Blogg – Sida 11 – Fanny Åström

Om kvinnokroppen.

Det har ju diskuterats mycket om det här med kvinnokroppen i bloggvärlden på sistone. Jag tycker att det är intressant hur olika feminister resonerar kring sin representation. UnderbaraClara fick ju kritik för att hen la upp en bild på sin rumpa, sådär typiskt snygg. Hen försvarade sig med att den kvinnliga kroppen alltid ska utvärderas, bedömas och så vidare, och att saker inte blir bättre för att feminister bidrar till detta. Jag kan hålla med om att det säger något att en rumpbild blir ett så stort samtalsämne, men samtidigt så kan UnderbaraClara faktiskt välja hur hens representation ska se ut. Nej, jag tycker inte att hen är en dålig feminist eller något sådant för att hen lägger upp en bild på sin röv, men jag tycker att hen, liksom alla andra som har en plattform, har ett ansvar för vad för ideal en reproducerar. Och jag tycker att en kan ställa högra krav på människor som säger sig vara feminister, står för ett sundare ideal och så vidare.

Lady Dahmer skrev sedan ett inlägg om det här med att låta kvinnokroppen vara rolig. Här är jag ganska kluven. Jag förstår å ena sidan grejen med att rolig kan vara en motpol till detta ständigt behagfulla, samtidigt så tycker jag inte att det finns någon större brist på kvinnor som representerar sig själva som ”roliga”. Det känns som att det liksom hamnar där eller i objektifieradet, antingen är det plutmun och rövbilder eller roliga miner. Det snackas om att dessa bilder ”avdramatiserar” men jag vette fan om jag tycker det. Ofta känns det så otroligt ansträngt.

Jag tänker att detta ingår i samma genre som att ”visa upp” sina komplexområden, vilket folk gör titt som tätt. Jag vet inte om jag tycker att det är så jävla konstruktivt alltid. Jag gör det förvisso själv på ett sätt, genom att lägga upp bilder på mina ben, armhålor och så vidare, ställen där tjejer inte ”ska” ha kroppsbehåring men där jag har låtit min växa. Men jag försöker att inte göra narr av min kropp samtidigt. Som Burgschki skriver:

Men jag tänker inte göra mig till ett objekt, där jag ”avdramatiserar” mig själv och mina komplex. Min kropp, min själ är min och den förtjänar respekt och värde, inte avdramatisering. Det finns ingen anledning till att ställa den till andras förfogande. Vad är det egentligen som gör att man vill göra avbön på det här viset? För det alltid är antingen eller när det gäller kvinnan, men alltid kroppen. Vi är så mycket kropp, helt enkelt. Att protestera mot mot avbildningar av idealkroppen genom att avbilda vad som anses vara motsatsen med syfte att avdramatisera, ja det är bara två sidor av samma mynt där våra lemmar och extremiteter inte helt enkelt får vara, rakt upp och ner utan krusiduller. Utan man ska konceptualisera, värdera, granska, placera i kontext och struktur.

Dessutom finns ett annat problem med detta, som jag skrivit om tidigare, nämligen att det sätter en norm kring vem som ”får” gör detta. Det skapas en norm kring hur dessa idealkrossarbilder ska se ut och framförallt hur personerna på dem ska se ut. Och det känns sällan som att kroppen bara ”fått vara” rakt upp och ner, utan det känns som en uppvisning, och ibland tyvärr en förlängning av all den objektifiering kvinnor utsätts för. Även om det inte är det stereotypa poserandet som vi kan se i tjejtidningarnas reportage om personer som ”älskar sin kropp” så är det fortfarande det där konceptualiserandet, det där att kroppen liksom måste användas till något, vara ett plakat för något.

En kan drömma om en världs där en bild på en kvinnas kropp är något oladdat. Så ser det tyvärr inte ut idag. Däremot tror jag inte att vi kan nå dit genom att aktivt försöka ”avdramatisera” våra kroppar, genom att göra oss fula eller vis app våra komplexområden, eftersom det liksom skapar en laddning i sig. Jag skulle vilja se lite mer ”naket”, lite mer rent avbildande, lite mer av just det här ”bara vara” som det snackas så mycket om. Att inte göra att statement kan faktiskt vara ett statement i sig.

