Kategori: Blogg

Det naturliga idealet.

Det naturliga idealet verkar mestadels inte leda till att folk faktiskt är mer naturliga, utan till att folk ljuger mer om huruvida de opererat sig och gör mindre extrema operationer.

En grej som är ganska vanlig är ju att kändisar uttalar sig i media och säger att de minsann varken äter nyttigt eller tränar, utan bara hur helt perfekta kroppar hela naturligt. De kan inte förstååå varför de är så smala eftersom de äter hamburgare och chips och geléråttor varje vaken jävla minut.

Men hela poängen är ju att folk ska tro att det är naturligt, och jag undrar bara hur i helvete man kan tycka att det är ett positivt ideal. Det borde ju vara rejält destruktivt att en massa människor går omkring och tror att vissa kan ha sådär snygga kroppar utan att göra en enda operation, utan att offra någonting. Det måste ju leda till otroligt mycket komplex.

Jag tycker folk borde vara lite mer ärliga om sina utseende och säga att: visst, jag ser ut sådär men jag har å andra sidan offrat något för det. Flera timmar på gymmet, en tråkig diet och kanske lite botox byggde denna vackra kropp. Det kostar tid, engagemang och pengar att se ut såhär.

För om man vill ha en perfekt kropp så måste man oundvikligen prioritera bort något annat, så är det. Och det borde alla ”unga tjejer” ha rätt att få veta från sina älskade förebilder, istället för att bli matade med svador om hur mycket alla andra kan äta utan att gå upp i vikt.

Tyras jävla tuttar.

Tyra Sjöstedt har ju ”kommit ut” med att hon gjort en bröstoperation.

Tyra skriver att ”ingen av hennes läsare” har att göra med om hon har opererat brösten eller ej. Jag tycker väl förvisso inte heller det, alla ska ha rätt till sitt privatliv. Däremot får man väl räkna med att man stöter på frågor om man har en av Sveriges största bloggar, där man dagligen bloggar om saker som rör ens liv. Det kommer liksom med en viss nyfikenhet när man hoppar på dettåget.

Men jag tycker att Tyra sänder ut väldigt konstiga signaler. Hon talar hela tiden om att ”unga tjejer” ska ha självförtroende och yada yada. Ständigt detta tjat om att man ska vara nöjd med sin kropp och hur nöjd hon är med sin perfekta kropp. Hon kör ju verkligen förebildskortet rakt igenom.

Det är okej att operera sig och vara en förebild, man kan ju faktiskt ha bra självförtroende för det. Men att ljuga om vad som har skett, bli arg när folk frågar för att ”det inte har med dem att göra” och samtidigt, dag ut och dag in, langa samma jävla falska svada om att man måste vara nöjd med sig själv, när man själv har värsta modellkroppen som ju dessutom inte ens är naturlig.

Tyra verkar tycka att det är mer okej om det är ”naturligt”, alltså om brösten inte har en väldigt stor storlek. Här ställs ju begreppet naturligt totalt på sin ända, för naturligt ska väl fan i mig inte innebära att det är en okej imitation av något som hade kunnat uppstå naturligt, utan att det faktiskt är naturligt, alltså i bröstfallet silikonfritt.

Och sist men inte minst: detta jävla tjat om att man gör det för ”sin egen” skull är så förbannat fånigt. Det säger väl sig själv att det är för min egen skull eftersom de flesta tycker om att man själv och andra tycker att man är snygg. Men det går väl ändå inte att komma ifrån att ideal påverkar ett sånt här beslut, jag tror verkligen inte att Tyra hade genomfört operationen om det inte var så att stora, fasta bröst är ett väldigt starkt ideal i samhället. Och dessutom: varför skulle det egentligen vara så jävla mycket mer moraliskt korrekt för att det är för ens egen skull? Bröstoperationer måste ju vara det enda i hela världen som är ”bättre” ju mer egoistiska de är.

