Har hittat en blogg som har headlinen ”My fashion story And my personal life” som dessutom är på svenska. Är inte det helt fantastiskt? Kategorierna heter saker som ”fashion trendy” och ”life about me”. Jag känner att det kommer bli en favorit.
Kategori: Blogg
Dagens ickenyhet.
Ville bara meddela om denna fantastiska ickenyhet. Tycker även att det är mycket lustigt att Kissie ser ut som Mona Sahlin på bilden.
En oersättlig förlust.
En grej som stör mig som fan är att gossips.se, den där bloggen som handlar om alla trashbloggare, har haft följande text högst upp i fem dagar nu:
Ber om ursäkt för jag inte uppdaterat i 5 dagar men legat i sjukhus och kom hem igår kväll. Alla inlägg dyker upp idag, ber om ursäkt återigen. Skulle aldrig lämna bloggen så har länge med flit. Håller på att skriva allt jag missat + mer, och allt är uppe vid kl 19.00.
Finns det något som är mer frustrerande än bloggare som lovar något de sedan inte håller. Nu vill ajg förvisso inte vara anklagande här, för det kan ju vara något som har hänt, men fan.
Det som stör mig mest är dock det faktum att jag verkligen tycker att det är ett hål i min medievardag. Gossips är ju verkligen ingen vettig eller bra blogg, den är tvärtom ganska svårt att fatta till och från. Och att jag ändå läser den såpass ofta att jag lägger märke till att den inte uppdateras är lite skämmigt.
Portföljjakten, alla bidrag.
Här är alla bidrag i portföljjakten omgång 6. Min favorit är Hanna Fridéns porträtt av Cissi Wallin, jag tycker om att det ser lite superhjälteaktigt ut.
Här följer resten:
Victoria Boysen valde att porträtterade Emma Elwin.
Anna Grape porträtterade Elsa Billgren.
David Olgarsson porträtterade Kalle Lind.
Fredrika Carlsén porträtterade Sandra Beijer med Niotillfem.
Jag porträtterade Lady Dahmer.
Lisa Lidslot porträttera Katja Wulff.
Jennifer Spångerud porträtterade Sara Parkman.
Elin Emanuelsson valde att porträttera Timmy Ton.
Annan Åkerman porträtterade Christoffer Röstlund Jonsson.
Melinda Sandström porträtterade Damon Rasti.
Klart jag är avundsjuk på Mogi, men jag tycker fortfarande hon är en idiot.
Nu har jag såklart blivit anklagad för att vara avundsjuk på Mogi. Inte så konstigt eftersom jag skulle kunna ha en hel kategori dedikerad henne, så mycket som jag skriver om henne.
Allvarligt talat. Klart som fan jag är avundsjuk på Mogi. Bruden har sjuka summor pengar som hon bara kan spendera, hon kan fan köpa bostadsrätt utan att blinka. Jag hade absolut inte bangat på att vara i den situationen. Hon har dessutom en ganska stor blogg (som ju hade varit större om hon fyllt den med vettigare innehåll), reser skitmycket, kan flera olika språk och verkar ha en helt galen förbränning.
Men att jag inte hade bangat på att vara i hennes situation gör inte att jag tycker att hon är mindre av en idiot för det. Jag är avundsjuk på hennes pengar men jag skulle nog aldrig ha prioriterat som hon gör. Det är ju självklart att man blir avundsjuk på folk som har det lätt för sig, men det betyder inte att man vill vara dem med allt vad det innebär. På samma sätt som jag inte skulle banga på att vara stadsminister, men jag skulle inte göra samma saker som Fredrik Reinfeldt i den situationen.
Busted.
Var just inne och kollade analytics och jag vet att ni är där.
Jag ser att ni är där. Ni är inte många men ni läser länge och väl. Era besök sträcker sig långt in i bloggens mörka vrår, inte alls lika många av er studsar ut lika plötsligt som ni kom.
Så varför skriver ni aldrig några kommentarer, nattsuddare?
Galenskap.
Varför är jag så fixerad vid Mogi? För att hon skriver så sinnessjuka saker såklart! Nu har hon köpt en ny korallfärgad bikini täckt i paljetter.
Hon har alltså köpt en bikini hon inte kommer kunna bada i. Är det bara jag som tycker detta är galenskap? Hon försvarar detta med att den kommer passa bra under tunikan. Jag tolkar detta som att hon vill ha två bikinis, en för bad och en att ha under tunikan. Jag trodde hela iden med en strandtunika var att man bara kunde kasta den över bikinin, men icke.
Mogi ska alltså byta bikini innan hon kan slänga över strandtunikan. Jag har svårt att tänka mig något mer omständligt. Eller så kanske hon inte badar alls, utan bara ligger och schteeker. Fast orka begränsa sig så för en jävla bikinis skull.
