra män” som inte respekterar andra människors vilja.

För en tid sedan fick jag en förfrågan från en man som löd typ ”det finns faktiskt bra män därute. Jag är en av dem. Jag tycker du är attraktiv och vill gå på en dejt med dig”. Detta händer då och då, jag har ingen aning om dessa människor är seriösa eller om det är någon antifeminist som vill jävlas, men hur som helst så svarade jag typ ”bara det faktum att du ens skriver detta till mig visar att du inte är en bra man”. Senare frågade en person vad jag menade med det, om det inte var ”snällt” av den här personen att skriva att jag var attraktiv och så vidare. Varför kunde jag inte uppskatta att någon visade intresse?

Problemet med den här typen av ”intresse” är att personen ifråga uppenbarligen inte är tillräckligt intresserad av mig för att bry sig om något av det jag uttrycker att jag faktiskt vill med mitt liv. Jag har flera gånger skrivit om att jag inte vill ha kärleksrelationer med män, att jag inte vill blir raggad på och så vidare. Detta kan en tycka vad en vill om, men det är hur som helst min önskan och den har jag uttryckt mycket tydligt flertalet gånger. Jag förstår inte hur det skulle kunna gå någon som har minsta lilla intresse i mig som person förbi.

Att då hävda att en är ”intresserad” av mig för att sedan gå emot min uttryckliga vilja och försöka pracka på mig någon slags heterosexuell praktik är vidrigt. Det är att redan från första början, i den första kontakten, visa på att min åsikt inte betyder någonting.

Dessvärre är det ofta såhär ”intresse” eller ”kärlek” ser ut i patriarkatet: det spelar ingen roll om en uttrycker att en vill det ena eller det andra, en förväntas ändå vara tacksam över att en man uttrycker sitt intresse för en eller komplimerar en för vissa attribut. Även om jag uttryckligen säger att jag inte vill ha en viss form av uppmärksamhet så får jag den ändå och jag har ingenting att säga till om saken. Jag ska rentav vara tacksam för att någon ändå vill ge mig den uppmärksamheten.

Detta baserar sig på idén att jag inte skulle veta vad som är bäst för mig, utan att jag skulle behöva en man som ska informera mig om det, som ska övertala mig till att göra saker jag flertalet gånger uttryckt att jag inte vill. Att den mannen, som inte ens träffat mig, skulle ha större insikt i mitt känsloliv än vad jag själv har. Det ska fan till en man för att kunna ha så höga tankar om sig själv.

Om en man verkligen vore intresserad av mig som person så skulle han inte gå emot min uttryckliga vilja. Det finns gott om sätt att ta kontakt med mig som inte är att fråga ut mig på en dejt eller säg att jag är attraktiv. En skulle till exempel kunna diskutera det jag skriver med mig, det vore att visa något slags intresse för vem jag är istället för att försöka pressa in mig i en heterosexuell mall innan en ens har träffat mig.

Problemet med att ta kontakt på det här sättet är att det är objektifierande. Det är att säga: jag vill ha dig på det här sättet, jag vill att du ska fylla upp den här rollen i mitt liv och om du inte är intresserad av det är jag inte intresserad av dig på något sätt. Varför skulle jag ha något intresse i den formen av kontakt? Vissa verkar anta att bara eftersom jag är kvinna så handlar mitt liv om att hitta en man som ska fylla mina behov, och om jag inte aktivt letar så är det för att jag helt enkelt bara inte vet mitt eget bästa.

Detta hänger också ihop med idén om ”svårfångade” kvinnor, alltså kvinnor som avvisar mäns närmanden. I romantiken tas detta inte för ett nej, utan det ses som ett hinder som måste övervinnas. Kvinnan måste övertygas till det ena och det andra, och i slutet får de varandra och alla är lyckliga. Mannens tolkning av verkligheten ”vinner” över kvinnans, hon blir ”motbevisad” eller snarare övertalad. Hon får veta att det är fel av henne att vara cynisk och avvisande.

Hela den här grejen hänger såklart ihop med vad vi kallar våldtäktskultur; kvinnor anses inte kapabla att fatta sina egna beslut och speciellt inte när det kommer till kärlek eller sex. Istället ska män komma in och berätta för dem vad de ska känna tycka och tänka om olika saker. Män ska bryta ner deras skyddsmurar genom att lova än det ena, än det andra.

