Kategori: Politik

Kan vi inte fokusera på att krossa idealen istället för att ständigt byta ett ideal mot ett annat?

Ebba von Sydow har också skrivit om det här med bröstoperationer efter graviditet under rubriken Den rätta vägen för en mamma (låter det inte ganska obehagaligt?). Såhär tycker hon:

Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag skulle tycka att det var svårt att förklara för min dotter att jag, när hon var liten och ammat mig, blev så missnöjd med mina bröst att jag gjorde en stor operation för att ändra på dem.

Jag håller med Ebba i sak om att det är tråkigt att vi inte kan vara nöjda med våra kroppar som de är, och detta påverkar ju såklart våra barn.

Samtidigt tycker jag att det är mycket tråkigt att det där mamma-kortet måste dras upp i kontexten. Kan vi inte bara snacka om det tråkiga med att aldrig kunna vara nöjd med sin kropp ur kvinnans eget perspektiv, måste vi dra in idéen om att vara en god mor.

När man gör såhär så anspelar man på ett kvinnoideal för att bekämpa ett annat och det tycker jag är fel. Kan vi bara sluta dra in hela den där grejen med att vara en god kvinna/mor och istället prata om hur vi ska göra för att vi, som personer, ska bli lyckliga och nöjda med oss själva.

För det är inte som att hetsen mot kvinnor blir mindre för att man beskyller kvinnor som opererar sig för att vara dåliga mödrar. Nej, det enda vi får lära oss är att anledningen till att vi ska sluta hetsa kring våra utseenden inte är för att vi ska mår bra själva, utan för att tillfredsställa ett annat ideal. Precis som alltid annars.

Tipstack Cravingz.

Det handlar om att alla ska känna sig fria att göra sina egna val med sina kroppar utan att andra ska tycka att de är äckliga.

På min senaste feministskola om hår under armarna fick jag ju en kommentar om att det var äckligt med hår under armarna som jag berättade om. Nu var det någon som gick in och påpekade för kommentarsförfattaren hur fel det var att påpeka det, och då skrev hon följande till sitt försvar:

Jag skulle aldrig säga TILL någon att jag tycker att det är äckligt om de visar att de har det. Man behöver ju inte skrika ut sina åsikter om de skulle göra andra ledsna =(

Okej. Du kommenterar alltså att du tycker att hår är äckligt under en krönika som handlar om att alla har rätt att göra vad de vill med sin hårväxt utan att kallas äckliga. Denna krönika illustrerar med en bild på författaren som visar upp sin håriga armhåla.

Kan du kanske eventuellt tänka dig att författaren till krönikan skulle vilja läsa kommentarerna på krönikan? Det är väl i så fall precis samma sak som att gå fram och säga det, bara det att det sker över internet.

Men även om det inte hade varit så uppenbart som i det här fallet, där man faktiskt kan förvänta sig att en specifik person som inte rakar sig under armarna ska gå in och läsa, så är det ändå lite märkligt att gå omkring och tjata om sina preferenser även om ingen som bryter mot dem är närvarande. Det är nämligen fortfarande så att man skapar ideal på det sättet, och personen som läser vad man tycker om hår under armarna får ytterligare lite press på sig att raka sig. ’

Oavsett om man brukar gör det eller inte så spelar det ingen roll för du har fortfarande förstärkt ett ideal, en norm som andra personer känner sig tvungna att leva efter.

Så det handlar inte bara om att ingen ska känna sig ledsen i stunden. Det handlar om att alla ska känna sig fria att göra sina egna val med sina kroppar utan att andra ska tycka att de är äckliga. Och möjligheten att känna så minskar drastiskt när personer som du känner sig ”tvungna” att berätta om vad de tycker om hår under armarna.

Skriv om era uppvaknande.

Hannah vill samla ihop historier från både feminister och antifeminister/maskulinister (vägrar kalla er jämställdister, sorry) om hur man fick upp ögonen för de frågorna. Detta för att hon ska teckna en samling seriestrippar om det. Kul projekt som jag själv tänkte skriva min berättelse till. Jag tror att det kan vara intressant att se varför andra människor engagerar sig i vissa frågor och att det kan leda till en vis förståelse. Här är strippen om hennes eget uppvaknande.

Så jag tycker att alla ska vara med, helt enkel och berätta om varför ni kallar er som ni gör. Vill även påpeka att det var Hannah som ritade av mig såhär snyggt, så hon är ju duktig på det där liksom.

Aldrig igen.

Jaha. Inledde av någon outgrundlig anledning dagen med att läsa Pär Ströms blogg: nu ångrar jag mig bittert.

Jag läser verkligen aldrig bloggar skrivna av så kallade jämställdister för jag blir bara så jävla irriterad. De har ju verkligen alltid så jävla fel, men man inser att de misstagit sig så brutalt att det inte ens är någon ide att försöka.

Klart man bara ser det negativa när ingen vågar berätta.

