Kategori: Vardag

Outsiders.

Igår kollade jag på Outsider hela kvällen, eftersom jag är överdrivet intresserad av hälsa och vikt och sånt så kollade jag på programmet om fettskräck.

Det var del med nån bodybuildertjej, jag fattar verkligen inte hur man kan ha det som ideal men jaja. Det jag tänkte skriva om var ”Maja” som hade fobi för feta människor.

Visst är det viktigt att respektera folks fobier, men av en av kommentarerna under avsnittet av döma så fejkar Maja.

Känner Maja och detta är sorgligt att se. Hon har aldrig haft sådana här problem, men hon har alltid haft behov av att få uppmärksamhet. Dålig research av 5:an som betalade bra för hennes medverkan!

Spela roll! Vem fan bryr sig om hon har en fobi eller inte, kvinnan är ju helt efterbliven, helt jävla efterbliven!

Jag gillar framförallt när hon har gått i hypnosterapi och ska träffa tjockisar och ba går fram och hälsar på dem! Sen börjar hon bara: ”förlåt att jag stirrar men detta känns så himla konstigt och bla bla bla”. Och tjockisarna ba: ”…”. Hon beter sig med andra ord helt efterblivet socialt ändå.

Bara en slump eller skön symbolik?

Lite sent påkommet kanske men den här grejen med att de officiella  ”bröllopssmakerna” är lingon och blåbär, dvs rött och blått, är det nån slags referens till att den fina dvs blåblodiga prinsessan gifter sig med mannen av folket som har vanligt dödligt rött blod? Sen blandar sig allt och det blir en fin lila färg.

Om det vore så undrar jag även: är det totalt smaklöst eller lite gulligt på ett ”verklighetens folk”-sätt.

Big is beautiful.

Jag tycker det är viktigt att man har ett tillåtande ideal i samhället där alla kroppstyper (inom gränsen för vad som är hälsosamt) kan få plats. Men jag blir så trött på hur man daltar med och tar hand om tjockisar, hur man förminskar dem och ständigt måste poängtera att de är bra som de är.

Ett så jävla bra exempel är att alla kollektioner för ”större” heter saker som ”Big is Beautiful” och liknande, eller att man alltid måste göra värsta poängen av att man minsann har en tjock modell med i ett nummer av en modetidning. Kan man inte bara sluta tjata om det där och lägga lite mindre laddning i hur folk ser ut hela tiden. Dessutom skulle jag inte vilja att folk ständigt framhöll hur jävla normal min kroppsform är.

Men det värsta är ändå när folk försöker vinna pk-poäng genom att säga hur mycket finare det är med tjocka människor, eller tjejer med former som det brukar heta, och som samtidigt klankar ner på smala brudar. Som om det gjorde saken bättre. Jag tänker framförallt på Mikas låt Big girl you are beatiful (som för övrigt spelades på mitt träningspass i tisdags. Smakfullt!). Okej om det handlade om att han bara ville förmedla sin smak men han vill ju uppenbarligen verka snäll och fin och det tycker folk även att han är. Hur det nu kan vara snällt att sjunga att smala tjejer suger.

Varför måste föräldrar vara som i en pinsam film om tonårsliv.

Åh herregud. Min morsa tidigare idag ba: Fanny, vet du vem den där kan-je vestt (Kanye West) är? När jag hade en kompis hemma, dessutom. Hon hade tydligen läst nån artikel i DN om när han dissade Taylor Swift på MTV-galan. Sen undrade hon om man kunde se när han var elak på youtube. Jag ba: ”…”

Ibland kan föräldrar verkligen vara som den där töntiga nidbilden av den typiska tonårsföräldern som försöker hänga med, typ: ”vad är det där fejsbokk alla pratar om?” eller ”vem är den där Lady Ga-ga egentligen, och vilka konstiga kläder hon har”.

Fy fan.

Idag när jag och min lillasyster kom hem från skolan så ville hon ha socker som pålägg på sin skorpa, det påminner mig om är min lillebror brukade använda kolasås (sån man har på glass) som pålägg i brist på nutella. FY!

En annan fin maträtt min brorsa brukar gör är en sk ”pizza”, vilket innebär riskaka med pizzasmak, tomatpuré, kryddor och ost. Kör i micron nån minut och så haru din pizza klar.

Iphonecafe.

Iphonecafé är ju verkligen att gå för långt i sin maclivsstilshets. Jag hoppas verkligen att det är något (vad som helst) annat än ett fik där folk sitter och typ uträttar ärenden på sina iphones med hjälp av ett speciellt iphone-anpassat nätverk, där man kan testa varandras appar och där det kanske finns speciella laddningsstationer för ipones. Gud vad fjolligt det hade varit.