Jag antar att det för vissa finns en slags lockelse i att försöka övertala kvinnor som uttryckligen säger att de inte vill befatta sig med sådant. Det är väl en ”utmaning” att försöka bryta ner lagret av manshat och ”bota” kvinnan. Helt i enlighet med romantiska idéer om att män ska rädda kvinnor genom att ta sig igenom diverse hinder så gäller detta även när hindren utgörs av kvinnans egen vilja. Det spelar ingen roll om det är en elak drake eller kvinnans cynism, det är ett hinder som ska röjas undan av mannen som helt enkelt vet vad som är bäst. Han ska rädda kvinnan ur sin situation, vad hon tycker och tänker om den kvittar honom. Han ska erövra henne, han ska komma åt henne, kosta vad det kosta vill.

Kanske har jag fel om män, kanske finns det någon man där ute som bara är rätt för mig, som kommer lyfta mig, men det är i så fall något jag behöver upptäcka själv och inte något jag ska bli övertalad till. Det är ingen mans uppgift att ”bevisa” för mig att jag har fel. Den man som tror sig veta mer om mina behov än vad jag själv gör har diskvalificerat sig redan från första början.

Visst kan det finnas bra män där ute, men grundläggande för det är att personen faktiskt bryr sig om och respekterar andra människor. Att bara utgå från att en vet vad som är bäst för en annan människa och klampa in i dennes liv utan att be om lov är inte att vara ”snäll”, det är en våldshandling. Kan hända så fungerar detta ibland, precis på samma sätt som en kan njuta av ickekonsensuellt sex. Det gör inte att det inte är en gränsöverskridande och patriarkal handling. Det handlar fortfarande om dominans, om att ta sig rätten att bestämma vad någon behöver och klampa in i dennes liv och ”ge” den detta utan att bry sig om det faktiskt är efterfrågat. Jag kan för mitt liv inte begripa varför jag skulle uppskatta ett försök till detta. Det spelar ingen roll om personen frågar om lov, om det han erbjuder är något jag flera gånger innan tackat nej till.

Om du ser dig som en ”bra man” är ett första grundläggande steg att respektera andra människors uttryckliga vilja. Om någon säger att hen inte vill ha något så utgå inte från att hen visst vill ha det. Försök tänka att du inte vet allt om andra människors behov eller vilja.

Varför jag inte litar på män som ligger runt.

Fick en fråga angående en grej jag nämnde på twitter, nämligen att jag inte litar på män som ligger runt och vad det beror på.

Såhär tänker jag: att som man ragga är en patriarkal praktik. I patriarkatet får kvinnor värde genom att få bekräftelse av män (för den som inte fattar detta påstående hänvisar jag till denna text där jag drar upp grunddragen för hur jag ser på patriarkatet), detta gör att män har ett klart maktövertag i hela ”spelet” kring att ragga, ligga och så vidare. Kvinnor är i en klart underordnad position eftersom sex och relationer med män för dem inte bara är just sex och relationer utan även en källa till patriarkal bekräftelse, det vill säga att bli bekräftade som kvinnor av män och därmed få högre värde i patriarkatet.

Män som ”ligger runt” kan antas ägna sig åt praktiken ”ragga” i en ganska mycket högre grad än andra män. Det vill säga närma sig kvinnor som könsvarelser, bekräfta dem som könsvarelser och så vidare.

På detta kan en svara att jag är en sexnegativ moralist som hindrar människor från att göra vad de vill, och det görs ju också ska gudarna veta. Men för mig är det ingen fråga om moralism, det vill säga att jag typ tycker att det är fel och smutsigt med sex som sådant, utan att jag:

Anser att grunden för patriarkatet är heterosexuella relationer som vi ingår i som könsvarelser, alltså som män och kvinnor. En typiskt radikalfeministisk analys för den som undrar. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att de inblandade är män och kvinnor, men att de framträder som sådana inom ramarna för heterosexualiteten.
Inte tycker att konceptet ”fria val” för kvinnor är meningsfullt i patriarkatet. Det vill säga jag tror inte att kvinnor väljer fritt att ingå i dessa relationer eftersom det är en fråga om mäns sociala, kulturella och ekonomiska makt över kvinnor.

