Dag: 7 juni 2012

Acta.

Läs Hanna Fridéns krönika om Actaavtalet. Detta är viktigt, mycket viktigt. Jag är dock inte så insatt i detaljerna kring avtalet själv och känner därför inte att jag är rätt person att skriva om det, men Hanna gör det bra.

Den som vill kan demonstrera mot Acta på lördag. Det kommer anordnas demonstrationer över hela världen, i Stockholm sker den på Sergels torg klockan två och i Göteborg på Götaplatsen samma tid. Jag kommer försöka leta upp någon i Bryssel.

Det är viktigt att påpeka att de demonstrationer och protester som yttrats mot detta faktiskt har gett resultat. Acta har förhandlats i hemlighet men saker och ting har ändå läckt ut. Folk har reagerat, spritt kunskap, protesterat. Detta har påverkat politikerna och som det ser ut nu kommer Acta faktiskt inte att gå igenom i parlamentet.

Detta är inte ett resultat av välvilliga politiker som vill lyssna in folket, hade de velat det hade saken inte förhandlats i tysthet från första början. Piratrörelsen, som ju har handlat mycket om motståndet mot just Acta, har bespottats och kallats löjlig och irrelevant, ett litet gäng extremister och så vidare. Men motståndet har inte lagt sig, det har nått till fler människor och det har gett resultat. Jag tycker att det är viktigt att tänka på det, att protest lönar sig.

Och allvarligt. Om Acta går igenom nu, trots de massiva, globalt omspännande och uthålliga protester som hållits så har vi fått ett bevis på att vi lever i en jävligt dysfunktionell demokrati. Det finns inget folkligt stöd för detta, så enkelt är det. Då ska det inte heller genomföras.

Som normbrytare måste man alltid bekräfta att de som följer normerna gör rätt.

När man bryter mot normer på olika sätt, typ inte rakar sig på kroppen som kvinna, så kommer det ofta fram personer som vill ha ett erkännande på att det är okej att göra motsatsen också, alltså följa normerna. De kan låta typ såhär: ”jaha så du rakar inte benen, men alla måste ju få göra som de själva vill, du tycker väl det är ok att raka benen” och detta utan att man över huvud taget antytt att man inte skulle vara okej med att andra personer rakar sina ben. Det är ju inte som att jag attackerar benrakare personligen, däremot kan jag uttrycka att jag tycker att det är tragiskt att så mycket tid och pengar går till att ta bort något naturligt bara för att det är så det ”ska vara”.

Ännu värre blir det när köttätare är på vegetarianer och veganer och tycker att det är ett lika gott val att äta kött som att inte göra det, och vill att de som inte äter kött ska bekräfta detta. Visst finns det folk som avstår kött av andra skäl, men de flesta gör det på någon slags ideologisk grund och då är det väldigt konstigt att tycka att dessa personer ska säga att köttätande är ett lika gott val, för det tycker dem troligen inte. Det borde vara uppenbart för alla och en var att den som avstår kött överlag inte tycker att det är ett gott val att inte avstå kött, men ändå måste frågan ställas och personen som får den måste säga att man är ”okej” med att andra äter kött även om man inte gör det själv.

Varför är det alltid personer som avviker från samhällets värderingar som måste bekräfta de normativa värderingarna. Kan man inte bara få tycka att det är skitfult eller fel att raka sig under armarna? Kan man inte bara få tycka att det är moraliskt förkastligt att äta kött? Det viktiga är väl att man inte sabbar allas trivsel genom att ta upp det jämt och ständigt (även om jag förvisso tycker att det är okej i en viss utsträckning det med)?

Jag behöver inte att människor som rakar sig under armarna bekräftar mitt val, så varför behöver de att jag bekräftar deras? De har ju en hel värld, skönhetsindustri och så vidare som tycker att det enda rätta är att raka sig på kroppen, varför måste då även jag hålla med dem? Jag skulle inte gå fram till en person med lena armhålor och ba: ”du vet väl att det är fel att raka sig under armarna” men jag är inte heller intresserad av att bekräfta deras beslut.

Det intressanta här är att man riskerar att anses rabiat om man inte aktivt ger bekräftelse till folk som väljer enligt normen. Om man inte som orakad, vegetarian och så vidare när man pratar om sina livsval alltid lägger in ett ”men jag är okej med att folk inte gör som jag” som en brasklapp så är det alltid någon jävel som frågar om det inte är ”okej” att göra annorlunda. Ja, det är klart det är ”okej” men du kommer inte att få mig att säga att det är ett precis likvärdigt val, för det tycker jag inte.