Etikett: abort

Att önska människor sjukdomar.

Den här artikeln i expressen handlar om att man i Danmark har minskat antalet barn som föds med downs syndrom väldigt mycket med hjälp av fosterdiagnostik. Upprörda föräldrar till barn med downs känner sig tvungna att uttala sig:

– Vi ska inte ha rashygienliknande tillstånd, som det här liknar, säger Ulla Brendstrup till Berlingske Tidene enligt Ritzau och fortsätter:
– Man går specifikt efter ett handikapp. Vad är näst på tur? Är det barn med diabetes som kommer att sorteras bort.

Det här gör mig så jävla trött. Det är såklart skitfint att dessa människor har känt att de vill lägga den extra tiden och engagemanget som ett barn med kromosomfel kräver. De är säkert jättelyckliga och deras barn mår säkert fint även fast de har downs. Gott så.

Men det har absolut ingenting att göra med att andra föräldrar inte vill ha handikappade barn. De kanske inte orkar ta han om ett handikappat barn, de kanske inte vill se sitt barn har stora svårigheter med att anpassa sig till samhället.

Att tycka att man ska förbjuda fosterdiganostik och abort på grund av att fostret är skadat är, helt allvarligt, att önska folk handikapp. Vi har en metod för att få bort detta, varför inte låta den som vill använda den? Varför inte låta människor som vill skapa bättre förutsättningar för sina barn? Varför vill dessa människor inte att vi ska använda den möjlighet vi har för att utrota handikapp?

Och sen kan de barn som trots allt föds med downs få den hjälp och acceptans de behöver, alldeles oavsett om foster aborteras eller ej. För det finns fan inget samband mellan huruvida jag personligen inte önskar ha ett handikappat barn och huruvida jag kan respektera handikappade individer.

Jag tror de fattar att det är ett möjligt barn som de ägnar flera timmar åt att krysta ut.

Resonemanget kring abort har länge varit att barnet inte ska kunna överleva utanför livmodern för att det ska räknas som ett foster. Man kan inte abortera för sent för då är barnet helt enkelt livsdugligt, självklart inte på egen hand, men med hjälp från läkare osv. Läkekonsten blir ständigt allt bättre vilket såklart leder till att barn i allt högre utsträckning kan räddas om de kommer ut för tidigt, säkert skulle dessa foster kunna räddas om man försökte, men de är knappast livsdugliga som de är. Att röra på sig är inte detsamma som att vara livsduglig.

Men om endast foster som inte läkekonsten skulle kunna rädda ska få aborteras så kommer det förr eller senare leda till att abort inte är tillåtet alls. Tänk när det finns artificiella livmodrar som man kan stoppa foster i, då kommer ju abort inte att gå alls om man ska hålla sig till hur fostret klarar sig utanför livmodern.

Idag är gränsen för fri abort vecka 18, sedan måste det finnas särskilda skäl för abort. Kvinnorna som aborterar dessa ”livsdugliga” foster har säkert stora svårigheter med att ta hand om ett barn. Säkert hade hon kunnat tänka på det och använda kondom, men jag tror inte att någon genomgår en så sen abort på kul, det handlar ju om att föda ut fostret och det är nog inte en trevlig upplevelse för någon.

De människor som gör sen abort känner sig nog nödgade till det av flera skäl, som dessutom måste bli godkända av staten, och jag tycker att hela den här retoriken om ansvar är djupt obehaglig. Visst ska man inte använda abort som preventivmedel, men det är helt irrelevant att tjata om i sammanhanget. Om ni vill att folk ska börja ha kondom kan ni väl göra dem mer lättillgängliga, men kringskär för den sakens skull i möjligheten att abortera ett foster som man inte kommer kunna sköta om.

Och detta tjat om att det är ett möjligt barn. Jag tror att kvinnorna som gör sen abort vet det. Jag tror att de fattar att det är ett möjligt barn de ägnar timmar åt att krysta ut, som har växt i deras mage under 20 veckor. Jag tror att de fattar och jag tror att de lider och jag tror inte att de behöver få det upptryckt i ansiktet igen och igen och igen.

Ickefrågornas ickefråga.

En sak jag har otroligt svårt att fatta i hela den här abortdebatten är folk som tycker att sjukhuspersonal ska kunna välja om de vill göra ingreppet eller ej. I sak kan jag hålla med om att man borde kunna vägra att utföra vissa operationer, så länge det är känt i förväg vilket förhållningssätt läkaren har. Om det skulle bli ett stort samhällsproblem att vårdpersonal vägrade åt höger och vänster skulle man ju givetvis behöva vidta åtgärder, men där är vi inte nu.