Fyra avslutande tankar.

Har fyra avslutande tankar kring Löwengrip och hens kvinnohjärna, som jag redan skrivit om två gånger idag (och jag som brukar tycka att en inte ska ge Löwengrip så mycket uppmärksamhet. Aja):

Tänk er att det inte är Löwengrip eller kvinnor i allmänhet som ”överanalyserar” utan män som uttrycker sig som spån?? Jag vet, flippad tanke att något kan vara mäns fel, att det kan vara män som behöver ändra på sig. Men alltså, försök tänka denna tanke fullt ut: det kan vara mannens fel!!! Det kan vara män som inte är tillräckligt tydliga, inte uttrycker sig på ett finkänsligt sätt, och inte kvinnorna som överanalyserar och är överkänsliga. Nå, troligen är det väl båda parternas fel, men i dagsläget är det i princip bara kvinnans sida i det hela som problematiseras. Mannen ses som rationell och stabil, kvinnan som något slags känslomonster som spyr ur sig sitt känsloklägg.
Fick följande svar när jag kommenterade under Löwengrips inlägg: ”Håller inte med om att det endast ständigt är kvinnor som ständigt ska försöka förstå männen. Det är precis lika vanligt tvärtom tror jag. Hur många gånger har man inte hört män beklaga sig över att det inte förstår vad kvinnor menar med det de säger?”. Nyckelordet här är ”beklaga sig”. Ja, jag har också hört många män beklaga sig över att de inte förstår kvinnor men det är också allt de gör, de försöker inte hitta orsaken eller lösningen till detta hos sig själva, utan konstaterar rätt och slätt att kvinnor är svåra att förstå, alternativt knäppa, och sedan återgår de till att snacka om något annat, alternativt gör någon ”rolig lista” över hur en ska förstå kvinnor, som innehåller geniala punkter i stil med ”ja betyder nej” och så vidare. Det är kvinnor som snackar om hur de ska anpassa sig, som förebrår sig själva, som försöker förstå män.
Varför envisas människor som tycker att kvinnor och män är fundamentalt olika att ingå i könsblandade förhållanden? Detta verkar vara en jättedålig lösning. Varför inte vara tillsammans med någon som förstår en istället? Eller kanske ligga med folk av motsatt kön fast inte envisas med att bo med dem och så vidare? Så jävla jobbigt att dela sitt liv med någon som en inte kan kommunicera med utan att behöva ändra sitt sätt att tänka. Detta är verkligen en gåta när det kommer till människor som båda envist hävdar de fundamentala skillnaderna mellan män och kvinnor och dessutom alltid ska lyfta fram hur extremt soft det är att vara i ett monogamt heteroförhållande.
Generellt tycker jag inte att en ska skuldbelägga kvinnor för att det upprätthåller patriarkala strukturer, men jag tycker verkligen att Löwengrip har ett ansvar här. Varför bidrar en person som säger sig vilja hjälpa ”unga tjejer” till bättre självkänsla till att få dem att hata sig själva genom att skriva den här typen av inlägg? För det är det det handlar om: kvinnohat. Att lära människor att kvinnor är mindre rationella bara för att de är just kvinnor. Varför gör Löwengrip detta? Jag tycker att det är tragiskt, speciellt då hen inte bara nedvärderar sig själv utan också uppmuntrar en massa andra unga tjejer att nedvärdera sig själva och varandra. Extremt dåligt inflytande.

Nå, detta om detta.

En studie i internaliserat kvinnohat.

Läser Löwengrips kommentarsfält och förfäras över den mängd internaliserat kvinnohat som finns där. Alla dessa kvinnor som uttrycker att de är mindre logiska, rationella och så vidare för att de ibland tolkar män på ett sätt som de inte var menat från männens sida. Och det är alltid alltid kvinnorna är är problemet.