Apropå Iphone och Apple, läsa Julia scotts krönika om Macmän, fruktansvärt rätt och roligt.

En bra och en dålig sak.

En bra och en dålig sak.

1. Idag köpte jag inte mindre än fyra fikon för 10 spänn! PRISFEST! Hehe, apropå prisfest så köpte jag sjukt billiga nektariner för nån vecka sen, när snubben i kassan sa priset så tänkte jag bara ”prisfest” helt spontant. Sen garvade jag så jävla mycket åt ordet ”prisfest” att jag inte kunde snacka på fem minuter. Jag måste ha gett ett sjukt märkligt intryck. Alltså, det snubben i kassan uppfattade var att han sa ”en å femtio” och att jag började skratta så att jag grät. Sjukt pinsamt det där.

2. Emanuel berättade att det var en kille som du i fritt fall eftersom låset inte gick igen. Jag tänker mig den extrema ångest man måste känna när man upptäcker det där uppe och bara sitter och väntar på vad som komma skall. Herregud, vilket lidande. Jag sitter fan och skakar just nu av skräck och enormt medlidande.

Jag kommer nog också att bli en såndär jävla moraltant.

Jag kan verkligen inte sluta störa mig på tanten jag berättade om. Hon som demonstrativt bad mig flytta min väska som låg bredvid mig på pendeln för att hon skulle få sitta där när det fanns massa andra platser lediga och sedan klagade på hur jag läste min tidning.

Allvarligt talat: hur orkar man hålla på sådär? Vad finner man för sjuk sadistisk njutning i att vara löjligt rättfärdig och moraliskt korrekt hela tiden? Vad är det som är så himla skönt med att få folk att i tid och otid följa ”outtalade regler”? Allt detta och lite till frågade jag mig.

Sen kom jag på att jag gör detsamma hela tiden. Jag säger åt folk som låter ”för mycket” på bussen, suckar högljutt åt skrikande spädbarn, lägger mig i om ag råkar ”överhöra” i korkad diskussion om feminism och ondgör mig varje dag på gymmet över människor som bara inte kan lägga pilatesmattan rätt eller som bara sitter och ”chillar” i maskinerna eller helt enkelt bara lyfter fel. Visserligen är dessa saker en aning mer berättigade (enligt mig i alla fall) men jag är fortfarande en liten moraltant och när jag blir gammal, frånskild och tjock kommer jag säkert också göra sådär för att få ut mina aggressioner över alla orättvisor som drabbat mig.

Jobbig tanke.

Kärringjävlar.

En typ av människa jag tycker sjukt illa om är den tvättäkta kärringen/moraltanten. Jag stötte på en sådan idag när jag åkte tvärbana. Eftersom det var få människor på tåget och hela min kupé var tom så satte jag min träningsväska på sätet bredvid mig. Typ två stationer senare kliver den här människan på. Istället för att sätta sig på någon av de lediga platserna mitt emot mig eller någon annanstans i tåget så ber hon mig flytta på väskan och sätter sig bredvid mig. Jag pallade inte riktigt bry mig utan fnissade lite för mig själv och fortsatte läsa min tidning (vilket för övrigt var ett flera år gammalt nummer av BON med intervjuer som sex, så jag tänkte väl att det hade varit lustigt om hon upprörde sig över det).

Efter ett tag, när jag läst min tidning helt normalt, så tycker hon att den ”skär in” i hennes arm. Alltså, för det första hör det till saken i kollektivtrafiken att saker och ting stöter in i varandra och det var knappast som att tidningen skadade henne eller ens var obehaglig. För det andra så är det fan oförskämt att välja platsen bredvid mig när så många andra är upptagna och dessutom kräva att jag inte ska ha någon kroppskontakt med henne. Jag flyttade hursomhelst till sätet mitt emot henne och lade demonstrativt ner träningsväskan bredvid mig vilket gjorde att hon kastade hatiska blickar på mig hela resan. Hemska ungdomar som bara tar plats tyckte hon säkert. Hemska kärringar som måste statuera exempel på hur de tycker man ska bete sig när det verkligen inte är nödvändigt, som på ett nästan tomt tåg.

Dagens outfit.

Tröjan är från Gina tricot, resten är second hand.

Idag fick jag ångest när jag gick upp vid halv elva. Ujujuj, så sent, tänkte jag. Sen kom jag på att jag lagt mig vid två. Ibland önskar jag verkligen att man kunde få slippa den där skiten med att sova, det är så himla tråkigt med sömn.

Nu ska jag snart till gymmet och köra lite skön pilates med min farsa!