Ofta när man diskuterar droger så säger folk saker i stil med ”jag hade faktiskt en vän/familjemedlem/klasskompis som dog/råkade illa ut/blev beroende av droger. Därför är jag emot droger”. Ja, jag har också haft vänner familjemedlemmar och klasskompisar som råkat illa ut på grund av droger. Men jag känner också en uppsjö människor som tagit droger och inte råkat illa ut.

Precis som med alkohol så är det ju så att det finns många som inte kan hantera droger, men det finns också dem som kan hantera det. Vissa droger kan väldig få människor hantera, andra finns det många som brukar utan att råka illa ut.

Skillnaden mellan droger och alkohol är att den som är emot droger aldrig får se de personer som tar droger och klarar sig bra, helt enkelt för att de flesta som tar olagliga droger inte snackar om det med människor som ställer sig emot det. Istället hör man bara skräckhistorierna.

Knarkare är skittrist, på samma sätt som det är trist med människor som har beroenden överlag. Det suger att hänga med folk som bara har en enda sak i skallen, varför jag sällan hänga med personer som är substansberoende oavsett om det är alkohol eller andra droger det rör sig om. Men jag vet att det finns en massa människor som röken en joint som andra dricker öl, och dessa personer är helt enkelt inte beroende.

Så jag tycker att drogmotståndare borde släppa garden lite. Ni får gärna vara emot droger och ni ska absolut inte ta det själva om ni inte vill, men tro inte att ni vet allt om hur folk som knarkar är, för ni har troligen redan i dagsläget en ganska stor mängd vänner och bakanta som inte drar sig för att röka på, men som fortfarande är helt vanliga människor.

Bamsevänster.

Det har ju varit en del ondgörande över borgerligheten i den här bloggen på sista tiden. En annan politisk gruppering jag dock stör mig lika mycket, om inte mer, på är den så kallade bamsevänstern. Bamsevänster, det är den typ av ogenomtänkta vänstermänniskors vars främsta argument i alla frågor är att ”människor måste vara värda mer än pengar” eller att ”Reinfeldt vill se gamla människor lida”. Som sällan har någon verkligen ide om hur man ska lösa olika samhällsproblem utan som bara vill att det ska pumpas in mer pengar i alla projekt jämt och ständigt.

Ofta är resursbrist en del av problemet, men det är sällan hela problemet. Man måste också kunna snacka om vad pengarna som faktiskt betalas in går till och vilka prioriteringar som kanske borde ses över. Mycket pengar äts ju upp av tungrodda byråkratier och det var ju liksom inte så att allt var frid och fröjd innan alliansen kom till makten, det fanns stora problem även då.

Om vi ser på till exempel det här med hyresrätter. En del av problemet är att man inte satsar tillräckligt mycket på att bygga nytt och att det som byggs nytt blir väldigt dyrt att hyra. Dessutom så görs det för många ombildningar till bostadsrätter. Det är den delen av frågan som alliansen kan hållas ansvarig för. Men det är också så att det är en jävla snårskog att få tillstånd till att bygga hus i Sverige, vi har extremt höga krav på vilken standard det ska vara vilket gör det svårare att bygga billigt och vi har överklagansperioder som gör att det tar väldigt lång tid från att ett bygga har planlagts till att det kan börja byggas. Detta är inget alliansen kommti på, såhär har det alltid varit. Alliansen har tvärtom som mål att lätta upp dessa regler.

Jag skulle ha mycket större respekt för socialdemokraterna och vänsterpartiet om de var lite mer förmögna att se den här typen av problem. För jag kan inte respektera människor som bara tycker att det ska pumpas in mer pengar i allt hela tiden, utan att fundera över vad det ger för konsekvenser eller om de där pengarna verkligen skapar såpass stora mervärden för samhället att det är värdefullt.

För att kunna motivera en viss samhällsordning så tycker jag att man ska ha mer att säga än plattityder och klichéer.

Jag skulle inte vilja avstå alkohol.

Cissi Wallin har skrivit om sin alkoholism och bloggkommentatorerna ställer frågan:

Jag hade gett upp alkohol för resten av mitt liv om alla de som drabbas av alkoholmissbrukets baksidor hade fått slippa. Är ni?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

Eller, det är klart jag hade om det verkligen stod sådär mot varandra. Om det verkligen var så att bara jag la av med drickandet så hade alla som lider av alkoholen fått det bra. Men det är ju inte det frågan åsyftar, utan om man skulle kunna tänka sig ett samhälle där alkohol förbjöds. Och då är svaret nej.

Alkohol är en sjukt infekterad fråga. Vi har väldigt många människor som lider av alkoholproblem i Sverige, men det talas sällan högt om det. Många personer blir otroligt upprörda och sarkastiska så fort man tar upp alkoholism, jag har träffat människor som trots att de dricker dagligen inte ser sig som alkoholister. Nejnej, det handlar bara om att det är gott.

