Kategori: Politik

Som lösning på ett strukturellt problem är det ett tarvligt förslag.

Är så jävla trött på att ständigt få höra att kvinnor måste bli bättre på att ”ta för sig” som någon slags lösning på problemet med strukturellt förtryck av kvinnor. Det är klart att en person som absolut inte kan ta för sig borde ta tag i detta, men lösningen på att kvinnor är strukturellt förtryckta kan inte vara att varje enskild kvinna ska gå omkring och kompensera för att hon är kvinna. Jag är trött på att höra en massa tips om hur jag borde bete mig för att kompensera för folks fördomar. Kvinnor antas vara svaga så var stark, kvinnor antas vara osjälvständiga så var självständigt och så vidare.

Att kvinnor utsätts för fördomar bara på grund av sitt kön är inte ett problem som ska lösas genom att alla ska bete sig så mycket som möjligt i motsats till dessa fördomar utan genom att folk börjar betraktar kvinnor som människor i första hand.

Därför blir jag fruktansvärt matt när jag läser att man på expressens ”må bra”-kryssning för kvinnor har bjudit in Aschberg och Leif GW Persson för att hålla en föreläsning under namnet ”skärp er, tjejer!” där budskapet bland annat är att ”Svenska kvinnor måste rycka upp sig och våga lite mer”.

Hela iden med feminism är att kvinnor ska få lov att vara som de är och vill vara utan att bli särbehandlade på grund av sitt kön. Att få bedömas efter våra individuella egenskaper och inte efter hur dessa egenskaper upplevs utifrån vårt kön. Feminism ska inte handla om att ständigt gå omkring om kompensera för att man har råkat födas till kvinna. Man ska inte behöva ”ta för sig”, i alla fall inte mer än männen, för att tillmätas utrymme i olika sammanhang.

Jag är himla bra på att ta för mig och våga göra mig hörd vilket har gjort att jag sluppit många av de klassiska fällorna för kvinnor; att vara för tyst, att aldrig våga säga ifrån och så vidare. Det har såklart varit jävligt bra för mig personligen men jag skulle inte råda kvinnor sådär i största allmänhet att anlägga en annan personlighet och uppförande för att man då ”slipper undan” dessa fördomar. För slipper undan, det gör man inte. Däremot så kompenserar man för dem i sitt agerande. Vem vet hur det hade varit om jag varit man och agerat som jag gör.

Sedan kan det vara viktigt att skaffa sig ett bättre självförtroende och ta för sig för sin egen personliga vinnings skull. Som lösning på ett strukturellt problem är det dock ett tarvligt förslag.

Det borde i alla fall diskuteras.

Detta var en intressant och vettig debattartikel som jag tycker att alla ska läsa om medborgarlön. Ingångspunkten är en granskning som Sr gjort där det visade sig att socialbidragssystemet liknade ett lotteri; samma fall fick helt olika svar beroende på handläggare, hälften avslag och hälften godkänt.

Jag tror att det ligger mycket i att den fulla sysselsättningens tid är förbi och jag tror att två lösningar på detta problem är dels införandet av medborgarlön så att arbetslösa kan göra något vettigt av sig tid istället för att slava för socialen och ha någon slags kontinuitet i sina liv. Fördelen med medborgarlön är även att man fortfarande kan tjäna pengar när man arbetar om man har den, vilket du knappt kan med socialbidrag (500 kr nu, som jag fattat det). Detta gör att det lönar sig även att arbeta lite, vilket det självklart ska göra för personer som ofta inte orkar ta en heltid men ändå, liksom alla andra, mår bra av att aktivera sig. Den andra åtgärden tycker jag borde vara att sänka arbetstiden. Vi lever i ett samhälle där färre har jobb samtidigt som allt fler jobbar övertid och inte har tid med familj och intressen.

Dessa två grejer går ganska bra ihop eftersom folk, om de har en trygg grundinkomst, kommer kunna vara mer flexibla på arbetsmarknaden och söka sig till tider och arbeten som passar dem bra. Det är också en effektiv vaccination emot skräpföretag som utnyttjar folk eftersom de flesta helt enkelt inte kommer vara lika desperata efter jobb och kommer kunna byta lättare. Dessutom ger det stora vinster eftersom en massa administrativa poster skulle kunna tas bort och ge pengar över till att satsa mer på sjukvård och psykiatri eller något annat viktigt.