Ska köra lite exempel nu:

Bella nu överanlyserar du.

En till på temat överanalyserar:

Haha, jag förstår precis vad du menar! Brukar också hålla på och överanalysera sådär.

Alltså det här ordet ”överanalysera”, vad ska det ens betyda? Kanske har Löwengrip missuppfattat det Spångberg säger men ”överanalysera” är ett så konstigt ord att använda för att beskriva detta. Hur kan en analysera för långt, se saker ur för många olika vinklar? Förmåga och vilja till analys är ju någonting bra, något en ska vara stolt över. Inte något en ska skämmas över.

Min kille hade kunnat säga exakt likadant och mena att säga nåt jättejättefint, utan att fokusera på formulering, medan jag direkt hade kopplat det som du och startat analyseringen. Det är tur man kan skratta åt det.

Ja, tur att vi kvinnor i alla fall har så mycket självdistans att vi kan skratta åt vår egen tokighet. Haha! Ojojoj så tokigt det kan gå när en har en dålig liten kvinnohjärna istället för en rationell och logisk manshjärna.

Jag förstår precis vad du menar, att kvinnor vanligtvis överanalyserar allting och väger in sitt känslomässiga klegga istället för att se på livet som det är.

Ja, klegga är verkligen ordet som vi ska använda för kvinnors känsloliv! En vidrig och äcklig smet som bara sväller och fastnar överallt. Stackars alla logiska och rationelle män som måste vada omkring i detta vidriga känsloklegg.

En tjej lägger alltid mer vikt vid specifika ord och formuleringar.

Gör vi? Vidare kan detta kanske bero på att män typ ofta är ganska fåordiga, vilket gör att den som vill ha mer information lätt försöker pressa ur mer än vad som finns där. Om män blev bättre på att förklara sig ordentligt så kanske detta problem inte skulle existera. Jag vet i alla fall att de gånger jag ”överanalyserat” har varit när män har antingen varit väldigt fåordiga eller motsägelsefulla, vilket har gjort att jag har försökt pressa ut så mycket information som möjligt ur det lilla som finns.

Hahaha! Jaaa det är lätt att vi kvinnor överanalyserar medan, som du skriver, männen menar exakt vad dom säger och inget annat. Oftast så försöker dom inte ge pikar eller gömma saker mellan raderna, medan vi kvinnor ofta kanske vill att någon ska läsa våra tankar!
Så Odd menade det han sa med kärlek men även logik, att det faktiskt finns en risk att förhållandet en dag spricker men att det inte förändrar hans syn på dig som mor till hans barn. <3

Männen menar alltså ”exakt vad dom säger”. Vad innebär det? Vad är det egentligen Spångberg säger? Det kan ju, som Löwengrip redogjort för, tolkas på flera olika sätt. Även om en man inte försöker ge pikar så spelar det ändå roll vilka ord en väljer att formulera sig med. Den här idén om att männens tolkning av orden skulle vara mer ”rak” och rimlig medan kvinnors tolkningar tar konstiga omvägar bygger ju rakt upp och ner på en förställning om att män ser saker ”som dom är” medan kvinnor tolkar in saker som inte finns.

Haha, men man förstår ju att han bara menade väl egentligen när man tänker som en kille så söt han är

Ja, Spångberg menade ju bara väl för hen ”tänker som en kille”. Så behöver Löwengrip inte bry sin lilla kvinnohjärna om det. Tokigt det kan bli när folk med helt olika hjärnor försöker kommunicera med varandra.

Kom igen nu kvinnor, inse att ni är fantastiska som har den här förmågan och viljan att förstå och analysera vad andra menar istället för att skämmas över den och tycka att ni överanalyserar. Sluta tro att det är mäns tolkning av saker och ting som är ”rakt på” och rationell, utan förstå att er är minst lika rimlig.

Löwengrips kvinnohjärna och om att ständigt anpassa sig efter män.

