Fanny Åström – Sida 184 – Kom i kontakt med ditt inre hat

Extra extra! Extremfeministen Fanny vill att alla män ska byta kön!!!

Varning för ett kanske lite lågt och omoget inlägg, men jag måste blogga om detta för det är så himla roligt. Ni minns kanske mitt fenomenala inlägg om att män borde byta kön eftersom deras kön fått så dåligt rykte (läs de tom du inte gjort det för det är verkligen typ det roligaste inlägget jag skrivit)? Det har nu fått svar från en ”jämställdhetsbloggare” eller antifeminist/mansrättsaktivist. Såhär ser det ut:
Sedan följer min twitterrant:

Män som klagar på att feminism är ett laddat ord. Kan ni byta kön? Ert kön har tyvärr fått negativ laddning efter 100-tals år av förtryck. Alternativt sluta säga ”man” och kalla det något annat, som låter lite mer positivt. Typ ”solstråle”.
Gruppen män har verkligen pr-problem. Med en ny fräsch image skulle ni kunna åtgärda detta! Genom att kalla er själva män så kopplar ni er samman med de där extremisterna som slår och våldtar kvinnor. Dåligt pr-move! Nene, om ni män någonsin ska kunna få inflytande får ni nog bli lite bättre på att göra reklam för er om ni förstår hur jag menar. Ni män kan kanske anlita Schlingmann? Hen har ju gjort underverk för Nya Moderaterna. Kanske kan rädda även ert varumärke?
Kan tyvärr inte ta män på allvar när de envisas med att kalla sig män. De behöver bara sluta så lovar jag att lyssna. Det är ändå upp till männen att göra sig förstådda. Då funkar det tyvärr inte att gå omkring och kalla sig ”man”. Jag säger inte att det är rätt, men många ser faktiskt rött när de hör ordet ”man”. En måste anpassa sig om en vill se förändring.

Och sen är inlägget typ slut, förutom att det står att Lady Dahmer håller med och att det finns en länk till någon artikel som bekräftar personens tes om något.

Detta är så himla roligt tycker jag. Att personen som skrivit helt missar att det jag gör är att driva med personer som tycker feminister ska byta namn, inte att jag faktiskt tycker att män ska byta kön eller namn. Jag förstår verkligen inte hur en lyckas missuppfatta det jag skrev, det var så himla tydligt. Sedan kan en såklart resonera kring om det är okej att skämta på det viset, men det är inte vad som görs. Det som görs är att bloggaren uttryckligen hävdar att jag anser att män ska byta kön.

Sedan är det kommentarerna:

Bra avslöjat. Visar tydligt att feminism inte har det minsta med jämställdhet att göra.

Jag älskar det här ”bra avslöjat”. Ja, duktigt av personen att läsa och återge ett inlägg som typ delats 250 gånger på facebook… grävande journalistik på hög nivå! Herregud, vilket otroligt allvar dessa personer tar sig själva och sin ”rörelse” på.

Det är bra när extremfeministerna visar sitt rätta ansikte.
Återigen menar hon att gruppen män är förtryckare av gruppen kvinnor
och hon menar också att vi skall byta namn på vårt kön för att
det finns män som begår brott av olika slag.Dv.s minoriteten av män är de som definierar könet man och manlighet.
Tror dessvärre att hon är bortom all räddning.

Ja, denna kommentar har jag väl inte så mycket att säga om utom att det är skönt att de anser mig ”bortom all räddning” eftersom det uppenbarligen betyder att jag är på helt rätt spår i livet. Hade varit tragiskt om de trodde att de kunde ”rädda” mig.

Fick också en rolig kommentar under mitt eget inlägg:

Hoppas på att få möta dig i en debatt längre fram, när pendeln svängt tillbaka (och förhoppningsvis stannat i balans). Då kommer dessa dina ord att vara värdefulla. Tro mig.

Tänker mig verkligen en framtida debatt där det där tas upp… Snacka om att göra bort sig och visa att en inte är läskunnig.

Det var det hånfulla inlägget om antifeminister. Ibland överträffar verkligheten dikten och de visar sig vara mycket dummare än vad en kan förställa sig.

Kriser och isolerade förklaringar.

Nu har jag lagt till en ny kategori som heter kommunism. Under denna kommer jag skriva om saker som relaterar till det jag betraktar som kommunistiska tankegångar. Här kommer ett som kommer beröra synen på kapitalismen.

Läs Powers text om upploppen i Dn idag. Hen tar upp detta att det i engelska medier rapporteras om upploppen på ett helt annat sätt än i svenska, och att samma mönster rådde under kravallerna i London. Det är alltid enklare att se helhetsbilden om en kollar på det utifrån.