Jag håller tummarna för Kissie.

Jag tycker faktiskt lite synd om Kissie. Inte sådär översittigt ”tycka-synd-om-för-att-hon-är-så-dum-i-huvudet” utan faktiskt genuint.

Sedan hela den där nyheter24-grejen, där hon mordhotade Pascal, så har hon inte fått tillbaks sina annonsörer. Vad hemskt det måste kännas. Så fruktansvärt jobbigt för en människa som lagt hela sin person på det där hemska varumärket som säkert kommer vara en jävla belastning hela hennes liv. Hon har ju inte ens gått ut skolan, liksom.

Jag är faktiskt inte det minsta skadeglad. Jag känner bara genuin medkänsla med Kissie. Jag hoppas bara att det blir bra för henne.

Vilken kvinna.

Den här kvinnan alltså. Hertiginnan.

Jag hittade henne för ungefär tre år sedan. Jag trodde att hon var ett troll och tänkte inte mer på det.

Men nu hittade jag hennes blogg igen och hon är fan i mig fortfarande aktiv. Men ungefär tre inlägg om dagen. Om man skrivit aktivt sedan 2006 så kan man ju inte vara ett troll, det finns ingen människa som håller fast vid en fiktiv karaktär så länge. Min slutsats är alltså att denna människa måste finnas på riktigt.

Jag menar. Kolla hennes header (den innehåller slott, flygande grisar, kungakronor och hästar). Och läs vad hon skriver. Det är sinnessjukt.

Det var allt jag hade att säga.

Därför tänker jag aldrig ta bort inlägg om feminism eller politik till förmån för rosa livsstilsmoln.

Katta Kvack skriver om de så kallade lyckobloggarna. Jag kan väl i stort med henne i själva andemeningen i hennes inlägg, att det vore trist om alla bloggar handlade om att servera en livsstil på rosa moln.

Men hon tar också en en annan sak jag finner intressant.

Jag menar, jag vet att Sandra Beijer har en stor skara besökare, monstruöst många fler än vad jag har, så det kanske ligger något i det, men samtidigt tycker jag att det är intressant att det är just de inlägg där jag ifrågasätter, undrar, och kanske just gnäller som får flest kommentarer, flest likes och utan tvekan flest klick, och när jag frågar vilka inlägg ni tycker bäst om, så är det alltid just den sortens inlägg som som omnämns.

I bloggvärlden så är det antalet besökare som räknas. Det är extremt sällan man hör någon nämna kvaliteten på besökarna. Med majoriteten av alla bloggverktyg kan man endast se antalet besökare och inget mer.

Jag använder Google Analytics när jag kollar min statistik. Jag uppskattar att det är det mest rättvisa statistikverktyget, vilket såklart kan skära i hjärtat.

Med Analytics kan man såklart se hur många besökare man har. Förutom det kan man se hur många som ”studsat” på sidan, alltså varit inne mindre än tio sekunder (det brukar vara strax över hälften för mig, vilket jag tror är ganska genomsnittligt). Jag kan också se hur länge den genomsnittliga besökaren är inne, vilket djup besöket har och en rad andra saker. Jag kan också se vilka besökskällor som levererar vilka sort besökare. Från vissa sidor så stannar nästan ingen kvar längre än tio sekunder, från andra så är genomsnittslängden på besöket uppemot tio minuter, vilket är väldigt länge (tänk själva hur ofta ni läser samma blogg i tio minuter).

Jag tror inte att Kissie brukar komma upp i en genomsnittlig besökslängd på över två minuter ofta, men jag gör det titt som tätt. Det skulle jag säga innebär att kvaliteten på mina besökare är högre, vilket givetvis beror dels på att min blogg inte är så stor och därför inte har så många okynnesbesökare, men också på att innehållet inte är lika lättsmält.