Jag skulle vilja se en ekonom uttala sig om hur detta skulle fungera i praktiken för när jag tänker på det så verkar det ju skitsmart. Ökad rörlighet, ökad trygghet, ökad möjlighet att börja jobba i sin egen takt, mindre administration och så vidare. Ett perfekt system. Det kan ju vara möjligt att det inte fungerar alls i praktiken men jag tycker åtminstone att frågan bör diskuteras seriöst.

Feminismen måste fokusera på att förbättra det befintliga, inte på att ta bort allt som inte passar in.

Det har ju varit ett himla rabalder kring den här hockeytränaren som beskrev olika spelstrategier genom att jämföra med hur man skulle ta sig an olika typer av brudar, helt i enlighet med den generella machokultur som råder inom sportens värld *fördomsfull*. Lady Dahmer har skrivit om det hela och tycker att tränaren ska skaffa sig ett nytt jobb med omedelbar verkan.

Och jag kan väl känna lite såhär, att jag tycker att det är himla upprörande att den här typen av grejer förekommer men jag tycker ärligt talat inte att man för den sakens skull ska säga upp en på andra sätt uppskattad tränare. Varför?

  • Att säga upp folk så fort de passerar gränsen skapar en falsk trygghet, man tror att man gjort sig av problemet med sexismen fast den troligen finns kvar hos andra personer, om än inte lika uttalat. Bättre då att man tar till någon slags handlingsplan för att förbättra genustänket generellt inom klubben. Föräldrarna, riksidrottsförbundet och resten av klubben har ju trots allt reagerat på detta och blivit medvetna. Det är ett ypperligt tillfälle att skapa diskussion om värderingsgrunder.
  • Folk tenderar att bli bittra på ”genusmaffian” och i det här fallet där det rör sig om en uppskattad tränare så tror jag att det är korkat att kräva uppsägning.
  • Det är faktiskt lite som så att en vettig genusmedvetenhet inte är det enda kriteriet för att man ska vara lämplig att ha med barn att göra. Om denna tränare är en person som har betytt mycket för barnen och varit uppskattad så tycker jag att han ska få en chans till, givetvis på premissen att han erkänner sitt misstag och inte gör om det.

Jag tycker att det är dumt att ständigt kräva uppsägning så fort någon gör fel och jag tror inte att det är ett förhållningssätt som gynnar feminismen, inte alls faktiskt. Snarare får det oss att framstå som rabiata och kompromisslösa och det är väldigt negativt. Problemet med sexism försvinner inte för att den här tränaren försvinner, det skapar bara en falsk trygghet. Snarare ska man visa tydligt att den här typen av agerande inte är okej, men samtidigt uppskatta honom för det han gör som är bra.

Att döma ut folk för alltid kommer inte skapa ett jämställt samhälle, det skapar bara en situation där folk upplever att ett särintresse får styra alldeles för mycket. Feminismen måste fokusera på att förbättra det befintliga, inte på att ta bort allt som inte passar in.

Att jag inte förstår spelar absolut ingen roll för jag har vett nog att begripa att alla ska ha rätt att definiera sitt kön på ett sätt som är bekvämt.

Lennart Sacrédeus bröstar upp sig och tycker att det är himla bra att Kd som enda parti står för ”försiktighet” i frågan om tvångssteriliseringar av transsexuella. För det första använder debattören genomgående sig av begreppet ”kvinna som vill bli en man”/”kvinna som blivit en man” och vice versa vilket i sig är ett tecken på djup okunskap i frågan: som transsexuell så är ditt psykiska kön alltid det rätta, det är bara kroppen som behöver korrigeras. Du ”byter” inte kön, du korrigerar ditt yttre så att det ska passa ditt inre. Att man inte ens anstränger sig för att ta reda på så simpel terminologi innan man sätter sig ner och skriver en debattartikel är otroligt arrogant. Lennart Sacrédeus tycker att det problematiska med ett ”halvt könsbyte”, som han väljer att kalla det, är att man banar väg för ett tredje kön i form av män som kan bli gravida.