Power skriver om hur det globala perspektivet ignoreras:

Bortse från det större perspektivet, vifta undan globala trender och mönster, understryk det enskilda och det specifika i händelser, så att det blir omöjligt att förstå hur till exempel arbetslöshet i vissa städer förhåller sig till den globala ekonomiska krisen.

Detta tycker jag är intressant. När en kris inträffar, alltså en stor oförutsedd händelse, så försöker folk alltid hitta förklaringar därtill. Bygga en historia kring det hela. Dessa förklaringar tar allt som oftast till fasta på små detaljer; vad var det som gjorde att detta skedde just där och då, vad är det specifika i denna situation, det som skiljer den från andra liknande situationer, istället för att försöka se till det som förenar situationerna med varandra. Kanske för att kunna hitta en enkel förklaring: ”om bara inte X hade inträffat så hade detta inte skett”.

Detta är något som görs av alla sidor i debatten. Det går att se när krisen diskuteras, till exempel: om vi bara inte hade byggt så mycket av ekonomin på ”lånade pengar” så hade krisen inte inträffat. Vad en glömmer när en ger sådana förklaringar är att det som gett upphov till krisen ofta är något som gjorts för att stävja en annan kris. Hade vi inte valt att göra det enklare att låna ut pengar så hade människor inte kunnat konsumera så mycket, och vi hade fått en stagnation i ekonomin betydligt tidigare.

Med detta inte sagt att det inte är relevant att lyfta upp dessa delförklaringar, det gör jag själv hela tiden. Däremot ska en inte förledas till att tro att allting hade kunnat undvikas bara vi hade gjort annorlunda. För mig är det viktigt att försöka koppla ihop allting i en bredare systemkritik, förstå hur olika fenomen uppkommer på grund av vårt grundläggande samhällssystem, alltså kapitalismen. Om en inte gör det så riskerar en att hamna i idéer om att allting hade kunnat var att om bara någon ”liten detalj” hade ändrats, typ att bankerna blev mindre giriga, staten gav mindre räddningspaket och så vidare, och dessutom tro att denna ”detalj” faktiskt också hade kunnat vara annorlunda, som om det inte var effekten av hur vi tidigare har hanterat andra problem som samma system gett upphov till.

Detta ser jag som ett jättestort problem inom den nutida vänstern, där många när idéer om att bara vi börjar med stimulanspolitik igen så kommer kapitalismens kristendens att reda sig, alltså att det grundläggande problemet inte är kapitalismen som sådan utan den nyliberala politiken. Vad en glömmer då är att den nyliberala politiken infördes för att lösa ett problem som den tidigare politiken gav upphov till. Vidare så är kapitalismen ett system som är otroligt starkt, och så länge det existerar så kommer det att övervinna barriärer för att växa sig starkare. Jag tror helt enkelt inte att politiken kommer kunna ”begränsa” kapitalismen på det viset som många tänker sig är möjligt, utan jag tror att den måste jämnas med marken innan vi kan ha ett fritt och jämlikt samhälle.

Att tro att vi kommer kunna rädda kapitalismen utan att ställas inför samma situationer igen ser jag som otroligt naivt. Alla idéer om ”kapitalism med ett mänskligt ansikte”, ”grön tillväxt”, ”ökad jämlikhet” fast fortfarande inom det kapitalistiska systemet och liknande är enligt mig sprungna ur samma tankesätt: att kapitalismen kan fungera, bara den får rätt ramverk. Jag tror helt enkelt inte att detta är möjligt, och jag tror att vänstern måste släppa dessa idéer om en potentiellt god kapitalism för att komma vidare. Vi kan inte betrakta krisen som ett sätt att lägga till lite positiva grejer till kapitalismen, vi måste se det som en möjlighet att ifrågasätta systemet i grunden. Jag förstår att det är lockande att tänka att systemet som sådant inte är ett problem, utan att det är möjligt att lösa med små förändringar, men jag tror tyvärr inte att det är möjligt.

Nu har jag också fotat körsbäsblommor.

Nej, det är inte samma sak att beskriva någon könsneutralt som att pressa ner någon i ett könsfack.

Nu har språkrådet skrivit lite om ”hen”:

När någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som han respektive hon bör på samma sätt respekteras för det.

Jag får ofta frågor kring om jag inte borde respektera de som inte vill bli kallade hen lika mycket som de som vill bli kallade hen, och alltså använda hon/han om människor som uttalat sig emot ”hen”. Jag försöker ju att alltid använda könsneutralt språk, alltså hen, förälder, barn, syskon och så vidare istället för att använda könsbestämde motsvarigheter. Vissa menar att det skulle vara respektlöst att till exempel kalla Löwengrip för hen eftersom hen så starkt har uttryckt att hen är emot ordet. Andra har tolkat det som nedlåtande att jag använder ”hen” i vissa texter.