Läser på Löwengrips blogg:

– Det är ju fint, hur känns det?
– ”…..” Att bli pappa har alltid varit min största dröm. Bella kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för hon är kvinnan som föder mitt första barn.
Jag vet älskling att du ville säga något gulligt här men jag uppfattar det som att du har tänkt att skaffa barn med andra kvinnor framöver. Eller så är det bara min kvinno-hjärna som ska vända och vrida på allt, som vanligt. Men ska man analysera det killar säger så ska man inte analysera utan bara läsa texten rakt igenom och då är det så. Så läser jag nu igen (med manligt tänk inställt) så säger Odd att jag alltid kommer finnas i hans hjärta för att jag föder hans första barn. Alltså exakt det som stod där uppe. Nu blev det rörigt här känner jag. Är det någon som förstår hur jag menar?

Alltså Löwengrip och hens jävla könsapartheid. VARFÖR är det så viktigt för hen att ständigt göra denna skillnad på kvinnor och män, kvinnor och män. Varför måste hen tuta i alla sina läsare att det finna speciella kvinnohjärnor och manshjärnor (gillar för övrigt att kvinnohjärna fanns i ordlistan men manshjärna inte gjorde det. Manliga normen som spökar?), manliga och kvinnliga sätt att tänka och att det dessutom är kvinnorna som borde lära sig att tänka manligt för att inte misstolka de stackars männen.

Okej, jag är upprörd. Fånigt av mig kanske med tanke på att jag vet att Löwengrip går in för att provocera folk som tycker att jämställdhet är schysst till max. Men jag tycker ändå att det är intressant att skriva om detta för Löwengrip ger uttryck för något som är extremt vanligt, nämligen att kvinnor ska anpassa sig för att förstå män för att inte bli sårade/kränkta/whatever. Tänk till exempel när tjejer blev trakasserade av killar i skolan, då hette det att det bara var deras sätt att visa omtanke. Tänk när män är fåordiga och tjejer söker bekräftelse, då heter det att männen egentligen vill men att de tyvärr inte vet hur en gör och så vidare. Det är ständigt ständigt kvinnorna som ska försöka se genom fingrarna och förstå männen, för de är ju inte så kloka och empatiska som vi. På något sätt används kvinnors styrkor emot oss, när vi är bra på något så ska vi använda den förmågan till att förstå män istället för att män ska lära sig att bli lika grymma som vi är. Kvinnor ska dalta med män och deras små manshjärnor till döden.

Tänk om Löwengrip istället skulle bli sjukt förbannad på Spångberg för hens klantiga sätt att uttrycka sig, och sedan skrivit ett inlägg om hur kass Spångbergs manshjärna var och att hen borde lära sig att ställa in sitt kvinnliga tänk när hen ska tala i media? Så befriande det hade varit. Nej okej, det hade fortfarande varit en massa könsroller som reproducerades men det hade varit så skönt att läsa ett relationsråd, eller vad en nu ska kalla detta, som inte bygger på att en som kvinna ska anpassa sig till något slags manstänk.

Jag blir arg på Löwengrip men tycker samtidigt synd om hen. Tycker synd om hen för att hen har det så inpräntat i sig att hen ska förstå och anpassa sig efter män. För att hen har det så inpräntat i sig att hen har en speciell ”kvinnohjärna” och att hen måste ändra sitt sätt att tänka för att förstå män.

Kommentarsmentalitet.

Läste ett inlägg hos Suhinina om det här med att bloggande försvinner alltmer till förmån för typ twitter (något jag för övrigt håller med hen helt om). I kommentarsfältet fann jag denna:

Twitter läser jag inte just pga av att jag inte kan kommentera och skriva precis på pricken varför någon har fel med mina 2000 tecken. Så bloggar är bättre, men tyvärr är bloggandet i sverige väldigt segt. Ingen vill debattera. Säger man något som inte håller med bloggens tema så blir man blockad snabbare än ett smart argument på Hanna L:s blogg.
Twitter är bara till för att få sina ryggdunkningar av liktänkande personer, det handlar också mer om politik än att ha roligt och vara rolig.