För det första så handlar detta med tvångssterilisering inte bara om att man förstör de fysiska möjligheterna till reproduktion, att man skär av äggledare eller sädesledare. Det är även så att man måste förstöra eventuella spermier som man lagrat. Hur detta skulle skapa komplikationer hälsomässigt har jag svårt att se, ingen kan väl bli skadad av att ha fryst ner sina spermier? Det är dessutom inte ett problem för könsidentifikationen eftersom det är spermier från ett tidigare liv. Man måste alltså för att få genomföra ett juridiskt könsbyte ta bort alla eventuella möjligheter att någonsin i framtiden kunna få biologiska barn. Detta trots att det är fullt möjligt för vissa att skaffa sådana, dessutom helt utan komplikationer.

Det finns alltså situationer där problematiken Lennart Sacrédeus över huvud taget inte gäller. Det finns inget behov av att skapa ett ”tredje kön” för att transsexuella kvinnor ska kunna använda spermier de har fryst in. Detta är inte en fråga om att värna om den transsexuella personens hälsa eller om att ett tredje kön skapar komplikationer, det är en fråga om ren rashygien. Om att man inte vill att transsexuella ska få sprida sina gener vidare.

Att det kan finnas goda medicinska skäl till att en transsexuell man inte ska bli gravid är inget jag tvivlar på. Det är dock en fråga som ska avgöras av den transsexuella personen själv i samrådan med läkare och inte av ett juridiskt krav. Det finns en massa personer som egentligen inte borde skaffa barn eftersom det utgör en risk för deras egen hälsa men vi tvångssteriliserar inte dessa människor.

Men till den stora grejen: om det nu var så att en transsexuell man kunde bli gravid och föda ett barn och alltså, enligt Lennart Sacrédeus, vara något slags mellanting mellan man och kvinna, vad är det stora problemet? När jag läste rubriken på debattartikeln, ”Ett halvt könsbyte öppnar för ett tredje kön”, så tänkte jag bara: men vad bra! Det är väl helt fantastiskt om vi kan få ett tredje juridiskt kön eftersom många personer faktiskt har ”otydliga” könstillhörigheter. Det bästa vore enligt mig om man helt avskaffade det juridiska könet, men det lär ju inte ske. Då är ett tredje kön en utmärkt mellanväg för alla de som inte riktigt vet. Så att intersexuella barn slipper opereras för att passa in i ett kön, så att den som är osäker slipper välja. Det finns ju för fan ett behov av mindre snäva könsuppdelningar inte bara i detta hypotetiska scenario utan i också världen som den ser ut idag.

Jag kan personligen inte förstå hur det känns att inte vara bekväm i sitt kön. Jag förstår att Lennart Sacrédeus skulle tycka att det kändes sjukt konstigt att ha en unge i magen på samma sätt som jag personligen skulle tycka det kändes skitskumt att ha en penis. Jag förstår också att han är bekväm i att kalla sig man och aldrig skulle vilja tillhöra ett tredje kön, liksom jag är bekväm i att kalla mig kvinna och troligen inte skulle byta till ett tredje kön. Grejen är att det varken är min eller hans kropp detta handlar om, det handlar om andra personer som har andra upplevelser av sina kön och kroppar och som absolut inte nödvändigtvis behöver känna så. Jag kan inte förstå hur transsexuella personer känner men det spelar absolut ingen roll, för jag kan ha vett nog att begripa att de också ska ha rättigheten att definiera sitt kön på ett sätt som är bekvämt, att få välja hur mycket man vill ändra i sin kropp och slippa anpassa sig efter krav om tvångssterilisering.

Jag förstår att alla inte tycker att det viktigaste är att man är en ”hel” man eller kvinna utan att man faktiskt kan plocka det bästa från båda sidor. Och om det nu är så att det går och om de nu vill, varför kan ni inte bara låta dem? Varför kan inte bara Lennart Sacrédeus ta och leva sitt liv som en person som är bekväm i det kön han blivit tilldelad och acceptera att andra personer vill definiera sig på andra sätt?

Bild från förra årets Pride där det bland annat demonstrerades mycket emot tvångssteriliseringarna av transpersoner.

Avgå Torbjörn.

Detta var en riktigt depraverande nyhet:

Landstingsdrivna Serafen 2007 såldes till vårdcentralens egna läkare för 694.500 kronor. Enligt Vänsterns källor har läkarna nu sålt Serafen till Capio – som ägs av riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax – för minst 20 miljoner kronor.

Den vårdcentral som staten sålt för under en miljon har alltså sålts vidare till ett värde av ungefär 20 miljoner. Det är en procentuell ökning på i alla fall 2000 % vilket är enormt mycket.