En man som raggar på många kvinnor och ligger med många kvinnor tar troligen inte sex på särskilt stort allvar. Han förstår troligen inte hur mycket lidande som kan komma ur aktiviteten ”sex” och allt som hör till för den som inte har makt i den typen av situationer. Nu menar jag inte för att en skulle vara ”kär” eller något liknande utan för att många män behandlar de de ligger med väldigt respektlöst, de ”raggar”, det vill säga närmar sig någon som könsvarelse, får tillgång till personen som könsvarelse och dumpar sedan personen när de fått vad de vill ha, det vill säga ”sex” eller något annat, inte vet jag. Centralt i allt detta är att de inte bryr sig särskilt mycket om personen ifråga utan objektifierar och reducerar till den generella, till könsvarelsen.

Detta är ett sätt på vilket män utövar sin patriarkala makt, och det tycker jag är förtryckande.

Så, det är alltså den objektifierande biten jag har något emot, och inte ”sex” som aktivitet. Det finns säkert de som får ligga skitmycket med masa olika personer utan att ragga men jag skulle säga att det hör till ovanligheterna. Om jag hör att en man har haft många olika kvinnliga partners så förhåller jag mig skeptisk, för jag ser att risken är betydligt större att han skulle utsätta mig eller någon annan jag bryr mig om för heterosexuell praktik och det är ingenting jag vill ska hända.

Om en har sex utan att ”ragga” så tycker jag att det är betydligt mycket mer okej, men inte för den sakens skull oproblematiskt. Faktum är dock att heteroraggande som utförs av män är en första objektifiering och gränsöverskridande som troligen kommer leda till mer av samma vara.

Se kvinnor som människor.

Många män har de senaste dagarna frågat mig om hur en ska göra för att ta kontakt med en kvinna en är intresserad av om en inte får typ gå fram och kommentera utseende/ta på en främling.

Jag tycker detta är en intressant fråga på många sätt. Jag undrar hur dessa män gör när de skaffar sig vänner. Brukar de gå fram till personer de tycker ser snälla ut och kommentera deras utseende? Eller brukar de kanske typ… hänga i olika sammanhang och småsnacka lite med folk och snacka mer med de som är intressanta? Eller kanske hänga på något forum och fråga om en fika om de får extra bra kontakt med någon? Det är i alla fall så jag brukar skaffa mig vänner, och, tro det eller ej, ligg! Processen ser faktiskt typ likadan ut.

Senast jag blev uppraggad så var det av en man jag träffat i något slags sammanhang som hörde av sig och frågade om jag ville ses med motiveringen att jag ”verkade kul”. Vi sågs och hängde och sedan låg vi. Tänk att den här personen lyckades få mig i säng utan att kommentera mitt utseende eller tog på mig utan min tillåtelse! Vid närmare eftertanke tror jag inte att en enda av de personer jag har haft sex med har inlett sin kontakt med att kommentera hur jag ser ut eller ta på mig utan min tillåtelse, och det har faktiskt gått bra ändå. Jag tror kanske rentav att jag hade bangat om han hade inlett med det eftersom jag tycker att det är sjukt onajs att bli objektifierad det första som händer. Jag föredrar om en person fokuserar mer på vem jag är än hur jag ser ut, och jag tror inte att jag är ensam om detta.

Vissa verkar tycka att det är ”praktiskt” att kommentera utseende. Jag kan förstå det, jag kan också förstå hur det är praktiskt att inte försäkra sig om samtycke innan en har sex med en kvinna. Vad jag också kan begripa att en ibland får åsidosätta sitt behov av att saker ska vara praktiska och tänka på hur ens agerande uppfattas. Faktum är att många känner sig obekväma av att bli objektifierade, speciellt av främlingar. Detta är ett gott skäl till att inte göra det, hur bekvämt det än kan vara.

Men den mest intressant grejen här är hur kontaktsökande ser så olika ut i olika situationer. Att ta kontakt med någon en vill ligga med ska liksom göras enligt vissa regler. Varför är det så? Varför kan folk inte bara ta kontakt med potentiella ligg som de gör med vem som helst annars?

