Min dator håller på att balla ur fullständigt. Jag var tvungen att start om tre gånger innan jag fick upp min dagens outfit.
När jag väl lyckades kände jag mig så… tom. Var allt slit värt det, frågade jag mig. Hur lång tid har jag inte lagt på att visa människor, som för det mesta säkert är helt ointresserade, vilka kläder jag har på mig.
Livet osv.
Detta är galenskap. Micah, den femtonåriga morsan som bloggar, har skrivit ett inlägg om jämställdhet. Inget särskilt med det egentligen, hon är uppgiven för att hon alltid får skit för att hon inte tar med Kelly, hennes barn, jämnt och ständigt.
När jag skriver om något annat än Kelly får jag kommentarer ”Vart är Kelly?? Varför tar du inte hand om Kelly?”. Men varför ska jag ha Kelly hela tiden? Varför får inte Kevin sånna kommentarer? Behöver inte han också ta hand om Kelly? Det är väl lika ”hemskt” när han är ute med kompisar?
Micah har ju så rätt. Men för detta har hon behövt skriva inlägg till sitt försvar inte mindre än fyra gånger. För folk går fullständigt bananas i hennes kommentarsfält, ni kan ju se själva. Jag håller väl med om att det är en aning oansvarigt att skaffa ett barn när man är så ung, men det tar inte ifrån poängen i att barnet faktiskt har en far.
Detta är så himla sorgligt tycker jag. Det är någon form av nykonservativa värderingar som börjat dyka upp och som folk sprider i alla jävla mammabloggar, jämt och ständigt. Inte bara ska man alltid vara med sitt barn, man ska inte heller bry sig om något annat i hela världen. Inte skriva ett ord om något annat än sitt barn på sin blogg.
Man är faktiskt två om en unge, alltid. Och även ett spädbarn kan bli omhändertagen av sin farsa nån gång ibland. Faktiskt. De flesta verkar ju vara överens om att det är en bra grej med delat föräldransvar så varifrån kommer egentligen denna hets mot mammor? Jag finner den helt obegriplig.
Ett barn.
Kul för Kissies bror Peter att han har gjort en låt. Kul att den verkar vara poppis också.
Nu har jag inte hört låten men jag antar att den är enerverande som fan.
Oavsett: den här bilden på Peter? Är den inte för hemsk. Jag vet inte om det är normalt att bli så provocerad av ett ansikte men för helvete, hans jävla min. Är det nån som står ut med den?
Jag undrar om det var det som var meningen, att göra mig illamående. Eller om det är meningen att han ska se lite fräsig ut.
Satan vad jag stör mig på människorna bakom dessa bloggar: white trash of the day och cry of the day.
Jag har innan skrivit om föraktet mot white trash. White trash of the day är ju såklart en blogg som handlar om allt som klassas som WT. Enligt mig är det mesta helt vanligt svensonbeteende, typ att ha foppatofflor. Inte alls tillräckligt för att kvala in som WT. Den andra handlar också om att förakta saker, på vilka premisser är för mig oklart.
Jag blir helt förundrad över dessa människor som pallar sitta hela dagarna och bara förakta folk och deras engagemang i största allmänhet. Jag menar, vad fan gör dessa människor utöver att hata?
Kasta inte sten i glashus, tycker kanske någon nu, men det gör jag fan i mig inte. Jag föraktar inte, jag är förbannad. Och jag är inte förbannad för att folk bär foppatofflor och äter pizza på pizzerian utan på grund av, enligt mig, betydligt viktigare saker. Som äckliga övervakningslagar, bland annat.
Det som slår mig mest med detta är att jag själv säkert hade tyckt att det var himla festligt, det där, för inte mer än knappt ett år sedan. Jag har alltid varit svag för förakt nämligen.
Men sedan dess har jag tänkt lite och kommit fram till att allt detta WT-hat egentligen inte är något annat är hederligt klassförakt, omstöpt i en annan för närvarande mer accepterad form.