Jag har tagit ett beslut kring att alltid använda hen eftersom jag tycker att det är enklare att slippa fatta beslut kring när jag ska använda ordet. Ofta vet en inte med säkerhet hur folk vill definiera sig, och då känns det onödigt att använda könsbestämda ord när en kan använda könsneutrala. Dessutom tror jag att det är positivt att människor konfronteras med sina känslor kring kön. Det är frustrerande att inte få veta könet i en värld som är så otroligt könad som vår, och när en inte få den informationen konfronteras en med detta behov hos sig själv, vilket är intressant. Dte öppnar upp för frågor.

Jag tycker inte att det är respektlöst att kalla någon hen på samma sätt som att kalla någon han/hon felaktigt. Hen är könsneutralt, det kan vara både han, hon eller någonting utanför eller emellan dessa tu. Att däremot kalla någon som vill bli kallad hen för hon/han är att placera hen i et snävt fack mot hens vilja, vilket jag tycker är respektlöst. Om en kvinna kallas hen blir hen inte mindre kvinna för det, men en person som vill kallas hen men kallas hon/han blir faktiskt ifråntagen sin möjlighet att definiera sig fritt i den givna situationen.

En kan såklart resonera kring att människor alltid ska få välja sina egna termer, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att nazister ska kallas medborgargarde för att de själva vill det, lika lite tycker jag att Löwengrip ska beskrivas med könsbestämda ord för att hen själv vill det. Däremot tycker jag inte att någon ska behöva placeras i en snäv könsroll mot sin vilja, vilket är skälet till att jag genomgående använda hen, även för människor som säkert skulle vara helt okej med eller rentav föredra könsbestämda uttryck.

Veckan på Instagram.

Ironiserade över vissa företags extremt pretentiösa beskrivningar sig själva och sin verksamhet.

Var, för ovanlighetens skull, inne vid centralen.

Cyklade barbent.

Lagade grönsakslasagne av alla dumpstrade grönsaker.

Åt dumpstrad mango.

Gjorde äntligen en ”ingen reklam”-skylt.

Började på den mönster till det där trycket jag snackade om.

Läste Mästaren och Margarita. Här pratar Jesus om kommunismen.

Joggade lite (ska sluta säga löpte/sprang eftersom jag verkligen inte gör det).

Såg ut såhär.

Hälsade på kor med Helena som försökte driva i bevis att de taskiga korna var män.

Beträdde privat område.

Klarade mitt joggingmål. Gjorde nästan en sånhär segergest, men stoppade mig själv för det är det töntigaste som finns.

Ritade en massa.

I helgen var jag på en tjejjoursträff som Roks anordnade och träffade en massa intressanta och roliga människor. Det var verkligen fantastiskt och ett så himla peppande avslut på veckan.

Att låta företag begränsa ens kommunikation.

Idag tog Instagram bort den här bilden som jag lade upp. Alltså, jag förstår ju varför, men det gjorde mig medveten kring det här med att jag låter företag styra vad jag ska säga och visa. Som tur är inte här på bloggen, eller jag tror i alla fall att det skulle behöva gå ganska långt innan jag skulle bli utkastad från webbhotellet, och så långt vill jag nog inte gå ändå. Däremot använder jag Twitter otroligt mycket, och de skulle ju verkligen kunna komma att censurera mer.

Hur tänker ni kring det här med att låta företag begränsa er kommunikation?

Ord spelar roll.

Vissa verkar tycka att ”medborgargarde” inte alls är ett positivt laddat ord. Detta förvånar mig för jag har alltid uppfattat det som positivt laddat, givetvis i förhållandet till vad det är. Alltså det finns ju liksom en viss gräns för hur positivt folk kan tolka det att människor går omkring och ”tar lagen i egna händer”, men jag tycker ändå att ”medborgargarde” är en av de mest positiva beteckningarna en kan använda i sammanhanget. Ordet ”medborgare” antyder ändå att det skulle finnas någon slags bred uppslutning bakom det hela. I förhållande till verkligheten, alltså ett gäng rasister och nazister som gått ut för att spöa människor, så är det onekligen en positiv beteckning. Det är väldigt överslätande, något som en kan ställa i kontrast mot att Dn valt att kalla de som tänkt eld på bilar för ”vandaler” och liknande.