Men jag tror samtidigt inte på förbud. Inte alls. För även om alkoholen skadar så leder den också till njutning. Det är gott att dricka, det är skönt att vara full. Och för den som kan hantera det så kan det vara ett värdefullt inslag i tillvaron, en stund där man kan slappna av.

För jag tänker inte förneka att mitt drickande till stor del handlar om verklighetsflykt. Inte så att det är något som smärtar i livet som jag måste bort ifrån, inte så att jag inte kan ha kul utan det, men med alkoholens hjälp är det lättare att slappna av. Det blir lättare att inte oroa sig för allt man borde göra, för framtiden, för hur man framstår. Inte så att man helt släpper kontrollen, men det mjukar liksom upp.

På det sättet betyder alkohol mycket för mig. Jag uppskattar helt enkelt att vara berusad. Och det som är poängen är att man kan uppskatta fyllan, man kan uppskatta verklighetsflykten, utan att det är ett problem. Man behöver inte ”dricka för att det är gott” för att ha en sund relation till alkohol. Ibland är det helt enkelt jävligt skönt att berusa sig, och jag tycker inte att det är något konstigt eller fel med det. Vad som är fel är när alkoholen tar över ens liv, när man inte kan uppskatta livet utan att dricka, när man inte kan vara med vännerna nykter, när man börjar se alkoholen som det centrala istället för umgänget.

Jag tror att vi måste erkänna detta, att det är skönt att vara full. Det är skönt att släppa taget. Jag tror att vi måste sluta linda in oss i att vi dricker enbart för att det är gott. Även om vissa göra det så tror jag att de flesta är ute efter ruset också. Jag tror att vi måste börja definiera för oss själva vad vi uppskattar med alkoholen. Varför det är en så viktig del av mångas liv.

Men framförallt tror jag att vi måste ha respekt för alkohol, och även för andra droger. Respekt för att de förändrar våra sinnen, för att det finns en ganska stor risk att vi inte kan hantera det, att vi råkar illa ut. För det är när vi börjar förneka dessa risker, när vi börjar hyscha kring tal om alkoholism och när vi blir upprörda när folk väljer att avstå från alkoholen som vi ska se upp. För det som ligger en så varmt om hjärtat att man inte ens tål att tala om de negativa sidorna, det är kanske lite för betydelsefullt för att det ska vara nyttigt.

Sandlådefasoner.

Det här sätter på ett sätt fingret på vad jag tycker är så otroligt kefft med svensk politik. KD är sura på M för att de har ”snott” deras äldrevårdspolitik. Om man verkligen var intresserad av politik borde man ju i en sådan situation bli glad för att ens idéer får genomslag, det är ju jättebra! Men nej, istället surar man och anklagar den andra för stöld, precis som ett barn som tycker att kompisen snor ens idéer när de också ritar en prinsessa.

Kulturarvet måste sättas i kontext.

Under hela min uppväxt lyssnade jag på Cornelis Vreeswijk. Jag kan många av hans sånger utantill och hans musik har på det stora hela gjort ett starkt intryck på mig. Jag älskar kärleksfullheten i En vacker visa till Linnea, hur han beskriver lycka i Grismach om morgonen men också att han i många låtar har väldigt skarpa politiska budskap som jag till stor del kan sympatisera med.

Men så finns det de där andra låtarna, som Deidres samba som kort och gott handlar om en prostituerad. Och den där jag inte kan namnet på som handlar om en kille som går ut och blir lurad på sin lön av en kvinna som flirtar med honom (även här kan man ana någon slags prostitution) fast han har en familj att försörja. Buhu, så sorgligt, denna icke ont anande man som blir avlurad allt han äger och har av ett lömskt fruntimmer! Inte hade han något eget ansvar för sin situation.

När jag var liten så lyssnade jag på den här musiken. Jag lärde mig texterna utantill innan jag fattade vad prostitution var. Det är också ganska vanligt att flickan i Havanna av Evert Taube sjungs i skolor och körer i tid och otid.

Jag tycker inte att viss musik ska förbjudas i vissa sammanhang. Båda Vreeswijk och Taube är delar av vårt kulturarv och har gjort musik som uppskattas av många och som för det mesta bara är vacker eller väldigt välformulerad. Men när man ska sjunga en visa med barn i 12-årsåldern, varför väljer man då flickan i Havanna? Och om man nu väljer den, varför kan man då inte ägna lite tid åt att förklara den. Förklara vad den där flickan egentligen gör, varför hon vinkar åt sjömännen. Kanske skulle man kunna säga några ord om kvinnosynen som rådde när texten skrevs, eller kanske nämna att svenska manliga trubadurer inte direkt har varit några kvinnokämpar.

För det handlar inte bara om vilken kultur som visas, vad som sjungs och vilka böcker som läses. Det handlar också om i vilken kontext detta sätts in, hur det förklaras. För att bara glatt låta ett gäng ungar sjunga en glad och glorifierad beskrivning av prostitution utan att ens förklara att det är prostitution de sjunger om, det tycker jag inte är särskilt ansvarsfullt.