Man kan faktiskt komma till ro med sig själv utan att tycka att man är helt perfekt på alla punkter.
Jag älskar när Kissie tänker till. Detta är alltså inte menat att vara hånfullt, jag tycker seriöst att det är trevligt när Kissie kommer med sina funderingar. Här skriver hon om dejtingsidor för fula.
Men ang sidan igen, fyfan vad töntigt!! Stackarns männsikor som signar upp sig på sidan då? Fatta hur sjukt dåligt dom måste må över sig själva? Dom är inte redo att dejta alls tycker jag, man måste älska sig själv innan någon annan ska kunna göra det. FAKTA!
Jag tycker faktiskt att det är en sjukt bra grej att det finns sidor för människor som vet att de är fula. För face it: man kan vara ful, rent objektivt. Sedan så brukar man hitta något vackert i människor man älskar oavsett, men man kan verkligen ha ett utseende som är oattraktivt för det stora flertalet vid första anblick.
Att man då kan komma till ro med det och ba: ”ok, jag är ful. Nu gör jag det bästa av mitt liv ändå” tycker jag är en himla bra grej. Ens välmående behöver faktiskt inte bygga på hur man uppfattar sitt eget utseende, det finns så mycket annat i livet. På samma sätt som man kan acceptera sina intellektuella tillkortakommanden (vilket jag personligen har svårt att begripa att folk gör, men ok) så kan man också acceptera ett ofördelaktigt utseende.
Kissie försöker få det till att ingen är ful men det fattar väl alla att hon inte tycker. Hon verkar tro att nyckeln till att älska sig själv ligger i alla älska sitt utseende och det är väl lite det som är så sorgligt. Man kan faktiskt komma till ro med sig själv utan att tycka att man är helt perfekt på alla punkter.
Idag är det så jävla tabu att påpeka saker man ogillar med sitt utseende. Så fort man gör det så får man en störtflod av ”nejmen du som är så soet” trots att man verkligen inte har några som helst problem med att vara lite småful eller fet. Folk antar att det spelar så himla himla stor roll hur man ser på sig själv utseendemässigt men för alla så gör det faktiskt inte det. Detta ständiga tjat om att alla är snyggast i världen kan nog vara jävligt kontraproduktivt tror jag, för det befäster bara iden om att utseendet är allt man har.
LCHF-sekten.
Det här tyckte jag var roligt. Cissi Wallin har insett varför hon gick upp i vikt när hon käkade enligt LCHF, det berodde på den enorma mängd kalorier hon åt. Det är ju inte så konstigt att man går upp om man svullar i smör, speciellt om man får i sin kolhydrater från t.ex. mjölk, så att svälteffekten uteblir.
LCHF-människor kan ju verkligen vara fullkomligt galna. De tjatar alltid om att det inte spelar någon roll vad vetenskapen säger efter de kör på det som funkar för dem, men att det skulle kunna vara så att LCHF inte fungerar för alla vägrar de ta in. De är lurade av statens och kolhydratindustrins hantlangare livsmedelsverket till att äta en kost som gör dem överviktiga.
Den eviga sanningen inom all bantning, dvs kalorier in-kalorier ut, verkar upphävas i LCHF-metodens förlovade land. Nu väntar jag bara på att LCHF-mobben ska invardera Wallins blogg och berätta att det är livsmedelverket som har manipulerat hennes våg så att hon ska tro att hon väger mer.
Det är helt okej att lacka på barn som beter sig som as.
Natashja skrev om ett elakt barn vilket ledde till en del upprörda reaktioner bland hennes läsare. Inte ska man hacka på ungen, utan på föräldrarna som har uppfostran hen så illa. Det första problemet med det här resonemanget är ju att det är omöjligt att dra gränsen för när ansvar kan utmätas. När är man en egen individ som kan ta ansvar över sina egna handlingar? Man formas ju alltid av samhället och det är klart att man är mindre självständig som individ som barn, men det är fortfarande inte en helt enkel fråga.
Nu kan jag ju hålla med om att det är föräldrarna som bär ansvaret när barnen är så små men jag har svårt att se någon mer destruktiv princip att lära ut till en unge än att det hen gör är okej eftersom det ändå inte är henoms fel, utan omgivningens. Det är ju faktiskt en otroligt rutten grej att lära barn att de står fria från ansvar, det om något är ju en värdering som lär växa fast och skapa en vidrig människa.
Därför tycker jag faktiskt att det är helt okej att lacka på barn som beter sig som as. Givetvis till rimliga gränser (som alltid när man blir arg på någon) och så att barnet får en chans att förstå grunderna, men det är helt och hållet rätt att tillrättavisa och skälla på barn som inte är ens egna, istället för att bara tala med föräldrarna.