Vissa undrar också hur jag vet att det är nazister. Det skrivs dels i artikeln i Dn, dels så är det bland annat Nordisk Ungdom, Svenska motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti som ligger bakom det hela, vilket är nazistorganisationer. Det finns visserligen flera olika grupperingar (hörde rykten om någon slags fotbollshuliganer som var ute också), men de som betecknar sig själva som ”medborgargarde” har väldigt mycket extremt grova rasistiska uttalanden på sin Facebooksida. Oavsett om de är uttalade nazister eller inte så är det så att säga ganska uppenbart vilka typer av personer det är som ligger bakom och stöttar det hela. Då är det väldigt vanskligt att inte lägga mer fokus på detta.

Problemet är att Dn väljer att låta dessa vidriga individer själva definiera sig, välja sina beteckningar och så vidare. Det är extremt slött och oansvarigt av en stor dagstidning som Dn. De hade kunnat skriva att de kallade sig medborgargarde, men själva använda andra ord, men de valde att använda den mest positiva/neutrala och överslätande beteckningen i sammanhanget. Sånt spelar roll för hur saker och ting uppfattas. När det finns flera olika parter i en situation och en av dem kallas ”vandaler” och den andra ”medborgargarde” så kommer den senare att uppfattas som bättre. I mina ögon visar det tydligt var en tidning som Dn står, när de väljer att ensidigt förkasta vissa personer och grupper och beskriva andra i betydligt mer överslätande ordalag.

I en situation som denna, då människor står rådvilla och inte vet vad de ska tycka och tänka om saker och ting, har medier ett extremt stor ansvar för att rapportera på ett bra sätt om saker och ting, och det ansvaret har Dn inte tagit om de nu gör anspråk på att inte understödja nazism och rasism (vilket jag utgår från att de gör). Ord spelar sjukt stor roll för hur vi uppfattar saker, speciellt i situationer där vi knappt har någon information och måste bilda en uppfattning utifrån mycket lite. Då kan skillnaden mellan ordet ”medborgargarde” och ”nazist-/rasistgäng/huliganer” eller någon annan beteckning avgöra hur personer ser på detta.

Vila i din okunnighet.

Gud, jag blir så trött på människor som ba ”jamen det är okej att folk är poly/homosexuella/whatever men själv kan jag då rakt inte begripa hur en kan vara det”. Jamen okej? Är det verkligen så jävla viktigt för dig att förstå alla människors liv?

Varifrån kommer detta behov av att högljutt berätta att en själv minsann inte begriper vissa saker. Är det verkligen relevant? Måste världen verkligen veta hur du personligen skulle känna inför att ha flera kärleksrelationer, ha en partner med samma kön som du själv eller något annat? Förväntar du dig att personen ska svara och ba förklara att ”jomen det här är anledningen till att jag har lite normbrytande sexualitet”.

Nästa gång du får veta om att någon har en normbrytande sexualitet, eller något annat för den delen, försök att bara vila i din okunnighet. Försök att bara chilla i att du inte förstår allting och att du liksom inte heller behöver göra det, för det är fan helt okej att inte förstå vartenda fenomen i världen. Det är okej att inte förstå hur det känns att vara kär i någon som har samma kön som du, eller hur det går till att ha flera parallella relationer. Men är det verkligen så förbannat viktigt att berätta det?

Dn väljer att använda nazisternas egna propagandatermer.

Dn väljer att använda nazisternas egna propagandabeteckning ”medborgargarde” för att beskriva den grupp nazister som igårkväll samlades för att ”ge stenkastarna vad de förtjänar”, alltså attackera folk som de uppfattar som ”ickesvenska”. Detta är i bästa fall ett extremt okunnigt och klumpigt, i värsta fall medvetet, spridande av nazisternas världsbild.

Sitter för närvarande på telefon utan möjlighet att skriva ordentligt, men ska försöka skriva bättre om detta sedan. Till dess tycker jag att ni ska försöka sprida den här informationen om en etablerad tidnings anammande av nazistiskt språkbruk. Det är vidrigt och extremt oansvarigt av Dn.

Megafonen är inga uppviglare.

Jaha, så här har polisen gått ut och kallat Megafonen för uppviglare. Detta är helt enkelt inte sant, Megafonen har helt enkelt inte uppviglat till våldet utan tvärtom arbetet för att rusta upp dessa områden.

Troligen är demonstrationen som åsyftas den som Megafonen höll rörande dödsskjutningen innan upploppen utbröt, som såklart inte hörsammades (gud, det vet väl folk vid det här laget att ingen lyssnar på dessa människor såvida inte saker sätts i brand). Jag undrar vilka dessa ”aktioner mot polisen” som det uppmanades till är. Handlar det om att Megafonen uttalat sig negativt om polisvåld? Det är så så fall en otroligt… kreativ definition av uppvigling.

Det måste gå att kritisera samhället och polisen, att lyfta förklaringar som går utanför ”individer”, utan att bli anklagad för att uppmuntra eller uppvigla till bilbränderna.