Vi förväntas behandla människor vi ligger eller vill ligga med annorlunda än vi behandlar människor i allmänhet. Är det på grund av rädsla för att inte lyckas med projektet, för att råka slösa tid på att prata med en människa som en sedan ändå inte får i säng? Om det är så du resonerar är du nog tyvärr en skitstövel. Jag menar, hur osympatiskt är det inte att bara vilja prata med någon om en belönas med sex. En lösning på problemet kan alltså vara att sluta opp med att ha en så otroligt tråkig och objektifierande syn på kvinnor. Kanske får en ligga mindre, vad vet jag, men det tycker jag nog att en kan stå ut med.

Om det nu är så att en bara är ute efter lite kravlöst sex så tycker jag att en kan söka sig till sammanhang där det är det uttalade syftet, det finns till exempel gott om sexkontaktsidor som en med fördel kan använda sig av. Men att gå omkring och ge människor ”komplimanger” eller ta på dem med stor risk att de känner sig obekväma och hotade är inte okej, inte någonstans. Dessutom tror jag inte att det är ett särskilt effektivt sätt att få ligga på, jag tror snarare att det handlar om mäns tendens att i tid och otid ta sig rätt över kvinnors kroppar.

Alla tvingas in i könsroller.

En grej jag tycker är så jävla tråkig att diskutera är att man minsann måste vara ”alfahannar” för att kunna skaffa sig en tjej att ligga med. Att män inte får ligga om de skrider utanför könsrollerna och så vidare. Nå, det är klart att jag är emot detta eftersom jag är intresserad av genus. Jag vill alldeles uppenbart att vi ska styras mindre av den här typen av värderingar. Däremot så är det knappast ett mansexklusivt problem att en måste leva upp till vissa könsroller för att få ligga (enkelt), sådant drabbar givetvis även kvinnor.

Först och främst tänker jag såklart på skönhetsnormer, såsom att raka benen, armhålorna, sminka sig och så vidare. Men det finns även en annan grej som i regel ingår i vad som brukar kallas ”det sociala spelet” och det är att begå våld på sig själv genom att acceptera douchigt beteende som ofta är en inherent del av vissa mäns raggningsteknik (så kallat ”neggande”). Typ om en man kommer fram till en och ba ”lilla gumman” så ska en acceptera detta för att inte uppfattas som en surkärring. Satan vad jag är trött på det! Jag vägrar konsekvent tala med män som ägnar sig åt detta vilket gör att mitt spektrum för personer att ragga på krymper något otroligt.

Det finns såklart en massa sammanhang där en slipper göra detta, liksom det finns en massa sammanhang där en slipper vara macho som man. Däremot om du i ”alfahanne” lägger in att över huvud taget ha egenskaper som gör dig till en intressant person så lär det ju såklart vara en försvårande faktor att inte vara en sådan. Vissa människor är helt enkelt varken särskilt intressanta, attraktiva eller liknande vilket gäller för både män och kvinnor. Det är såklart tråkigt för dem och jag önskar ett samhälle där mindre av människors sociala behov kretsade kring just tvåsamhet, men jag ser faktiskt inte vad feminismen har att göra.

Det kan såklart vara så att mäns möjligheter att behålla en kvinna har förminskats eftersom kvinnors ekonomiska beroende av män är mindre, men detta är ju såklart inte en fråga om att män förtrycks utan om att kvinnor har slutat förtryckas i lika hög grad som innan. Om en ser effekterna av minskat kvinnoförtryck som förtryck av en själv så har jag inte så mycket att tillägga, det är för långt bortom rimlighetens gränser.

The game-killar.

I helgen träffade jag en såndär The game-snubbe. Ni vet en sån kille som läst The game, boken om hur man ligger med tjejer, utan och innan och nu har bestämt sig för att praktisera. Det första han gjorde var att kasta en ölburk på min kompis. Hon lackade ur som fan, varpå han höll på och bråkade och ba ”men det var väl inte så farlig”. Sedan när han fattade att hon faktiskt var sur på riktigt så ville han ”prata” och att hon skulle ge honom en till chans. Någonstans här blir jag arg, för hon ville verkligen inte prata med honom vilket hon markerade med all önskvärd tydlighet, men han fortsatta ändå att tjata. Jag sa väl typ något i stil med att hon inte ville prata och att han fick respektera det, varpå han börjar prata med mig istället och vill att jag ska dels ta emot hans ursäkt (vilket jag gärna gör, om den är ärligt menad) och dels ”ge honom en chans”.