Viktor Barth-kron skrev för en tid sedan en debattartikel om att man bör gräva ner Kissie-ekonomin, där han bland annat menade att annonsörer sällan vet i vilka sammanhang de publiceras på internet eftersom det bara är mängden besökare som räknas. Jag kan inget annat än hålla med. Det är klart det är kul med många läsare, men det finns inget roligare än när folk skriver kommentarer långa som hela inlägg helt enkelt för att de är engagerade i det jag skriver om. Och därför tänker jag aldrig ta bort inlägg om feminism eller politik till förmån för rosa livsstilsmoln.

Följdfråga till Mogi.

Mogi ställer sig den mycket intressanta frågan om man som läkare skulle hjälpa en person som kommer in på ens mottagning och behöver akut hjälp, även om personen ifråga har våldtagit folk och mördat. Mogi säger att hon nog inte skulle göra det.

Då har jag en följdfråga.

Tänk dig att du jobbar som läkare och det kommer in någon på din mottagning som är akut sjuk, personen ifråga kommer troligen att dö om hen inte får hjälp. Dilemmat är bara att den här personen skattefuskar genom att göra avdrag för sina shoppingturer i Paris och New York eftersom det är så kallade ”tjänsteresor” för bloggen. Den här personen lägger dessutom lika mycket pengar på tunikor på en vecka som det kostar att genomföra operationen. Skulle du hjälpa personen, även om hen har struntat i att betala skatt?

Personligen skulle jag inte ge den personen hjälp eftersom jag tycker att man ska betala skatt om man nu ska kunna förvänta sig hjälp. Dessutom så tycker jag att personen ifråga skulle kunna strunta i en tunika eller två och betala sin egen jävla sjukvård eftersom hen uppenbarligen inte har lust att bidra till andras.

Men varför?

Det största irritationsmomentet för mig i mitt bloggande är när folk skriver svar på kommentarer eller något uppenbart massproducerat i stil med ”fin blogg!”.

Men detta verkar vara något önskvärt i vissa delar av bloggsfären? Jag fattar inte detta, varför vill man ha den typen av uppmärksamhet? Eller finns det någon coola sida där man blir rankad efter hur många kommentarer man har?

Om att aldrig någonsin kunna prata om något annat än regnbågar, blommor och hundvalpar.

Bloggkommentatorerna tipsade om en bloggare som lider av borderline och skriver om det. Genast uppstår diskussion i kommentarsfältet. Om att man inte borde blogga om sånt som är jobbigt eftersom det kan dra ner en själv och andra. Åh, hur många gånger har vi inte hört detta om alla möjliga olika bloggare?

Visserligen kan jag väl förstå att vissa människor ”peppar” sig själva att dra fram de dåliga tankarna om de skriver en välläst blogg om dem. Men det kan lika jävla gärna fungera åt andra hållet. Man får kontakt med andra i samma situation och man kan få tips och stöd. Detta måste vara bloggarens eget ansvar och val, för annat går faktiskt inte. Och ärligt talat så tror jag inte att någon som lider av psykisk sjukdom påverkas så mycket till eller från av om människor uppskattar ens deppiga inlägg, problemet sitter liksom inte där.

När det gäller människorna runt omkring så tror jag ärligt talat inte att en enda jävla människa blir lockad till något slags dåligmående av att läsa den typen av bloggar. Kanske gör man det om man är 14 och läser Vingklippt ängel, Berny Påhlssons extremt romantiserande bok om psykisk sjukdom. Men då skär man sig kanske lite i armarna och sen är det bra. Man blir fan inte psykiskt sjuk med vilje för att man läst en bok. Folk som tror det har en extremt banal bild av psykisk sjukdom. Jag kan ju säga att de bloggar jag följt som skrivits av människor som mått dåligt alltid har varit som mest inaktiva under deras sämre perioder. Helt enkelt för att de flesta skiter i kommentarsfältet när man inte orkar gå upp ur sängen på morgonen för att koka kaffe.

