Jag och FumikoFem kritiserade Katerina Janouch på twitter apropå detta varpå hon skrev:
Gillar att ni hetsar upp er. Go girls. Trevlig helg.
Efter detta och lång debatt så nådde vi visserligen fram till någon slags samförstånd så jag vill egentligen inte vara sådan, men jag gillar inte den där ”go girls” attityden. Ska förklara varför.
Herregud. Människan har alltså fått kritik, det besvarar hon med att tycka att det är bra att vi hetsar upp oss och skriver ”go girls” för att vi ska bli ”peppade” (får man anta). För mig var detta ingen argumentationsträning eller någon slags övning i att våga kritisera folk, det var en ärlig menad fråga och kritik som jag tycker förtjänar att bli bemött.
Om hon inte har lust att bemöta mig seriöst så tycker inte jag att det finns någon mening med att skriva sådär. För min blir det som att förneka att mina åsikter har något slags värde eller legitimitet. Hon tycker antagligen att det är ”bra” att jag har åsikter och ”hetsar upp mig” för det är bra att tjejer tar utrymme.
Att någon skulle skriva samma sak till två män som kritiserade en är inte realistiskt. Då skulle man antingen ha ignorerat det hela, blivit skitförbannad, tagit till sig eller försvarat sig mot kritiken sakligt.
Budskapet här är att vad mina åsikter består i inte spelar roll. Hon ville inte heller besvara dem från början, hon tyckte bara att det är bra att jag hade åsikter. Lite såhär kanske: ”gud vad gulligt, en ”ung tjej” som har en åsikt. Visserligen inte tillräckligt smart för att förtjäna ett bemötande men nog ska vi peppa henne lite, boosta hennes ego”. Alltså, tack men nej tack. Jag vill inte att mina åsikter ska reduceras till någon accessoar, jag vill bli bemött. Och om du inte gitter bemöta mig så vill jag hellre bli ignorerad eller utsatt för påhopp, vad som helst är bättre än detta peppande. För det som går att utläsa ur att någon peppar en när man kritiserar dem är följande: din kritik är så oviktig för mig att jag kan ”unna dig” den.