Torbjörn ”tre påsar chips” Rosdahl försvarar det hela med att det ”inte var taken” att det skulle bli som det blev.

Torbjörn Rosdahl kan varken bekräfta eller förneka köpesumman 20 miljoner kronor. Men tanken med avknoppningar var inte att personalen skulle göra miljon­affärer, menar han.

Han menar även att de inte fattade att denna situation eventuellt skulle kunna uppenbara sig.

Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet.

Först det första tror jag Torbjörn ljuger. Jag tror visst att han visste vilken situation som skulle kunna uppenbara sig. För det andra spelar det ingen jävla roll vad deras ”tanke” var ty man säljer inte ut allmän egendom till sådana underpriser. Som politiker funkar det inte att gå omkring och tro gott om folk, man måste kunna se riskerna med att folk utnyttjar systemet oavsett om det var den tanke man hade eller ej.

Det går inte att gå omkring och vara blåögd när man har ansvar för så mycket, när man sitter på en förtroendepost. Det går inte att säga att man ”inte visste” eller ”inte anade”. Det är fruktansvärt inkompetent och borde leda till omedelbar avgång.

I ljuset av att en person som Juholt inte ens kan fylla i en blankett fel, ett misstag som många andra också gjort, medan personer som Rosdahl kan sitta och slarva bort tiotals miljoner i skattepengar torde ge en ganska tydlig bild av hur sjukt vårt mediaklimat är. Jag blir så otroligt otroligt arg.

Demonstrera.

Jag har en uppmaning till alla som befinner sig i Göteborg, Stockholm, Malmö, Helsingborg eller Borås: imorgon hålls det demonstrationer emot Carl Bildt där hans lämplighet som utrikesminister ifrågasätts. Anledning är väl framförallt hans samröre med Lundin petroleum och hanteringen av de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien för att de åkte olovligt in i landet för att göra ett reportage om just det företaget.

Oavsett om Carl Bildt verkligen har gjort mindre än han kunnat för att rädda sitt eget skinn så krävs det en förklaring. Det anstår sig inte en utrikesminister att ha skumma kopplingar och sedan dessutom vägra besvara kritik och frågor.

Vi är medvetna om att demonstrationer kommer att äga rum. De verkar dock i mångt och mycket  bygga på missuppfattningar och felaktigheter.

Men dåså. Berätta hur det ligger till istället då. För det är väl inte så konstigt att det sprids ”felaktigheter” när vi har en utrikesminister som trots påtryckningar vägrar kommentera det som skett.

Vita kränkta män.

Facebookgruppen ”vita kränkta män” uppfattas tydligen som kränkande av en del vita män vilket såklart är roligt i sig. Den har dels anklagats för att vara rasistisk eftersom ”vita” finns med. ”Får inte vita män lov att vara kränkta” frågar sig folk.

Kränkthet som begrepp är intressant. I mina ögon kan man inte tala om att vara kränkt vid en vanlig förolämpning, då rör det sig snarare om att man blir sårad eller förolämpad. En kränkning är enligt mig när man blir satt i en situation där man inte kan försvara sig eller hävda sin rätt, när en person utnyttjar sitt psykiska eller fysiska överläge emot en. Ett typiskt exempel är om ens arbetsgivare utnyttjar det faktum att man absolut inte har råd att förlora jobbet för att få en att utföra vissa arbetsuppgifter.

Man kan absolut hamna i sådana situationer även om man är vit och man, begreppet handlar snarare om vita män som känner sig kränkta över saker som ”drabbar” vita män som grupp. Till exempel när Pär Ström blir sur och ledsen för att det på vissa tider endast får vistas kvinnor på badhuset eller för att staten fokuserar mer på mäns våld mot kvinnor när det handlar om relationsvåld.

Vita män är en priviligerad grupp i samhället, det är en grupp som sällan utsätts för fördomar eller påhopp på grund av sitt kön eller sin hudfärg och den grupp som generellt sett har mest makt. Då och då försöker folk jämna ut detta privilegium genom att fokusera på andra grupper i samhället och försöka lyfta dem, till exempel genom att få kvinnor mer intresserade av mansdominerade intresseområden och yrken. Då känner sig vissa vita män kränkta över detta och tycker att män minsann inte får ta del av sådana program.

Det stämmer att det finns färre sådana program för vita män än det finns för andra grupper men det har också sin förklaring i att vita män är en priviligerad grupp. Visst finns det gott om vita män som behöver hjälp, men vita män som grupp behöver det inte alls i samma utsträckning som andra grupper i samhället.