Den här kommentaren säger så mycket om mentaliteten hos vissa kommentarstroll. ”Debatt” är att ”skriva precis på pricken varför någon har fel”. För mig känns det som ett ganska… tråkigt och menlöst utbyte, om det ens kan kallas för utbyte. Jag är mycket mer intresserad av utvecklande av idéer. Någon som kanske håller med i vissa saker men har något att lägga till eller ifrågasätta, eller någon som är intresserad av att djupare förstå mina ståndpunkter.

Det är verkligen inte intressant att ha ”dialog” med sådana människor, det är som att snacka med en vägg som då och då öppnar sig och skriker okvädningsord. Det är i bästa fall otroligt tråkigt och i värsta fall kränkande och direkt obehagligt. Varför skulle jag vilja lägga mig tid på sånt? Varför skulle jag vilja upplåta utrymme åt sånt?

Om ens idé av att ha dialog med andra är att en ska skriva exakt varför de har fel så borde en inte bli särskilt förvånad när folk blockar en från sina bloggar. Det kan ju faktiskt vara så att en borde tänka över sig egen inställning till saker och ting, och inte bara klaga på att andra är mesar som inte vill släppa igenom eller besvara ens kommentarer. En liten tanke bara.

God ton.

Under en tid så har en person sökt kontakt med mig. Först på twitter där hen ställde olika aggressiva frågor om feminism, sedan när jag blockat hen på twitter på mejl där hen menade att hen ”faktiskt ville veta”. Sedan, när jag inte svarade på detta eftersom det inte låg i mitt intresse och för att jag hade bättre saker för mig, så mejlade samma person mig otroligt otrevligt samt kommenterade på bloggen flera gånger med påhopp och så vidare. Givetvis har jag raderat allt detta.

Vad jag tycker är intressant är vissa personers inställning till att vara trevlig mot andra. Det är inte helt ovanligt att det kommer någon som har ”god ton” till att börja med, vilket i sammanhanget ofta innebär lite lätt översittig och otrevlig men fortfarande resonabel och utan personangrepp, men som sedan blir otroligt otrevliga när de inte känner att de får ”rätt” respons. De vill till exempel att en ska ”förklara” något, och sedan när en inte har lust att göra det så haglar otrevligheterna och iland även hoten.

Jag tycker detta illustrerar så bra vad ”god ton” ofta handlar om. Det är väldigt ofta en fasad, som rämnar när andra inte dansar efter ens pipa. Tyvärr, men om din ”goda ton” bara finns där när jag gör som du säger och vill så är den fan ingenting värd.

Antifeministerna slår nya rekord i rimliga resonemang.

Alltså ursäkta för att jag skriver ännu ett inlägg om nippriga antifeminister som inte förstår satir men detta är så jävla kul. Det har kommit in en ny kommentar på inlägget om att jag är en manshatare som tycker att män ska byta kön.

Ja detta visar ju om inte annat hur extremt galen den feministiska världen är. När folk inte kan se skillnad på ”satir” och feministisk verklighet så är det illa ställt med den feministiska verkligheten… Det som feminister trycker ut dagligen är just så galet att allt kan vara satir. Vad är det för skillnad på detta inlägg och valfritt annat från henne eller någon annan feministbloggare? Är det satir alltihop?

Okej. Så att en antifeminist inte kan se att ett inlägg är satiriskt när det typ står rakt ut i inlägget bevisar alltså att feminister är knäppa? Är det bara jag som känner att bevisningen haltar liiiite här?

Jag skulle verkligen vilja se den feminist som hävdar att män borde byta kön för att de fått så dåligt rykte seriöst. Jag har verkligen aldrig hört någon yttra detta, och tvivlar på att det finns någon som gjort det alls, inte ens den mest superextrema manshatarfeministen kan väl tycka så? Det är ju inte som att det inlägget jag skrev var något som feminister brukar företräda. Jag har i alla fall aldrig sett den åsikten uttryckas, och uttryckte den själv för att visa på absurditeten i att säga detsamma om feminister, inte av något annat skäl.