Men det är väl inte inte så i dagsläget att man går till en mottagningen/läkare vilken som helst och ba: jag vill ha abort och så får man det bara sådär, på plats! Så fungerar det ju ingen annanstans inom vården så varför skulle det vara så i just denna fråga. Jag antar att man antingen går till en speciell klinik eller får en remiss till en läkare som erbjuder abort, på samma sätt som man får remiss för alla problem som sträcker sig över urinvägsinfektion.

Om man nu inte vill utföra aborter så kan man verkligen välja att inte jobba på en abortklinik eller inte specialisera sig till en sådan läkare som utför aborter (gynekolog, antar jag), svårare än så är det faktiskt inte. Detta är verkligen en ickefråga ur alla perspektiv, för även om man skulle kunna vägra så skulle det troligen spela otroligt liten roll på den faktiska möjligheten att genomgå abort och även om man inte kan vägra formellt så kan man verkligen undvika att jobba på mottagningar där abort ingår i ens arbetsuppgifter.

Jag skulle vilja ha lite fler förebilder som vågar ta en cigg och njuta av det.

Först när jag såg Justin Biebers uttalande om abort så skrattade jag. Sen tänkte jag efter.

Nymoralism är fan ett ständigt växande och mycket obehagligt fenomen som borde ryckas upp vid rötterna. Jag mår dåligt av tanken på alla hans tolvåriga fans som inspireras av honom i sina åsikter.

Det här med dåliga förebilder är en sak. Att Kenza röker påverkar nog andra marginellt i den riktningen, ingen tycker att hon är cool för att hon gör det, man tycker att hon är cool av andra anledningar. Men förädiskt ”goda” förebilder är däremot mycket, mycket obehagligt.

Typ som Blondinbella. Blondinbella är en ”bra förebild” men om man skrapar lite på ytan så skådar man inte alltför sällan ett illa dolt människoförakt och en otroligt banal verklighetsbeskrivning. Politiska åsikter som bygger på att hon borde slippa betala skatt så att hon kan skänka mer pengar till tiggare och att alla ”kan om de vill”. Jag ryser av tanken på en hel generation som alla är uppvuxna i självhjälpsböckernas och entreprenörernas tid som kommer ut i arbetslivet och i politiken.

Jag tänker på alla stackar 14-åringar som blir hjärntvättade till att tro att det bara är de som avgör sin framtid, att alla kan bli entreprenörer och att den enda anlendingen till att man misslyckas med något är att man helt enkelt inte tror tillräckligt mycket på sig själv.

Dessutom blir de matade med detta ständiga förakt mot svaghet. Människor som inte är tillräckligt konkurrenskraftiga förtjänar ingen respekt, människor som röker är äckliga och rent av onda och människor som gör abort är slampiga barnamördare.

Jag skulle vilja ha lite fler förebilder som vågar ta en cigg och njuta av det, utan denna ständiga ängslan inför om folk ska tycka att man gör ett dumt livsval och där med bli mindre ”attraktiv på arbetsmarknaden” eller liknande. Att folk ska bli arg på en för att man ”slösar med statens pengar” eller något liknande dravel.

Att skjuta upp saker.

Jag är en jävligt slö person. Inte så att jag bara sitter hemma, mer att jag skjuter upp totalt ojobbiga och otroligt små saker till ”sen” hela tiden. Av nån konstig jävla anledning.

En sak jag tycker är sinnessjukt jobbig är att ringa samtal. Det spelar ingen roll till vem eller varför men jag hatar  det verkligen. Jag skjuter alltid upp det, ibland flera veckor, bara för att jag tycker så fruktansvärt illa om det.

Det värsta är ändå när man skjuter upp saker som bara blir jobbigare ju längre man struntar i det. Senaste exemplet på sånt är att jag i två månader struntat i att sätta tillbaks min p-ring (som jag tog ut för att kolla om mitt humör blev bättre, vilket det inte blev). Nu har hållbarhetstiden på de jag har gått ut och jag har haft massa oskyddat sex.

Orkar inte tänka på att jag eventuellt kan ha blivit gravid bara för att jag inte orkat köra upp grejen i fittan. Då måste jag genomgå en abort och det om något är sjukt jobbigt. Eller ännu värre: få en unge. Hu!

Jag måste fan bli bättre på att prioritera.