Det är detta med att ge denna person en chans som jag inte fattar. Jag är absolut med på att ge personer en chans på krogen, men jag är inte intresserad av att ge personer som inlett sitt kontaktsökande med att kasta en ölburk att ge en chans till, speciellt inte om han inte har vett att be om ursäkt på ett genuint sätt utan bara gör det som någon slags ursäkt att fortsätta prata och demonstrera sig personlighet. Det finns kanske 100 människor jag skulle kunna prata med, varför ska jag då prata med en person som inlett med att bete sig som en douche?

Det är inte bara en fråga om ren ovilja utan även om principer. Jag tror nämligen att detta är en raggningsteknik som en del personer kör på, alltså att inleda med att vara ett jävla svin och sedan vilja visa sitt ”rätta jag” och liksom därför avkräva uppmärksamhet av personen. Detta kombineras dessutom med förminskande och ignorerade av vad personen ifråga säger. Tråkigt nog verkar detta dessutom fungera på många personer vilket jag tycker är lite deppigt.

Därför säger jag tack men nej tack. Det kan säkert vara så att en person som inleder såhär kan vara intressant, men jag tycker att själva sättet att initiera kontakt stinker och det känns inte heller respektfullt. Jag föredrar att tala med personer som möter mig som en jämlik och inte använder några jävla ”knep” för att vinna min uppmärksamhet. Vad sägs om ett vanligt ”hej”, inleda en konversation och vara intresserad av svaren och respektera min person. Det fungerar utmärkt på mig i alla fall.

Utmanande.

Nu var detta ett tag sedan men Sofia skrev ett inlägg angåenda att klä sig utmanande.

Jag kan hålla med om att termen ”utmanande” känns lite unken. en sak jag dock kan störa mig på är uppfattningen att klädsel skulle vara något som inte alls relaterar till ens syften. Jag ser inga som helst konstigheter med att ställa in ”siktet” mer på dem som har kläder som visar upp mer om man nu är ute efter att ligga.

Nu raggar jag inte eftersom jag har fast sällskap men om jag gjorde det så skulle jag också ställa in siktet på yttre attribut. Det finns verkligen inget konstigt med att anta att den som har mer ”utmanande” kläder är mer intresserad av att ligga, för den som är intresserad av att ligga är för det mesta mer intresserad av att vara sexig. Inga konstigheter.

När jag säger detta är det många som blir upprörda och skriver till exempel såhär:

Det är just de ”bedömningarna” som gör att tjejer blir våldtagna eller inte trodda på vid våldtäkt. Att folk är så sjukt enkelsrråiga som att ”hon hade urringat/kort kjol/var full/HAR ETT KVINNOKÖN = hon vill ligga” kan jag inte förstå!

Bara för att man antar att någon är mer intresserad av att ligga är allmänhet och därmed att jag har en större chans så betyder inte det att man måste anta att en person vill ligga med allt och alla alltid, vilket våldtäkt rör sig om. Givetvis ska man kunna säga nej trots att man har utmanande klädsel, det ska man alltid kunna. Problemet gällande våldtäkt är inte att killar har bedömt att en tjej är intresserad av att knulla, det är att han inte har kunna acceptera ett nej sedan. Själva raggandet och urvalet är inte problematiskt.

Det jag ser som problematiskt med den här inställningen som vissa har är att det antas vara upp till killen (som det oftast är) att invänta ett tillfälle då han kan vara säker på att tjejen vill, istället för att bara köra på och ragga. Vissa tar ju fanimej illa upp bara ”fel” personer uppmärksammar deras utseende.

Jag minns en krönika av en brud som ojjade sig över att det hade kommit fram äckliga och gamla män till henne och sagt att hon var snygg när hon hade klätt upp sig för att gå ut på krogen. Hon undrade upprört: är jag allmän egendom bara för att jag tagit på mig snygga kläder? Då kände jag bara: men snälla. Det är inte ett övergrepp att någon äcklig gubbe har gett dig komplimanger, faktiskt.

Ett övergrepp är att någon tar på dig bara sådär eller att någon inte accepterar ett nej men det är inte ett övergrepp eller något konstigt med att ragga på en person som signalerar att hen är intresserad genom att klä sig på ett sätt som visar upp ens ”sexiga” sida. Det är bara en fullt normal reaktion. Faktiskt.