Tyvärr antifeminister, men det är inte mitt fel att ni inte klarar av att läsa enkel text. Problemet är att ni är för korkade eller för besatta av era vanföreställningar om att alla feminister hatar män, eller båda delarna.

Nå, det stora problemet här är väl att de är så besatta av att driva sin världsbild i bevis att de helt frångår vett och sans. Tvivlar starkt på att de skulle driva samma resonemang kring någon annan företeelse.

Bilder på en själv på bloggen.

Jag har funderat lite på det här med att finnas med på bild på bloggen, att skriva och träning och liknande. Jag läste det här inlägget hos Brunheten där hen tar upp att Lady Dahmer valde att helt strunta i att skriva om träning och kost., vilket fick mig att fundera lite på vad jag själv sänder ut för signaler. Jag lägger ju upp ganska mycket bilder på mig själv, och även om jag inte alltid (eller ens oftast) är uppfixad och liknande på dem så är det liksom inte fula bilder jag lägger upp, utan ändå bilder som jag tycker att jag ser bra ut på och så vidare. Jag har väl mest tänkt att det är kul att blanda upp texterna med bilder och liknande.

Hur känner ni inför detta? Inte bara mitt bildanvändande då, utan bilder överlag på bloggar. Hur ska det göras för att vara ”okej” och var går gränsen kring när det blir för mycket, fel och så vidare?

Extra extra! Extremfeministen Fanny vill att alla män ska byta kön!!!

Varning för ett kanske lite lågt och omoget inlägg, men jag måste blogga om detta för det är så himla roligt. Ni minns kanske mitt fenomenala inlägg om att män borde byta kön eftersom deras kön fått så dåligt rykte (läs de tom du inte gjort det för det är verkligen typ det roligaste inlägget jag skrivit)? Det har nu fått svar från en ”jämställdhetsbloggare” eller antifeminist/mansrättsaktivist. Såhär ser det ut:
Sedan följer min twitterrant:

Män som klagar på att feminism är ett laddat ord. Kan ni byta kön? Ert kön har tyvärr fått negativ laddning efter 100-tals år av förtryck. Alternativt sluta säga ”man” och kalla det något annat, som låter lite mer positivt. Typ ”solstråle”.
Gruppen män har verkligen pr-problem. Med en ny fräsch image skulle ni kunna åtgärda detta! Genom att kalla er själva män så kopplar ni er samman med de där extremisterna som slår och våldtar kvinnor. Dåligt pr-move! Nene, om ni män någonsin ska kunna få inflytande får ni nog bli lite bättre på att göra reklam för er om ni förstår hur jag menar. Ni män kan kanske anlita Schlingmann? Hen har ju gjort underverk för Nya Moderaterna. Kanske kan rädda även ert varumärke?
Kan tyvärr inte ta män på allvar när de envisas med att kalla sig män. De behöver bara sluta så lovar jag att lyssna. Det är ändå upp till männen att göra sig förstådda. Då funkar det tyvärr inte att gå omkring och kalla sig ”man”. Jag säger inte att det är rätt, men många ser faktiskt rött när de hör ordet ”man”. En måste anpassa sig om en vill se förändring.

Och sen är inlägget typ slut, förutom att det står att Lady Dahmer håller med och att det finns en länk till någon artikel som bekräftar personens tes om något.

Detta är så himla roligt tycker jag. Att personen som skrivit helt missar att det jag gör är att driva med personer som tycker feminister ska byta namn, inte att jag faktiskt tycker att män ska byta kön eller namn. Jag förstår verkligen inte hur en lyckas missuppfatta det jag skrev, det var så himla tydligt. Sedan kan en såklart resonera kring om det är okej att skämta på det viset, men det är inte vad som görs. Det som görs är att bloggaren uttryckligen hävdar att jag anser att män ska byta kön.

Sedan är det kommentarerna:

Bra avslöjat. Visar tydligt att feminism inte har det minsta med jämställdhet att göra.