När man är van vid att aldrig nekas tillgång till platser, yrken och aktiviteter på grund av sin hudfärg eller kön så blir det uppenbarligen väldigt jobbigt när man för första gången får stifta bekantskap med fenomenet. Oavsett om anledningen till att det några få timmar i veckan bara är tillåtet för kvinnor att bada på badhuset är för att många blir trakasserade av män när de är där på andra tider eller att de tror på en religion som gör att de inte kan visa sig för män avklädda så är det fruktansvärd diskriminering. Att denna lösning har kommit till för att det alla andra tider är män som är normen är det ingen som tänker på.

”Men om vi ska vara jämlika, varför får inte män vara med, varför måste ni dela upp folk istället för att se oss som individer” gnäller vita män. Anledningen är att när det inte finns någon analys av hur olika grupper behandlas olika så går det inte heller att göra något åt det. Om vi låtsas som att det inte finns ojämlikheter mellan kön och etniciteter så kommer vi aldrig att kunna reda ut de ojämlikheter som faktiskt existerar. Vita män är normgruppen i samhället, gruppen som aldrig blir utesluten eller utsatt för fördomar i vardagen. Därför är det viktigt att skapa sammanhang där andra grupper får sätta agendan och komma fram som individer, inte som kön eller etniciteter. Där man som kvinna slipper vara ”den där roliga tjejen” utan kan få lov att bara vara ”den roliga”. Av samma anledning har man föreningar för homo- och bisexuella.

Därför är det fånigt och roligt när t.ex. Marcus Birro beklagar sig över hur hemskt det är att vara man, hur jobbigt det är och hur missförstådd man ständigt blir. För han förstår inte att han hela sitt liv har kunnat gå omkring och vara en individ, en person som blir uppfattad och uppskattad på grund av hans förmågor och oförmågor och inte på grund av vad han har mellan benen eller vilken hudfärg han har.

Sedan kan man såklart även som vit man ha andra särdrag som gör att man blir utsatt för diskriminering och fördomar. Man kan vara handikappad, homo- eller bisexuell och så vidare. Faktum är att det för en hel del av dessa särdrag finns olika typer av föreningar och statliga handlingsplaner för att skapa med jämlikhet, men ingen klagar över det. Ingen frågar sig varför det finns speciella handikappshockeylag, ty det är så otroligt uppenbart vad det rör sig om.

Jag kan hålla med om att facebookgruppen ibland tar upp fåniga och direkt felaktiga exempel men att använda sig av begreppet ”vita män” tycker jag är helt rätt och riktigt.

Jag hoppas innerligt att Kd för sota för detta.

Jag blev verkligen himla ledsen när jag läste att steriliseringen vid könsbyte blir kvar. För det mesta hyser jag inget större hopp om ett bättre samhälle men i steriliseringsfrågan så gjorde jag verkligen det, jag trodde verkligen att det skulle ros i hamn. Nu tror jag förvisso bara att det är en tidsfråga innan man faktiskt tar bort det korkade kravet men det är sorgligt att ett parti med så marginellt väljarstöd som Kd tillåts ha det inflytandet, tillåts ytterligare skjuta upp en förändring som egentligen aldrig skulle ha behövt vara nödvändig. Ändå är folk nöjda, ty det har ju trots allt gjorts framsteg (kravet att vara ogift har tagit bort):

Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp.

Att säga att ”det här kan man leva med” i en fråga där det rör sig om institutionaliserade övergrepp på transsexuella är bara absurt. Säg det till alla de personer som nu trots allt kommer tvingas till sterilisering.

Kd har inte ens sagt definitivt nej, de har bara sagt att man ska ”gå försiktigt fram” med att förändra lagstiftningen. Så otroligt fegt. Man sabbar för en massa människor och man gitter inte ens säga att man faktiskt är av åsikten att man som transsexuell inte ska få skaffa barn utan gömmer sig bakom en massa blaj om försiktighet. Hade ni inte kunnat vara lite mer försiktiga när ni började med utförsäkringarna eller arbetslinjen?

Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på.

Försiktighetsprincipen är ju en bra grej på det stora hela men i det här fallet tycker jag att den borde appliceras omvänt. Om man ska ha statlig tvångssterilisering så anser jag att man ska ha jävligt goda skäl för det, inte tvärtom. Det är inte de transsexuellas sak att bevisa att de ska ha rätten att kunna skaffa barn, det är Kd:s sak att bevisa att de skulle sakna rättigheten.