Man måste kunna skriva och berätta om saker som gör ont. Inte bara för sin egen skull utan för hela jävla samhället. Ett samhälle där all information som finns handlar om hur puttegullsnuttigt och vackert livet är, det är bara inte ett sunt samhälle (om det inte skulle vara så att det speglade verkligheten, men dream on).

Och även om någon av alla dessa bloggare blir peppad av att folk läser om hur dåligt man mår så är det ändå bra, på längre sikt. För om folk vågar prata om att de mår dåligt så kommer vi kunna få en mer levande debatt om psykiatrin och psykisk sjukdom. Det finns nämligen få saker som är så stigmatiserade i vårt samhälle idag som psykisk sjukdom. Och det finns få områden som är så illa skötta som psykiatrin. Så låt bloggosfären svämma över av ångest och misär, av psykisk sjukdom, depressioner och tragiska livsöden, av berättelser om saker som är fel, i huvudet och i samhället. Jag tycker helt enkelt att vi ska #prataomdet.

Illa dolt klassförakt på uppgång.

Från Zettermarks kommentarsfält kom jag in på den här bloggen. Jag kollar runt lite. Hittar denna lista som ska avgöra hur White trash man är.

Satan vad hemskt och efterblivet jag tycker att allt tjat och förakt mot detta White trash är. WT-föraktet är bara hederligt klassförakt fast omstöpt i en form där man fokuserar mer på estetik och livsstil än faktisk inkomst. Men det handlar fortfarande om att ta typiska underklassattribut och bespotta dem.

Då ska vi ta oss en titt på vad som är WT. Bland annat är det WT att tro på klimatkrisen. Detta är lustigt, för jag har inte träffat en enda välutbildad person som inte tror på klimatkrisen, däremot en del gymnasiedropouts som gör det. Den här bruden säger att hennes tjej har läst matematik och ”naturvetenskapliga ämnen” och att hon då borde veta mer än mig. Jag skulle gärna vilja veta vilka naturvetenskapliga ämnen detta rör sig om. Och hur matematiken ska hjälpa henne att ta ställning i klimatfrågan. Det känns ungefär lika relaterat som konstvetenskap till ekonomi. En annan är att man aldrig sett en hel nyhetssändning. Jag tror inte jag har gjort det, för jag föredrar att läsa i tidningen framför att hänga framför tv:n.

Samma person har också skrivit ett begåvat inlägg om de olika partierna på vänsterkanten. Med rubriken ”avsky”. Där skriver hon att socialdemokraterna inte tycker att man ska tjäna pengar, att de vill tillbaks till 40-talet. Lustigt, för vad jag vet så ses snarare perioden ”rekordåren”, alltså efterkrigstiden fram till 70-talet, som socialdemokratins finaste era. Under 40-talet hade vi ju andra världkriget och det tror jag inte att någon inom socialdemokraterna vill tillbaks till. Hon skriver också att det är WT att inte rösta.

En sak jag tycker är sjukt WT, om man nu ska vara sådan, är att inte sätta sig in i det man gör anspråk på att veta någon slags sanning om. Att rösta och ha en åsikt utan att ens läsa de olika partiernas partiprogram, för det har den här bruden uppenbarligen inte gjort.

Detta var kanske ett omoget inlägg men jag blev verkligen så jävla provocerad av dessa saker i kombination. Den här tjejen är säkert jättesnäll och fin, men jag orkar inte med mer av den där översittiga attityden som jag tycker mig se mer och mer. Framförallt tar den sig uttryck i klassförakt som manifesterar sig i inlägg om vem som är för evigt dömd till att vara underklass och fan hela jävla bloggar som bara handlar om att dissa underklassen*. Jättetråkigt, jättelättfånget och helt jävla bedrövligt.

*Nu kanske någon invänder att underklass och WT inte är samma sak. Jag måste medge att jag inte har sett statistik på det men min uppfattning är att allt det man kallar WT är grovt överrepresenterat bland folk med lägre inkomst.