Jag älskar det här ”bra avslöjat”. Ja, duktigt av personen att läsa och återge ett inlägg som typ delats 250 gånger på facebook… grävande journalistik på hög nivå! Herregud, vilket otroligt allvar dessa personer tar sig själva och sin ”rörelse” på.

Det är bra när extremfeministerna visar sitt rätta ansikte.
Återigen menar hon att gruppen män är förtryckare av gruppen kvinnor
och hon menar också att vi skall byta namn på vårt kön för att
det finns män som begår brott av olika slag.Dv.s minoriteten av män är de som definierar könet man och manlighet.
Tror dessvärre att hon är bortom all räddning.

Ja, denna kommentar har jag väl inte så mycket att säga om utom att det är skönt att de anser mig ”bortom all räddning” eftersom det uppenbarligen betyder att jag är på helt rätt spår i livet. Hade varit tragiskt om de trodde att de kunde ”rädda” mig.

Fick också en rolig kommentar under mitt eget inlägg:

Hoppas på att få möta dig i en debatt längre fram, när pendeln svängt tillbaka (och förhoppningsvis stannat i balans). Då kommer dessa dina ord att vara värdefulla. Tro mig.

Tänker mig verkligen en framtida debatt där det där tas upp… Snacka om att göra bort sig och visa att en inte är läskunnig.

Det var det hånfulla inlägget om antifeminister. Ibland överträffar verkligheten dikten och de visar sig vara mycket dummare än vad en kan förställa sig.

Nej, det är inte samma sak att beskriva någon könsneutralt som att pressa ner någon i ett könsfack.

Nu har språkrådet skrivit lite om ”hen”:

När någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han respektive hon bör på samma sätt respekteras för det.

Jag får ofta frågor kring om jag inte borde respektera de som inte vill bli kallade hen lika mycket som de som vill bli kallade hen, och alltså använda hon/han om människor som uttalat sig emot ”hen”. Jag försöker ju att alltid använda könsneutralt språk, alltså hen, förälder, barn, syskon och så vidare istället för att använda könsbestämde motsvarigheter. Vissa menar att det skulle vara respektlöst att till exempel kalla Löwengrip för hen eftersom hen så starkt har uttryckt att hen är emot ordet. Andra har tolkat det som nedlåtande att jag använder ”hen” i vissa texter.

Jag har tagit ett beslut kring att alltid använda hen eftersom jag tycker att det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet. Ofta vet en inte med säkerhet hur folk vill definiera sig, och då känns det onödigt att använda könsbestämda ord när en kan använda könsneutrala. Dessutom tror jag att det är positivt att människor konfronteras med sina känslor kring kön. Det är frustrerande att inte få veta könet i en värld som är så otroligt könad som vår, och när en inte få den informationen konfronteras en med detta behov hos sig själv, vilket är intressant. Dte öppnar upp för frågor.

Jag tycker inte att det är respektlöst att kalla någon hen på samma sätt som att kalla någon han/hon felaktigt. Hen är könsneutralt, det kan vara både han, hon eller någonting utanför eller emellan dessa tu. Att däremot kalla någon som vill bli kallad hen för hon/han är att placera hen i et snävt fack mot hens vilja, vilket jag tycker är respektlöst. Om en kvinna kallas hen blir hen inte mindre kvinna för det, men en person som vill kallas hen men kallas hon/han blir faktiskt ifråntagen sin möjlighet att definiera sig fritt i den givna situationen.

En kan såklart resonera kring att människor alltid ska få välja sina egna termer, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att nazister ska kallas medborgargarde för att de själva vill det, lika lite tycker jag att Löwengrip ska beskrivas med könsbestämda ord för att hen själv vill det. Däremot tycker jag inte att någon ska behöva placeras i en snäv könsroll mot sin vilja, vilket är skälet till att jag genomgående använda hen, även för människor som säkert skulle vara helt okej med eller rentav föredra könsbestämda uttryck.