Ett vanligt argument folk droppar är att tvångssterilisering skulle ske för de transsexuellas egen skull, av medicinska skäl. Ungefär som att steriliseringarna av fattiga och ”hysteriska” kvinnor kan tänkas ha motiverats med att de ändå inte kunde ta hand om ett barn. Jag har för det första aldrig innan hört talats om att man skriver in medicinska nödvändigheter i lagboken. Eftersom tvångssteriliseringen inte bara innefattar att själva möjligheten att skaffa barn hos människan tillintetgörs utan även innefattar att man måste förstöra eventuella ägg eller sperma man har fryst in så torde det vara ganska uppenbart att det inte rör sig om någon omtanke utan är en fråga om någon slags folkhygienisk tanke. Fräscht.

Att den här lagen har varit kvar tills nu är en jävla skam och jag hoppas innerligt att Kd för sota för detta i nästa val, liksom jag vill att alliansen som helhet ska få sota för att de givit efter för Kd:s krav.

Varför jag inte vill ha någon jävla galleria vid Slussen.

Marcus Birro har i vanlig ordning skrivit en krönika där han ondgör sig över kulturvänstern, något som verkar vara ganska populärt just nu. Hon skriver om dessa personers förakt mot gallerior.

De stora, inflytelserika kulturmänniskorna slåss nu för att Slussen ska bevaras, eller i alla fall inte förvandlas till galleria. Galleria är ett av de vidrigaste orden kultur­eliten vet. Gallerior kryllar nämligen av vanligt folk. Sådana där som småmyser framför Melodifestivalen och gärna promenerar i gallerior och handlar sladdar på Clas Ohlson.

Som om det skulle tyda på något slags folklighetsförakt att tycka att det är något negativt att det offentliga rummet mer och mer kommersialiseras och glasas in. Jag förstår kritiken mot den såkallade kulturvänstern i det att vissa verkar vilja tvinga på sina intressen, som teater och böcker, på alla i någon slags folkbildningsanda.

Men att jag inte vill att mer utrymme ska gentrifieras in i galleriaträsket har inte att göra med att jag tycker att teater är en mer värdig underhållningsform, det handlar om att jag tycker att det måste finnas platser där folk kan mötas utan att det ska centrera kring att konsumera. Dessa platser blir det färre och färre av och det tror jag är något mycket negativt även för ”vanligt folk”. Man ska inte behöva ha pengar för att ha något att hämta i det ”offentliga” rummet.

Jag minns när jag var typ 15-16 och hängde på Lava. När jag var i den åldern var Lava (i kulturhuset) fortfarande ett ställe man kunde gå till bara för att hänga och jag vet hur mycket det betydde för många. Nu så finns det inget sådant längre utan ungdomarna är förpassade till att hänga på plattan och blir ständigt bortkörda.

Jag hade som tur var ett hem som var drägligt att vara i och där jag dessutom hade fri lejd för att ha med mig vänner så min ungdom behövde som tur är inte präglas av detta. Däremot vet jag många som inte hade så trivsamma hemförhållanden och dessutom var jävligt panka jämt och jag fattar verkligen hur mycket det måste ha sugit för dem. När det offentliga rummet dessutom ständigt krymper så blir det bara svårare.

Och detta rör sig ju om ungdomar som ju ändå har ungdomsgårdar att tillgå, om än i begränsad utsträckning. Men för en 20-åring utan gynnsamma hemförhållanden är det himla svårt att aktivera sig utan att spendera, något alla inte har medel för. Jag menar inte att alla ska få pengar, jag menar att det måste finnas saker att göra, ställen att vara på, där konsumtion inte är ett krav. Att det krävs närmare en tusenlapp i månaden för att ta sig runt är illa nog, speciellt om det inte finns något att ta sig till.

Så bygg för guds skull ingen jävla galleria vid slussen. Ni behöver inte bygga något kulturhus heller men nu får gärna upprätta platser där man kan vara utan att det ska behöva kosta. Det behöver inte handla om att folk ska se på finteater eller läsa böcker, bara om att man ska kunna träffas på sina egna villkor även om man saknar ett hem. En galleria är inte en sådan plats.

Där dagens ungdom hänger.