Jag hoppas att människorna/människan bakom dessa bloggar lägger ner nån gång och inser att det finns annat i livet än att se ner på underklassen och folk som bryr sig om något, så att de kan göra lite nytta med sina fantastiska hjärnor (som jag antar att de tycker sig inneha med tanke på att avsaknad av utbildning/bildning är ett ständigt återkommande exempel på vad som är WT).
Uppenbarligen är det hemskt provocerande att ta en bild när man håller i sin kamera i spegeln. Följande kommentar fick jag från Lo.
Jag blir sällan arg eller ledsen över ”elaka kommentarer” (inte ens Patria brukar lyckas) men den här personen lyckades faktiskt göra mig lite irriterad. Jag undrar mest över varför det är så otroligt provocerande för folk att man ”tror att man är något”. Ursäkta mig för att jag tycker om min kamera och tycker om att fota mig själv.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det fatala misstaget att ”tro att jag är något” och ska genast rätta till detta genom att gömma mig under täcket och gråta. Jag ska aldrig mer skriva en text om feminism, jag ska aldrig mer ta ett foto, jag ska aldrig mer visa mina kläder för det borde jag ju fatta, att ingen bryr sig om lilla mig som inte ”är” något. Inte ens en dyr kamera kunde höja mitt ack så obefintliga människovärde.
Det är nästan så att jag ställer upp i kören mot jantelagen. Håhå.
Dagens missöde måste ju ändå vara detta. Konsumtionsprinsessan Mogi gick på ett café och fick mat hon inte tyckte om. När hon konfronterade servitören med detta svarade han rätt och slätt att ”andra tycker om soppan”. Skandal att man inte får pengarna tillbaks, tycker Mogi.
Lite villkoret när man äter ute är väl att man får den rätt man beställer och att den smakar som den gör. Om den nu är bränd eller så kan jag ju förstå reaktionen, men om det helt enkelt bara är en smak man ogillar? Ska man som kund ha ”rätt” att få en annan då? Jag har nog aldrig hört någon resonera så innan faktiskt.
Sen har Mogi en långt utläggning om att det är extra dåligt för att det är så dyrt. Bland annat kostar en kopp te 45 spänn. Jag håller med om att det är hutlöst men jag skulle aldrig vara så nipprig att jag betalade den summan. Jag antar att servitören tänkte att om hon har råd att käka här så har hon väl fan råd att köpa en ny maträtt om den nu inte faller henne i smaken. Så hade i alla fall jag tänkt.
Jag tycker så synd om alla nyblivna mammor just nu. De blir ständigt matade med att man aldrig någonsin får göra något annat med sitt barn än att låta den ligga på ens mage och amma.
Jag undrar hur det blir när de där barnen växer upp. Såhär tror jag:
”Mamma, varför är du så olycklig?”
”Jo, för att jag ägnade större delen av mitt liv åt att uppoffra mig för att vara en god mor, och lät därför mitt jobb, mitt förhållande, mina intressen och mina vänner försvinna.”
Gu vad kul för alla ungar som blivit curlade till döds på sin mors bekostnad!
Det finns ju, helt ärligt talat, inget jobbigare än självuppoffrande föräldrar.
Vad tror ni?
Jag måste säga att Kissies nya bloggdesign var lite av ett antiklimax. Bilden på henne i headern var schysst och ”kissiestyle” men jag fattar inte vad den där ”fläcken” i ”tapeten” är och jag tycker att texten var på tok för liten och trist. Jag hade hoppats på mer bling, pratbubblor och shoppingpåsar.
Sen tycker jag att det är lite märkligt att sidomenyn ligger så långt in under headern. Jag tycker ju då att alla delar av bloggen, såväl själva textfältet som headern ska gå kant i kant med varandra. Det ser lite amatörmässigt ut annars.
Jag tycker att Kissie borde skaffa sig bättre samarbetspartners gällande detta.
Alltså. Dessa tandblekningar som alla bloggmänniskor gör ser så fruktansvärt obehagliga ut. Mina tankar dras direkt till någon skräckfilm som handlar om ett psyko som styckar folk på fritiden, fast först efter att finna sadistisk njutning i att skrämma skiten ur dem.
